Trekking till Everest Base Camp på egen hand

Trekkingen till Everest Base Camp i Nepal är utan tvekan en dröm för alla som älskar bergen och trekking, för vissa är det en riktig pilgrimsort.

Det finns flera alternativ för att genomföra den här fantastiska upplevelsen, från det klassiska flyget till Lukla till mindre välbesökta startpunkter där det inte behövs något flyg, som Salleri/Phaplu och Jiri. I den här guiden hittar du all relevant information, inklusive alla varianter som Three Passes-trekkingen och Island Peak.

Jag genomförde själv trekkingen (videon från trekkingen hittar du här) (på italienska, men du kan slå på undertexterna), utan guide och utan bärare, tillsammans med min numera inte längre så unga pappa och helt på egen hand. I den här bloggen hittar du all information och alla tips för att på bästa sätt organisera din resa till Nepal på egen hand och genomföra trekkingen som leder till Everest Base Camp.

Snabbmeny

↑ Meny

Soluppgång vid Chukhung Ri.

I den här guiden anges priserna i den lokala valutan, som heter ”nepalesisk rupie” och ofta förkortas helt enkelt ”NPR”. Växelkursen är cirka 1€ = 170 NPR. För den aktuella kursen rekommenderar jag att du tittar på den här sidan.

Ta sig till Everest Base Camp (de olika rutterna och möjliga varianter)

Innan vi börjar kommer här en karta som jag hoppas ska göra det tydligt vilka alternativen är för att ta sig till Everest Base Camp och de möjliga varianterna som beskrivs i den här guiden.

I grund och botten är det här de fyra huvudalternativen:

Everest Base Camp eller Annapurna Circuit?

Om du läser den här artikeln har du förmodligen redan bestämt dig, men om du fortfarande grubblar vill jag säga ett par ord om det som för många är ett svårt val när man kanske bara har två veckor till förfogande för en trekking i Nepal: Annapurna Circuit eller Everest Base Camp?

Först och främst är båda helt underbara trekkingar, men om jag verkligen måste säga vad jag föredrar skulle jag välja rundan, eftersom landskapet är mycket mer varierat. Man börjar i ett nästan tropiskt klimat och kommer ända upp till de 5 416 metrarna på passet Thorong La, och eftersom det är en runda är varje dag annorlunda och man behöver inte gå upp och ner längs samma stig.

Ytterligare två saker som får mig att luta åt rundan är att den är extremt mycket mindre trafikerad/populär än trekkingen till Everest Base Camp. För att använda ett uttryck av pappa efter att vi hade stött på en riktig trafikstockning vid en hängbro: ”Det känns som att gå på stigen som leder till Tre Cime di Lavaredo!”. Och vår upplevelse var på våren, jag törs inte tänka mig hur det är på hösten.

Ett annat skäl till att jag rekommenderar rundan är kostnaderna. Mat och boende är i genomsnitt 30 % billigare än vid Everest Base Camp och, särskilt om du bestämmer dig för att göra den senare med ett flyg till Lukla (ett i praktiken tvunget val om man bara har två veckor till förfogande), kommer rundan att kosta dig i princip hälften jämfört med Everest Base Camp.

Med allt det här i beaktande har Everest Base Camp ändå sin charm och det slutliga valet är förstås ditt, det jag har sagt hittills är bara min ödmjuka åsikt.

Om du är intresserad kan du ta en titt på min guide till Annapurna Circuit, Annapurna Base Camp och Poon Hill.

Trekking från Phaplu till Nunthala.

Tillstånd och visum som behövs för att göra trekkingen och resa in i Nepal

Vi börjar med visumet för att resa in i landet. Visum är obligatoriskt, men som tur är får de som har italienskt pass (som är giltigt i mer än 6 månader) ett visum som kallas Visa On Arrival (VOA) när de reser in i landet (reglerna skiljer sig åt beroende på medborgarskap, så kolla vad som gäller för dig). Processen är extremt enkel och rak, men tyvärr inte gratis.

Det finns tre alternativ:

15 dagar – 30 USD.

30 dagar – 50 USD.

90 dagar – 125 USD.

Visumet kan enkelt förlängas till högst 150 dagar per kalenderår (1 januari–31 december), även om det inte direkt är billigt. Här hittar du kostnaderna. Det är förmodligen att föredra att resa ut och in igen med ett nytt visum, men hur som helst går det inte att stanna i landet i mer än 150 dagar per kalenderår med ett turistvisum.

Officiellt krävs dessutom två passfoton (passfotostorlek) för att slutföra visumprocessen när du har kommit till flygplatsen/landgränsen, men om du fyller i onlineformuläret (det finns kvar i systemet i 15 dagar, så gör det inte alltför tidigt) behövs de inte och du sparar med all sannolikhet en hel del tid när du kommer fram, särskilt på flygplatsen i Katmandu, där du kan gå direkt till immigrationen utan att behöva stå där och fylla i formuläret. Jag rekommenderar att du gör det.

Visumet på flygplatsen Tribhuvan kan i teorin betalas med kreditkort, men i praktiken varierar det lite från dag till dag, av det jag har läst! Jag försökte och fick höra att det inte gick. Alla större valutor accepteras i alla fall (euro inkluderat). För att undvika dåliga växelkurser vore det idealiskt att betala i amerikanska dollar, men jag skulle inte grubbla så mycket över det om du inte redan har några.

När det gäller landgränserna (här hittar du den fullständiga listan) accepteras tydligen enbart amerikanska dollar, så planera efter det.

Nepal kräver inga obligatoriska vaccinationer, men hepatit A och B rekommenderas.

Trekking från Bupsa till Surke.

Tillstånd för trekkingen till Everest Base Camp

Obs! TIMS (Trekker’s Information Management System), som krävs för att genomföra många trekkingar i Nepal, behövs inte längre för Everest-regionen sedan 2018, lita inte på dem som säger något annat.

För att ta sig till Everest Base Camp behövs två / tre tillstånd beroende på vald startpunkt:

Khumbu Pasang Lhamu Rural Municipality Entry Permit

Det här är ett nytt tillstånd som i praktiken ersätter TIMS sedan oktober 2018. Det är en avgift som går till den lokala regeringen i Khumbu. Tillståndet kan skaffas i Lukla eller i Monjo om du bestämmer dig för att starta din trekking i Jiri eller Salleri. Det går inte att få tillståndet i Katmandu.

Kostnaden är 3 000 rupier, cirka 25 €.

Sagarmatha National Park Entry Permit

Som du kanske har förstått är det här tillståndet för att komma in i nationalparken Sagarmatha. Det kan skaffas hos Tourism Board i Katmandu, som ligger cirka 2 km från det huvudsakliga turistområdet Thamel (det går utmärkt att gå), kontoret är öppet från 10:00 till 17:00.

Alternativt, som många gör, kan det skaffas direkt i Monjo, där nationalparkens entré ligger.

Kostnaden är 3 000 rupier, cirka 25 €.

Gaurishankar Conservation Area

Det här tillståndet behöver du bara skaffa om du bestämmer dig för att göra trekkingen till baslägret med start från Jiri. Tillståndet ska skaffas hos Tourism Board i Katmandu.

Kostnaden är 3 000 rupier, cirka 25 €.

Obs! Tyvärr kommer det från och med den 1 april 2023 inte längre att vara möjligt att genomföra många trekkingar i Nepal utan att åtföljas av en guide. Jag tycker att det är en riktig skandal, ännu ett beslut som styrs av girighet och som gömmer sig bakom ”säkerhetsfrågor”. Jag hoppas att den nepalesiska regeringen i framtiden kan se över beslutet, men för närvarande är det här verkligheten. Lyckligtvis, så vitt jag har förstått, uppstår problemet när man ska skaffa TIMS (Trekker’s Information Management System), som dock inte behövs för att genomföra trekkingen till Everest Base Camp, så det verkar som att Everest-regionen har förskonats för tillfället, som man kan läsa här: https://explorersweb.com/solo-trekking-banned-nepal/.

Soluppgång vid Kala Patthar.

Bästa tiden att åka: väder, temperaturer och bästa period

Vår (mars, april och maj)

Det här är perioden före början av monsunen som kännetecknar sommarmånaderna (juni, juli och augusti). Det kan förekomma enstaka snöfall i början av säsongen, men vädret är i allmänhet stabilt och torrt, perfekt för trekking på hög höjd.

Mars, även om det är kallare, är att föredra framför april och maj för dig som vill undvika folkmassorna. April och maj ger, förutom mildare temperaturer, ett klart mer befolkat och fascinerande basläger; i slutet av maj, precis före monsunen, är det nämligen den mest gynnsamma perioden för att försöka bestiga toppen. Utanför de här månaderna (april och maj) är baslägret i praktiken en isvidd.

