Resa till Myanmar på egen hand

Myanmar, även kallat Burma (på italienska Birmania), har i många år hållit sig borta från massturismen och blir nu långsamt alltmer populärt av en massa goda skäl, men som tur är har landet fortfarande en bra dos äkthet kvar!

Tempel, spektakulära landskap och en extremt vänlig befolkning som bokstavligen överöser dig med leenden gör Myanmar till ett av de länder som har fastnat mest i mitt hjärta.

Jag tillbringade 4 veckor med att resa med ryggsäck från söder till norr (här hittar du videon från min resa) (på italienska, men du kan slå på undertexterna). I den här guiden hittar du information och tips för att planera din resa så bra som möjligt, som alltid med särskild hänsyn till budgeten.

Snabbmeny

↑ Meny

Fiskare vid Inlésjön.

Bästa tiden att besöka Myanmar

När ska man åka till Myanmar? Landet har ett tropiskt klimat med monsuner som ger regn ungefär från maj/juni till oktober. Under den här perioden kan vägarna vara i dåligt skick och det kan vara svårt att ta sig fram över land. Med det sagt får de centrala och norra delarna av landet bara en bråkdel av regnet jämfört med söder, så situationen borde inte vara fullt så extrem.

Den torra säsongen varar från november till maj och är i regel den bästa perioden att besöka landet: temperaturerna är behagliga och det regnar inte. Särskilt att rekommendera är månaderna från november till mars, eftersom april och maj, precis före regnen, kan vara riktigt varma och fuktiga, med temperaturer som i vissa fall överstiger 40 grader, särskilt i de centrala delarna, i trakten av Mandalay och Bagan. Tyvärr är augusti, när många har sin välförtjänta semester, ofta årets regnrikaste månad.

Om du är perfektionist är den allra bästa perioden att åka till Myanmar månaderna precis efter regnen, ungefär från slutet av oktober till slutet av december, när klimatet är idealiskt, landskapet fortfarande är grönt och inte särskilt torrt som under månaderna därefter. Den här perioden är förstås, delvis på grund av julhelgerna, högsäsong på riktigt, med priser därefter.

Soluppgång i Bagan.

Dokument och vaccinationer för inresa till Myanmar

Den som har italienskt pass (giltigt i mer än 6 månader) kan sedan september 2014 enkelt ansöka om ett elektroniskt visum (evisa), som utfärdas inom högst tre arbetsdagar och måste användas inom 90 dagar från utfärdandedatumet (reglerna skiljer sig åt beroende på medborgarskap, så kolla vad som gäller för dig). Med den här typen av visum får man vistas i landet i högst 28 dagar efter inresan. Visumet kostar 50 $, det här är den officiella webbplatsen där du ansöker. Om du skulle behöva det går det att få visumet på bara en arbetsdag genom att betala 6 $ extra.

När du har fått visumet via e-post måste du resa in via en av de åtta utsedda gränsövergångarna (om du vill resa in i landet via någon annan gräns måste du skaffa ett visum via ambassad/konsulat).

För aktuell information om visum och annat rekommenderar jag att du kollar reseinformationen från utrikesministeriet i ditt eget land (till exempel UD:s reseinformation i Sverige).

Du hittar den fullständiga listan över gränsövergångar där evisa accepteras på den här sidan. I huvudsak ingår de internationella flygplatserna och några landgränser, som till Thailand och Indien. Den mest populära landgränsen, med pålitliga förbindelser, är Myawaddy, som ligger cirka 7 timmar med buss från Bangkok. När du väl har rest in i landet går det i princip att lämna det via vilken annan gräns som helst.

Slutligen, även om det inte går att förlänga visumet, går det att stanna längre än 28 dagar utan alltför många problem: det räcker nämligen att betala 3 $ plus ytterligare 3 $ per dag för varje extra dag utöver de 28 dagarna, och 5 $ per dag efter 90 dagar. ”Böterna” måste betalas kontant och endast amerikanska dollar accepteras. Det är bra att veta att du när visumet har gått ut kan få svårt både att ta dig runt och att hitta boende, eftersom det ofta krävs att man kan visa att man har ett giltigt visum.

Myanmar kräver inga obligatoriska vaccinationer, men hepatit A och B rekommenderas.

Målare i Bagan.

Att göra och se i Myanmar

I den här guiden anges priserna ofta i den lokala valutan. Myanmars officiella valuta heter ”burmesisk kyat” och förkortas ”MMK”.

Växelkursen är cirka 1€ = 2.350 MMK. För den aktuella växelkursen rekommenderar jag att du tittar på den här sidan. Dessutom används ofta amerikanska dollar när det gäller priser på boende och aktiviteter i turistområden.

Obs! Flera gånger under guiden hittar du länkar till https://www.alltrails.com/. Om du vill använda offlinenavigering direkt i Alltrails-appen måste du byta till pro-versionen. Du kan dock komma runt problemet genom att ladda ner koordinaterna från webbplatsens datorversion i formatet ”Google Earth KML” och sedan ladda upp dem i Organic Maps som är en av mina absoluta favoritappar för resor.

Yangon

Yangon, tidigare känt som Rangoon, var Myanmars huvudstad fram till 2005, då den flyttades till Naypyidaw. I dag är det fortfarande landets främsta stad ur ekonomisk synvinkel och även den mest folkrika, med över fem miljoner invånare.

Att göra och se i Yangon

Trots att det engelska inflytandet från kolonialtiden definitivt märks i byggnaderna i centrum är staden inte direkt ”vacker”. Det som gör den intressant, enligt min mening, är blandningen av kulturer som lever där: kinesisk, indisk och burmesisk, och en mycket ”run down” atmosfär, allt i en märkligt ”avslappnad” stämning med tanke på stadens storlek. Jag tror faktiskt att det är den enda staden i Sydostasien där skotrar och motorcyklar har förbjudits helt!

Förutom att strosa runt på stadens gator och olika marknader, särskilt i området Chinatown (Google Maps), är den enda riktiga attraktionen Shwedagon-pagoden (Google Maps), ett gigantiskt buddhistiskt tempel som anses vara det heligaste i landet. Inträdet för utlänningar är 10 000 kyat. Om du vill se en fin solnedgång med pagoden i bakgrunden (som på bilden) rekommenderar jag parken intill, på den här platsen.

Shwedagon-pagoden.

Sule-pagoden (Google Maps) ligger i centrum och har i praktiken blivit en rondell, inget spektakulärt, men eftersom du är i trakten är den värd att se.

Avslutningsvis blev jag, när jag gick på Yangons gator, tilltalad av en riktigt trevlig munk som övertalade mig att göra ungefär en timmes ”volontärarbete”, som går ut på att prata engelska med lokala elever på skolan ”U Aung Hein Kyaw English Class”, som ligger på den här adressen. Alla är välkomna på förmiddagen och som tack bjuds du på frukost 😉

Ta sig till Yangon

Tyvärr ligger både flygplatsen och långfärdsbussarnas busstation minst en halvtimme med taxi från staden. Om du har ett SIM-kort är det mest praktiska sannolikt att använda Grab. Den officiella taxitaxan från flygplatsen är 7 $, men om du vill spara pengar går det att ta buss 35 och 36 mot Sule-bus stop, eller 56/57/58 mot Latha-bus stop (Chinatown).

