Trekking på Annapurna Circuit, till Annapurna Base Camp och Poon Hill

Annapurna Circuit, Annapurna Base Camp och Poon Hill Trek i Nepal kan göras efter varandra i ett slags stor runda (längre ner hittar du all information du behöver), men det handlar om tre helt olika leder som också kan göras var för sig.

Tillsammans med Everest Base Camp är de utan tvekan några av de mest populära och spektakulära trekkingturerna i hela Himalaya. Jag har själv gått alla de nyss nämnda trekkingturerna på egen hand, utan guide och utan bärare, i sällskap med min inte längre så unga pappa! Här hittar du videon från trekkingen (på italienska, men du kan slå på undertexterna).

Oavsett om du är en självständig resenär som gillar att göra allt på egen hand eller om du bara samlar information för att sedan anlita en researrangör eller lokal guide, hittar du i den här bloggen all information och alla tips du behöver för att göra det och planera din resa till Nepal på bästa sätt. Men först, som jag lovade, ska vi reda ut begreppen lite.

Snabbmeny

↑ Meny

Soluppgång i Manang.

I den här guiden anges priserna i den lokala valutan, som heter ”nepalesisk rupie” och ofta bara förkortas ”NPR”. Växelkursen är ungefär 1€ = 170 NPR. För den aktuella kursen rekommenderar jag att du tar en titt på den här sidan.

Skillnaden mellan Annapurna Circuit, Annapurna Base Camp och Poon Hill

Som jag redan har nämnt blandas de tre trekkingturerna ofta ihop. Vissa tror att det handlar om samma sak, eftersom många (jag själv inräknad) slutar med att göra dem efter varandra och i praktiken kombinera dem till en enda trekking, men så är det faktiskt inte, och kartan här nedanför borde vara ganska tydlig på den punkten.

Man måste dessutom ta med i beräkningen att från 1977 – då området officiellt öppnades för turism – fram till i dag har de leder som räknas som ”standard”, eller som i alla fall var givna med tanke på avsaknaden av vägar, särskilt när det gäller Annapurna Circuit, ändrats, och inte så lite.

I dag gör vägen, som till stor del har ersatt den ursprungliga leden, att det i praktiken finns oändligt många start- och slutpunkter längs rundan. Även de andra två trekkingturerna (baslägret och Poon Hill) erbjuder flera varianter och kan kombineras med varandra, helt eller delvis, precis som du vill.

Här kommer en kort introduktion till de tre lederna, som jag hoppas reder ut begreppen lite.

Trekking på Annapurna Circuit (Annapurna Circuit Trek)

Först och främst: trots att det är en runda och man skulle kunna tänka sig att gå den åt båda hållen, går 99 % av alla den moturs, eftersom höjdskillnaden per dag då blir mer gradvis och du får mer tid att acklimatisera dig innan du tar dig an Thorungpasset på 5 416 meter.

Den ursprungliga rundan startade i byn Dumre och slutade i Beni och tog cirka 23 dagar att gå. I dag kräver bara 5 av de här 23 dagarna riktig trekking. Resten av sträckan kan du, om du vill, klara av med buss och, på de sträckor där bussarna inte kommer fram, med jeep. Men att göra det på fem dagar är ändå orealistiskt med tanke på acklimatiseringen, och meningslöst eftersom du skulle missa en stor del av leden.

Det ska dock sägas att det lyckligtvis 2010 startades ett projekt som heter NATT (New Annapurna Trekking Trail), som i praktiken erbjuder en alternativ led tack vare vilken du till stor del slipper gå längs vägen. Vissa delar av den ursprungliga leden har dock ännu inget alternativ och hoppas därför över helt, vilket kortar hela sträckan avsevärt, så att den nu går att gå på cirka 10–15 dagar, beroende på vilken resrutt du väljer.

Om du skulle vara intresserad av att gå NATT hittar du här en fantastisk guide (på engelska), från Besisahar till Nayapul, med exakta instruktioner om hur du där det är möjligt undviker vägen. Tiden det tar är i det här fallet cirka 15–20 dagar.

Som du säkert har förstått är det ingen som startar i Dumre längre. Den nya startpunkten anses vara byn Besisahar, men där slutar många (jag själv inräknad) med att ta en buss/jeep till någon av byarna längre upp i dalen. I mitt fall ända till byn Ngadi, 13 km längre upp, eftersom den här sträckan (Besisahar – Ngadi) definitivt inte är spektakulär och måste gås längs den dammiga och ganska trafikerade vägen. Längre fram i guiden hittar du all information om de möjliga startpunkterna.

Uppstigningen mot Thorongpasset.

Även slutpunkten, som ursprungligen låg i Beni, har ändrats en hel del genom åren. I dagsläget avslutar den stora majoriteten sin runda i byn Muktinath, direkt efter Thorungpasset. Härifrån kan du nämligen ta en buss/jeep som tar dig hela vägen tillbaka till Pokhara, men även här finns det verkligen väldigt många alternativ, och jag ska göra mitt bästa för att räkna upp dem.

Med det här hoppas jag att du har fått en ganska tydlig uppfattning om vad som räknas som Annapurna Circuit. Nu är det dags att kort prata om de andra två trekkingturerna.

Annapurna Circuit i korthet:

10–20 dagar beroende på vilken resrutt du väljer och ditt eget tempo.

Svårighetsmässigt är det här utan tvekan den tuffaste av de tre lederna. Särskilt om du går upp för fort och inte är i riktigt bra form kan höjden definitivt göra sig påmind, och Thorungpasset på 5 416 meter kan bli ett oöverstigligt hinder.

Det är ändå en trekking som väldigt många klarar av. Vissa kan behöva några extra dagar eller kanske hjälp av en bärare, men om du klarar av att gå minst 4–5 timmar om dagen flera dagar i rad har du mycket goda chanser att klara det!

Annapurna Base Camp eller Annapurna Sanctuary (Annapurna Base Camp eller Annapurna Sanctuary Trek, ofta bara förkortat ABC)

Först och främst: alla de namn jag just nämnde syftar i princip på samma led. Trekkingen leder, precis som namnet säger, till Annapurna Base Camp (4 130 meter). Det är inte en runda, utan du går i princip upp och ner längs samma led, och de möjliga varianterna finns bara nere i dalen. Kort sagt: från Chomrong och uppåt finns det bara en led, och den här gången finns det inga vägar att undvika.

Hela trekkingen kan göras på bara 5 dagar med start från Pokhara, och det faktum att du ”bara” når baslägrets 4 130 meter gör den till en oerhört mycket mer populär och relativt lätt led jämfört med Circuit. Leden till Annapurna Base Camp är utan tvekan den mest trafikerade i hela landet; att gå utan att ha någon annan trekkare inom synhåll under hösten och våren är praktiskt taget omöjligt.

Annapurnamassivet.

Trekkingen till Annapurna Base Camp i korthet:

5–8 dagar beroende på vilken väg du väljer nere i dalen och förstås ditt eget tempo. Svårighetsgraden är inte hög, leden är extremt välbesökt och nästa lodge är aldrig särskilt långt bort, men du måste förstås gå. Jag såg flera personer i uppenbart dålig form ta sig ända upp till baslägret, så med lite tålamod och envishet är det en led som många klarar av.

Poon Hill Trek eller Ghorepani Poon Hill Trek

Poon Hill är den lättaste av de tre trekkingturerna, och för att vara ärlig: även om den kan ses som en egen trekking kan den egentligen ses som den sista delen av dagens Annapurna Circuit, gången baklänges. Den högsta punkten du når längs leden är Poon Hill på 3 210 m, en kulle som reser sig bredvid byn Ghorepani och som bjuder på fantastisk utsikt över Annapurnamassivet.

Leden kan gås som en runda, vilket gör den mindre monoton än leden som går till baslägret. Med start från Pokhara räcker det i stort sett med 4 dagar, vilket tillsammans med den låga genomsnittliga höjden gör den till utan tvekan den lättaste av de tre trekkingturerna. Popularitetsmässigt är den jämförbar med Annapurna Base Camp, med skillnaden att det längs den här leden finns många inhemska turister.

Soluppgång på Poon Hill.

Poon Hill Trek i korthet:

4–5 dagar är mer än tillräckligt. Svårighetsmässigt är det utan tvekan den lättaste av de tre lederna. Om du klarar av att gå 4–5 timmar om dagen kommer du inte att ha några problem att klara den, och höjden borde absolut inte vara något problem.

För att avsluta den här korta introduktionen: som du kommer att se längre ner går det att kombinera de tre trekkingturerna och gå hela sträckan på 20–30 dagar.

Annapurna Circuit eller Everest Base Camp?

Om du läser den här artikeln har du förmodligen redan bestämt dig, men om du fortfarande skulle tveka om vad du ska göra vill jag säga några ord om det som för många är ett svårt val när man kanske bara har två veckor på sig för en trekking i Nepal: Annapurna Circuit eller Everest Base Camp?

Först och främst är båda fantastiskt vackra trekkingturer, men om jag verkligen måste säga vad jag föredrar skulle jag välja Circuit, eftersom landskapet är mycket mer varierat. Du börjar i ett nästan tropiskt klimat och tar dig ända upp till passets 5 416 meter. Dessutom är varje dag annorlunda, eftersom det är en runda, och du behöver inte gå upp och ner längs samma led.

Två andra saker som får mig att luta åt rundan är att den är oerhört mycket mindre trafikerad/populär än trekkingen till Everest Base Camp. För att låna ett uttryck från pappa, efter att vi hade hamnat i en riktig trafikstockning vid en hängbro: ”Det känns som att gå på leden till Tre Cime di Lavaredo!”. Och vi var där på våren, jag vågar inte ens tänka på hur det är på hösten.

En annan anledning till att jag rekommenderar rundan är kostnaderna. Mat och boende är i genomsnitt cirka 30 % billigare än vid Everest Base Camp, och särskilt om du väljer att göra den senare med ett flyg till Lukla (ett praktiskt taget givet val om du bara har två veckor till förfogande) kommer rundan att kosta dig ungefär hälften jämfört med Everest Base Camp.

Med allt detta sagt har Everest Base Camp ändå sin charm, och det slutliga valet är förstås ditt. Det jag har sagt hittills är bara min ödmjuka åsikt.

Strax utanför byn Churi Letdar.

Tillstånd och visum som krävs för trekkingturerna och för inresa till Nepal

Visum för inresa till Nepal

Vi börjar med visumet för inresa till landet. Visum är obligatoriskt, men lyckligtvis får den som har italienskt pass (som är giltigt i mer än 6 månader) ett visum som heter Visa On Arrival (VOA) när man reser in i landet (reglerna skiljer sig åt beroende på medborgarskap, så kolla vad som gäller för dig). Processen är extremt enkel och smidig, men tyvärr inte gratis.

Det finns tre alternativ:

15 dagar – 30 USD.

30 dagar – 50 USD.

90 dagar – 125 USD.

Visumet kan enkelt förlängas upp till högst 150 dagar per kalenderår (1 januari – 31 december), även om det inte direkt är billigt. Här hittar du kostnaderna. Det är förmodligen bättre att resa ut och in igen med ett nytt visum. Med ett turistvisum går det i alla fall inte att stanna i landet i mer än 150 dagar per kalenderår.