Sommar (juni, juli och augusti)

Regn, regn och ännu mer regn. Det här är monsunsäsongen och absolut ingen period som kan rekommenderas för trekking. Jag träffade en grupp franska killar som berättade om en vän till dem som genomförde rutten i juni genom att ge sig av klockan 5 varje morgon för att undvika regnet, och det verkar ha fungerat.

Hur som helst är det definitivt inte idealiskt, eftersom utsikten nästan säkert skulle påverkas, och juli och augusti är ännu regnigare, så jag tycker verkligen inte att man ska ge sig ut.

Om du vill göra en trekking under den här perioden är Annapurna Circuit definitivt ett bättre alternativ.

Höst (september, oktober och november)

Det här anses vara den bästa säsongen när det gäller väder. Regnet under sommarmånaderna tar med sig all dis, och utsikten anses vara årets bästa. Se dock upp med september, som beroende på året fortfarande kan vara relativt regnig.

I allmänhet är det något kallare än på våren, men det är ändå den bästa perioden för trekking och därför också den mest överfulla. På hög höjd kan lodgerna vara extremt fulla, särskilt i oktober som har turisttoppen i regionen.

Vinter (december, januari och februari)

Det går definitivt att göra trekkingen, men på hög höjd kan det bli riktigt kallt, med temperaturer som kan gå ner till -30 grader under natten. Dagarna är korta och det kan bli mycket snö, vilket medför att vissa pass stängs (i allmänhet inte den traditionella leden till baslägret).

Hur som helst, om du inte är rädd för kyla och snö kan det här vara en bra period för att göra trekking i regionen och undvika massorna, men se till att ha rätt utrustning!

Byn Cheplung.

Svårighetsgrad och förberedelser för trekkingen till Everest Base Camp

Trekkingen är definitivt ingen promenad i skogen och höjden, framför allt nära baslägret, märks absolut, men alla som är i hyfsad form kan genomföra trekkingen.

För att ge ett objektivt exempel: jag genomförde trekkingen tillsammans med min pappa som, även om han är klart mer vältränad än de flesta jämnåriga, ändå är 63 år och definitivt inte har samma återhämtningstider som mycket yngre personer. Dessutom började vi i Phaplu, vilket gav sex dagars trekking som inte direkt var lätta jämfört med rutten från Lukla, och vi hade inga bärare.

Om du alltså bestämmer dig för att starta i Lukla och kanske lägger till en bärare också, blir trekkingen något som många klarar. Med det sagt rekommenderar jag att du tar förberedelserna på allvar. Försök under månaderna innan att gå ut och gå minst ett par gånger i veckan i 4–5 timmar i sträck för att simulera den typiska dagen på leden. Helst bör du också packa ryggsäcken ordentligt, kanske med samma vikt som du kommer att bära under trekkingen. Mer information och tips om hur du hanterar höjden kommer längre fram i guiden.

Three Passes-trekkingen är däremot klart tuffare än trekkingen till Everest Base Camp, men även i det fallet borde det inte alls vara något problem om du är i bra form.

Solnedgång i Thame.

Rutterna för trekkingen till Everest Base Camp

Som vi har sett tidigare finns det i grund och botten tre rutter för att ta sig till Everest Base Camp, och jag börjar med att beskriva den klassiska rutten från Lukla i detalj. För de andra två rutterna, med start från Jiri och Salleri, beskriver jag bara sträckan fram till Lukla i detalj, eftersom rutten man ska följa är densamma när man väl har kommit till Lukla.

Slutligen Three Passes-trekkingen, som tekniskt sett inte inkluderar ett besök vid Everest Base Camp, men i praktiken lägger många till den här korta avstickaren när de väl har kommit till Lobuche.

Rutten som följer är tänkt så att du bara går under förmiddagen fram till tidig eftermiddag (med några få undantag), sammanlagt 5–6 timmar om dagen, och äter lunch först när du har kommit fram till målet. I stora drag är avgången runt 7/halv 8 och ankomsten runt 13/14 som senast. Vi är förmodligen lite snabbare än en genomsnittlig person, så om siffrorna inte stämmer efter de första dagarna, planera efter det.

Det finns minst tre goda skäl till att använda den här strategin:

  • Vädret är under hela året i allmänhet bättre på morgonen, alltså bättre utsikt och mindre risk för regn.
  • Undvik att ta en paus: du bryter inte rytmen och framför allt slipper du gå med full mage, vilket leder blodet till matspjälkningen, något som särskilt på hög höjd är en riktigt dålig idé. När du har kommit fram till målet har du all tid du behöver för att slappna av och återhämta dig.
  • Att komma fram och sedan äta lunch sparar dig ofta pengarna för rummet. 99 % av lodgerna, särskilt på låg höjd, är mer än villiga att ge dig rummet gratis i utbyte mot de tre måltiderna, men om du stannar och äter längs vägen blir det två måltider och lodgen kan vara mer motvillig att ge dig rummet gratis.

En annan sak att komma ihåg är att man egentligen kan stanna nästan var som helst längs rutten. Särskilt på låg höjd ligger byarna alla på kort avstånd från varandra och de rekommenderade etapperna kan lugnt bytas ut mot nästa by. Dessutom är det riktigt många lodger/tea houses mellan byarna, vilket i princip ger oändliga möjligheter att stanna om du skulle vara trött eller helt enkelt vill fortsätta gå lite till efter att ha kommit fram till den utsedda destinationen.

Slutligen rekommenderar jag att du laddar ner Organic Maps. Appen fungerar även offline efter att kartorna har laddats ner och jag tror att det är ett fantastiskt verktyg för att genomföra trekkingar.

Resrutt för trekkingen till Everest Base Camp med start i Lukla på 12 dagar

Det här är den kortaste versionen av trekkingen, det enda sättet att nå baslägret snabbare är i princip att åka dit med helikopter. Trots att det är den kortaste versionen av de tre rutterna är det också den dyraste, eftersom enbart tur-och-retur-flyget från Katmandu till Lukla kostar mer än 300 $ för knappt 30 minuters flygning och kan köpas på Yeti Airlines webbplats.

Med tanke på att kostnaden för hela trekkingen – med start i Salleri och med några varianter jämfört med den kortaste versionen, sammanlagt 20 dagar – var cirka 370 € per person, kan du, om du har tid och lust, lugnt finansiera hela trekkingen med bara de pengar du skulle spendera på flyget till Lukla.

Jag förstår att tiden för vissa är en inte oviktig faktor och att pengarna kommer i andra hand, så här kommer rutten med start i Lukla.

Byn Pangboche.

Dag 1. Flyg Katmandu – Lukla (cirka 30 minuter) / Gå Lukla – Phakding (4 timmar, 8 km)

Lukla (2 860 m) – Phakding (2 610 m)

Jag rekommenderar starkt att ta flyget tidigt på morgonen så att du har hela dagen framför dig, även med tanke på eventuella förseningar som verkar vara vanliga. Flyget har beskrivits för mig som extremt naturskönt, så njut av landskapet.

När du har kommit fram till Lukla väntar en extremt lättgången sträcka till Phakding, till stor del platt eller till och med svagt nedåtgående.

Dag 2. Phakding – Namche Bazar (6–7 timmar, 10 km)

Phakding (2 610 m) – Monjo (2 835 m) – Namche Bazar (3 440 m)

Även här rekommenderar jag att du ger dig av tidigt för att undvika kön som bildas vid nationalparkens ingång i Monjo. När vi kom fram mitt på förmiddagen från längre ner i dalen stod vi i kö i 40 minuter för att köpa biljetter.

Hur som helst är sträckan från Phakding till Monjo extremt lättgången och jämförbar med dagen innan. När du väl har kommit till Monjo och gått in i nationalparken börjar dock en oändlig uppförsbacke som i princip aldrig släpper fram till Namche Bazar.

Det är bara 5 km uppförsbacke men den rekommenderade gångtiden är 6 timmar, vilket förmodligen är överdrivet. Vi var redan acklimatiserade från Annapurna Circuit och gick upp på mindre än 3 timmar. Det är hur som helst ett rejält slit, och höjden börjar för många redan här att märkas.

Obs! Om du inte har köpt ditt Khumbu Pasang Lhamu Rural Municipality Entry Permit i Lukla måste du göra det i Monjo. Det lilla kontoret ligger före ingången till nationalparken, men oroa dig inte, för du blir garanterat ombedd att visa, eller om det behövs köpa, tillståndet. Här stod vi inte i kö eftersom de flesta redan hade tillståndet, med all sannolikhet skaffat i Lukla.