Bussarna till de flesta destinationer (Bagan, Kalaw, Mandalay, Inlésjön, Hpa An, Mawlamyine) avgår från Aung Mingalar Bus terminal, som också kallas ”Highway Bus Station”. Från flygplatsen till stationen är det 5 000 MMK med taxi. Från busstationen med taxi är det cirka 7 $, alternativt kan du ta buss 36 mot Sule – bus stop eller 56/57/58 mot Latha – bus stop (Chinatown).

Bussarna till Irrawaddy-regionen (Chaungtha och Ngapali) avgår däremot från Hlaing Thar Yar Bus Terminal.

Slutligen finns det direkta tågförbindelser till Bagan och Mandalay, men det är gamla och långsamma tåg, och bussarna är i regel ett bättre alternativ.

Boende i Yangon

Själv sov jag på Hostel9 Yangon, som för priset inte alls är dåligt, en utmärkt lösning för dig som har en begränsad budget. Om du i stället letar efter något lite trevligare kan du ta en titt på HOOD Hostel.

På Yangons gator.

Kyaikto och Kinpun (Golden Rock)

Enligt min åsikt är det absolut inget ”must see”, men om du har tid och vill dela upp resan mot Hpa An kan du tillbringa en natt här.

För tydlighetens skull: staden Kyaikto är knutpunkten för att ta sig till den så kallade ”Gyllene klippan” eller ”Golden Rock”, medan Kinpun är byn vid foten av berget där många väljer att sova och besöka Golden Rock som dagsutflykt.

När du har klivit av i Kyaikto kan du ha den som bas, besöka även den här gigantiska statyn av Buddha och sedan fortsätta mot Golden Rock genom att först ta en pick up truck till Kinpun för 2 000 MMK och sedan en till mot själva Golden Rock, för ytterligare 2 000 MMK.

Mitt alternativ var att basera mig i den lilla byn Kinpun, som är mycket lugnare och ”trevligare” än Kyaikto. Inträdet till Golden Rock för utlänningar kostar 10 000 MMK. Det är inte direkt den mest imponerande platsen jag har sett, men utsikten är inte alls dålig, och det är definitivt intressant att se alla pilgrimerna.

Tyvärr går den sista lastbilen (det är en riktig lastbil som har byggts om till buss) ner från Golden Rock till Kinpun klockan 18:00, så det går inte att se solnedgången från toppen. Försök att vara i tid, för jag kom fem minuter för sent och fick höra att jag skulle behöva gå ner till fots (det är cirka 15 km), om det inte vore för att en stor grupp lokalbor, som också var sena, kom och tjatade tills de ordnade en särskild lastbil åt oss genom att betala 5 000 MMK per person!

Ett sista alternativ, om budgeten inte är ett problem och du vill se soluppgången eller solnedgången vid Golden Rock, är att sova på toppen av berget ett stenkast från klippan. Det finns nämligen hotell, riktigt dyra, som det här, men även andra som inte finns online, och priserna är ungefär desamma.

Golden Rock.

Ta sig till Kyaikto

Som jag nämnde tidigare är Kyaikto knutpunkten för Kinpun (byn vid foten av berget) och Golden Rock, som ligger på toppen. Från Kyaikto till Hpa An är det cirka 3 timmar, 5 500 / 6 000 MMK, medan det till Yangon är 5 timmar. Själv tog jag bussen direkt från Kinpun och betalade 8 000 MMK.

Boende i Kinpun

Jag rekommenderar att sova i Kinpun. Vi tog ett trebäddsrum på Hotel Pann Myo Thu, för 35 $ men vi kom överens om 30 $ med frukost. Det fanns också privata rum för 6 $ per person, men riktigt små. Trots de negativa recensionerna trivdes vi riktigt bra. Ett mer populärt alternativ är Bawga Theiddhi Hotel.

Hpa An

Staden var utan tvekan ett av mina favoritstopp under resan i Myanmar. Den är mycket mindre turistisk än andra resmål i landet, riktigt lugn och trevlig, för att inte tala om att omgivningarna bokstavligen kan hålla dig sysselsatt i dagar.

Att göra och se i Hpa An

Tekniskt sett går det att ta sig till många av platserna som listas nedan med cykel, men ärligt talat tror jag att det är mycket mer praktiskt att hyra en skoter. Det erbjuds dessutom turer som i princip täcker samma platser som listas nedan.

Yathaypyan Cave.

Utforska grottorna i stadens omgivningar

Det här är den klassiska turen till de viktigaste grottorna. Inuti finns små tempel och statyer, inget exceptionellt, särskilt om du har rest runt i Asien ett tag, men absolut fina och ett fint sätt att tillbringa dagen.

Med skoter kan du lugnt börja sent på förmiddagen och besöka Kaw Ka Taung Cave (Google Maps). Jag rekommenderar också att du går upp till utsiktsplatsen (Google Maps) i närheten. Därifrån fortsätter du mot Saddan Cave (Google Maps), 500 MMK för att parkera skotern och 1 000 MMK för att gå in i grottan. När du är klar med vandringen inne i grottan kan du avsluta en sorts slinga genom att ta en båt och gå en kort sträcka (om du tittar i Organic Maps borde det vara tydligt vad jag menar).

Fortsätt sedan mot den ikoniska Kyauk Ka Lat Pagoda (Google Maps) och slutligen dagens sista riktiga grotta, Yathaypyan Cave (Google Maps), där man måste betala för parkeringen, 500 MMK. Det springer dessutom omkring ganska många apor, så undvik att ha med dig mat och se till att ta dig ända till slutet av grottan, där det finns en underbar utsiktsplats.

För att avsluta dagen beger du dig mot Bat Cave (Google Maps), där man varje kväll vid solnedgången kan se en fladdermusflock som ger sig ut på jakt, riktigt häftigt! Inträdet kostar 1 000 MMK. Låt dig inte påverkas av de många människor som du förmodligen kommer att se uppe vid stupan, den bästa platsen för att se fladdermössen ligger längre ner, som markerat i Organic Maps.

Kaw Ka Taung Cave.

Hpa Pu

En liten by på andra sidan floden. Man kan ta en båt för 500 MMK från den här platsen, promenera genom byn och sedan gå uppför till den här utsiktsplatsen, som kallas Hpa Pu Hill och där det finns en liten stupa som är populär vid solnedgången (Google Maps).

Den sista biten av stigen är inte i bra skick och är definitivt inte att betrakta som säker, men med lite försiktighet tar man sig lugnt upp till toppen. Alternativt kan man njuta av solnedgången även längre ner. Framför allt om du stannar till sent ska du se till att komma överens om tiden för båtens återresa. Om du vill kan du också ta dig till Hpa Pu landvägen, genom att ta en omväg.

Solnedgång från Hpa Pu Hill.

Berget Zwegabin

Det här är en riktigt populär vandring. På toppen av Mount Zwegabin (Google Maps) ligger ett riktigt suggestivt kloster, med en mycket spektakulär utsikt över hela 360 grader, även om det med all sannolikhet under torrperioden blir mycket dis vid horisonten.

Jag gick upp för soluppgången och tog mig till bergets fot med skoter, cirka 20 minuter från Hpa An. Inträdet kostar 4 000 MMK, och med tanke på de 600 höjdmetrarna väntar cirka en timme till en och en halv timmes promenad, beroende på takten (All Trails). Det är att rekommendera att göra det vid soluppgången eller i vilket fall tidigt på morgonen för att undvika dagens hetta.