Officiellt krävs det dessutom två passfoton för att slutföra utfärdandet av visumet när du kommer fram till flygplatsen/landgränsen, men om du fyller i formuläret online behövs de inte, och med all sannolikhet sparar du en hel del tid när du kommer fram, särskilt på flygplatsen i Katmandu, där du kan gå direkt till passkontrollen utan att behöva stå och fylla i formuläret. Jag rekommenderar att du gör det.

Visumet på Tribhuvan-flygplatsen kan i teorin betalas med kreditkort, men i praktiken varierar det, av vad jag har läst, lite från dag till dag! Jag försökte och fick höra att det inte gick. Alla större valutor (även euro) accepteras i alla fall. För att undvika ogynnsamma växelkurser vore det idealiskt att betala i amerikanska dollar, men jag skulle inte bry mig så mycket om det, såvida du inte redan har dollar.

När det gäller landgränserna (här hittar du hela listan) accepteras tydligen bara amerikanska dollar, så planera efter det.

Nepal kräver inga obligatoriska vaccinationer, men hepatit A och B rekommenderas.

Toppen av Annapurna 2 sedd från Upper Pisang.

Tillstånd för trekking i Annapurnaregionen

För att ge dig ut på de tre leder som jag skriver om i den här guiden (rundan, baslägret, Poon Hill) behöver du två tillstånd:

TIMS (Trekker’s Information Management System)

TIMS är i princip en myndighet som samlar in allmän information om de olika trekkarna, inklusive deras resrutter, för att underlätta och finansiera eventuella räddningsinsatser och för att reglera trekkingverksamheten i landet. Tillståndet gäller i ett år och krävs även för andra trekkingturer (inte Everest).

Det kostar 2 000 rupier, cirka 15 €.

Obs! Tyvärr går det sedan den 1 april 2023 inte längre att få TIMS om du inte har sällskap av en guide. I praktiken är det alltså inte längre tillåtet att gå någon trekking i Annapurnaregionen utan guide. Jag tycker att det är en ren skandal, ännu ett beslut som styrs av girighet och som gömmer sig bakom ”säkerhetsskäl”. Jag hoppas att den nepalesiska regeringen kan ompröva beslutet i framtiden, men just nu är det så verkligheten ser ut.

Uppdatering, oktober 2023:

En läsare av bloggen har berättat för mig att de för tillfället inte är det minsta noga. Jag återger vad hon berättade: ”Vid checkpointsen frågar de om man har sällskap av guide eller bärare, men även om man svarar nej sätter de stämpeln och önskar trevlig resa, i alla fall för tillfället.”

Uppdatering, april 2024:

Jag träffade en resenär som bekräftade det jag just skrev.

Uppdatering, maj 2024:

Det går fortfarande att få TIMS utan att ha sällskap av en guide.

Uppdatering, oktober 2024:

Tydligen behövs TIMS inte längre för att gå trekking i Annapurnaregionen.

ACAP (Annapurna Conservation Area Project)

ACAP är i princip den nationalpark som omfattar Annapurnamassivet och inom vilken alla tre lederna som beskrivs i den här guiden ligger. Det är landets första nationalpark och också dess största skyddade område.

Tillståndet gäller för en enda inpassering, så om du går alla tre lederna efter varandra är det inga problem. Men om du till exempel går rundan, åker tillbaka till Pokhara (och alltså lämnar parken) och sedan vill gå till baslägret eller Poon Hill måste du betala igen.

Det kostar 3 000 rupier, cirka 20 €.

Jag rekommenderar att du skaffar båda tillstånden i Katmandu eller Pokhara. I teorin går det också att göra i Besisahar (till ett förhöjt pris på 6 000 rupier för ACAP; TIMS går tydligen inte att skaffa i Besisahar).

Det är riktigt enkelt. I Katmandu räcker det att gå till Tourism Board, som ligger cirka 2 km från det största turistområdet Thamel (du kan utan problem gå dit). Kontoret har öppet från 10:00 till 17:00, och jag rekommenderar att du är där så fort det öppnar för att slippa onödiga köer.

Turistbyrån i Pokhara ligger däremot ett stenkast från busstationen och har även den öppet från 10:00 till 17:00.

Du kan förstås också vända dig till en lokal researrangör för att få tillstånden, men kostnaderna skjuter i höjden och jag tror inte alls att det är nödvändigt: processen går i stort sett snabbt och enkelt, och allt utfärdas på plats.

Båda tillstånden kräver två passfoton (fyra totalt), men åtminstone på kontoret i Katmandu tas de gratis på plats, så jag skulle inte oroa mig för mycket. Jag antar att det är likadant i Pokhara.

Obs! När du fyller i formulären blir du, bland all annan information (passnummer, resrutter osv. osv.), också ombedd att ange numret på din reseförsäkring. De enda tre försäkringarna som (så vitt jag vet) täcker den här aktiviteten är World Nomads, där du kan försäkra trekking upp till 6 000 meter genom att lägga till den som extra aktivitet, TrueTraveller, som med tillägget ”Extreme Pack” täcker trekking över 4 600 m, och slutligen SafetyWing, som täcker trekking upp till 6 000 meter om du lägger till paketet ”Adventure Sports”. Som jag nämnde tidigare slutar de flesta andra försäkringar vid 3 500 meter, vissa till och med lägre.

Uppdatering, oktober 2024:

Tydligen är det inte längre obligatoriskt att visa att du har en reseförsäkring, men jag rekommenderar ändå att du skaffar en.

Avslutningsvis kräver Nepal inga obligatoriska vaccinationer, men hepatit A och B rekommenderas.

Manang sett ovanifrån.

Väder, temperaturer och bästa tiden

Låt oss direkt konstatera att alla tre lederna med rätt fysiska förberedelser och rätt utrustning tekniskt sett skulle kunna gås året runt. Vår och höst är dock utan tvekan den bästa tiden för trekking i Annapurnaregionen.

I korthet:

Våren (mars, april och maj)

Temperaturerna är behagliga och dagarna är till största delen klara, med undantag för någon enstaka dag och sena eftermiddagar, när topparna börjar täckas av moln.

Det är dessutom säsongen då de gula, röda och rosa rhododendronbuskarna blommar, vilket på låg höjd blir ett riktigt färgspektakel. Efter hösten är det den andra högsäsongen och också den näst bästa perioden (rent klimatmässigt) för trekking. Jag tror att det är den rätta kompromissen mellan väder och trängsel på lederna. På hög höjd och tidigt på säsongen kan du, beroende på år, stöta på mycket snö.

Om du skulle vara intresserad är maj också tiden för Tiji Festival i Lo-Manthang i regionen Upper Mustang. Festivalen pågår i tre dagar och hålls inne i kungens palats.

Sommaren (juni, juli och augusti)

Sommaren är monsunsäsongen i Nepal. Särskilt på låg höjd kan det bli riktigt varmt, men ju högre upp du kommer, desto behagligare blir temperaturerna. Stora delar av regionen får en hel del regn, och det finns gott om blodiglar och myggor. Det är ändå en enorm skillnad mellan den södervända sidan av massivet (baslägret och Poon Hill), där det regnar riktigt mycket, och den norra sidan (Manang, Upper Pisang, Muktinath), där nederbörden är klart lägre.

Växtligheten är under den här perioden särskilt frodig, du kan se vildblommorna blomma, och floder och vattenfall visar sig från sin bästa sida.

Kort sagt kan sommaren vara en bra tid för att gå rundan eller i alla fall ägna dig åt regionen norr om massivet, medan det är en usel tid för Poon Hill och Annapurna Base Camp. Lederna är riktigt glest trafikerade och priserna därför låga.

Om du skulle vara intresserad kan du under fullmånen i augusti vara med på festivalen Yarlung mela i Muktinath.

Soluppgång i Muktinath.

Hösten (september, oktober och november)

Det här anses vara den perfekta säsongen för trekking i Nepal. Efter monsunen är dagarna klara, temperaturerna utmärkta och snön är praktiskt taget obefintlig även på hög höjd.

Det säger sig självt att det här också är årets överlägset mest välbesökta och dyraste period, särskilt i oktober, eftersom september kan vara lite regnigt, särskilt på låg höjd, medan temperaturerna i november börjar sjunka men ändå förblir behagliga.

Om du skulle vara intresserad är hösten också festivalsäsong i Nepal: två av de viktigaste hinduiska festivalerna, Dashain och Tihar, äger rum under den här perioden.

Vintern (december, januari och februari)

Under vintern kan det bli riktigt kallt, och särskilt på hög höjd är trekking inte att rekommendera, med tanke på den sannolikt stora mängden snö. När allt kommer omkring är det ändå en bra säsong, framför allt på låg höjd: nederbörden är inte särskilt vanlig och dagarna brukar vara klara.

Annapurna Circuit är däremot absolut inte att rekommendera (Thorongpasset är stängt på grund av snö ibland ända till mars), men baslägret och framför allt Poon Hill går att gå utan alltför stora svårigheter.

Om du skulle vara intresserad är festivalerna under den här perioden Tamu Loshar, Gyalpo Losar och Mageshangrati, och även julen firas.

Trekking på Annapurna Circuit

Innan vi pratar om de olika startpunkterna kommer här en komplett karta över rundan och en sammanfattande tabell över det som i stort sett är de mest populära resrutterna.

De mest populära resrutterna på Annapurna Circuit

Vi valde ett slags standardrutt, men utan sträckan från Muktinath till Jomsom, och lade i stället till trekkingen till Poon Hill och den till Annapurna Base Camp. Alla alternativ är förstås bra, det enda jag avråder från är den korta rutten: att i princip skära ner trekkingen till bara Thorongpasset vore verkligen synd, för att inte tala om att du kan få problem med höjden om du går så högt upp så snabbt.

I efterhand hade jag förmodligen valt att gå ända till Jomsom, eftersom sträckan är riktigt spektakulär, både sett från bussen och enligt vad andra resenärer har berättat, medan landskapet från Jomsom och nedåt liknar den första delen av rundan. Om du inte har så mycket tid till förfogande kan du alltså hoppa över den helt eller ta bussen Jomsom – Tatopani och fortsätta därifrån.

De olika startpunkterna på Annapurna Circuit

I princip kan du börja din trekking var som helst mellan Besisahar och Manang, men med buss kommer du bara till Ngadi. Därifrån fortsätter du antingen till fots eller tar en jeep. Även här är alla alternativ bra, men jag avråder starkt från att gå från Besisahar till Ngadi, eftersom det inte finns några alternativ till vägen, som på den här sträckan är riktigt trafikerad och dammig. Praktiskt taget ingen gör det.

De två mest populära startpunkterna är Syange och Jagat, som du tar dig till med jeep, och den senare brukar föredras framför den förra. Vi valde bussen till Ngadi, 10 respektive 14 kilometer längre ner i dalen, vilket ungefär blir en extra dags vandring. Har du tid rekommenderar jag det, eftersom leden är riktigt trevlig och bussen är billigare än jeepen.

Chame och Tal, lite längre upp, är två andra bra alternativ om du inte har så mycket tid till förfogande. Längre upp än Tal tycker jag personligen inte att det är så meningsfullt.