Soluppgång i Namche Bazar.

Dag 3. Namche Bazar (vilodag / acklimatisering)

Vi hoppade över den här dagen eftersom vi, som jag just sa, redan var acklimatiserade från Annapurna Circuit. Om det inte är ditt fall är det absolut att rekommendera att tillbringa dagen i Namche Bazar för att ge kroppen möjlighet att anpassa sig till höjden.

Det är dessutom att rekommendera att ändå hålla sig aktiv, kanske genom att gå upp mot någon av de många utsiktsplatserna som omger staden. Om du saknar någon del av utrustningen eller kanske vill unna dig något annat än den typiska lokala maten är det här den perfekta platsen för det. Mer än en by är det nämligen en riktig stad med restauranger, barer, wifi, butiker, bankomater osv osv.

Även boendena är här riktigt många, inklusive hotell av utmärkt kvalitet som Hotel Khangri, men om du som vi reser med fokus på att spara pengar rekommenderar jag den här lodgen. I utbyte mot måltiderna ger familjen, som för övrigt är riktigt trevlig, rum, wifi och dusch (kall, men om du vill kan du betala och få den varm) gratis, och jag försäkrar dig att det i Namche är ett riktigt fynd.

Dag 4. Namche Bazar – Tengboche (4–6 timmar, 8 km)

Namche Bazar (3 440 m) – Tengboche (3 870 m)

När du lämnar Namche är de första kilometrarna riktigt trevliga och extremt lättgångna, till stor del platta. Efter cirka två timmar kommer du ner till dalbotten där det finns en checkpoint; härifrån börjar en rejäl uppförsbacke upp till Tengboche, det är 600 höjdmeter som märks på den här höjden, men när du väl har kommit upp på toppen är dagens vandring slut.

I Tengboche finns också ett buddhistiskt kloster som går att besöka och är mycket intressant att upptäcka. En liten kuriosa: den berömde Tenzing Norgay växte upp i den närliggande byn Thame. För den som inte vet är Tenzing Norgay sherpan som tillsammans med Edmund Hillary var först med att nå toppen av Everest 1953.

Klostret i Tengboche.

Dag 5. Tengboche – Dingboche (4–6 timmar, 10 km)

Tengboche (3 870 m) – Pangboche (3 930 m) – Dingboche (4 360 m)

Dagen börjar nedåt men sedan går leden i princip ständigt uppåt. Under den här sträckan börjar träden försvinna och vegetationen minskar till buskar, och därför är man utsatt för solen under hela vägen. Utsikten börjar bli riktigt intressant.

Obs! Under högsäsong, ungefär april, maj, september och oktober, rekommenderar jag starkt att du vid det här laget bokar ditt boende minst dagen innan. Härifrån och framåt är det inte många lodger och etapperna är i praktiken givna, och risken att bli utan rum och behöva tillbringa natten i matsalen i Lobuche och Gorak Shep är riktigt hög. För att boka räcker det att be lodgen där du är att ringa, alla känner varandra och vet vad de ska göra.

Dag 6. Dingboche (vilodag / acklimatisering)

Även här hoppade vi över den här dagen helt eftersom vi redan var acklimatiserade från Annapurna Circuit, men om det inte är ditt fall är det att rekommendera att tillbringa dagen i Dingboche för att ge kroppen möjlighet att anpassa sig till höjden. Om du mår extremt bra kan du fortsätta och gå vidare till dag 7, men det är helt subjektivt: lyssna på din kropp.

Möjlig variant mot Chukhung

Om du har två extra dagar till förfogande har du här möjlighet att göra en riktigt intressant variant som jag rekommenderar. Om du inte har problem med höjden kan du den här dagen (eller till och med dagen innan) gå ända till Chukhung, i princip längs rutten för Three Passes-trekkingen, och nästa morgon bestiga Chukhung Ri och gå tillbaka till Dingboche eller Pheriche längs samma stig. Det är inte nödvändigt att gå upp på själva toppen av Chukhung Ri (den ligger på över 5 500 m). Den första utsiktsplatsen, på 5 375 m, ger en tillräckligt spektakulär utsikt och var utan tvekan en av höjdpunkterna under hela trekkingen.

Vi var redan acklimatiserade och gick upp på drygt en och en halv timme med start vid halv fem från lodgen i Chukhung, men annars hade vi förmodligen behövt minst två timmar. Att göra det i gryningen är absolut vackrare, men du kan lugnt göra det under dagen också.

Lodgerna i Chukhung håller ihop om priserna, 500 rupier för ett dubbelrum och inget att diskutera, så du kan lika gärna välja den bästa. Khangri Resort är toppen. Om du vill förlänga varianten ännu mer kan du från Chukhung också välja att göra en dagsutflykt till baslägret för Island Peak.

Utsikt från Chukhung Ri.

Dag 7. Dingboche – Lobuche (4–6 timmar, 7 km)

Dingboche (4 360 m) – Lobuche (4 940 m)

Dagen börjar med en behaglig, svagt stigande, nästan plan sträcka genom en vacker dal tills man korsar en liten bäck där det lite högre upp finns en liten lodge som fungerar som rastplats. Härifrån börjar sedan en rejäl backe på cirka 300 meter, där det på toppen finns en vacker utsiktsplats med ett minnesmärke som blickar ut över hela dalen.

Efter den ansträngningen planar leden ut och är jämförbar med den svagt stigande, nästan plana sträckan tidigare, fram till den lilla byn Lobuche. Vi övernattade på Mother Heart Lodge. Rummet hade bokats åt oss två dagar innan av lodgen i Chukhung, så vi hade inget val, men jag tror att det finns bättre alternativ. New EBC Guesthouse verkar vara det klart bästa alternativet, men researrangörerna verkar boka upp allt flera dagar i förväg. Hur som helst håller lodgerna även här ihop om priserna, 700 rupier för ett dubbelrum.

Obs! Här finns ett riktigt intressant alternativ för dig som inte har problem med budgeten, och framför allt ett skäl till stolthet för oss italienare. Cirka 1,5 km från byn Lobuche i riktning mot Gorak Shep finns nämligen ett italienskt forskningscenter som kallas ”La Piramide” där det går att övernatta. Jag pratade med två personer som har gjort det och de sa att stället är riktigt bra. Man betalar cirka 50 $, alla måltider och varm dusch ingår, och om du är ute efter lite komfort på hög höjd kan det passa dig.

Byn Lobuche.

Dag 8. Lobuche – Gorak Shep – Everest Base Camp – Gorak Shep (5–8 timmar, 15 km)

Lobuche (4 940 m) – Gorak Shep (5 160 m) – Everest Base Camp (5 364 m)

Det här är dagen då du äntligen kommer fram till Everest Base Camp. Den första sträckan är i linje med slutet av dagen innan och fortsätter längs dalbotten, men efter ett par kilometer börjar en riktigt irriterande upp-och-ner som, tillsammans med den mycket ojämna stenmarken och tratteffekten som uppstår på just det här stället, kan ta ganska lång tid.

Vi gav oss iväg tidigt och behövde knappt två timmar för att komma fram till Gorak Shep, men återigen, vi var redan acklimatiserade, så jag tror att 3–4 timmar är mer rimligt. När du har kommit fram till Gorak Shep lämnar du ryggsäcken på lodgen (eller tömmer den i alla fall på det du inte behöver) och fortsätter mot Everest Base Camp. Ju tidigare du ger dig av, desto bättre, så att du undviker eventuella eftermiddagsmoln.

Från Gorak Shep till baslägret är det cirka 1–2 timmar, det finns inga stora uppförsbackar men sträckan påminner om den sista delen innan Gorak Shep (ojämnt underlag och tratteffekt). När du har kommit fram till baslägret, njut av det, ta de obligatoriska bilderna och gå sedan tillbaka till Gorak Shep för att vila inför nästa dag, då Kala Patthar väntar.

Här övernattade vi på Yeti Resort, den sämsta lodgen under hela trekkingen, men rummet hade bokats åt oss två dagar innan, så vi hade inget val. Jag tror i alla fall att det finns bättre alternativ. 700 rupier för ett dubbelrum.

Obs! Om du inte är intresserad eller helt enkelt inte känner dig i form är det absolut inte nödvändigt att övernatta i Gorak Shep. Det är bara användbart om du vill gå upp på toppen av Kala Patthar (5 545 m) nästa morgon, men om du vill kan du helt enkelt lämna ryggsäcken i Lobuche, gå upp till baslägret och sedan gå tillbaka och övernatta i Lobuche innan du börjar gå ner dagen därpå.