När jag kom upp på toppen blev jag mottagen av en grupp lokala killar som lät mig sätta mig ner och äta Mohinga, en traditionell burmesisk rätt, innan jag fick se soluppgången. Den var inte särskilt spektakulär, men i vilket fall som helst en fin upplevelse.

Innan du åker tillbaka till staden, ta en titt på Lumbini Garden (Google Maps) vid foten av Mount Zwegabin, där det finns hundratals Buddhastatyer, riktigt suggestivt!

Soluppgång på berget Zwegabin.

Berget Taung Wine

Mount Taung Wine (Google Maps) är ett mindre ”tufft” alternativ än berget Zwegabin, mycket mindre välbesökt, och enligt mig är utsikten till och med finare eller i vilket fall mycket lik. Jag gick vid solnedgången, men soluppgången kan inte heller vara dålig!

Ta dig till den här punkten med skotern. Därifrån är riktningen man ska gå riktigt tydlig, och om du skulle behöva vägbeskrivning finns det ett par stånd där du kan fråga. När jag gick uppför i rask takt tog det mig cirka tjugo minuter att komma upp, men även i lugn takt borde det ta högst 40 minuter. På toppen finns en liten stupa med utsikt över hela 360 grader, och när jag var där var det bara fem andra personer. Jag rekommenderar den mer än berget Zwegabin. Inträdet är gratis, men vid stigens början kan man om man vill lämna en gåva.

Slutligen, lämna inte Hpa An utan att ha blivit masserad av blinda på det här centret. Du stöttar inte bara ett riktigt intressant projekt, utan får också vad som för mig var den bästa massage jag någonsin har fått, allt för bara 7 000 MMK för en session på en och en halv timme.

Topparna på berget Taung Wine.

Ta sig till Hpa An

Från Yangon är det cirka 7 timmar, 8 000 MMK. Mawlamyine i söder är cirka två timmar. Till Mae Sot, där man kan korsa gränsen för att komma in i Thailand, är det cirka 3 timmar med minibuss. De kan begära 15 000 MMK, men man kan lugnt pruta ner till 10 000 MMK.

Från Hpa An kan man dessutom ta en båt längs floden ner till Mawlamyine. Jag har inte gjort det, men enligt vad jag förstår är resan fin. Det ska gå en båt varje dag klockan 8:15 för 14 000 MMK.

Boende i Hpa An

Thanlwin Pyar Guest House är med god marginal det bästa stället att bo på för dig som reser ensam. Det är nästan alltid fullbokat, så det lönar sig att boka i förväg. Jag delade ett trebäddsrum på River View Hotel, riktigt vänlig personal och bra frukost.

Utgången från Bat Cave.

Mawlamyine

Mawlamyine, med en befolkning på över trehundratusen människor, är till storleken Myanmars fjärde stad. Den intogs av britterna under den första erövringskampanjen 1826 och var kolonial huvudstad från 1827 till 1852. Även den här staden ligger helt klart utanför den klassiska turistrutten, men den kan definitivt vara ett intressant stopp, framför allt för dig som kommer landvägen från Thailand.

Att göra och se i Mawlamyine

Lite som i Hpa An rekommenderas det att hyra en skoter för att utforska staden och omgivningarna.

Klostret Win Sein Taw Ya

Här hittar du världens största liggande Buddha, ungefär 180 meter lång och 30 hög. Den ligger cirka 20 km från staden och omges av ett stort antal andra stupor, statyer och religiösa byggnader (Google Maps). Inträdet är gratis, men man kan förstås lämna en donation. Som jag nämnde tidigare är det förmodligen mest praktiskt att hyra en skoter, det finns ingen kollektivtrafik, men alternativt borde en tuk tuk tur och retur inte kosta mer än 35 000 MMK.

Pagoderna Mahamyatmuni och Kyaik Thanlan

Det är stadens två viktigaste pagoder, och de ligger i centrum på kort avstånd från varandra. Kyaik Thanlan (Google Maps) är den högsta av de två och erbjuder fin utsikt över staden med ett panorama över hela 360 grader, särskilt att rekommendera vid solnedgången.

Than Phyu Zayat, Setse Beach och Kyaikkhami

Två andra utflykter som kan göras som dagsutflykter från Mawlamyine går mot Than Phyu Zayat och, söderut, Setse Beach. Den senare är en strand som inte direkt är karibisk men fin, medan den första är en stad där man kan besöka Death Railway Museum och krigskyrkogården. Om du vill kan du fortsätta längre till Kyaikkhami för att besöka pagoden, via byn Panga där det finns många saltutvinningsanläggningar.

Glöm slutligen inte att besöka nattmarknaden för en autentisk upplevelse och, för museiintresserade, verkar Mon Cultural Museum vara ett intressant besök, där information och artefakter som tillhör mon-folket har samlats. Inträdet kostar 2 $.

Kyaikkhami-pagoden.

Ta sig till Mawlamyine

Från Yangon är det cirka 7 timmar, 10 000–15 000 MMK beroende på bussen. Från Hpa An är det cirka två timmar, 1 200 MMK för en lokal buss, 7 500 MMK för en minibuss med luftkonditionering. Som jag nämnde tidigare finns det även båtförbindelser från Hpa An, helt klart en finare resa. Slutligen finns det direkta förbindelser till Mae Sot vid gränsen mot Thailand, cirka 4 timmar, 10 000 MMK för en minibuss.

Boende i Mawlamyine

The Old Moulmein Hostel är i stort sett det enda hostelet i staden. Om du letar efter billiga privata rum kan du ta en titt på Pinlon Hostel.

Kalaw

Kalaw ligger cirka 50 km från Inlésjön och är en liten knutpunktsstad för alla som vill ge sig ut på en trekking på en eller flera dagar mot Inle Lake.

Att göra och se i Kalaw

Staden är fin men har inte mycket att erbjuda, och de flesta resenärer tillbringar bara en natt, uteslutande för att organisera trekkingen. Om du har några timmar över rekommenderar jag att du går en sväng på den lokala marknaden, med utsökt mat till struntpriser, att besöka vid lunchtid. Prova ”Hon Toke”, som liknar mexikansk tamale.

Klostret Thein Taung är däremot den perfekta platsen för att se solnedgången. Om du slutligen vill ha en bra massage innan du ger dig ut på trekkingen kan du ta en titt på det här centret.

Trekking mot Inle Lake.

Trekking mot Inlésjön

Som jag nämnde tidigare är det här den främsta anledningen till att folk kommer till Kalaw. Alternativen är många, liksom researrangörerna: det finns allt från den korta versionen på en dag till den längsta på tre dagar och två nätter, som är den jag valde.

Man går genom riktigt rurala områden, besöker små byar och går mellan fälten. På natten sover man i riktigt enkla homestays. Framför allt långt in på torrperioden är landskapet extremt torrt, så förvänta dig inte hisnande utsikt över risterrasser, men på det hela taget är det en riktigt spännande och trevlig upplevelse.

Jag valde den allra längsta versionen: den första dagen gick vi 23 km, den andra dagen 27 km och den sista dagen 14 km, och kom fram till sjöns västra strand, varifrån man tar en båt mot staden Nyaung Shwe. I den här staden ligger de flesta hostelen och hotellen, men som jag nämnde tidigare är alternativen riktigt många, och jag uppmanar dig att gå runt bland researrangörerna för att förstå vilken rutt du föredrar mest.