De olika slutpunkterna på Annapurna Circuit

Precis som för startpunkterna finns det, när du har tagit dig över Thorongpasset, flera möjligheter även för slutpunkterna. Som jag nämnde tidigare valde vi Muktinath, och därifrån tog vi sedan en buss till Tatopani och började trekkingen mot Poon Hill. Många åker direkt tillbaka till Pokhara när de har kommit fram till Muktinath.

En annan riktigt populär slutpunkt är Jomsom, där du, om du vill och budgeten tillåter, kan ta ett flyg till Pokhara. Alternativet är att ta en buss Jomsom – Tatopani (ett populärt val eftersom många tror att man måste gå längs vägen, men om du följer NATT behövs det faktiskt inte), en buss Jomsom – Pokhara eller gå hela rundan ända till Nayapul.

Även här är valet förstås helt och hållet ditt, men jag tror att de två bästa alternativen, särskilt om du inte har så mycket tid till förfogande, är Muktinath och Jomsom.

Resrutt dag för dag och rekommenderade etapper på Annapurna Circuit

Resrutten nedan är upplagd så att du bara går under förmiddagen fram till tidig eftermiddag (med några få undantag), totalt 5–6 timmar om dagen, och äter lunch först när du har kommit fram till dagens mål. I stort sett startar du runt 7/7:30 och kommer fram senast runt 13/14. Vi är förmodligen lite snabbare än en genomsnittlig person, så om det inte går ihop efter de första dagarna får du planera efter det.

Det finns minst tre goda skäl att använda den här strategin:

Vädret är under hela året i regel bättre på morgonen, alltså bättre utsikt och mindre risk för regn.
Du slipper ta paus: du tappar inte rytmen, och framför allt slipper du gå med full mage, med följden att blodet leds om till matsmältningsorganen, vilket är en usel idé, särskilt på hög höjd. När du har kommit fram till dagens mål har du all tid du behöver för att koppla av och återhämta dig.
Att komma fram och sedan äta lunch gör ofta att du sparar in pengarna för rummet. 99 % av alla lodger, särskilt på låg höjd, är mer än villiga att erbjuda rummet gratis i utbyte mot att du äter alla tre måltiderna där. Men om du stannar och äter längs vägen blir det bara två måltider, och lodgen kan vara mer ovillig att ge dig rummet gratis.

En annan sak att tänka på är att du faktiskt kan stanna praktiskt taget var som helst längs leden. Särskilt på låg höjd ligger alla byar nära varandra, och de rekommenderade etapperna kan utan problem bytas ut mot nästa by. Dessutom finns det väldigt många lodger/tea houses mellan byarna, vilket i praktiken ger oändliga möjligheter att stanna om du skulle vara trött eller bara vilja fortsätta gå en bit till efter att ha kommit fram till det planerade målet.

Slutligen rekommenderar jag att du laddar ner Organic Maps. Appen fungerar även offline när du har laddat ner kartorna, och jag tycker att den är ett fantastiskt verktyg för trekkingturerna.

Obs! Hela leden är markerad i vitt och rött, men jag tycker att det, särskilt längs den första delen (ungefär från Ngadi till Timang), finns sträckor där det är smidigare att gå längs vägen i stället för att följa den här markeringen, som ofta får dig att klättra en rejäl höjdskillnad bara för att sedan leda dig ner till vägen igen en kilometer senare. Ta alltid en titt på Organic Maps och fundera på om det verkligen är värt det.

Höjdprofilen för Annapurna Circuit.

Dag 1. Buss Pokhara – Besisahar (4 timmar, 108 km) eller buss Katmandu – Besisahar (7 timmar, 184 km) / Buss Besisahar – Ngadi (1 timme, 13 km) / Vandring Ngadi – Ghermu (2:45 timmar, 9,3 km)

Besisahar (760 m) – Ngadi (840 m) – Lampata (1 017 m) – Bahundanda (1 223 m) – Ghermu (1 108 m)

Vi åkte via Pokhara eftersom vi hade tid och tyckte att det var en bra idé att dela upp resan, men det är absolut inte nödvändigt. Tvärtom hade jag i efterhand kanske valt direktbussen från Katmandu.

Från Katmandu går bussen från busstationen Gongabu (Gongabu Bus Park) och kostar 500–600 rupier. Det finns flera avgångar om dagen, men jag rekommenderar att du åker tidigt på morgonen (den första bussen lär gå 6:45). Gå till busstationen dagen innan, köp biljetten och dubbelkolla avgångstiden.

Om du i stället vill åka via Pokhara går bussen Katmandu – Pokhara från den här punkten. Nästan alla boenden/researrangörer tar 700 rupier, men vi lyckades få två biljetter för 1 300. Bussen Pokhara – Besisahar går däremot från Tourist Bus Park (där bussen Katmandu – Pokhara kommer fram), med första avgång 7:00. Vi betalade 500 rupier var via hotellet, men tydligen går det att betala mindre.

Från den sista hållplatsen i Besisahar (där alla kliver av) kan du ordna transport med jeep till vilket mål som helst längs leden, men jag rekommenderar att du väntar på den lokala bussen, som går ofta, och fortsätter till Ngadi (sista hållplatsen). Det kostar 300 rupier. Om du vill kan du kliva av i Bhulbhule (200 rupier) och fortsätta till fots, men då går du längs vägen och ärligt talat missar du ingenting. Om du däremot inte har tid, eller helt enkelt vill börja högre upp, är det nu du ska ta en jeep till någon av de andra startpunkterna.

I stort sett kan du, om du bestämmer dig för att ta dig till Syange eller Jagat med jeep under den här dagen, ändå följa resrutten till punkt och pricka och bara ändra startpunkten för dag 2. Ha i alla fall dina tillstånd nära till hands, eftersom den första checkpointen ligger i Bhulbhule. Det visste inte jag, och jag fick klättra upp på bussens tak för att ta fram dem ur ryggsäcken.

Från Ngadi är leden till Ghermu riktigt trevlig, och jag rekommenderar den. Vi övernattade på Crystal lodge: rum, wifi och varm dusch gratis, och vi betalade för middag och frukost. Killen tog dock morgonen efter betalt med 10 % av totalsumman som serviceavgift. Det var första natten och vi visste inte om det, men det här är absolut inte normen – ingen annan längs leden ens försökte. Det finns förmodligen bättre alternativ i byn.

Leden som går till Ghermu.

Dag 2. Vandring Ghermu – Tal (5 timmar, 15 km)

Ghermu (1 108 m) – Jagat (1 250 m) – Chyamch (1 367 m) – Tal (1 633 m)

Om du startar i Syange/Jagat är det cirka 1 km respektive 4 km mindre, så förmodligen 4–4,5 timmar för att ta dig till Tal.

Från Ngadi kan du, om du vill, stanna kvar på höjden och ta en övre led som helt undviker vägen, men den är mycket tuffare och gör sträckan 3 km längre. Du kan också gå ner mot byn Syange, korsa floden och följa vägen till Chamje, där du korsar floden igen och kommer in på leden som går till Tal.

Vi valde vägen och ärligt talat var det inte alls något problem. Det kanske beror på att det fortfarande är lite trafik tidigt på morgonen, men längs de cirka 7 km väg som går från Syange till Chamje passerade inte fler än 10 jeepar. Längs de här 7 km kan du dessutom ta några små avstickare som leder dig in på stigar som går parallellt med vägen, men de är bara ett ständigt upp och ner som i princip är meningslöst. Efter den första fick vi nog och gick längs vägen.

I Chamje korsar du floden igen och går ett par kilometer längs en riktigt trevlig led innan den sista branta backen som leder till byn Tal.

I Tal övernattade vi på River View Guest House. Även här fick vi rummet (med eget badrum och varmvatten) gratis i utbyte mot att vi betalade för måltiderna, men inget wifi.

Byn Jagat.

Dag 3. Vandring Tal – Timang (5,5 timmar, 13 km)

Tal (1 633 m) – Karte (1 781 m) – Dharapani (1 844 m) – Odar (2 131 m) – Bagarchhapad (2 059 m) – Danque (2 139 m) – Timang (2 578 m)

Från Tal rekommenderar jag starkt att du går längs leden som, med byn bakom dig, går på höger sida av dalen (medan vägen går på vänster sida, på andra sidan floden) ända till byn Dharapani, där vägen och leden möts igen. Leden är lite tuffare än vägen, men utsikten är värd det och när allt kommer omkring är det en riktigt trevlig sträcka.

Från Dharapani till Timang rekommenderar jag att du går längs vägen. Det finns några skyltade genvägar som är värda att ta, men för det mesta följer du vägen.

Timang är en riktigt fin by omgiven av berg. Vi sov på Hotel Manaslu: fina rum, utmärkt varm dusch och wifi, allt gratis, vi betalade bara för måltiderna.

Byn Chame.

Dag 4. Timang – Dhikur Pokhari (6 timmar, 20 km)

Timang (2 578 m) – Chhitepu (2 636 m) – Koto (2 656 m) – Chame (2 726 m) – Talekhu (2 838 m) – Bratan (2 932 m) – Dhikur Pokhari (3 211 m)

Den här dagen går du praktiskt taget hela tiden längs vägen, men jag måste säga att det än en gång inte alls var något problem: trafiken var praktiskt taget obefintlig, och då och då finns det möjlighet att ta leden som går längs vägen.

Fram till Brathang är sträckan relativt lätt, delvis platt, och sedan börjar en ständig stigning ända till byn Dhikur Pokhari.

Vi sov på Hotel Kamala, och även det kan jag rekommendera: fint rum och gratis wifi om du betalar för måltiderna, varm dusch mot betalning.

Soluppgång i Dhikur Pokhari.

Dag 5. Dhikur Pokhari – Ngawal (5,5 timmar, 14 km)

Dhikur Pokhari (3 211 m) – Upper Pisang (3 303 m) – Ghyaru (3 695 m) – Ngawal (3 669 m)

Från Dhikur Pokhari har du två alternativ: följa skyltarna mot Lower Pisang och gå längs vägen ända till Manang, eller sikta på Upper Pisang och ta leden som går högt upp (du når nästan 4 000 m över havet) längs andra sidan av dalen. Jag rekommenderar starkt det andra alternativet, leden är riktigt spektakulär, men om du inte känner dig i form är det förmodligen bättre att inte ta i för mycket och i stället fortsätta mot Lower Pisang.

En annan sak du kan göra är att sikta på Upper Pisang (där du har en fantastisk utsikt över Annapurna 2) och sedan gå ner mot Lower Pisang och fortsätta längs vägen ända till Manang.

Från Dhikur Pokhari till Upper Pisang är leden nästan platt och riktigt trevlig, men när du har lämnat byn kommer en rejäl brant backe (400 meters höjdskillnad) mot byn Ghyaru. Ghyaru är en riktigt fin by, alla byggnader är helt gjorda av sten och den är värd att utforska en stund.

På gatorna i Ghyaru.

Från Ghyaru till Ngawal är leden i princip en svag, extremt lättgången stigning med spektakulär utsikt över Annapurnamassivet. Det här var den sträcka jag tyckte bäst om på hela rundan.

I Ngawal sov vi på den (bokstavligen) första lodgen vid infarten till byn. Även här var wifi och rum gratis om du bara betalar för måltiderna, varm dusch mot betalning. Familjen var riktigt trevlig och maten var utmärkt, men boendet var inte bland de bästa, särskilt jämfört med dem vi såg dagen efter.