Everest Base Camp.

Dag 9. Gorak Shep – Kala Patthar – Gorak Shep – Pheriche (5–8 timmar, 15 km)

Gorak Shep (5 160 m) – Kala Patthar (5 545 m) – Gorak Shep (5 160 m) – Lobuche (4 940 m) – Pheriche (4 280 m)

Att gå upp på toppen av Kala Patthar är inte direkt en promenad och absolut inte nödvändigt, men om du har lust och mår bra rekommenderar jag att du gör det. Jag gav mig iväg i mörkret för att komma fram till toppen i gryningen och det tog mig ungefär en och en halv timme (jag var redan acklimatiserad), men du kan behöva 2–3 timmar. Hur som helst kan du bestämma dig för att bara gå halvvägs upp. Därifrån och uppåt blir utsikten inte så mycket bättre, och det skulle mest handla om att kunna säga: ”Jag har kommit upp till toppen!”.

Om du bestämmer dig för att gå upp tidigt på morgonen som jag gjorde rekommenderar jag att du klär dig ordentligt. Under uppstigningen blir man snabbt varm, men under den tid jag tillbringade på toppen och väntade på att solen skulle gå upp frös jag bokstavligen.

När du har kommit tillbaka till Gorak Shep går du ner längs samma stig som dagen innan, fram till foten av backen som leder till minnesmärket, innan du kommer till Lobuche, där du istället för att sikta mot Dingboche går ner mot Pheriche.

Här rekommenderar jag att du sover på White Yak. Ägaren är villig att ge rummet gratis i utbyte mot måltiderna. Maten är utmärkt, portionerna är rejäla och det finns ett fint utomhusrum där man kan slappna av och som tack vare växthuseffekten ger en extremt behaglig temperatur under dagen.

Solnedgång i Pheriche.

Dag 10. Pheriche – Namche Bazar (6–8 timmar, 15 km)

Pheriche (4 280 m) – Pangboche (3 930 m) – Tengboche (3 870 m) – Namche Bazar (3 440 m)

Det här är en ganska lång dag, men att gå ner i höjd borde hjälpa dig att hitta krafterna igen. Dessutom går leden, som är densamma som på vägen upp, mestadels nedåt, vilket borde hjälpa en hel del.

I ett klart rappt tempo behövde vi 6 timmar, men 7–8 timmar är förmodligen mer realistiskt.

Dag 11. Namche Bazar – Lukla (6–8 timmar, 18 km)

Namche Bazar (3 440 m) – Monjo (2 835 m) – Phakding (2 610 m) – Lukla (2 860 m)

Även det här är en ganska lång dag som går samma stig som på vägen upp och till stor del nedåt. Knäna kan vid det här laget be om hjälp, men det är sista ansträngningen, bit ihop!

Dag 12. Flyg Lukla – Katmandu (cirka 30 minuter)

Återresa till Katmandu. Om du har tid och lust kan du här, om du vill, också välja att åka tillbaka till Katmandu via någon av de andra två startpunkterna som beskrivs nedan. Då sparar du lite pengar, men framför allt går du en del av trekkingen som är klart mindre kommersiell och trafikerad än sträckan som utgår från Lukla.

I stora drag blir det 2–3 extra dagar om du bestämmer dig för att gå tillbaka via Phaplu/Salleri och 6–8 dagar från Jiri.

Skymning från Kala Patthar, Everest till vänster.

Planerar du resan? Om du ännu inte har skaffat försäkring hittar du här min guide till de bästa reseförsäkringarna. Genom att köpa den via länkarna i guiden stöttar du den här sajten utan någon extra kostnad.

Resrutt för trekkingen till Everest Base Camp med start i Salleri / Phaplu på 18 dagar

Det här är rutten som jag själv följde och den är idealisk för dig som vill ta dig till Everest Base Camp utan att flyga och spendera så lite som möjligt, förstås med ett par extra dagar till förfogande. Det är dessutom ett fint sätt att gå genom klart mindre välbesökta delar av regionen och byar som är mindre påverkade av massturismen, med tanke på att förmodligen över 90 % av dem som tar sig till Everest Base Camp gör det genom att flyga till Lukla och starta där.

Jämfört med rutten med start i Lukla behövs sex dagar extra, tre på vägen upp och tre på vägen ner, kanske räcker det till och med med fyra om du är beredd att gå 8–10 timmar om dagen, även om jag personligen avråder från det. Ett annat sätt att korta ner trekkingen med en dag på vägen upp och en på vägen ner är att ta en jeep från Salleri mot Kharikhola, som beskrivs längre fram.

Byn Surke.

Dag 1. Buss/jeep Katmandu – Salleri (9–16 timmar, 260 km)

För resan från Katmandu har du två alternativ: det snabbaste är att ta jeepen, avgång kl. 5:30, 9–10 timmar med ett par pauser för att äta lunch, äta frukost och gå på toa. Det här är det obekvämaste alternativet, eftersom jeepen tar hela tio personer – två fram, fyra bak och sedan ytterligare fyra i det som vanligtvis är bagageutrymmet.

Om du har turen att sitta fram med föraren antar jag att resan inte är så farlig, men vi åkte dit på bakersta raden och tillbaka på den i mitten (lite bättre), och hur som helst var det en av de obekvämaste resorna i mitt liv, och tro mig, jag har gjort många. Mitt råd om du inte är snål som jag och vill göra resan så bekväm som möjligt är att köpa två platser, eller hela raden om ni är två eller tre personer.

Kostnaden för jeepen är 1 400–1 500 rupier. Det priset får man lätt på tillbakavägen, men på vägen dit är det svårare, eftersom man då måste åka till Chabil personligen (platsen där både jeepar och bussar mot Salleri går) och det är nästan 5 km till fots från Thamel, med taxi 300–400 rupier enkel resa. Alternativet är att ta en lokal buss från Ratna Park. Vi föredrog att spendera lite mer och betalade 1 800 rupier till en av byråerna i Thamel.

Det andra alternativet är att ta den lokala bussen som alltid går från Chabil. Den är absolut bekvämare eftersom man åtminstone får ett hyfsat säte, men med alla stopp för att släppa av och släppa på folk kan den ta upp till 16 timmar att komma fram. Kostnaden är 1 000–1 100 rupier. Tekniskt sett finns det också ett tredje alternativ: flyget från Katmandu (Phaplu har en flygplats), men med tanke på kostnaderna kanske det då är bättre att flyga direkt till Lukla.

Oavsett om du väljer bussen eller jeepen rekommenderar jag att du när du har kommit fram till Salleri går ett par kilometer till Phaplu, bara för att sträcka på benen och korta ner nästa dag något.

I Phaplu gav Hotel New Shrestha, precis mittemot flygplatsen, oss rum och wifi gratis i utbyte mot måltiderna, och på tillbakavägen sålde de oss jeepbiljetten för 1 500 rupier med pickup direkt vid hotellet. Rekommenderas.

Obs! När du har kommit fram till Salleri kan du, om du har tidsbrist, ta en jeep mot Kharikhola och spara en och en halv dags vandring. Vägen från Salleri till Kharikhola är dock i uselt skick och resan är förmodligen ännu mer traumatisk än den från Katmandu, för att köra 30 km tar det nämligen 5–6 timmar, kostnaden är 1 300–1 400 rupier.

Kharikhola sett uppifrån.

Dag 2. Phaplu – Nunthala (6–7 timmar, 18 km)

Phaplu (2 500 m) – Ringmu (2 810 m) – Taksindu (2 930 m) – Nunthala (2 220 m)

Den första delen av sträckan går man längs vägen i svag stigning, trafiken är i princip obefintlig och därför är det absolut inget problem. När du kommer till höjden av Ringmu lämnar du vägen och stigen går ihop med den som kommer från Jiri.

Här börjar stigen, som ibland korsar vägen, stigningen mot passet, varifrån du när du har kommit upp har en utmärkt utsikt över dalen. Det finns dessutom en riktigt fin stupa som de höll på att renovera när vi passerade. Därifrån till byn Nunthala är det sedan bara nedförsbacke och en fråga om en timme eller lite mer.

Jag rekommenderar att du sover på Shangrilla Lodge, utmärkt boende, utmärkt mat och gratis wifi. De är dessutom villiga att ge rummet med delat badrum gratis i utbyte mot måltiderna.