Jag genomförde trekkingen med Uncle Sam och betalade 45 000 MMK, och jag trivdes riktigt bra. Ett ännu billigare bolag, men med större grupper, är Ever Smile, 40 000 MMK. Om du i stället vill ha något mer exklusivt är Ko Min Kalaw känt för sina alternativa rutter på mindre välbesökta vägar. Recensionerna är fantastiska men priserna är mycket högre.

Lokalt tåg i en av byarna vi besökte.

Boende i Kalaw

På den tiden reste jag i grupp och vi tog två privata rum på Richard’s Inn; billigt, rent och en bra frukost ingår. Om du reser ensam och letar efter en sovsal kan du ta en titt på Hotel Kalaw och Parami Hotel.

Ta sig till Kalaw

I princip vilken buss som helst som går till Inle Lake kan släppa av dig i Kalaw, vilket betyder att det finns förbindelser från alla större destinationer i landet (Yangon, Hpa An, Bagan, Mandalay och Hsipaw). Det finns också tågförbindelser, men de är mycket långsammare än bussen. Om du i stället vill flyga heter den närmaste flygplatsen Heho Airport och ligger ungefär en timme bort med bil.

Inlésjön

Inlésjön, eller mer vanligt Inle Lake, anses vara Myanmars näst största attraktion, efter Bagan. Sjön är ändå en fascinerande plats, trots att den är extremt turistisk och ibland riktigt oautentisk.

Nyaung Shwe är den främsta staden vid sjöns stränder, och här ligger de flesta hotellen och hostelen. För att komma in i området kring Inlésjön måste man betala inträde, som kostar 15 000 MMK. Tekniskt sett är biljetten giltig i fem dagar, men när du väl har kommit in är det osannolikt att någon kontrollerar din biljett. Om du bestämmer dig för att göra trekkingen finns det strax innan du kommer fram till sjön en checkpoint där du betalar inträdet. Om du kommer med buss finns det i stället någon på busstationen.

Solnedgång över Inlésjön.

Att göra och se vid Inlésjön

Att ta en båttur är i princip det enda sättet att utforska sjön. Man kan förstås ordna privata turer, men i allmänhet erbjuds två typer av ”standardturer”: den första inkluderar besök i några souvenirbutiker och ”typiska” verksamheter där båtföraren får provision, och den turen är därför billigare – jag betalade 9 000 MMK. Den andra inkluderar däremot inte stoppen i butikerna och är därför dyrare.

Man kan dessutom välja mellan morgonturen, där du ser soluppgången över sjön och är tillbaka i Nyaung Shwe tidigt på eftermiddagen, och eftermiddagsturen, som startar sent på förmiddagen och är tillbaka i staden strax efter solnedgången.

Trots att det kan verka kontraintuitivt tyckte jag att det var riktigt intressant att besöka några av butikerna där vi stannade, eftersom man får en sorts guidad visning av produktionsverkstaden innan du får produkterna erbjudna till försäljning, som du dock absolut inte är tvungen att köpa. Jag gillade särskilt den med lotusfibrer som används för att väva kläder, riktigt fascinerande!

Verkstaden för lotusblommor.

Ett annat stopp som i praktiken alltid ingår i båtturen är det i Inthein, som också kallas ”mini-Bagan”. Där finns nämligen hundratals stupor. Inträdet är gratis, men du blir ombedd att betala 5 000 MMK för att fotografera, jag vet inte om det är lagligt eller inte.

Slutligen, kom ihåg att om du bestämmer dig för att fotografera fiskarna/skådespelarna klädda på traditionellt sätt och med de typiska näten som ingen använder längre är dricks i praktiken ett måste. Som jag nyss sa är de skådespelare och lever på det, inte på fiske! Att fotografera vilken annan fiskare som helst är däremot gratis!

Avslutningsvis är det i centrala Nyaung Shwe värt att besöka pagoden Yadana Man Aung, även om den inte är exceptionell, liksom den lokala marknaden, och förstås prova en traditionell massage. Alternativen för det saknas definitivt inte; de flesta traditionella centren tar bara 7 000 MMK för en timmes massage. Själv var jag här och jag rekommenderar det.

Inthein.

Ta sig till Inlésjön

Det är relativt lätt att ta sig till Inlésjön, eller mer exakt Nyaung Shwe, från vilken annan destination som helst i landet. Som för Kalaw är den närmaste flygplatsen Heho, och därifrån är det sedan 45 minuter med taxi, 25 000 MMK. Från Yangon med buss är det cirka 12 timmar, 7–8 timmar från Mandalay och Bagan, 8 timmar från Hsipaw.

Obs! Vissa bussar släpper av dig i Shwenyaung, som ligger cirka 20 minuter från Nyaung Shwe, så det är bra att bekräfta destinationen innan du bokar. Från Shwenyaung går det ibland pick up trucks för 1 000 MMK, eller delade taxibilar för 8 000–10 000 MMK.

Det finns också tågförbindelser till Shwenyaung, men som med alla andra destinationer är de senare, även om de är billigare, mycket långsammare än bussarna.

Boende vid Inlésjön

Song of Travel i Nyaung Shwe är ett av de bästa hostel jag någonsin har bott på och jag kan inte rekommendera det nog. Personalen är riktigt omtänksam, sovsalarna är rymliga och supersköna, frukost ingår och byts ut varje dag, det finns gratis cykeluthyrning och om du kommer till bryggan i Nyaung Shwe efter trekkingen blir du hämtad gratis med tuk tuk. Det lönar sig att boka i förväg eftersom det ofta är fullbokat, och om man bestämmer sig för att förlänga vistelsen erbjuder de 1 $ rabatt. Ett utmärkt alternativ är BaoBed Hostel.

Hsipaw

Hsipaw är den främsta staden i Shan-staten, i landets nordöstra del.

Att göra och se i Hsipaw

Staden är en utmärkt bas för trekking i norra Myanmar på en eller flera dagar, bland etniska byar, vattenfall, teplantager och kuperade landskap. Dessutom erbjuder den, eftersom den ligger på cirka 500 meters höjd, ett mycket behagligare klimat än resten av landet, särskilt än Mandalay och Bagan.

Hsipaw vid solnedgången.

Ta tåget från Pyin Oo Lwin till Hsipaw eller tvärtom

Innan jag berättar om vad man kan göra i Hsipaw med omnejd är det värt att nämna tågresan som många bestämmer sig för att göra. Det här är nämligen det enda tåg jag tog under min resa i Myanmar: en suggestiv sträcka där man korsar Goteik-viadukten, som byggdes av britterna under kolonialtiden, ett verk av ingenjörskonst som var riktigt imponerande för sin tid.

Uppdatering oktober 2026: den 24 augusti 2025 skadades Goteik-viadukten allvarligt av en explosion under den pågående konflikten i landet. Enligt Myanmars järnvägar avslutades reparationsarbetet i november 2025 (här hittar du nyheten, på engelska), men innan du åker rekommenderar jag att du kontrollerar om passagerartåget på den här sträckan är i trafik igen.

Hela tågrutten går genom kuperade och rurala landskap och ger passagerarna en unik upplevelse. Om du ännu aldrig har åkt tåg i Myanmar är det här definitivt något att prova.

Tåget är mycket gammalt, och när det har nått maxhastigheten (cirka 50 km/h) kommer du att känna hur hela vagnen börjar hoppa. Om du har fönsterplats kommer du sannolikt att få några löv eller små grenar mellan benen; städningen längs spåren lämnar nämligen en del att önska, tvärtom verkar det nästan vara tåget självt som sköter om att klippa och ordna gräset runt spåren.