Obs! Den här dagen föredrar många att gå i ett sträck ända till Manang, men då blir det en riktigt lång dag. Om du inte har ont om tid avråder jag från det, men om du bestämmer dig för att göra det hoppar du helt enkelt över dag 6 och går direkt till dag 7. Detsamma gäller förstås om du väljer att inte ta den övre leden: ta dig till Manang samma dag och gå direkt till dag 7.

Byn Ngawal.

Dag 6. Ngawal – Manang (2:45 timmar, 9 km)

Ngawal (3 669 m) – Munchi (3 500 m) – Braga (3 519 m) – Manang (3 560 m)

Det här är en halv vilodag. Från byn Ngawal har du två alternativ: ta leden som strax utanför byn går ner mot dalen och möter vägen vid Mungii, eller stanna kvar på höjden lite längre och gå ner till Braka.

Den första leden är bättre utmärkt, mer upptrampad och kortare, och de flesta väljer det alternativet (vi också), trots att tanken var att ta den andra. Vi lät oss styras av trekkarna framför oss, men om du är uppmärksam och tar en titt på Organic Maps är den andra förmodligen mer spektakulär. Det gör i alla fall inte så stor skillnad.

När du har kommit ner i dalen går du längs den platta vägen ända till Manang. Här fick vi fråga på ett par ställen innan vi hittade ett gratis boende där vi bara betalade för måltiderna, men till slut kom vi överens med Himalayan Singi Hotel: rum med eget badrum, varm dusch (solvärmd) och wifi gratis, så vi betalade bara för de sex måltiderna (vi stannade två nätter för att acklimatisera oss, vilket rekommenderas starkt).

Eftersom dagens vandring var kort utforskade vi på eftermiddagen staden och den närliggande sjön Gangapurna.

Staden Manang.

Dag 7. Manang (vilodag/acklimatisering)

Även om du mår bra fysiskt rekommenderas det verkligen att du tillbringar dagen i Manang och inte går högre upp, så att du undviker problem de följande dagarna. Det är dock bra att göra en kort vandring i närheten, både för att döda tiden och för att underlätta acklimatiseringen. Som det berömda engelska talesättet säger, ”climb high sleep low” (klättra högt, sov lågt): det bästa sättet att anpassa sig till höjden är att gå uppåt under dagen och sedan gå ner för att ge kroppen möjlighet att återhämta sig.

För det ändamålet finns det flera alternativ i närheten av Manang (här nedanför ser du en riktigt fin karta). De två jag rekommenderar är utsiktsplatsen ChongKor och Praken Gompa. Båda är vandringar på 2–3 timmar tur och retur, perfekta för att vinna några hundra höjdmeter och sedan vila resten av dagen.

Karta över vandringarna i Manang.

Vi valde ChongKor och var nöjda med utsikten (vyn över glaciären är utmärkt), men även Praken Gompa på andra sidan dalen verkar vara ett utmärkt alternativ. Båda ligger på cirka 3 900 meter. Ett annat populärt men klart mer krävande val är att besöka Ice Lake på 4 200 m höjd.

Från Manang kan du slutligen välja att gå upp till Tilicho Lake, den högst belägna sjön i världen (av den storleken), som dock inte ingår i den officiella sträckningen av Annapurna Circuit. Om du har två extra dagar till förfogande kan du, innan du går upp mot passet, ta dig till Tilicho Lakes basläger på en dag och sedan, dagen därpå, efter att ha besökt sjön, återuppta rundans resrutt. Om du vill kan du också fortsätta mot Jomsom utan att gå tillbaka samma väg, längs en mycket lite upptrampad variant som i princip skär av sträckan Manang – Jomsom.

Vi ville göra tvådagarsvarianten, men i mitten av april var leden fortfarande stängd på grund av snö – ovanligt, men absolut möjligt.

Obs! Om du inte känner dig särskilt i form på grund av höjden tror jag att Manang är den perfekta platsen att vid behov tillbringa några extra dagar för att återhämta dig innan du fortsätter trekkingen. En hel del stannar till och med en tredje natt i staden. Manang är dessutom den perfekta platsen att köpa eventuell utrustning du saknar: här tar vägen slut och priserna är fortfarande konkurrenskraftiga, men när du har lämnat staden är det en annan sak.

Utsiktsplatsen ChongKor.

Dag 8. Manang – Churi Letdar (4:30 timmar, 11 km)

Manang (3 560 m) – Tengi (3 719 m) – Ghunsang (3 947 m) – Yak Kharka (4 050 m) – Churi Letdar (4 248 m)

Uppstigningen mot Churi Letdar är riktigt trevlig. Den första delen bjuder på fantastisk utsikt över Manang nere i dalen, medan den andra (delvis platt) gav oss utmärkt utsikt över de omgivande topparna och många örnar innan vi kom fram till Yak Kharka, där den sista stigningen börjar.

Churi Letdar ligger på 4 200 m, jämfört med Manangs 3 500 m. På den här höjden rekommenderas det att man inte stiger mer än 500 meter om dagen, men vi hade inga problem. Om du däremot inte känner dig särskilt i form är ett annat populärt etappmål byn Yak Kharka på cirka 4 100 m, ungefär en kilometer innan du kommer fram till Churi Letdar. Ibland kan bara 100 meter göra skillnad!

Här sov vi på SnowLand lodge: rum och wifi gratis om du betalar för måltiderna. Boendet är inte direkt nytt, men utsikten är fantastisk och personalen trevlig.

Infarten till byn Churi Letdar.

Dag 9. Churi Letdar – High Camp (3:45 timmar, 6 km)

Churi Letdar (4 248 m) – Deurali Tea House (4 440 m) – Thorung Phedi (4 548 m) – High Camp (4 884 m)

Den första delen, i svag uppförsbacke, är riktigt trevlig med utmärkt utsikt. Sedan går du ner för att korsa floden, vinner höjd igen (inte roligt på den här höjden) och går längs en svag stigning ända till Thorung Pedi.

Från Thorung Pedi till High Camp är det en kort men tuff stigning, ta det lugnt! Jag rekommenderar att du startar tidigt på morgonen. Särskilt under högsäsong är risken stor att du blir utan rum och måste sova i gemensamhetsutrymmet på High Camp om du kommer fram sent, eftersom det bara finns ett boende, som visserligen är stort men har ett begränsat antal rum. Här är det omöjligt att sova gratis och bara betala för maten; vårt dubbelrum kostade oss 350 rupier per person.

På eftermiddagen kan du, om du har lust, gå upp till den närliggande utsiktsplatsen, som ger en utmärkt 360-gradersutsikt över dalen. Det är bara ungefär tio minuter till fots, och den är särskilt populär för att se soluppgången, men vi hade inte viljestyrkan att krypa ur sovsäcken vid den tiden.

Ett alternativ som verkar vara ganska populärt är att sova i Thorung Pedi, men ärligt talat tror jag inte att det är någon särskilt bra idé, eftersom det skulle göra nästa dag, som redan är den tuffaste och längsta på hela rundan, ännu tuffare.

Det ska dock sägas att det kan vara bra att sova på lägre höjd innan man tar sig an passet för den som har problem med höjden och inte känner sig särskilt i form. Vissa tillbringar till och med en natt i Thorung Pedi och en på High Camp innan de tar sig an passet. Kort sagt: lyssna på vad din kropp säger, men om du mår bra tror jag att det är bättre att tillbringa natten dag 9 på High Camp.

Soluppgång på High Camp.

Dag 10. High Camp – Muktinath (7 timmar, 13 km)

High Camp (4 884 m) – Thorong La Pass (5 416 m) – Chambar Bir (4 200 m) – Muktinath (3 611 m)

Vid halv fyra hörde jag de första personerna göra sig redo för uppstigningen mot passet, men vi hade bestämt oss för att vänta på soluppgången. Vi började gå kvart över sex, och på High Camp var det nästan ingen kvar. Den första delen var inte direkt trevlig, med leden fortfarande delvis isig och ett stup på vår högra sida.

Att ta sig upp till passet var inte lätt, och ofta kändes det som att vi skulle nå krönet, men i stället stod vi inför ännu en uppförsbacke. Vid ett av de tillfällena gick dessutom en av mina vandringsstavar sönder. När vi äntligen kom upp till passet var det en verkligen fantastisk känsla.

Det obligatoriska fotot vid Thorongpasset.

När de obligatoriska fotona var tagna började dagens svåraste del: den långa nedstigningen mot Muktinath, 1 600 meters höjdskillnad nedför, inte direkt trevligt, framför allt på grund av snön och leran som gjorde leden extremt hal.

När vi äntligen kom fram till målet hittade vi ett utmärkt rum på Hotel The Paths of Dream. Även här var varm dusch, wifi och rum gratis om du bara betalar för måltiderna.

Obs! Det här var den enda dagen då ett par stegjärn definitivt inte hade suttit fel, men det ska sägas att det var ett klart ovanligt år, och av vad jag har fått höra brukar det normalt inte vara mycket snö i april/maj.

Planerar du resan? Om du fortfarande behöver skaffa en reseförsäkring hittar du här min guide till de bästa reseförsäkringarna. Köper du den via länkarna i guiden stöttar du den här sajten utan någon extra kostnad.

Som jag sa i början av guiden finns det flera alternativ när du har kommit hit. Vi bestämde oss för att ta bussen till Tatopani och börja trekkingen mot Poon Hill, men för fullständighetens skull beskriver jag den resrutt som rekommenderas om du vill gå hela rundan till fots.

Om du bestämmer dig för att ta bussen är det här ungefär priserna till de viktigaste målen (för jeepar får du räkna med att betala minst det dubbla)

Jomsom – 350 rupier – 2 timmar

Tatopani – 1 200 rupier – 7 timmar

Pokhara – 1 450 rupier – 12 timmar

Upper Pisang.

Dag 11. Muktinath – New Jomsom via Lupra (6 timmar, 22 km)

Muktinath (3 611 m) – Lupra (2 983 m) – Jomsom (2 784 m)

Här har du två alternativ: om du vill undvika vägen helt måste du gå via byn Lupra i söder. Alternativet är att gå via Kagbeni (det verkar vara en jättefin by, och jag hade fått rådet att besöka den) i norr och delvis gå längs vägen. Landskapet (även sett från bussen) är riktigt imponerande, och jag föreställer mig att det är ännu mer så sett från leden som går högre upp.

När du har kommit till Lupra har du återigen två alternativ: stanna kvar på höjden och gå längs bergssidan, eller gå ner i dalen och gå längs floden. Båda lederna möts cirka 5 km från Jomsom, där du är tvungen att gå vid sidan av vägen.

Bussar från New Jomsom:

Tatopani 880 rupier – 5 timmar

Pokhara 1 110 rupier – 10 timmar

Katmandu 1 700 rupier – 20 timmar

Det går också att flyga till Pokhara.

Dag 12. New Jomsom – Tukuche (4,5 timmar, 15,5 km)

Jomsom (2 784 m) – Thini (2 836 m) – Chhario (2 704 m) – Tukuche (2 615 m)

Cirka 500 meter utanför byn tar du det som var huvudvägen innan den nya byggdes. I praktiken korsar du floden och går hela dagen på motsatt sida av dalen i förhållande till den trafikerade vägen.