Dag 3. Nunthala – Bupsa (5–6 timmar, 11 km)

Nunthala (2 220 m) – Jubing (1 660 m) – Kharikhola (2 100 m) – Bupsa (2 300 m)

Dagen börjar nedåt, till stor del genom skogen och några små jordbrukarbyar. När du har kommit ner till dalbotten korsar du en hängbro och sedan börjar en lång uppförsbacke till Kharikhola, där leden planar ut i ett par kilometer innan den börjar stiga igen mot Bupsa.

Här rekommenderar jag att du sover på Bupsa Guesthouse, som ligger vid ingången till byn. Rum och wifi gratis i utbyte mot måltiderna, utmärkt mat och utmärkt utsikt över dalen. Om du vill korta ner nästa dag något kan du fortsätta gå ett par kilometer till Kharte eller Puiya. På vägen upp ville vi komma till Puiya, men sedan började det regna och vi stannade i Kharte, där lodgerna är mycket enkla. I Puiya är nivån klart bättre, men det blir en ganska lång dag.

Passet innan nedstigningen till Nunthala.

Dag 4. Bupsa – Cheplung (7 timmar, 17 km)

Bupsa (2 300 m) – Kharte (2 530 m) – Puiya (2 760 m) – Surke (2 270 m) – Cheplung (2 690 m)

Dagen börjar uppåt, sedan följer en svagt stigande, nästan plan sträcka och till sist en lång nedförsbacke till Surke, där man åter börjar stiga mot Cheplung. Här sov vi på den första lodgen vid ingången till byn, vars namn jag dock inte minns, rum gratis i utbyte mot måltiderna och varm dusch för bara 100 rupier, ett fynd.

Obs! Det finns absolut ingen anledning att gå via Lukla, det skulle bara förlänga rutten i onödan.

I princip kan du härifrån lugnt följa rutten som beskrivs i avsnittet om start från Lukla – från och med dag 2, då du istället för att starta från Phakding startar från Cheplung, vilket gör dagen något längre.

Kort sagt:

Dag 5. Cheplung – Namche Bazar (7–8 timmar, 15 km)

Dag 6. Namche Bazar (vilodag / acklimatisering)

Dag 7. Namche Bazar – Tengboche (4–6 timmar, 8 km)

Dag 8. Tengboche – Dingboche (4–6 timmar, 10 km)

Dag 9. Dingboche (vilodag / acklimatisering)

Möjlig variant mot Chukhung, se rutten från Lukla.

Dag 10. Dingboche – Lobuche (4–6 timmar, 7 km)

Dag 11. Lobuche – Gorak Shep – Everest Base Camp – Gorak Shep (5–8 timmar, 15 km)

Dag 12. Gorak Shep – Kala Patthar – Gorak Shep – Pheriche (5–8 timmar, 15 km)

Dag 13. Pheriche – Namche Bazar (6–8 timmar, 15 km)

Dag 14. Namche Bazar – Cheplung (6–7 timmar, 15 km)

Dag 15. Cheplung – Bupsa (7 timmar, 17 km)

Dag 16. Bupsa – Nunthala (5–6 timmar, 11 km)

Dag 17. Nunthala – Phaplu (6–7 timmar, 18 km)

Det behövs ingen vandring ända till Salleri. Till skillnad från på vägen upp, då jeepens sista hållplats är Salleri och man sedan måste gå till Phaplu, kan lodgerna i Phaplu på tillbakavägen ordna pickup direkt härifrån.

Dag 18. Buss/jeep Phaplu – Katmandu (9–16 timmar, 260 km)

Byn Dingboche.

Resrutt för trekkingen till Everest Base Camp med start i Jiri på 23 dagar

Det här är den längsta trekkingen av alla för att ta sig till Everest Base Camp, och samtidigt originalversionen som gicks på 1950-talet av Edmund Hillary (den nyzeeländske bergsbestigaren som 1953 som förste man nådde toppen av Everest tillsammans med sherpan Tenzing Norgay) innan flygplatsen i Lukla byggdes.

I grund och botten tillkommer, jämfört med rutten med start i Lukla, cirka 6 dagars vandring som behövs för att ta sig till Lukla från Jiri via risterrasser och karaktäristiska byar som ligger långt från massturismen. När man väl har kommit hit är rutten i princip densamma och jag beskriver den därför kortfattat för att inte upprepa mig.

Obs! Eftersom jag inte har gjort den själv återger jag bara informationen jag hittat på nätet och det jag har kunnat utläsa ur ruttens höjdprofil.

Dag 1. Buss Katmandu – Jiri (7–8 timmar, 190 km)

För resan från Katmandu har du två alternativ: minibussen som kostar 500–600 rupier och tar cirka 8 timmar, som måste bokas dagen innan för att vara säker på en plats och gör ett par stopp för toa och mat men i grund och botten är en direktbuss. Det andra alternativet är den lokala bussen som förutom att stanna också stannar för att plocka upp folk längs vägen och därför tar minst ett par timmar längre, 10–12 timmar.

Båda går på morgonen mellan 6 och 8 från Ratna Park, busstationen som ligger söder om Thamel (stadsdelen där de flesta boenden i Katmandu finns) och som lugnt går att nå till fots. Som jag redan sagt rekommenderar jag att du köper biljetterna och bekräftar tiden dagen innan. Vägen slingrar sig genom bergen, så om du lätt blir åksjuk kan det bli en eländig dag. Efter den långa resan rekommenderar jag att du övernattar i Jiri.

Obs! Det finns också en buss som går till Bhandar, men vägsträckan från Jiri till Bhandar är i uselt skick och kan ta upp till 18 timmar från Katmandu, kostnaden är 800–900 rupier.

Stigen från Namche till Thame.

Dag 2. Jiri – Bhandar (7–8 timmar, 18 km)

Jiri (1 905 m) – Bhandar (2 190 m)

Många bestämmer sig för att gå ända till Bhandar första dagen, men det är en lång och krävande dag med många upp-och-ner och en hel del höjdskillnad. Om du vill dela upp dagen rekommenderar jag att du övernattar i Shivalaya, som ligger ungefär halvvägs.

Dag 3. Bhandar – Sete (5–6 timmar, 13 km)

Bhandar (2 190 m) – Sete (2 575 m)

Dagen börjar nedåt genom ett par byar tills man når dalbotten och fortsätter längs en svagt stigande, nästan plan sträcka som leder till byn Kenja, varifrån en brant uppförsbacke sedan börjar och leder till Sete.

Dag 4. Sete – Junbesi (6–7 timmar, 13 km)

Sete (2 575 m) – Junbesi (2 670 m)

Dagen fortsätter uppåt genom skogen tills man når Lamjurapasset, varifrån man sedan går ner till Junbesi, en av regionens största byar.

Dag 5. Junbesi – Nunthala (7–8 timmar, 16 km)

Junbesi (2 670 m) – Nunthala (2 220 m)

Man börjar med en svag stigning genom skogen, varifrån det går att se Mount Everest på avstånd. Man går genom byn Ringmo där det går att beundra enastående exempel på tibetansk arkitektur, och till sist kommer den sista ansträngningen för att ta sig över passet innan den sluttande nedstigningen mot Nunthala börjar, där trekkingen går ihop med den rutt som leder till Everest Base Camp med start i Salleri/Phaplu som beskrevs tidigare.

Soluppgång i Pheriche.

Kort sagt:

Dag 6. Nunthala – Bupsa (5–6 timmar, 11 km)

Dag 7. Bupsa – Cheplung (7 timmar, 17 km)

Dag 8. Cheplung – Namche Bazar (7–8 timmar, 15 km)

Dag 9. Namche Bazar – Tengboche (4–6 timmar, 8 km)

Dag 10. Tengboche – Dingboche (4–6 timmar, 10 km)

Dag 11. Dingboche (vilodag / acklimatisering)

Möjlig variant mot Chukhung, se rutten från Lukla.

Dag 12. Dingboche – Lobuche (4–6 timmar, 7 km)

Dag 13. Lobuche – Gorak Shep – Everest Base Camp – Gorak Shep (5–8 timmar, 15 km)

Dag 14. Gorak Shep – Kala Patthar – Gorak Shep – Pheriche (5–8 timmar, 15 km)

Dag 15. Pheriche – Namche Bazar (6–8 timmar, 15 km)

Dag 16. Namche Bazar – Cheplung (6–7 timmar, 15 km)

Dag 17. Cheplung – Bupsa (7 timmar, 17 km)

Dag 18. Bupsa – Nunthala (5–6 timmar, 11 km)

Förstås kan du vid det här laget bestämma dig för att åka tillbaka till Katmandu från Salleri/Phaplu och slippa ett par dagars vandring.