Trots att tåget går direkt mellan Mandalay och Hsipaw är mitt råd att ta tåget (eller gå av, beroende på vilken riktning du kommer från) i Pyin Oo Lwin. På så sätt, genom att fortsätta på väg i stället för på spår, sparar man minst tre timmars resa.

Tågresan på sträckan Hsipaw–Pyin Oo Lwin kostar 2 750 MMK i första klass och 550 MMK i ordinarie klass, och jag rekommenderar förstås fönstersidan. Avgång från Hsipaw klockan 9:45 med biljetter till försäljning från 8:45. Särskilt under högsäsongen blir fönstersidan i första klass mycket snabbt fullbokad (Google Maps).

Från stationen i Pyin Oo Lwin (Google Maps) går det pick up-turer till centrala Mandalay för 2 000 MMK. Vi lyckades övertala föraren att köra oss ända till hostelet, annars är den officiella hållplatsen framför tågstationen. Om du vill göra resan i motsatt riktning kan du ta en pick up på den här platsen eller en delad taxi för cirka 5 000 MMK. Tåget avgår klockan 4:00 på morgonen från Mandalay och kommer fram klockan 7:52 till Pyin Oo Lwin.

Själv stannade jag inte, men enligt vad jag förstår är Pyin Oo Lwin en fin stad där man kan tillbringa ett par dagar. Jag träffade en koreansk kille som rekommenderade den, tillsammans med vattenfallen som ligger söder om centrum.

Goteik-viadukten.

Trekking i Hsipaws omgivningar

Äntligen pratar vi om Hsipaw. I staden finns det många researrangörer för trekking, liksom många alternativ. I allmänhet går de från endagarstrekking till två dagar och en natt och slutligen tre dagar och två nätter. Även här, liksom för trekkingen vid Inle Lake, ska du inte förvänta dig hisnande landskap, upplevelsen handlar mer än något annat om att besöka byarna.

Trots att det flera gånger hade rekommenderats mig att göra trekkingen med en guide som heter Kham Lu (som du kan kontakta på WhatsApp på det här numret +95 9250 693 985, och ta en titt på de fantastiska recensionerna), skulle jag tyvärr ha varit den enda kunden och turen skulle ha kostat mig ganska mycket. Så jag bestämde mig för att haka på en grupp killar som jag hade träffat på minibussen till Hsipaw och som hade bokat med Mr Bike, och betalade 35 000 MMK för trekkingen på två dagar och en natt. Vi blev riktigt väl behandlade och jag har inga klagomål på turen, men det var verkligen ingen oförglömlig upplevelse.

Obs! Det går inte att trekka i området utan guide. Vissa områden är än i dag minerade, och efter en olycka där en tysk kille miste livet är det absolut förbjudet att ge sig ut på egen hand.

Trekking i Hsipaw.

Besök Shan Palace

Snarare än ett palats är det ett hus som ligger nordost om centrum, säte för den kungliga familj som styrde shanfolket, vars kung ”mystiskt” försvann under arméns statskupp 1962.

I dag tar kungens brorson och hans fru hand om residenset, och hon berättar modigt varje dag historien om regionens senaste 50 år och går in på detaljerna i vad som hände hennes familj. En historia som förstås är obekväm för regimen.

Tyvärr var prinsessan inte i staden under min vistelse i Hsipaw, men i regel är hon det nästan alltid, och det går att höra berättelsen direkt från henne ungefär mellan 15:00 och 18:00. Alternativt kan du läsa boken som hon själv har skrivit, med titeln: ”Twilight over Burma: My Life as a Shan Princess.”

Till sist finns det åtminstone ett par vattenfall i stadens omgivningar som man kan ta sig till på egen hand: Nam Tuk (Google Maps) och Nam Hu Nwe (Google Maps). En utsiktsplats (Google Maps) där man kan se en fin solnedgång över staden, och slutligen kan du gå till lilla Bagan (Google Maps), där det finns fina tempel, och innan du åker tillbaka till staden kan du njuta av en utsökt måltid på Mrs. Popcorn Garden.

Besök på skolan i en av byarna under trekkingen.

Ta sig till Hsipaw

Som jag nämnde tidigare bestämmer sig många för att komma till eller lämna staden med tåg. Om du kommer från söder tror jag personligen att det idealiska är att ta en minibuss från Nyaung Shwe, 18 000 MMK, cirka 8 timmar, och sedan ta tåget mot Mandalay, eller göra tvärtom om du kommer från norr.

Boende i Hsipaw

Jag delade ett dubbelrum i ett par dagar på Lily Guest House och jag rekommenderar det. Utmärkt förhållande mellan kvalitet och pris, med frukostbuffé. Den första natten tillbringade jag i stället på Yee Shin Guesthouse, något billigare men inget särskilt, och frukosten inte lika bra. När jag kom tillbaka från trekkingen och inte längre kunde dela rum flyttade jag till Nam Khae Mao Guest House, bara 5 000 MMK för ett enkelrum. Det besöks uteslutande av lokalbor, men jag försäkrar dig att det inte alls är dåligt … om du kan leva utan wifi!

Planerar du din resa? Om du fortfarande inte har ordnat någon försäkring hittar du här min guide till de bästa reseförsäkringarna. Om du köper den via länkarna i guiden stöttar du den här sajten utan någon extra kostnad.

Mandalay

Mandalay är landets näst största stad och utan tvekan den viktigaste staden i norra Myanmar. Trots att många rynkar på näsan åt den tror jag i stället att det finns en hel del sevärdheter som håller dig sysselsatt i åtminstone ett par dagar.

Att göra och se i Mandalay

Staden har vuxit upp kring kungapalatset, som jag inte har besökt själv. Recensionerna om det är ganska blandade: vissa säger att det absolut är ett must see, medan andra anser att det är ett bluffnummer eftersom det ursprungliga palatset förstördes under bombningarna under andra världskriget och det man beundrar nu bara är en replika som byggdes på 1990-talet. Valet är ditt. Inträdet ingår i combo ticket, som ger tillträde även till andra sevärdheter och kostar 10 000 MMK. Ta med passet.

Kuthodaw Pagoda.

Kuthodaw Pagoda, Sandar Mu Ni Pagoda och Kyauktawgyi Paya

Kuthodaw Pagoda (Google Maps), Sandar Mu Ni Pagoda (Google Maps) och Kyauktawgyi Paya (Google Maps) ligger riktigt nära varandra vid foten av Mandalay Hill och går därför lätt att besöka på ett par timmar, kanske innan du går upp på kullen för att beundra solnedgången.

I Kuthodaw Pagoda finns det som anses vara världens största bok, som består av hundratals stentavlor (730 för att vara exakt) som finns inuti de stupor som omger huvudpagoden och som samlar Buddhas läror på pali. Tekniskt sett måste man ha combo ticket för att gå in, men kontrollerna är sällsynta och jag kom in utan biljett.

Inträdet till Sandar Mu Ni Pagoda och Kyauktawgyi Paya är gratis. Den första är särskilt imponerande, speciellt sedd uppifrån (Mandalay Hill), medan den andra har en jättelik Buddhastaty.

Om du har köpt combo ticket kan du även besöka det närliggande Shwenandaw-klostret, som är byggt helt i trä. Här kan du beundra de berömda snidade detaljerna som kännetecknar det. Om du letar efter ett mindre turistiskt alternativ med gratis inträde kan du ta en titt på Shwe In Bin-klostret.