Leden/vägen är ett ständigt upp och ner ända till byn Chhario, varifrån sträckan planar ut i en svag stigning som leder till byn Tukuche.

Dag 13. Tukuche – Ghasa (8 timmar, 30 km)

Tukuche (2 615 m) – Sauru (2 570 m) – Kokhethanti (2 533 m) – Konjo (2 700 m) – Titi Lake (2 700 m) – Chhoya Deurali (2 505 m) – Ghasa (2 072 m)

Här finns det minst tre olika alternativ: om du vill undvika vägen helt och gå förbi sjön Titi är det cirka 30 km och nästan 8 timmars vandring; om du följer floden när du har kommit till Kokhethanti i stället för att sikta på sjön är det cirka 25 km; det sista alternativet är att följa den (trafikerade) vägen ända till Larjung och fortsätta längs den kortaste sträckan som Organic Maps visar, och i så fall är det cirka 20 km, varav en stor del längs vägen.

Uppförsbacken som leder till Ghorepani.

Dag 14. Ghasa – Tatopani (17 km, 5 timmar)

Ghasa (2 072 m) – Pairothapla (1 937 m) – Kopchepani (1 765 m) – Narchyang (1 448 m) – Tatopani (1 362 m)

Även här går du större delen av tiden på motsatt sida av floden i förhållande till huvudvägen, utom den sista kilometern innan du kommer fram till Tatopani, då du korsar floden och måste gå längs den trafikerade vägen.

Byn är riktigt turistisk och full av folk, eftersom den används som start-/slutpunkt för många trekkingturer i området. Vi kom med buss från Muktinath, och i motsats till vad vi trodde (med tanke på den låga höjden) var det omöjligt att hitta ett gratis rum där vi bara betalade för maten, så det slutade med att vi betalade 200 rupier för ett dubbelrum på Hotel Himalaya: enkelt boende, men utmärkt wifi och mat.

På eftermiddagen besökte vi de närliggande varma källorna. Inget imponerande, men det var ändå skönt att ligga i blöt i ungefär en timme, särskilt efter det som för oss hade varit 10 dagars trekking. Inträdet kostar 150 rupier.

Dag 15. Tatopani – Ghorepani (6 timmar, 17 km)

Tatopani (1 362 m) – Ghara (1 745 m) – Shikha (1 934 m) – Phalate (2 272 m) – Chitre (2 370 m) – Ghorepani (2 800 m)

Det här är ett rejält slit: det är nämligen 1 600 meters höjdskillnad och ett oändligt antal trappsteg som, tillsammans med värmen, gjorde dagen till en av de tuffaste på hela rundan. Trots allt kom vi fram till målet runt 2 på eftermiddagen och installerade oss på Lodge Mountain View, där vi efter lite förhandling lyckades få rum och varm dusch gratis i utbyte mot lunch, middag och frukost.

Efter att ha gått cirka 1 km längs huvudvägen måste du korsa bron som leder till andra sidan floden. Härifrån är leden väl utmärkt och växlar med en mindre väg som praktiskt taget saknar trafik under flera kilometer; sedan kommer du till en oändlig rad trappsteg ända till byn Ghorepani, där vi fortsatte mot Annapurna Base Camp, medan rundans sträckning siktar mot Nayapul, där trekkingen avslutas.

Om 17 kilometer med 1 600 meters höjdskillnad låter som för mycket rekommenderar jag att du övernattar i Shikha, som bokstavligen ligger halvvägs.

Ghyaru till vänster och Annapurna 2 till höger.

Dag 16. Ghorepani – Poon Hill – Nayapul – buss till Pokhara (6,5 timmar, 22 km)

Ghorepani (2 800 m) – Poon Hill (3 200 m) – Ghorepani (2 800 m) – Nangethanti (2 524 m) – Banthanti (2 306 m) – Ulleri (2 110 m) – Tikhedhunga (1 536 m) – Hile (1 554 m) – Birethanti (1 120 m) – Nayapul (1 117 m)

Dagens första del består av uppstigningen till Poon Hill för att se soluppgången. Från Ghorepani till toppen av Poon Hill är det bara en och en halv kilometer, men det är nästan 400 meters höjdskillnad, så det är inte direkt någon promenad i parken. Det tog oss cirka 40 minuter, så om du vill se soluppgången får du planera efter tiden på året. Jag rekommenderar förstås att du ger dig av med pannlampa eller åtminstone mobilens ficklampa, men var inte rädd: det är omöjligt att gå vilse, alla går upp för att se soluppgången och leden är extremt lätt att följa. I början av leden måste du betala inträde till Poon Hill, 100 rupier.

När du har kommit tillbaka till Ghorepani äter du frukost och börjar nedstigningen mot Nayapul, där rundan slutar. Om du i stället vill göra som vi och även gå trekkingen till Annapurna Base Camp siktar du mot Tadapani.

Om du vill dela upp den här dagen i två är det förmodligen bäst att stanna i Ulleri och gå till Nayapul dagen därpå. Från Nayapul går det ofta bussar till Pokhara. Det tar två timmar och kostar cirka 200–300 rupier. Här slutar Annapurna Circuit.

Klostret vid infarten till Manang.

Trekking till Annapurna Base Camp

Innan vi pratar om startpunkterna kommer här en komplett karta över rundan med de olika lederna och en sammanfattande tabell över det som i stort sett är de tre mest populära resrutterna, som i princip bara skiljer sig åt i startpunkten.

De mest populära resrutterna för trekkingen till Annapurna Base Camp

Om du har tid rekommenderar jag i princip att du startar i Nayapul och tar med trekkingen till Poon Hill, eller startar i Phedi och går förbi de varma källorna i Jhinu Danda. Om du däremot har ont om tid är det bästa alternativet att börja i Siwai.

Alla tre startpunkterna kan i alla fall också användas som slutpunkter och kombineras som du vill. Du kan till exempel starta i Nayapul och åka tillbaka till Pokhara från Siwai, eller starta i Phedi och åka tillbaka till Pokhara från Nayapul osv. Valet är helt och hållet ditt och beror i princip på hur mycket tid du har.

Resrutt dag för dag och rekommenderade etapper till Annapurna Base Camp

Av praktiska skäl beskriver jag alla tre populära resrutter dag för dag, men sträckan från Chomrong till baslägret, som är densamma på alla tre lederna, beskriver jag i detalj bara i den första resrutten.

Även busstationen för de tre startpunkterna är densamma, och i samtliga fall rekommenderar jag att du börjar tidigt på morgonen och tar en taxi till Baglung Bus Park. Från lakeside i Pokhara (turistområdet längs sjön där alla hotell/hostel ligger) fick vi efter lite prutande ner priset till 300 rupier för resan. Om du vill går det också att ta sig dit med kollektivtrafik för en bråkdel av vad vi betalade, men vi fick höra att man måste byta buss två gånger och det hade vi ingen lust med! Det går dessutom att ta jeep till alla mål, men räkna med att betala minst det dubbla.

En annan sak att tänka på är att du faktiskt kan stanna praktiskt taget var som helst längs leden. Alla byar ligger nära varandra, och de rekommenderade etapperna kan utan problem bytas ut mot nästa by. För att inte tala om att det dessutom finns väldigt många lodger/tea houses mellan byarna, som i praktiken ger oändliga möjligheter att stanna om du skulle vara trött eller bara vilja fortsätta gå en bit till efter att ha kommit fram till det planerade målet. På hög höjd är etapperna dock mer givna.

Höjdprofilen för trekkingen till Annapurna Base Camp.

Obs! Alla lodger som fanns vid Annapurna Base Camp förstördes av en lavin i början av 2019. För närvarande är den högsta punkten där du kan sova Machhapuchhre Base Camp, några kilometer längre ner.

Trots att det finns 5 lodger här och att vi kom fram sent på förmiddagen (långt före de flesta andra trekkare) gick det inte för oss att övernatta, eftersom det var fullbokat och pappa inte ville sova i gemensamhetsutrymmet. Det här hände i april, som inte ens är den allra högsta säsongen. Om du alltså vill vara säker på att ha ett privat rum att sova i rekommenderar jag starkt att du bokar några dagar i förväg – vilken lodge som helst kan göra det åt dig. Om du är med på en organiserad tur borde det förstås inte bli några problem.

Trekking till Annapurna Base Camp med start i Siwai på 5 dagar

Den här resrutten är tänkt för att gå trekkingen på kortast möjliga tid. Om du inte är särskilt i form, lider av höjden eller helt enkelt föredrar att ta det lugnt kan du gärna dela upp uppstigningen mot baslägret genom att lägga till 1–2 extra etapper.

Dag 1. Buss Pokhara – Siwai (3,5 timmar, 50 km) / Vandring Siwai – Chomrong (4,5 timmar, 11 km)

Siwai (1 250 m) – Chomrong (2 170 m)

Från Pokhara till Siwai tar det cirka 3,5 timmar, och biljetten kostar 300–400 rupier. När du har kommit fram till Siwai går du en kort bit längs vägen, som i princip tar slut i den här byn, och sedan börjar du gå längs en riktigt trevlig svag stigning som passerar många typiska byar.

När du har kommit till Samrung korsar du en lång hängbro, och sedan börjar en riktigt tuff stigning som slutar i Chomrong. Försök att ha dina tillstånd nära till hands under bussresan, eftersom det finns en checkpoint längs vägen.

Vi gick sträckan åt andra hållet och ändrade etapperna lite, så jag har inga rekommendationer när det gäller boende i Chomrong, men jag kan försäkra dig om att det verkligen finns gott om alternativ här.

Byn Chomrong.

Dag 2. Chomrong – Himalaya (6 timmar, 12 km)

Chomrong (2 170 m) – Himalaya (2 950 m)

Dagen börjar med en lång nedstigning ner till dalbotten, där en ganska jämn stigning börjar som går ända till byn Himalaya. Sträckan består till stor del av trappor genom skogen. Utsikten är inte spektakulär på den här delen, men leden ligger åtminstone till största delen i skugga.

Om du inte har lust att gå så långt är byn Bamboo eller Dovan två möjliga alternativa stopp. Här går det inte att pruta på priset för rummet: 500 rupier för ett dubbelrum.

Dag 3. Himalaya – Annapurna Base Camp – Machhapuchhre Base Camp (6,5 timmar, 12 km)

Himalaya (2 950 m) – Annapurna Base Camp (4 130 m) – Machhapuchhre Base Camp (3 700 m)

Det här är överlägset den vackraste dagen på trekkingen. I höjd med Himalaya kommer du ut ur skogen och börjar tydligt se topparna som omger dalen. När du har kommit till Deurali går du ner några hundra meter, och sedan börjar en ständig stigning ända till Machhapuchhre Base Camp. Här rekommenderar jag att du lämnar ryggsäcken och fortsätter mot Annapurna Base Camp, där du kan njuta av den spektakulära utsikten och ta de obligatoriska fotona innan du går tillbaka till Machhapuchhre Base Camp för att övernatta.

Vissa väljer att gå upp till Annapurna Base Camp morgonen efter, men om sikten är bra tror jag att det är bättre att göra det den här dagen och på så sätt slippa göra nästa dag längre, även om chansen för bättre väder är större på morgonen. Toppen syns i alla fall även från Machhapuchhre Base Camp, så valet är ditt!