Dag 19. Nunthala – Junbesi (7–8 timmar, 16 km)

Dag 20. Junbesi – Sete (6–7 timmar, 13 km)

Dag 21. Sete – Bhandar (5–6 timmar, 13 km)

Dag 22. Bhandar – Jiri (7–8 timmar, 18 km)

Dag 23. Buss Jiri – Katmandu (7–8 timmar, 190 km)

Klostret i Thame.

Resrutt för Three Passes-trekkingen plus Everest Base Camp på 17 dagar

Three Passes-trekkingen, om man gör den bokstavligt, tangerar Everest Base Camp utan att någonsin röra det, men ger ändå utmärkt utsikt över berget. Många bestämmer sig dock för att inkludera varianten och göra det som kan kallas Three Passes-trekkingen plus Everest Base Camp.

Jag har bara gjort en mycket liten del av den här trekkingen, i praktiken den del som vanligtvis är början från Dingboche till Chukhung och slutdelen från Thame till Namche, så jag talar inte av personlig erfarenhet, utan av samtal med andra trekkare som jag träffade längs vägen. Det verkar vara en trekking som är lika spektakulär som tuff. De tre passen – Kongma, Chola och Renjo – ligger nämligen på 5 545, 5 420 respektive 5 345 meter, alltså inte direkt en promenad, särskilt inte utan bärare.

I grund och botten, med Lukla som startpunkt, skulle en möjlig rutt vara följande:

Dag 1. Flyg Katmandu – Lukla (cirka 30 minuter) / Gå Lukla – Phakding (4 timmar, 8 km)

Dag 2. Phakding – Namche Bazar (6–7 timmar, 10 km)

Dag 3. Namche Bazar (vilodag / acklimatisering)

Dag 4. Namche Bazar – Tengboche (4–6 timmar, 8 km)

Dag 5. Tengboche – Dingboche (4–6 timmar, 10 km)

Dag 6. Dingboche – Chukhung (2 timmar, 4,5 km)

Dag 7. Vilodag och acklimatisering. Möjlig bestigning av Chukhung Ri.

Från Chukhung kan du om du vill också besöka det närliggande baslägret för Island Peak eller till och med organisera bestigningen av toppen. I så fall handlar det om en riktig klättring, inte bara trekking, och det krävs en viss minimal erfarenhet av bergsklättring.

Island Peak, som i Nepal kallas Imja Tse, når 6 189 m och trots att den anses vara en idealisk klättring för nybörjare bland bergsbestigare är den absolut inte något för alla. Och då har vi inte ens nämnt kostnaden: över 6 000 meter krävs nämligen särskilda tillstånd och det hela kan lugnt komma att kosta flera tusen euro.

Soluppgång vid Chukhung Ri.

Dag 8. Chukhung – Kongmapasset – Lobuche (8 timmar, 9,5 km)

Dag 9. Lobuche – Gorak Shep – Everest Base Camp – Gorak Shep (5–8 timmar, 15 km)

Dag 10. Gorak Shep – Kala Patthar – Gorak Shep – Lobuche (4–5 timmar, 8 km)

Dag 11. Lobuche – Dzongla (2–3 timmar, 6,5 km)

Dag 12. Dzongla – Cholapasset – Gokyo (7–8 timmar, 12 km)

Dag 13. Gokyo Ri – vilodag

Gokyo Ri är en topp som ligger bara 2 km från Gokyo. Den har beskrivits för mig flera gånger som regionens bästa utsiktsplats, så jag tror verkligen att det är värt det.

Dag 14. Gokyo – Renjopasset – Marlung (6–7 timmar, 14 km)

Dag 15. Marlung – Namche Bazar (5–6 timmar, 16 km)

Dag 16. Namche Bazar – Lukla (6–8 timmar, 18 km)

Dag 17. Flyg Lukla – Katmandu (cirka 30 minuter)

Soluppgång i Lobuche.

Vad du ska ta med på trekkingen till Everest Base Camp

Eftersom det inte är nödvändigt att campa är utrustningen som behövs inte särskilt omfattande. Här är den fullständiga listan över utrustning och kläder att lägga i ryggsäcken.

Ryggsäck – 50 liter räcker mer än väl, men om du bestämmer dig för att inte ta med sovsäck räcker förmodligen 40. Pappa använde sin Berghaus TrailHead 50 medan jag använde min resryggsäck Kelty Redwing 50, båda är utmärkta ryggsäckar, den första är specifikt gjord för trekking, den andra är en hybrid.

Smartphone – Lederna är väl skyltade, men att ha Organic Maps till hands kan definitivt hjälpa i vissa situationer.

LifeStraw, vattenfilter eller vattenflaska med filter – Alla tre är bra alternativ som sparar dig en hel del pengar. På hög höjd kan en flaska vatten kosta upp till 300 rupier. Jag avråder från tabletter eftersom de enligt mig är opraktiska och dyra i längden.

Pannlampa – De flesta lodger har ljus på rummet och du skulle förmodligen klara dig med bara mobilen, men en pannlampa är bekvämare, särskilt om du vill se soluppgången vid Kala Patthar.

Sovsäck – Vi tog båda med en och ångrade oss inte, men i teorin kan du klara dig utan. Lodgerna ger alltid minst en filt och ofta går det att få en andra gratis, vilket räcker i de flesta situationer, men jag skulle ta med en lätt sovsäck även av hygienskäl. Själv använde jag en med komforttemperatur 0 °C och jag frös aldrig.

Halsvärmare – Användbar både för att skydda mot kyla och sol. Själv ger jag mig aldrig iväg utan min buff i merinoull, som jag också använder mot damm/smog. Om du inte är ett fan av buff rekommenderar jag att du tar med en mössa, solen kan verkligen göra skada.

Termounderställ – Aldrig använt under dagen, men riktigt användbart på kvällen på lodgerna och som pyjamas att sova i, lätt och tar liten plats.

Syntetisk handduk – Praktisk, lätt och torkar snabbt.

Vattentätt fodral – Håll dina dokument och tillstånd skyddade från vatten.

Kindle Paperwhite – Det är förstås inte nödvändigt, men både jag och pappa var mer än glada över att ha den under eftermiddagarna vi tillbringade avslappnat på lodgerna.

Solglasögon – Helst polariserade.

Karta – Vi genomförde alla trekkingar utan fysisk karta, men den kan komma till nytta, i Pokhara/Katmandu kostar den inte mer än 400 rupier.

Powerbank – Du kan nästan alltid ladda gratis på lodgerna, men på hög höjd måste man betala och en powerbank kan spara dig en hel del pengar, 10 000 mAh räcker mer än väl om du bara ska ladda mobilen.

Första hjälpen-kit – Köp ett färdigpackat eller packa det själv.

Trekkingskor – Ett par trekkingskor räcker mer än väl för att genomföra alla rutter, men om du föredrar kängor, välj ett par lätta. Jag använde ett par Columbia Peakfreak, medan pappa använde ett par Salomon LTR GTX.

Tofflor – Riktigt sköna på kvällen för att låta fötterna andas lite och för att duscha. Jag avråder från flip-flops eftersom de är obekväma att ha med strumpor, vilket är nödvändigt på hög höjd.

Strumpor i merinoull – Inget slår merinoull när det gäller trekkingstrumpor. Vi valde båda ett par Danish Endurance och blev nöjda. Minst 2–3 par så att du hinner tvätta dem.

Lätta broddar – Vi hade inga, men dagen vid Thorong-passet och dagen vid Annapurna Base Camp hade de kommit till nytta. Det ska dock sägas att det vanligtvis i april (när vi gjorde trekkingen) inte borde finnas någon snö längre. I princip varierar det från år till år och beroende på vilken tid på året du bestämmer dig för att göra trekkingarna, på hösten och sen vår tror jag att de alltid är onödiga.

Vandringsstavar – Jag tror inte att man behöver spendera en förmögenhet, de här AdventureAustria har tjänat oss väl och är klart billiga. Om du skulle vara skeptisk till vandringsstavar uppmanar jag dig att ändra uppfattning, särskilt på långa sträckor hjälper de enormt.

Dunjacka – Om du gör trekkingen under en period som inte direkt är varm kommer de här jackorna verkligen väl till pass, de tar liten plats och håller riktigt varmt.

Fleece – På kvällen, men också medan man går ovanför en viss höjd, är det inte direkt varmt och en fleece kommer verkligen väl till pass. Jag hade på mig min i princip varje kväll.

Regnjacka eller poncho – På över 20 dagar fick vi bara regn en enda gång, men det är alltid bättre att förebygga än att bota.