Sandar Mu Ni Pagoda.

Mandalay Hill

Den här kullen som tornar upp sig över staden (Google Maps) är ett utmärkt sätt att tillbringa ett par timmar och, som jag nyss sa, den perfekta platsen för att beundra solnedgången. Toppen nås via en väg, men jag rekommenderar starkt att gå från foten. Trapporna går förbi en hel del tempel innan du kommer fram till huvudpagoden högst upp på kullen, där man måste betala ett inträde på 1 000 MMK.

Ärligt talat förändras utsikten inte särskilt mycket, och det finns flera ställen där du kan stanna och beundra panoramat utan att nödvändigtvis ta dig ända upp och betala inträdet. Förresten är en av pagoderna längre ner full av munkar, mer eller mindre unga, som vill öva sin engelska. Så om du har lust att prata, lära känna deras kultur eller helt enkelt göra en god gärning kan du stanna här. Om jag inte minns fel är det den näst sista eller tredje sista pagoden före toppen.

Panorama från Mandalay Hill.

U Bein Bridge

Den ikoniska bron, som är cirka 1,2 kilometer lång, är världens längsta byggd i teakträ (Google Maps). Det kan bero på att platsen är extremt fotogenisk, men att tillbringa en timme med att titta på lokalbefolkningen som går över bron och fiskarna i närheten var extremt suggestivt.

Om du bestämmer dig för att hyra skoter för hela dagen kan du lugnt kombinera besöket med andra sevärdheter i närheten och även med ett besök i Mingun på andra sidan floden. Jag ville gå dit vid soluppgången och tog därför en Grab scooter, 5 000 MMK. Föraren erbjöd sig att vänta i en timme och körde mig sedan tillbaka för ytterligare 5 000 MMK. Om du inte nödvändigtvis vill gå vid soluppgången borde du inte ha några problem att hitta någon att dela taxi med och betala ännu mindre, och kanske besöka det närliggande Mahagandayon-klostret, som byggdes 1914. Det är Myanmars största buddhistiska kloster, och det bästa är att besöka det före 10:30 så att du får se de högtidliga ritualerna.

U Bein Bridge.

Mingun

Mingun ligger på andra sidan floden och är en utmärkt dagsutflykt som kan göras med färja, eller, som jag sa tidigare, om du bestämmer dig för att hyra en skoter kan du kombinera den med besöket vid U Bein Bridge och någon annan sevärdhet.

När du har kommit fram blir du ombedd att betala inträde till det arkeologiska området Mingun, som kostar 5 000 MMK. Färjan kostar 5 000 MMK, avgår klockan 9:00 från den här platsen (Google Maps) och kommer tillbaka klockan 13:00.

I Mingun ligger allt som finns att se inom en radie på några kilometer. De viktigaste sevärdheterna är: Mingun Pahtodawgyi, som också kallas den ofullbordade pagoden och som av vissa beskrivs som världens största tegelhög, Minguns jättelika klocka och slutligen Mya Thein Tan Pagoda, som också kallas ”White Pagoda” och utan tvekan är den mest imponerande av de tre.

Den vita pagoden i Mingun.

Ta sig till Mandalay

Mandalays internationella flygplats är landets nyaste och modernaste. Den ligger cirka 45 km söder om staden, en privat taxi borde kosta cirka 15 000 MMK medan delade taxibilar och minibussar kostar 4 000 MMK.

Det finns minst tre busstationer, som var och en erbjuder förbindelser till en annan region i landet. Eftersom i princip alla hostel och researrangörer som säljer biljetter inkluderar ”pick up” vid hostelet/hotellet skulle jag inte oroa mig så mycket. I regel finns det täta förbindelser till alla större turistmål.

Boende i Mandalay

Själv sov jag på Aplus Hostel, ett nytt hostel som erbjuder ett utmärkt förhållande mellan kvalitet och pris. Takterrassen är fantastisk, liksom wifi:t, och det enda jag har att klaga på är storleken på sovsalarna: lite för små! Mansion Hostel ligger inte långt därifrån, en vän sov där och det verkar inte alls dåligt.

Bagan

Nu har vi äntligen kommit fram till anledningen till att väldigt många besöker Myanmar varje år. Bagan ligger vid floden Ayeyarwady och erbjuder världens största och tätast koncentrerade samling buddhistiska tempel, pagoder och stupor, väldigt många från 1000- och 1100-talet.

Man uppskattar att det förr, under stadens gyllene era, fanns fler än 13 000 byggnader, tempel och stupor. I dag återstår cirka 2 200, men jag försäkrar dig att staden fortfarande är absolut fascinerande. År 2019 togs staden äntligen upp på Unescos världsarvslista.

Solnedgång i Bagan.

Obs! Inträdet till det arkeologiska området kostar 25 000 MMK och biljetten är giltig i fem dagar. Om du kommer med taxi från busstationen eller från flygplatsen stannar taxichauffören vid checkpointen så att du kan köpa passet. Till skillnad från Inlésjön görs kontrollerna här framför allt vid ingången till de konstgjorda kullarna som har byggts för att se soluppgång och solnedgång, eftersom det sedan några år tillbaka inte längre är möjligt att klättra upp på templen som man gjorde förr.

Att göra och se i Bagan

Om du har lite vana vid att köra rekommenderar jag starkt att du hyr de så kallade ”e bikes” eller elskotrar. De kostar bara 7 000 MMK per dag och låter dig ta dig vart som helst. Jag rekommenderar dessutom att du koncentrerar dina krafter på att utforska staden under dagens första timmar eller senare på sen eftermiddag. Mitt på dagen är det extremt varmt.

Soluppgång, solnedgång och tempel

Det är mycket sannolikt att du efter att ha sett tempel och stupor, även bara under en hel dag, har fått nog, särskilt om du har rest runt i den här delen av världen ett tag. Därför listar jag nedan de som anses vara ”must see” och som lugnt kan besökas på en dag: Shwezigon Pagoda (Google Maps), Ananda Temple (Google Maps), Shwegugyi Phaya (Google Maps), Thatbyinnyu Temple (Google Maps), Sulamani Temple (Google Maps), Dhammayangyi Temple (Google Maps), Shwesandaw Phaya (Google Maps) och den närliggande jättelika liggande Buddhan (Google Maps), och slutligen det här templet (Google Maps) som vaktmästaren kan öppna åt dig.

Ingången till Shwezigon Pagoda.

När det gäller utsiktsplatser för soluppgångar och solnedgångar har jag bokstavligen tillbringat fem dagar med att leta efter de bästa. För soluppgången rekommenderar jag den här platsen (Google Maps), i princip okänd för folkmassorna, som ger en utmärkt utsikt över Shwesandaw Phaya, Dhammayangyi Temple och luftballongerna. Ett bra alternativ är Angel’s sunrise hill (Google Maps).

När det gäller solnedgången är Sulamani Sunset hill (Google Maps) inte dålig, men om du vill pröva lyckan hittade jag på den här platsen (Google Maps) en lokalbo med en ”kund” som med en stege lutad mot ett tempel gav tillgång till taket. Det är förstås inte lagligt och jag antar att han inte står där varje dag, men jag njöt av en fin solnedgång.