Här går det inte att pruta på priset för rummet: 500 rupier för ett dubbelrum.

Annapurna Base Camp.

Dag 4. Machhapuchhre Base Camp – Bamboo (4,5 timmar, 11 km)

Machhapuchhre Base Camp (3 700 m) – Bamboo (2 345 m)

Som jag just nämnde kan du börja dagen med att gå upp till Annapurna Base Camp, eller, om du redan har gjort det dagen innan, börja gå ner mot Bamboo.

I princip går du nedför hela dagen längs samma led som du gick upp. Om du fortfarande har lust när du har kommit till Bamboo kan du välja att gå ännu längre ner till Sinuwa eller Bhanuwa, för att korta nästa dag, som är ganska lång.

Dag 5. Bamboo – Siwai (6,5 timmar, 17 km) / Buss Siwai – Pokhara (3,5 timmar, 50 km)

Bamboo (2 345 m) – Siwai (1 250 m)

Nedstigningen mot Chomrong går riktigt snabbt, men trapporna upp igen är oändliga och det kan bli riktigt varmt, så jag rekommenderar att du startar tidigt på morgonen, inte minst eftersom den sista bussen till Pokhara går 16:00.

Även här är sträckan densamma som på vägen dit, så när du har kommit till Chomrong väntar praktiskt taget bara nedförsbacke ända till Siwai, där du kan ta bussen/jeepen eller till och med en taxi tillbaka till Pokhara. Kom även här ihåg att ha tillstånden nära till hands, eftersom du stannar vid samma checkpoint som på vägen dit.

I Bamboo går det att få ett gratis rum om du bara betalar för måltiderna. The Buddha Guest House är inte dåligt, och den trevliga damen är mer än villig att pruta.

Hängbron mellan Bamboo och Siwai.

Trekking till Annapurna Base Camp plus Poon Hill med start i Nayapul på 8 dagar

Den här resrutten är i princip tänkt för att kombinera trekkingen till Poon Hill först med den till Annapurna Base Camp sedan. Om du vill går det också att sikta direkt på Annapurna Base Camp från Nayapul, vilket i praktiken blir resrutten jag just beskrev med start i Siwai plus en extra dags vandring, men personligen tycker jag inte att det är så meningsfullt, eftersom du går längs vägen och landskapet definitivt inte är spektakulärt.

Dag 1. Buss Pokhara – Nayapul (2 timmar och en kvart, 40 km) / Vandring Nayapul – Ulleri (4 timmar, 12 km)

Nayapul (1 117 m) – Birethanti (1 120 m) – Hile (1 554 m) – Ulleri (2 110 m)

Bussen från Baglung Bus Park till Nayapul kostar 200 rupier. När du har kommit fram går du genom byn och korsar bron i riktning mot Birethanti. Här finns de två första checkpointerna, där du måste visa dina tillstånd.

Härifrån är det ganska självklart vilken väg du ska följa, men du kan alltid ta hjälp av Organic Maps. Den första delen går längs vägen, sedan är det bara led ända till byn Hile, där du kan övernatta om du vill. Jag rekommenderar att du fortsätter ända till Ulleri, eftersom sträckan Hile – Ulleri är riktigt tuff och tar cirka 2 timmar.

Dag 2. Ulleri – Ghorepani (3 timmar, 8 km)

Ulleri (2 110 m) – Banthanti (2 210 m) – Nangethani (2 430 m) – Ghorepani (2 780 m)

Det här är en ganska kort dag, så du kan ge dig av i lugn och ro, såvida du inte har stannat längre ner i dalen. Leden går genom skogen och passerar flera byar, vattenfall och bäckar. Hela sträckan går i princip uppför.

På Lodge Mountain View lyckades vi efter lite förhandling få rum och varm dusch gratis genom att äta lunch, middag och frukost där.

Himalayaörnen.

Dag 3. Ghorepani – Poon Hill – Tadapani (3 timmar, 8,3 km)

Ghorepani (2 780 m) – Poon Hill (3 200 m) – Ghorepani (2 780 m) – Tadapani (2 630 m)

Jag rekommenderar förstås att du ger dig av med pannlampa eller åtminstone mobilens ficklampa, men var inte rädd: det är omöjligt att gå vilse, alla går upp för att se soluppgången och leden är extremt lätt att följa. Praktiskt taget i början av leden måste du betala inträde till Poon Hill, 100 rupier.

När du har kommit tillbaka till Ghorepani äter du frukost och börjar stigningen mot passet, där du har en fantastisk utsikt över Annapurnamassivet. Sedan väntar ett ständigt upp och ner ända till Tadapani. Dagen därpå tar du dig till Chomrong, varifrån du kan följa resrutten jag just beskrev och åka tillbaka till Pokhara från Siwai, i princip enligt följande.

Dag 4. Tadapani – Chomrong (3,5 timmar, 9,3 km)

Tadapani (2 630 m) – Chomrong (2 170 m)

Avståndet är kort, men det är ett ständigt upp och ner som är ganska tröttsamt. Du går åtminstone större delen av tiden i skuggan av skogen. Om du vill kan du slå ihop dag 3 och 4 till en enda lång vandringsdag och på så sätt korta resrutten till 7 dagar, men om du har tid till förfogande ser jag inget behov av att göra det.

Dag 5. Chomrong – Himalaya (6 timmar, 12 km)

Chomrong (2 170 m) – Himalaya (2 950 m)

Dag 6. Himalaya – Annapurna Base Camp – Machhapuchhre Base Camp (6,5 timmar, 12 km)

Himalaya (2 950 m) – Annapurna Base Camp (4 130 m) – Machhapuchhre Base Camp (3 700 m)

Dag 7. Machhapuchhre Base Camp – Bamboo (4,5 timmar, 11 km)

Machhapuchhre Base Camp (3 700 m) – Bamboo (2 345 m)

Dag 8. Bamboo – Siwai (6,5 timmar, 17 km) / Buss Siwai – Pokhara (3,5 timmar, 50 km)

Bamboo (2 345 m) – Siwai (1 250 m)

Toppen av Annapurna.

Trekking till Annapurna Base Camp med start i Phedi på 7 dagar

Den här resrutten/startpunkten är förmodligen den minst populära av de tre, men den passar klart bra för att besöka de varma källorna i Jhinu Danda.

Dag 1. Buss Pokhara – Phedi (cirka 1 timme, 18 km) / Vandring Phedi – Photana (cirka 3 timmar, 7 km)

Phedi (1 130 m) – Photana (1 990 m)

Bussen från Baglung Bus Park till Phedi kostar 100–200 rupier. När du har kommit fram går du i riktning mot Dhampus och fortsätter sedan genom skogen ända till Pothana. Hela sträckan går i svag uppförsbacke.

Dag 2. Photana – Jhinu Danda (cirka 5 timmar, 13 km)

Photana (1 990 m) – Jhinu Danda (1 720 m)

Den första delen går uppför till byn Pittam Deurali, sedan följer en nedstigning ner till dalbotten, innan det går uppför igen mot Jhinu Danda, där du kan tillbringa eftermiddagen med att koppla av vid de varma källorna.

Eftersom jag inte själv har gått den här resrutten, utan i stället föredrog vägen mot Siwai, vet jag inte om det verkligen är värt att besöka de varma källorna, men recensionerna verkar i alla fall inte dåliga.

Längs leden som går till baslägret.

Dag 3. Jhinu Danda – Bamboo (cirka 5 timmar, 9,4 km)

Jhinu Danda (1 720 m) – Bamboo (2 345 m)

Från Jhinu Danda siktar du mot Chomrong och kommer in på det som är standardrutten mot Annapurna Base Camp. På vägen tillbaka är det förmodligen bättre att gå till Siwai och spara en dags vandring, men du kan förstås gå samma led tillbaka som på vägen dit och åka tillbaka till Pokhara från Phedi. Resrutten kan i alla fall se ut ungefär så här.

Dag 4. Bamboo – Deurali (3,5 timmar, 7 km)

Bamboo (2 345 m) – Deurali (3 220 m)

Dag 5. Deurali – Annapurna Base Camp – Machhapuchhre Base Camp (5,5 timmar, 12 km)

Deurali (3 220 m) – Annapurna Base Camp (4 130 m) – Machhapuchhre Base Camp (3 700 m)

Dag 6. Machhapuchhre Base Camp – Bamboo (4,5 timmar, 11 km)

Machhapuchhre Base Camp (3 700 m) – Bamboo (2 345 m)

Dag 7. Bamboo – Siwai (6,5 timmar, 17 km) / Buss Siwai – Pokhara (3,5 timmar, 50 km)

Bamboo (2 345 m) – Siwai (1 250 m)

Leden från Ghorepani till Tadapani.

Trekking till Poon Hill och Ghorepani

Det finns de som börjar i Kimche (nära Siwai) och slutar i Nayapul, men den klassiska resrutten är den omvända, som i princip till stor del är samma resrutt som jag beskrev tidigare: ”Trekking till Annapurna Base Camp plus Poon Hill med start i Nayapul på 8 dagar”.

Oavsett om du väljer att starta i Kimche eller i Nayapul rekommenderar jag i alla fall att du börjar trekkingens första dag tidigt på morgonen med en taxi till Baglung Bus Park. Från lakeside i Pokhara (turistområdet längs sjön där alla hotell/hostel ligger) tar det cirka 10 minuter och kostar 300 rupier. Om du vill går det också att ta sig dit med kollektivtrafik, men då måste du byta ett par gånger, och det hade vi ingen lust med.

Resrutt dag för dag och rekommenderade etapper

Dag 1. Buss Pokhara – Nayapul (2 timmar och en kvart, 40 km) / Vandring Nayapul – Ulleri (4 timmar, 12 km)

Nayapul (1 117 m) – Birethanti (1 120 m) – Hile (1 554 m) – Ulleri (2 110 m)

Från och med nu är leden ganska självklar att följa, men du kan alltid ta hjälp av Organic Maps. Den första delen går längs vägen, och sedan är det bara led ända till byn Hile, där du kan övernatta om du vill. Jag rekommenderar att du fortsätter ända till Ulleri: sträckan från Hile till Ulleri är riktigt tuff och tar cirka 2 timmar.

Dag 2. Ulleri – Ghorepani (3 timmar, 8 km)

Ulleri (2 110 m) – Banthanti (2 210 m) – Nangethani (2 430 m) – Ghorepani (2 780 m)

Det här är en ganska kort dag, så du kan ge dig av i lugn och ro, såvida du inte har stannat längre ner i dalen. Leden går genom skogen och passerar en hel del byar, vattenfall och bäckar. Hela sträckan går i princip uppför.

På Lodge Mountain View lyckades vi efter lite förhandling få rum och varm dusch gratis genom att äta lunch, middag och frukost där.

Dag 3. Ghorepani – Poon Hill – Tadapani (3 timmar, 8,3 km)

Ghorepani (2 780 m) – Poon Hill (3 200 m) – Ghorepani (2 780 m) – Tadapani (2 630 m)

Dagen är i princip uppdelad i två delar. Den första delen består av uppstigningen till Poon Hill för att se soluppgången. Från Ghorepani till toppen av Poon Hill är det bara en och en halv kilometer, men det är nästan 400 meters höjdskillnad, så det är inte direkt någon promenad i parken. Det tog oss cirka 40 minuter, så om du vill se soluppgången får du planera efter tiden på året.