Necessär – Solkräm, läppbalsam, tvålbit med fodral och kanske en bit Marseilletvål för att tvätta underkläder, tandborste, tandkräm, deodorant och toalettpapper (aldrig tillhandahållet av lodgerna).

Till allt det här skulle jag lägga 2–3 syntetiska t-shirts som torkar riktigt snabbt när de är tvättade, ett par lätta konvertibla byxor (tjejer kan välja ett par leggings) och ett par tjockare byxor att ha på kvällen eller under kallare dagar på hög höjd, och slutligen 3 par underkläder.

Det här är i princip allt du behöver för trekkingen, men du kan alltid ta en titt på min fullständiga lista över saker att ta med på resan så att du inte glömmer något alls.

Det är förstås absolut inte nödvändigt, men själv försöker jag alltid sätta min kropp i bästa möjliga skick, och att ha mineralsalter till hands (på låg höjd kan det bli riktigt varmt och man svettas en hel del), magnesium att ta på kvällen för att slappna av i musklerna och kanske omega 3 för att motverka inflammation, särskilt efter 10–20 dagars trekking, skulle inte alls skada.

Thame sett uppifrån.

Guide, bärare eller på egen hand

Obs! Tyvärr kommer det från och med den 1 april 2023 inte längre att vara möjligt att genomföra många trekkingar i Nepal utan att åtföljas av en guide. Jag tycker att det är en riktig skandal, ännu ett beslut som styrs av girighet och som gömmer sig bakom ”säkerhetsfrågor”. Jag hoppas att den nepalesiska regeringen i framtiden kan se över beslutet, men för närvarande är det här verkligheten. Lyckligtvis, så vitt jag har förstått, uppstår problemet när man ska skaffa TIMS (Trekker’s Information Management System), som dock inte behövs för att genomföra trekkingen till Everest Base Camp, så det verkar som att Everest-regionen har förskonats för tillfället, som man kan läsa här: https://explorersweb.com/solo-trekking-banned-nepal/. Med det sagt tror jag att det är bättre att vänta på några direkta vittnesmål innan man ger sig av med tanken att guide inte behövs.

Som jag redan sagt genomförde vi trekkingen självständigt och helt på egen hand, och det är riktigt enkelt att göra det. Att gå vilse är i princip omöjligt eftersom leden i praktiken alltid är tydlig och väl markerad. Dessutom, framför allt från Lukla och uppåt, är det nästan omöjligt att gå utan att ha någon i sikte.

I de sällsynta fall då du skulle tveka kan du alltid ta en titt på Organic Maps, där rutten är utritad i sin helhet och appen fungerar perfekt även offline. Om inget av det skulle fungera är det aldrig långt till en by eller någon lokalbo att fråga om vägen, även om jag starkt betvivlar att du kommer att behöva det.

Det enda problem som kan uppstå för den som bestämmer sig för att genomföra trekkingen på egen hand är boendena på hög höjd. Lobuche och Gorak Shep är nämligen nästan obligatoriska stopp för alla, och under högsäsong blir lodgerna i princip alltid fullbokade. Förstås vet de organiserade turerna, men också guiderna/bärarna, det väl och bokar därför i förväg, men hur som helst, misströsta inte.

Lösningen är ganska enkel: nöja sig med att sova i matsalen eller be lodgerna längre ner i dalen att göra en bokning i ditt namn. Vi valde det alternativet för att inte ta några risker och allt gick bra.

Det är klart att inte alla känner sig redo att ge sig ut på trekkingen på egen hand, och även hemifrån är de organiserade turerna inte överdrivet dyra. Om du vill spara lite pengar är det absolut billigare att boka direkt i Katmandu.

Ett sista alternativ som jag rekommenderar, framför allt för dig som vill ha en viss grad av frihet jämfört med den organiserade turen, är att när du har kommit till Katmandu hitta en bärare/guide. Om du vill går det också att göra längs rutten, jag såg ofta skyltar som gjorde reklam för tjänsten. Det här alternativet är förstås användbart även om du tror att du inte klarar av att bära ryggsäcken på ryggen.

Kostnaden är cirka 20 dollar per dag och en bärare kan normalt bära upp till 20–25 kilo, så den kan delas på upp till tre personer. Vanligtvis ingår också hans mat och logi i priset, men det är bra att komma överens om det i förväg.

De obligatoriska bilderna vid baslägret.

Översikt över mat och boende på trekkingen

Vi börjar med att prata om lodgerna (ibland kallade teahouses) som man stöter på längs rutten och som jag blev positivt överraskad av. I princip varje boende vi bodde på hade wifi, varmvatten och el, och även om de här tjänsterna på hög höjd ofta kostar extra var det en riktig överraskning att de nästan alltid fanns.

Det tillhandahålls dessutom alltid minst en filt (en riktigt tjock) och man kan be om en andra utan extra kostnad. Eftersom vi hade sovsäck behövde vi aldrig det. Den enda gången jag såg en skylt som sa att den extra filten skulle kosta extra var på High Camp (längs Annapurna Circuit), som också är den enda platsen där toaletten var ett utedass, men på 4 900 meter tycker jag att det är acceptabelt! På alla andra guesthouses har toaletterna alltid varit hyfsade, ibland finns det till och med vanliga toalettstolar, men ofta är det hål i golvet med en hink för att spola.

Rummen är riktigt enkla och är för det mesta dubbelrum med två enkelsängar och ett litet nattduksbord emellan. På låg höjd går det också att få badrum på rummet. Det finns sedan alltid ett allmänt utrymme (dining room) som i princip fungerar som matsal, och det är också det enda rummet som värms upp på kvällen när höjden kräver det.

Typisk lodge i bergen.

Sammanfattningsvis: förvänta dig inga lyxhotell, men boendena är absolut anständiga. Visst, ju högre upp man kommer desto enklare blir de: eluttagen (du behöver inga adaptrar) försvinner från rummen, varm dusch och wifi börjar kosta extra och så vidare.

Maten är däremot i princip en konstant längs hela rutten, köket är huvudsakligen av fyra slag: nepalesiskt, indiskt, kinesiskt och slutligen några västerländska rätter. Menyerna har oftast: pasta, ris eller wokade nudlar med grönsaker/kyckling/buffel/ägg/ost, kokta ägg/omelett, dal bhat (typisk lokal rätt med ris, grönsaker och linssoppa), soppor (tomat, ägg, potatis, vitlök, grönsaker, kyckling, nudlar osv osv), pizza, pannkakor, gröt, müsli, olika sorters te, kaffe, olika drycker.

Obs! Jag avråder från kött för att undvika magproblem, eftersom konserveringsmetoderna kanske inte är direkt de bästa.

Som du ser finns det ganska stor variation, men vi slutade personligen ofta med att äta två portioner dal bhat om dagen, som med god marginal är den bästa rätten när det gäller förhållandet pris/mängd, eftersom påfyllning i princip är given och man ofta kan fortsätta låta fylla på tallriken tills man spricker.

När det gäller vatten erbjuder vissa byar säkra påfyllningsstationer som garanterar att vattnet är drickbart, och de är definitivt en mer miljövänlig lösning än plastflaskor. Som jag sagt tidigare rekommenderar jag starkt en av LifeStraw, vattenfilter och vattenflaska med filter: du sparar pengar och behöver inte förlita dig på påfyllningsstationerna.

Översikt över kostnaderna för trekkingen till Everest Base Camp

Mat

Frukost (gröt, omelett, müsli)

På låg höjd: 300–400 rupier.

På hög höjd (över 3 000–3 500 m): 500–600 rupier.

Lunch/middag (stekt ris, pizza, pasta, dal bhat osv osv)

På låg höjd: 450–500 rupier.

På hög höjd (över 3 500 m): 700–800 rupier.

Soppor

På låg höjd: 200–250 rupier.

På hög höjd (över 3 500 m): 300–450 rupier.

Te

På låg höjd: 50 rupier.

På hög höjd (över 3 500 m): 120 rupier.

Vatten

På låg höjd: 50–100 rupier.

På hög höjd (över 3 500 m): 200 rupier.

Som sagt flera gånger i den här guiden rekommenderar jag starkt en LifeStraw eller ett vattenfilter eller en vattenflaska med filter.

Typisk tallrik med dal bhat.

Boende

Boendet är riktigt billigt, ofta är det till och med gratis om man äter 2–3 måltider, särskilt om man har lust att pruta. Vi betalade till exempel för rummet bara i Pangboche (250 för ett dubbelrum), Chukhung (500 rupier för ett dubbelrum), Lobuche (700 rupier för ett dubbelrum) och Gorak Shep (700 rupier för ett dubbelrum).