Slutligen är det extremt sannolikt att du blir tilltalad av lokalbor som känner till ”hemliga utsiktsplatser” där man kan se soluppgången eller solnedgången. Ofta handlar det om olagliga platser, som i fallet jag nyss beskrev, andra gånger är det i stället föga kända platser där det faktiskt finns fina vyer. Be att få se foton och gör sedan de överväganden som behövs. Lova inte att köpa målningar i utbyte mot tipset, eftersom det kan bli riktigt dyrt, utan kom överens om en summa pengar.

Soluppgång i Bagan.

Ballongfärd

Det här är en riktigt dyr men utan tvekan världsunik upplevelse. Kostnaden ligger på runt 300 $ för en timmes flygning. Personligen lyckades jag inte rättfärdiga kostnaden, men en tjej som jag reste med vid den tiden bestämde sig för att unna sig det, och enligt henne var det absolut värt det.

300 $ motsvarar två veckors budget för din resa, och valet är förstås helt personligt. För övrigt flyger luftballongerna uteslutande vid soluppgången under torrperioden, ungefär från november till april. I regel kan man lugnt boka även dagen innan.

Mount Popa

På 1 500 meters höjd, cirka 60 km från Bagan, är berget Popa (Google Maps) en utdöd vulkan med ett fascinerande kloster på toppen. Det är ett ganska populärt resmål eftersom det kan besökas som dagsutflykt från Bagan.

För att nå toppen måste man gå upp hela 777 trappsteg. Som tur är ligger större delen av stigen i skugga, och längs vägen finns det många lokalbor som säljer mat och dryck. Det finns dessutom många apor, och därför avråds det från att ha med sig mat. När du väl har kommit upp, om vädret tillåter, är utsikten utmärkt och man ser lugnt Irrawaddyfloden i fjärran.

Berget Popa.

Ta sig till Bagan

Förbindelserna från Mandalay är täta, det är cirka 5 timmar och kostnaden på 9 000 MMK inkluderar pick up från ditt hostel/hotell. Från Mandalay kan du om du vill också åka ner till Bagan med färja. Teoretiskt sett finns det en daglig avgång klockan 7:00, 8–9 timmar och cirka 40 $. Det finns också en slow boat som används av lokalbefolkningen och som kostar cirka 10 $ men tar upp till 17 timmar.

Det finns dessutom direktbussar från Yangon, cirka 11 000–22 000 MMK beroende på vilken buss du väljer, 9–10 timmar. Från Inle Lake är det 8–10 timmar, 15 000–25 000 MMK. I vilket fall som helst anländer alla långfärdsbussar till stationen som ligger cirka 7 km utanför staden, där taximaffian inte låter dig kliva på de pick up-bilar som lokalbefolkningen använder för att ta sig till centrum. Grab fungerar inte och den officiella taxan är 8 000 MMK, även om du sannolikt i början blir ombedd att betala mycket mer.

Det går också att ta sig till staden med tåg, men restiden ökar avsevärt. Slutligen har Bagan en liten flygplats som erbjuder inrikesflyg till landets större städer.

Boende i Bagan

De två huvudområdena att bo i är Nyaung-U och New Bagan, och ärligt talat spelar det ingen roll. Båda ligger i princip lika långt från ruinerna. Om du letar efter ett billigt rum med en utmärkt frukost inkluderad rekommenderar jag starkt Shwe Nadi Guest House. De har också en sovsal, och jag rekommenderar att du bokar i förväg eftersom de ofta är fullbokade.

Om du i stället vill ha en mer social atmosfär kan du ta en titt på BaoBed Hostel, OstelloBello och OstelloBello Pool. Alla tre är utmärkta hostel, även om de inte direkt är billiga.

Havet i Myanmar

Det som följer är alla resmål som jag inte har besökt själv, men som är idealiska för alla som vill tillbringa några dagar vid havet.

Ngapali

Det här är förmodligen det mest populära badmålet av alla, särskilt bland lokalbefolkningen. Huvudstranden är inte direkt ”backpacker friendly”, det finns nämligen många resorter och känslan är den av ett lyxmål, men enligt vad jag förstår saknas det inte alternativ för att besöka den utan att spendera en förmögenhet.

För en översikt över resmålet, möjliga aktiviteter, var man ska bo och så vidare rekommenderar jag att du tittar på det här inlägget.

Stranden i Ngapali.

Ngwe Saung och Chaungtha

Det här är två resmål i landets södra del som har blivit populära de senaste åren. Enligt vad jag förstår är stranden inte lika fin som i Ngapali, men om du letar efter ett mindre utstampat alternativ för att tillbringa några dagar vid havet i Myanmar rekommenderar jag att du tittar på de här två resmålen. På den här sidan hittar du en guide.

Pagod i Chaungtha.

Mergui Archipelago

Den här arkipelagen, längst ner i södra delen av landet vid gränsen mot Thailand, erbjuder några av världens bästa platser för dykning. Det finns hundratals paradisöar (över åttahundra!) som tyvärr i dag, så vitt jag vet, inte erbjuder många möjligheter för dem som reser med begränsad budget. Det verkar nämligen finnas bara några få resorter där det sedan går att organisera utflykter. Ett populärt alternativ, särskilt för dykare, är i stället liveaboard-båtarna.

Förslag på resrutter i Myanmar

För att besöka alla de beskrivna platserna skulle det behövas cirka två månader. Med tanke på att visumet bara gäller i 28 dagar, och att många ändå inte har så mycket tid till förfogande, listar jag nedan några resrutter på en eller flera veckor som berör de viktigaste turistmålen och som kan användas som utgångspunkt för att bygga en resrutt efter dina egna intressen och i ljuset av det som beskrivits hittills.

Resrutt på en vecka i Myanmar

Med bara en vecka till förfogande rekommenderar jag personligen att du koncentrerar dig på Bagan, Mandalay och Inlésjön. Skulle du komma till Yangon är det värt att tillbringa en dag i staden, annars rekommenderar jag att du sparar tid och stannar i landets norra del genom att flyga direkt till Mandalay.

Yangon (1 natt)

Dag 1:

Utforska staden, besök Shwedagon Pagoda och ta sedan nattbussen till Bagan, eller ett flyg dagen därpå.

Bagan (2 nätter)

Dag 2:

Besök templen, njut av solnedgången.

Dag 3:

Ballongfärd (om du har råd!), annars utforskar du staden. Missa inte soluppgången.

Inlésjön (2 nätter)

Dag 4:

Transfer till Inlésjön.

Dag 5:

Tur runt sjön.

Mandalay (1 natt)

Dag 6:

Transfer Inlésjön–Mandalay. Solnedgång från Mandalay Hill.

Dag 7:

Om du har kommit till Mandalay har du tekniskt sett en extra dag som jag rekommenderar att du tillbringar bland stadens olika pagoder, i Mingun eller med vad som helst annat som intresserar dig. Om du skulle ha kommit till Yangon och har ett hemflyg från Yangon, då tvivlar jag på att du har tid att göra allt det.

Resrutt på 10 dagar i Myanmar

Med tio dagar till förfogande är mitt råd att följa resrutten som nyss beskrevs. I det här fallet kan det vara ”att föredra” att komma till Yangon, så att du tillbringar en eller två dagar där innan du följer veckorutten och stannar något längre i Mandalay i slutet av resan.

Tvåveckorsrutt i Myanmar

Med femton dagar till förfogande skulle jag personligen lägga till bara ett stopp, Hpa An, och en fin aktivitet som trekkingen mot Inle Lake, enligt resrutten nedan:

Yangon (1 natt)

Dag 1:

Utforska staden, besök Shwedagon Pagoda.