När du har kommit tillbaka till Ghorepani äter du frukost och börjar stigningen mot passet, där du har en fantastisk utsikt över Annapurnamassivet. Sedan väntar ett ständigt upp och ner ända till Tadapani, och dagen därpå tar du dig till Chomrong, varifrån du kan följa resrutten jag just beskrev och åka tillbaka till Pokhara från Siwai, i princip enligt följande.

Utsikten från Poon Hill.

Dag 4. Tadapani – Kimche (3 timmar, 9 km)

Tadapani (2 630 m) – Kimche (1 550 m)

Avståndet är kort och i princip går du bara nedför genom skogen. När du har kommit till Ghandruk kan du äta lunch, njuta av utsikten och sedan gå ner till Kimche, där du kan ta en jeep/buss tillbaka till Pokhara.

Om du inte har läst det som står ovan: om du vill kan du utan problem kombinera trekkingen till Poon Hill med den till Annapurna Base Camp. Du hittar resrutten i avsnittet om den.

Vad du ska ta med för trekking på Annapurna Circuit, till baslägret och Poon Hill

Alla tre trekkingturerna kräver i princip samma utrustning, och eftersom du inte behöver campa behövs det inte mycket. Här är den kompletta listan över utrustning och kläder.

Ryggsäck – 50 liter är mer än tillräckligt, men om du bestämmer dig för att inte ta med sovsäck räcker förmodligen 40. Pappa använde sin Berghaus TrailHead 50 och jag min resryggsäck Kelty Redwing 50. Båda är utmärkta ryggsäckar, den första specifikt för trekking, den andra en hybrid.

Smartphone – Lederna är väl utmärkta, men att ha Organic Maps nära till hands kan definitivt hjälpa i vissa situationer.

LifeStraw, vattenfilter eller vattenflaska med filter – Alla tre är bra alternativ som gör att du sparar en hel del pengar. På hög höjd kan en flaska vatten kosta upp till 300 rupier. Jag avråder från tabletter, eftersom de enligt mig är opraktiska och i längden dyra.

Pannlampa – De flesta lodger har ljus på rummet och du skulle förmodligen klara dig med bara mobilen, men en pannlampa är smidigare, särskilt om du vill se soluppgången på Poon Hill eller börjar gå tidigt, till exempel dagen då du går över Thorongpasset.

Sovsäck – Vi tog båda med oss en och ångrade oss inte, men du skulle potentiellt kunna klara dig utan, särskilt om du bara tänker gå trekkingen till Poon Hill. Lodgerna ger alltid minst en filt, och ofta går det att få en till gratis, vilket räcker i de flesta situationer, men jag skulle ändå ta med en lätt sovsäck, även av hygieniska skäl.

Halsvärmare – Användbar både som skydd mot kylan och mot solen. Själv ger jag mig aldrig av utan min buff i merinoull, som jag också använder mot damm/smog. Om du inte gillar buffar rekommenderar jag att du tar med en huvudbonad, solen kan verkligen göra skada.

Underställ – Aldrig använt under dagen, men riktigt användbart på kvällen i lodgerna och som pyjamas när du ska sova. Lätt och tar lite plats.

Syntethandduk – Praktisk, lätt och torkar snabbt.

Vattentätt fodral – Håll dina dokument och tillstånd skyddade från vatten.

Kindle Paperwhite – Inte nödvändigt förstås, men både jag och pappa var mer än glada att ha den under eftermiddagarna då vi kopplade av i lodgerna.

Solglasögon – Helst polariserade.

Karta – Vi gick alla trekkingturerna utan papperskarta, men den kan komma väl till pass. I Pokhara/Katmandu kostar den inte mer än 400 rupier.

Powerbank – Du kan nästan alltid ladda gratis i lodgerna, men på hög höjd måste du betala, och en powerbank kan göra att du sparar en hel del pengar. 10 000 mAh är mer än tillräckligt om du bara behöver ladda mobilen.

Första hjälpen-kit – Köp ett färdigpackat eller sätt ihop ett själv.

Vandringsskor – Ett par vandringsskor räcker mer än väl för att gå alla lederna, men om du föredrar kängor ska du välja ett lätt par. Jag använde ett par Columbia Peakfreak och pappa ett par Salomon LTR GTX.

Tofflor – Riktigt sköna på kvällen för att låta fötterna andas lite och när du duschar. Jag avråder från flip-flops, eftersom de är obekväma att ha på sig med strumpor, som är nödvändiga på hög höjd.

Strumpor i merinoull – Ingenting slår merinoull när det gäller vandringsstrumpor. Vi valde båda ett par Danish Endurance och var nöjda. Minst 2–3 par, så att du kan tvätta dem.

Lätta stegjärn – Vi hade inga, men dagen vid Thorongpasset och dagen vid Annapurna Base Camp hade de kommit väl till pass. Det ska dock sägas att det i april (när vi gick trekkingen) i regel inte borde finnas någon snö kvar. Kort sagt beror det på året och på vilken tid på året du väljer att gå trekkingturerna. På hösten och sen vår tror jag att de alltid är onödiga.

Vandringsstavar – Jag tror inte att du behöver lägga en förmögenhet. De här från AdventureAustria fungerade bra för oss och är klart billiga. Om du skulle vara skeptisk till vandringsstavar ber jag dig att tänka om – särskilt på långa sträckor hjälper de enormt.

Dunjacka – Om du går rundan/till baslägret under en period som inte direkt är varm kommer de här jackorna verkligen väl till pass. De tar lite plats och håller dig riktigt varm.

Fleece – På kvällen, men också när du går över en viss höjd, är det inte direkt varmt, och då kommer en fleece verkligen väl till pass. Jag hade på mig min praktiskt taget varje kväll.

Regnjacka eller regnponcho – På över 20 dagar fick vi regn bara en enda gång, men det är alltid bättre att vara på den säkra sidan.

Necessär – Solkräm, cerat, tvål med tvålask och gärna en bit marseilletvål för att tvätta underkläder, tandborste, tandkräm, deodorant och toalettpapper (tillhandahålls aldrig av lodgerna).

Till allt detta skulle jag lägga 2–3 t-shirts i syntetmaterial som torkar riktigt snabbt efter tvätt, ett par lätta byxor med avtagbara ben (tjejer kan välja ett par leggings) och ett par tjockare byxor att använda på kvällen eller under de kallare dagarna på hög höjd, och slutligen 3 par underkläder.

Det här är i princip allt du behöver för trekkingen, men du kan alltid ta en titt på min kompletta lista över vad du ska ta med på resan, så att du inte glömmer någonting alls.

Det är förstås absolut inte nödvändigt, men själv försöker jag alltid ge min kropp bästa möjliga förutsättningar, och att ha vätskeersättning nära till hands (på låg höjd kan det bli riktigt varmt och du svettas en hel del), magnesium att ta på kvällen för att slappna av i musklerna och gärna omega 3 mot inflammationer, särskilt efter 10–20 dagars trekking, skulle inte skada alls.

Vardagsögonblick.

Guide, bärare eller på egen hand på Annapurna Circuit, till baslägret och Poon Hill

Den som känner mig vet att jag är ett jättestort fan av att göra allt på egen hand och bara anlitar organiserade turer/guider när det är absolut nödvändigt. Jag föredrar det eftersom jag för det första verkligen gillar själva planeringen och för det andra eftersom det nästan alltid är det billigaste alternativet. Jag förstår i alla fall mycket väl den som vill tillbringa sin semester på ett mer avslappnat sätt utan att behöva slita så mycket.

För att gå trekkingturerna behöver du absolut ingen guide: leden är väl utmärkt, det är praktiskt taget omöjligt att gå vilse, och vid de sällsynta tillfällen då du kan bli osäker (särskilt längs den andra delen av rundan, som är mindre trafikerad) borde det räcka med att ha Organic Maps nära till hands för att skingra alla tvivel.

Om du vill välja en organiserad tur erbjuder GetYourGuide ett par alternativ som du kan boka direkt hemifrån, men alternativet är att anlita en lokal researrangör när du har kommit till Katmandu, där du definitivt skulle spara en del. Räkna i alla fall med att betala minst det dubbla jämfört med att göra det på egen hand.

En bra kompromiss kan vara att hitta en bärare/guide genom att fråga hos de olika researrangörerna i Pokhara och Katmandu eller till och med längs leden, där du ofta ser skyltar vid lodgerna i stil med ”Porters and guides available”. Den här lösningen är förmodligen ännu billigare.

Jag såg i alla fall en hel del par som anlitade en enda person, som i princip hjälper dig genom att bära större delen av vikten och samtidigt fungerar som guide. Det kostar cirka 20 dollar om dagen, och de kan bära upp till 20–25 kilo, vilket jag tror är perfekt även för 3 personer. Priset brukar också inkludera deras mat och logi.

Det rykande Manang.

Översikt över mat och boende på Annapurna Circuit, till baslägret och Poon Hill

Vi börjar med att prata om lodgerna (ibland kallade teahouses) som du stöter på längs leden, som jag blev positivt överraskad av. Praktiskt taget varje boende där vi bodde hade wifi, varmvatten och el, och även om de här tjänsterna ofta kostar extra på hög höjd var det faktum att de nästan alltid fanns en riktig överraskning.

Du får dessutom alltid minst en (rejält tjock) filt, och du kan be om en till utan extra kostnad. Eftersom vi hade sovsäck behövde vi aldrig det. Det enda stället där jag såg en skylt om att den extra filten skulle kosta pengar var på High Camp, som också var det enda stället där toaletten var en latrin, men på 4 900 meter tycker jag att det är acceptabelt! På alla andra guesthouses har toaletterna alltid varit okej. Ibland finns det till och med vanliga toalettstolar, men ofta är det huktoaletter med en hink för att spola.

Rummen är riktigt enkla och för det mesta dubbelrum med två enkelsängar och ett litet nattduksbord emellan. På låg höjd går det också att få eget badrum. Sedan finns det alltid ett gemensamt utrymme (dining room) som i princip fungerar som matsal. Det är också det enda rummet som värms upp på kvällen när höjden kräver det.

Avslutningsvis: räkna inte med lyxhotell, men boendena är absolut hyggliga. Visst blir de mer basic ju högre upp du kommer: eluttagen (du behöver inga adaptrar) försvinner från rummen, den varma duschen och wifi börjar kosta extra och så vidare.

En tallrik dal bhat.

Maten som erbjuds är däremot praktiskt taget densamma längs hela leden. Köket består huvudsakligen av fyra typer: nepalesiskt, indiskt, kinesiskt och slutligen några västerländska rätter. Menyerna brukar ha: pasta, ris eller nudlar stekta med grönsaker/kyckling/buffel/ägg/ost, kokta ägg/omelett, dal bhat (en typisk lokal rätt med ris, grönsaker och linssoppa), soppor (tomat, ägg, potatis, vitlök, grönsaker, kyckling, nudlar osv. osv.), pizza, pannkakor, gröt, müsli, olika sorters te, kaffe och diverse drycker.

Obs! Jag avråder från kött för att undvika magproblem, eftersom förvaringsmetoderna kanske inte är de bästa.