Att vara två ger förstås en fördel när det gäller att förhandla om priset, men även ensam kan man på låg höjd lätt sova gratis eller i alla fall betala högst 100–200 rupier.

Andra kostnader att ta hänsyn till är varm dusch, wifi och el. I stora drag blir alla tre saker avgiftsbelagda från Namche Bazar och uppåt. Vi duschade i princip inte längre (varm dusch när den finns kostar vanligtvis cirka 500 rupier), jag vägrade betala 5 € för att använda wifi, och med min powerbank klarade jag lugnt av att ladda mobilen och kameran.

Annars går laddningsavgiften vanligtvis per timme eller per enhet, men särskilt på hög höjd skulle jag inte lita för mycket på det. Några killar i Gorak Shep sa till mig att trots att de hade låtit telefonen laddas hela natten hade den bara laddats 10 %.

Ingången till Namche Bazar.

Totalkostnad för trekkingen till Everest Base Camp

Kostnaden för vår trekking, med start i Phaplu, inklusive alla kostnader (mat, boende och tillstånd men inte visumet för inresa i landet) och utgifterna för två dagar i Katmandu (dagen före och efter trekkingen), var 370 € per person. För 20 dagar bör cirka 20 € per dag räcka, hur som helst rekommenderar jag att du har med dig minst motsvarande 25 € per dag i kontanter. Förvänta dig ungefär samma kostnader med start i Jiri (20 € per dag i 23 dagar, alltså cirka 460 €).

Detta räknat med tre måltider om dagen men i princip inga extra (alkohol, drycker, sötsaker osv osv). En annan sak att komma ihåg är att man som två ofta kan få boendet gratis, de enda undantagen för oss var Lobuche, Chukhung och Gorak Shep.

Obs! Vi hade precis genomfört Annapurna Circuit, så vår rutt inkluderade ingen acklimatiseringsdag (vi sparade alltså två dagars mat och boende jämfört med den beskrivna rutten), men vi gjorde i gengäld två varianter, mot Chukhung och Thame, som tog två dagar. Kort sagt tillbringade vi ändå 18 dagar på trekking (som i den beskrivna rutten med start i Phaplu) plus två dagar i Katmandu, sammanlagt 20 dagar.

Med start i Lukla stiger kostnaderna rejält, med tanke på att enbart flyget kostar runt 330 dollar och den totala kostnaden för trekkingen ungefärligen borde vara 600 € för de 12 dagarna i rutten med start i Lukla.

Hur som helst, när flyget väl är betalt är kostnaderna för mat och boende ungefär desamma och ett genomsnitt på 20 € per dag borde räcka, men jag rekommenderar ändå att du har med dig minst motsvarande 25 € per dag i kontanter.

Att kunna betala med kort är inte alls självklart, men det är tekniskt möjligt att ta ut kontanter i Lukla och Namche. Jag rekommenderar ändå att du inte förlitar dig för mycket på det och fyller på med kontanter i Katmandu.

Nabil Bank låter dig ta ut upp till 35 000 rupier med en avgift på 500 rupier, medan Standard Chartered Bank låter dig ta ut upp till 25 000 utan avgifter. Det här är de två bästa alternativen för uttag beroende på vilket kort du har.

För mer information om vilka kort du ska använda utomlands (utan att spendera en förmögenhet på bankavgifter) rekommenderar jag starkt att du tittar på den här artikeln.

Dalen vid Pheriche.

Säkerhet längs lederna

Hela området (och Nepal mer generellt) är extremt säkert, jag har aldrig känt mig hotad, och lokalbefolkningen är extremt vänlig och hjälpsam längs hela rutten. Lederna är väl markerade och upptrampade, lätta att följa, men som sagt flera gånger kan du alltid kolla Organic Maps om du är osäker.

Den enda verkliga faran kan vara höjden. Särskilt om du bestämmer dig för att genomföra trekkingen kan du få så kallad höjdsjuka, och efter 3 000–3 500 meter kan nämligen vissa människor börja känna några symptom: aptitlöshet, andningssvårigheter, huvudvärk, sömnsvårigheter, trötthet, kräkningar osv.

Här är fyra användbara tips:

  • Den viktigaste regeln av alla är att inte ta ut sig för mycket, stig i jämn takt. Det idealiska är att stiga långsammare än vad du känner att du skulle orka.
  • Underskatta inte symptomen. Så länge det är en lätt huvudvärk innan du går och lägger dig och du mår bra dagen efter är det inget problem, men om symptomen kvarstår ska du undvika att gå högre. Ofta räcker en dags acklimatisering / vila mer än väl för att sedan fortsätta. I vissa fall är det att rekommendera att gå ner några hundra meter och, när du mår bättre, ta upp stigningen igen. I grund och botten: fortsätt aldrig uppåt om du mår dåligt.
  • Efter 3 000 meter är det att rekommendera att aldrig sova mer än 500 meter högre än natten innan. För att vara ärlig överskred vi ofta den rekommendationen utan några problem, men hur som helst skulle jag högst begränsa mig till 700–800 meter.
  • Drick mycket vatten. Att hålla sig hydrerad är fundamentalt.

Det finns dessutom vissa läkemedel som Diamox (acetazolamid) som hjälper till att förebygga höjdsjuka, men ärligt talat har jag ingen erfarenhet av det och är inte något stort fan av läkemedel. Enligt mig är det bättre att lyssna på sin kropp istället för att förlita sig på mediciner: acklimatisera dig i lugn och ro och gå ner i höjd om symptomen förvärras. Tänk ändå på att Diamox är ett läkemedel som kräver recept och som en del trekkare tar i förebyggande syfte, så om du funderar på att använda det, prata med din läkare innan du åker.

Hur som helst, ge dig aldrig iväg utan reseförsäkring. De enda tre försäkringarna som täcker den här aktiviteten (så vitt jag vet) är World Nomads, som gör det möjligt att försäkra trekking upp till 6 000 meter genom att lägga till det som extra aktivitet, TrueTraveller, som med paketet ”Extreme Pack” ger täckning för trekking över 4 600 m, och slutligen SafetyWing, som täcker trekking upp till 6 000 meter med paketet ”Adventure Sports”. Som jag sagt tidigare stannar de flesta andra försäkringar vid 3 500 meter, vissa till och med lägre.

Obs! Mot bakgrund av bedrägliga metoder från vissa lokala researrangörer är det viktigt att försöka kontakta försäkringsbolaget för att organisera allt, så att man undviker tvister, om du verkligen skulle behöva evakuering med helikopter.

Slutligen bärs det mesta av försörjningen till byarna av mulor och jakar. De här djuren är inte direkt graciösa i sina rörelser, så var särskilt uppmärksam och håll dig alltid på den inre sidan av stigen för att inte bli puffad mot dalbotten.

En karavan med mulor.

Boende i Katmandu

Jag tillbringade två veckor i Katmandu och testade olika boenden, först med pappa och sedan ensam medan jag väntade på mitt visum till Indien. Här är mina tips.

Gurung’s Home – Superlåga priser både för sovsal och privata rum.

The Sparkling Turtle Backpackers Hostel – Utmärkt hostel till ett riktigt bra pris med riktigt trevlig personal. Det enda minuset är läget, det ligger nämligen cirka 3 km från centrala Thamel nära Monkey Temple, i övrigt varmt rekommenderat.

Andes House – Rena och billiga privata rum mitt i centrala Thamel.

Hotel Triratna – Bra boende lite längre från centrala Thamel, utmärkt wifi, enkelrummet är riktigt billigt.

Thamel Home – Lite dyrare än alternativen som listats hittills men ändå överkomligt med mina mått mätt. Rummen är riktigt fina, wifi är utmärkt, frukosten som ingår är hyfsad, personalen är klart vänlig och hjälpsam och läget är utmärkt.

Har du några frågor? Uppdaterad information? Tveka inte att lämna en kommentar eller skriv till mig på Instagram!

Om du tyckte att den här artikeln var användbar, överväg att köpa din reseförsäkring via någon av länkarna på den här sajten – på så sätt stöttar du mitt arbete utan någon extra kostnad för dig. Försäkringen jag rekommenderar för den här typen av resa är TrueTraveller, med paketet ”Extreme Pack” som ger täckning för trekking över 4 600 meter, eller alternativt SafetyWing med paketet ”Adventure Sports” med täckning upp till 6 000 meter.

För donationer/virtuella pizzor och öl 🙂

Gillade du inlägget? Pinna det!
 




Leave a Reply