Som du ser finns det ganska stor variation, men själva slutade vi ofta med att äta två portioner dal bhat om dagen, vilket är överlägset den bästa rätten om man pratar pris i förhållande till mängd, eftersom påfyllning i princip ingår och du ofta kan fortsätta att få tallriken påfylld tills du spricker.

När det gäller vatten erbjuder vissa byar säkra påfyllningsstationer som garanterar att vattnet är drickbart, och de är definitivt en mer miljövänlig lösning än plastflaskor. Som jag nämnde tidigare rekommenderar jag starkt antingen ett LifeStraw, ett vattenfilter eller en vattenflaska med filter: du sparar pengar och behöver inte förlita dig på påfyllningsstationerna.

Översikt över kostnaderna för trekking på Annapurna Circuit, till baslägret och Poon Hill

Mat

Frukost (gröt, omelett, müsli)

På låg höjd: 300–400 rupier.

På hög höjd (över 3 000–3 500 m): 500–600 rupier.

Lunch/middag (stekt ris, pizza, pasta, dal bhat osv. osv.)

På låg höjd: 450–500 rupier.

På hög höjd (över 3 500 m): 700–800 rupier.

Soppor

På låg höjd: 200–250 rupier.

På hög höjd (över 3 500 m): 300–450 rupier.

På låg höjd: 50 rupier.

På hög höjd (över 3 500 m): 120 rupier.

Vatten

På låg höjd: 50–100 rupier.

På hög höjd (över 3 500 m): 200 rupier.

Som jag har nämnt flera gånger i den här guiden rekommenderar jag starkt ett LifeStraw, ett vattenfilter eller en vattenflaska med filter.

Boende

Boendet är riktigt billigt, och ofta är det till och med gratis om du äter 2–3 måltider där, särskilt om du har lust att pruta. Vi betalade till exempel bara för rummet på High Camp (350 rupier per person) och i Deurali (500 rupier för ett dubbelrum).

Att vara två ger förstås ett övertag när det gäller att förhandla om priset, men även ensam kan du på låg höjd lätt sova gratis eller i alla fall inte betala mer än 100–200 rupier.

Längs leden till baslägret är lodgerna klart mer ovilliga att ge rummet gratis, särskilt från Bamboo och uppåt. Jag antar att det med tanke på den stora tillströmningen av folk inte finns något behov av att ge bort rummen gratis.

En klassisk lodge längs leden.

Total kostnad för vår trekking (Circuit + Poon Hill + baslägret)

Avslutningsvis var kostnaden för vår trekking, inklusive två dagar i Katmandu (före och efter trekkingen), tillstånd, mat, boende och transport (kort sagt precis allt under de 22 dagarna utom visumet för inresa till landet), 310 € per person, vilket blir cirka 15 € per dag och person. Om du är ensam kommer du förmodligen att göra av med lite mer, och detsamma gäller om du unnar dig några alkoholhaltiga drycker eller någon annan lyx.

Jag rekommenderar i alla fall att du börjar trekkingen med motsvarande minst 20 € i rupier i kontanter. Längs leden finns det definitivt uttagsautomater i Besisahar och Jomsom, men jag skulle inte lita för mycket på dem. Att betala med kort är praktiskt taget omöjligt.

Fyll på med kontanter i Katmandu eller Pokhara. Hos Nabil Bank kan du ta ut upp till 35 000 rupier med en avgift på 500 rupier (med mitt Maestro-kort från CheBanca), medan du hos Standard Chartered Bank kan ta ut upp till 25 000 utan avgifter (med mitt Mastercard från N26, men förmodligen går det också att ta ut gratis med Visa-kort). Det här är de två bästa alternativen för uttag, beroende på vilket kort du har.

För mer information om vilka kort du ska använda utomlands (utan att lägga en förmögenhet på bankavgifter) rekommenderar jag starkt att du tar en titt på den här artikeln.

Leden som startar i Upper Pisang.

Säkerhet längs lederna på Annapurna Circuit, till baslägret och Poon Hill

Hela området (och Nepal i allmänhet) är extremt säkert. Jag kände mig aldrig hotad, och lokalbefolkningen är extremt vänlig och hjälpsam längs hela leden. Lederna är väl markerade och upptrampade och lätta att följa, men som jag har nämnt flera gånger kan du alltid kolla Organic Maps om du är osäker.

Den enda verkliga faran kan vara höjden. Särskilt om du bestämmer dig för att gå rundan kan du drabbas av så kallad höjdsjuka: efter 3 000–3 500 meter kan nämligen vissa personer börja känna av några symtom: aptitlöshet, andningssvårigheter, huvudvärk, sömnsvårigheter, trötthet, kräkningar osv.

Här är fyra användbara tips:

Den allra viktigaste regeln är att inte ta i för mycket: gå uppåt i jämn takt. Det bästa är att gå upp långsammare än du känner att du skulle orka.
Underskatta inte symtomen. Så länge det är en lätt huvudvärk innan du går och lägger dig och du mår bra dagen efter är det inga problem, men om symtomen håller i sig ska du undvika att gå högre upp. Ofta räcker det mer än väl med en dags acklimatisering/vila för att sedan kunna fortsätta. I vissa fall är det klokt att gå ner några hundra meter och återuppta uppstigningen när du mår bättre. Kort sagt: fortsätt aldrig uppåt om du mår dåligt.
Efter 3 000 meter rekommenderas det att du aldrig sover mer än 500 meter högre än natten innan. För att vara ärlig överskred vi ofta den här rekommendationen utan att få några problem, men jag skulle i alla fall hålla mig till högst 700–800 meter.
Drick mycket vatten. Att hålla sig hydrerad är avgörande.

Det finns dessutom vissa läkemedel, som Diamox (acetazolamid), som hjälper till att förebygga höjdsjuka, men ärligt talat har jag ingen erfarenhet av det, och jag är inget jättestort fan av mediciner. Enligt mig är det bättre att lyssna på kroppen i stället för att förlita sig på mediciner: acklimatisera dig i lugn takt och gå ner om symtomen förvärras. Tänk ändå på att Diamox är receptbelagt och att vissa trekkare tar det i förebyggande syfte, så om du funderar på att använda det, prata med din läkare innan du åker.

Slutligen: ge dig aldrig av utan reseförsäkring. Om du bara tänker gå trekkingen till Poon Hill har du flera utmärkta alternativ (ta en titt på artikeln), men om du vill gå rundan eller till Annapurna Base Camp är de enda tre försäkringarna som (så vitt jag vet) täcker den här aktiviteten World Nomads, där du kan försäkra trekking upp till 6 000 meter genom att lägga till den som extra aktivitet, TrueTraveller, som med tillägget ”Extreme Pack” täcker trekking över 4 600 m, och slutligen SafetyWing, som täcker trekking upp till 6 000 meter om du lägger till paketet ”Adventure Sports”. Som jag nämnde tidigare slutar de flesta andra försäkringar vid 3 500 meter, vissa till och med lägre.

Obs! Med tanke på bedrägliga metoder hos vissa lokala researrangörer är det viktigt att du, om du verkligen skulle behöva en evakuering med helikopter, försöker kontakta försäkringsbolaget för att ordna allt, så att du undviker tvister.

En av de många hängbroarna.

Boende i Katmandu och Pokhara

Det är högst sannolikt att du under din resa i Nepal måste tillbringa minst en natt i någon av de två städerna. Här är några boenden som kan passa dig.

Katmandu

Jag tillbringade två veckor i Katmandu, där jag testade flera boenden, först med pappa och sedan ensam medan jag väntade på visumet till Indien. Här är mina tips.

Gurung’s Home – Superlåga priser både för sovsal och privata rum.

The Sparkling Turtle Backpackers Hostel – Ett utmärkt hostel till ett riktigt bra pris med jättetrevlig personal. Det enda minuset är läget: det ligger nämligen cirka 3 km från centrala Thamel, nära Monkey Temple, men i övrigt rekommenderas det varmt.

Andes House – Rena och billiga privata rum mitt i centrala Thamel.

Pokhara

HOTEL FORESTWAY Hostel & Backpackers – Ett utmärkt billigt hostel 50 meter från sjön som också erbjuder privata rum.

Hotel Santana– Om du bara letar efter ett billigt privat rum att sova i före eller efter din trekking behöver du inte leta vidare.

Har du några frågor? Uppdaterad information? Tveka inte att lämna en kommentar eller skriv till mig på Instagram!

Om du tyckte att artikeln var till hjälp får du gärna köpa din reseförsäkring via någon av länkarna här på sajten. På så sätt stöttar du mitt arbete utan någon extra kostnad för dig. Den försäkring jag rekommenderar för den här typen av resa är TrueTraveller, som med tillägget ”Extreme Pack” täcker trekking över 4 600 meter, eller som alternativ SafetyWing med paketet ”Adventure Sports”, som täcker upp till 6 000 meter

För donationer/virtuella pizzor och öl 🙂

Trekking på Annapurna Circuit, till Annapurna Base Camp och Poon Hill

Skillnaden mellan Annapurna Circuit, Annapurna Base Camp och Poon Hill

Trekking på Annapurna Circuit (Annapurna Circuit Trek)

Annapurna Base Camp eller Annapurna Sanctuary (Annapurna Base Camp eller Annapurna Sanctuary Trek, ofta bara förkortat ABC)

Poon Hill Trek eller Ghorepani Poon Hill Trek

Annapurna Circuit eller Everest Base Camp?

Tillstånd och visum som krävs för trekkingturerna och för inresa till Nepal

Visum för inresa till Nepal

Tillstånd för trekking i Annapurnaregionen

Väder, temperaturer och bästa tiden

Våren (mars, april och maj)

Sommaren (juni, juli och augusti)

Hösten (september, oktober och november)

Vintern (december, januari och februari)

Trekking på Annapurna Circuit

De mest populära resrutterna på Annapurna Circuit

De olika startpunkterna på Annapurna Circuit

De olika slutpunkterna på Annapurna Circuit

Resrutt dag för dag och rekommenderade etapper på Annapurna Circuit

Trekking till Annapurna Base Camp

De mest populära resrutterna för trekkingen till Annapurna Base Camp

Resrutt dag för dag och rekommenderade etapper till Annapurna Base Camp

Trekking till Annapurna Base Camp med start i Siwai på 5 dagar

Trekking till Annapurna Base Camp plus Poon Hill med start i Nayapul på 8 dagar

Trekking till Annapurna Base Camp med start i Phedi på 7 dagar

Trekking till Poon Hill och Ghorepani

Resrutt dag för dag och rekommenderade etapper

Vad du ska ta med för trekking på Annapurna Circuit, till baslägret och Poon Hill

Guide, bärare eller på egen hand på Annapurna Circuit, till baslägret och Poon Hill

Översikt över mat och boende på Annapurna Circuit, till baslägret och Poon Hill

Översikt över kostnaderna för trekking på Annapurna Circuit, till baslägret och Poon Hill

Mat

Boende

Total kostnad för vår trekking (Circuit + Poon Hill + baslägret)

Säkerhet längs lederna på Annapurna Circuit, till baslägret och Poon Hill

Boende i Katmandu och Pokhara

Katmandu

Pokhara

Gillade du inlägget? Pinna det!

Leave a Reply Cancel reply