Hpa An (3 nätter)

Dag 2:

Transfer till Hpa An. Berget Taung Wine vid solnedgången.

Dag 3:

Utforska grottorna i stadens omgivningar enligt avsnittet om dem.

Dag 4:

Berget Zwegabin vid soluppgången. Nattbuss mot Kalaw.

Kalaw (1 natt)

Dag 5:

Boka din trekking till dagen därpå, varva ner och besök den lokala marknaden.

Inlésjön (4 nätter)

Dag 6:

Första dagen av trekkingen.

Dag 7:

Andra dagen av trekkingen.

Dag 8:

Tredje dagen av trekkingen. Ankomst till Inlésjön.

Dag 9:

Tur runt Inlésjön.

Bagan (2 nätter)

Dag 10:

Transfer till Bagan. Njut av solnedgången.

Dag 11:

Ballongfärd (om du har råd!), annars utforskar du staden. Missa inte soluppgången.

Mandalay (2 nätter)

Dag 12:

Transfer Bagan–Mandalay. Solnedgång från Mandalay Hill.

Dag 13:

Besök stadens olika pagoder, Mingun eller vad som helst annat som intresserar dig.

Dag 14:

Tillbaka till Yangon.

Treveckorsrutt i Myanmar

Tjugo dagar börjar bli en ordentlig tidsperiod. Mitt råd är att följa resrutten som nyss beskrevs, kanske tillbringa några extra dagar i Bagan och lägga till ett stopp, som kan vara Hsipaw eller ett resmål vid havet.

Fyraveckorsrutt i Myanmar

Det här är tekniskt sett den längsta vistelse som turistvisumet tillåter, även om overstay, som jag sa i början av den här guiden, inte straffas hårt, så man kan lugnt stanna några dagar extra utan att drabbas av saftiga böter.

I vilket fall som helst bör du med en månad till förfogande kunna hinna med alla destinationer som beskrivs i guiden, förutom de som beskrivs i avsnittet ”Havet i Myanmar”, där du med största sannolikhet skulle behöva kompromissa.

Ta sig runt i Myanmar

När jag gjorde research inför min resa till Myanmar hade jag ofta läst att infrastrukturen var dålig, vägarna i dåligt skick och resorna väldigt långa. I verkligheten har situationen förbättrats enormt de senaste åren, och de större vägarna som förbinder de viktigaste turistmålen är i bra skick.

Undantaget är vägarna som leder till landets västkust och längst i söder vid gränsen mot Thailand. Det är dessutom bra att komma ihåg att situationen kan försämras drastiskt under regnperioden.

Bussar i Myanmar

För dig som har en begränsad budget är bussarna utan tvekan det bästa alternativet. Det finns alla slags bussar, och på långa sträckor erbjuds ofta de så kallade ”VIP”-bussarna, som har rader med tre säten i stället för fyra och därmed erbjuder mycket utrymme och en bra nivå av komfort.

Särskilt på nattbussarna rekommenderar jag starkt att du tar med en tjocktröja. Trots att man nästan alltid får en filt hålls luftkonditioneringen på iskalla temperaturer. I princip alla boenden där jag har bott har en fullständig lista över alla möjliga destinationer, avgångstider och bussarnas priser. Genom att boka direkt hos bolaget kan man spara lite, men busstationen ligger ofta utanför staden, så det är mycket mer praktiskt att boka via sitt boende, eftersom ”pick up” vid hostelet/hotellet ofta ingår.

Ett annat transportmedel som lokalbefolkningen använder väldigt mycket, för korta och medellånga sträckor, är gamla Toyota-pickuper som byggts om till ”minibussar”, med bänkar bak. De är extremt billiga och ofta den enda formen av kollektivtrafik i avlägsna delar av landet. I regel avgår de först när de är fulla, eller nästan fulla. En sträcka som många backpackers åker med de här pick up-bilarna är den som förbinder Mandalay med Pyin Oo Lwin, ett riktigt äventyr.

Lokal pick up i Myanmar.

Tåg i Myanmar

Trots det omfattande järnvägsnätet i landet är tågen inte direkt ett praktiskt sätt att ta sig runt, och än mindre ett snabbt. Infrastrukturen går tillbaka till kolonialtiden och har i praktiken inte sett någon investering alls under åren. Jämfört med bussarna är restiden från punkt A till punkt B ofta minst dubbelt så lång, förutom på linjen Yangon–Mandalay, där bussarna ändå är snabbare.

Med det sagt är det definitivt värt att ta tåget i Myanmar minst en gång. Som beskrivs i den här guiden tog jag tåget som förbinder Mandalay med Hsipaw. En annan populär sträcka är Yangon Circular Train, som beskrivs i det här inlägget.

Inrikesflyg i Myanmar

Om budgeten inte skulle vara ett problem är inrikesflyg med god marginal det mest praktiska och snabba sättet att ta sig runt i landet, framför allt mellan norr, söder och eventuellt västkusten. Det statliga bolaget Myanmar National Airlines har enligt vad jag förstår relativt dåliga säkerhetsrekord och bör om möjligt undvikas.

Några privata bolag som flyger inrikes är: AirMandalay, Airmyp, Golden Myanmar Airways och Air KBZ.

Taxi i Myanmar

Av personlig erfarenhet är taxichaufförerna i allmänhet mycket ärligare än i resten av Sydostasien, men det lönar sig ändå att pruta om priset innan du sätter dig i bilen, och om du har ett SIM-kort är Grab i de stora städerna, förutom att vara mer praktiskt, ofta också billigare.

Resa till Myanmar: kostnader

Du blir glad att höra att en resa till Myanmar kostar riktigt lite. Av alla länder jag har besökt tror jag att det objektivt sett är ett av de absolut billigaste. Som jag nämnde i början av den här guiden anges priserna på boende och olika aktiviteter ofta i amerikanska dollar, som därför är allmänt accepterade som betalningsmedel.

Kostnad för boende i Myanmar

Boendet är förmodligen den enda avvikande posten när det gäller priser. Eftersom landet öppnade sig nyligen har vissa destinationer ännu inte så många hostel/hotell, konkurrensen är låg och priserna därför ”höga”. Saker och ting förändras dock snabbt, och om några år föreställer jag mig att priserna kommer att sjunka drastiskt.

Redan nu är de ändå mer än överkomliga, med priser i sovsal som i regel ligger mellan 5–10 $ och privata rum på guesthouse mellan 10–20 $. I Myanmar är det ofta billigare att dela ett dubbelrum än att ta två sängar på hostel. Nästan alla boenden i landet inkluderar frukost i priset.

Kostnad för transport i Myanmar

Transportkostnaden är riktigt låg. Långfärdsbussar kostar sällan mer än två euro i timmen i ”VIP”-versionen, de vanliga kostar i genomsnitt hela 30 % mindre, de så kallade ”pick up”-bilarna är extremt billiga, 70 km från Pyin Oo Lwin till Mandalay kostar drygt en euro. För taxi rekommenderar jag som sagt att du använder Grab där det finns.

En typisk rätt i Myanmar.

Kostnad för mat i Myanmar

Street food, eller i alla fall maten som serveras på restauranger, är bland den billigaste jag någonsin har ätit. En nudelsoppa kan kosta 500 MMK, och även en mer rejäl måltid kostar sällan mer än 2 000 MMK. På mer turistiska platser eller på restauranger med sittplatser och färre lokalbor går det ändå att äta för cirka tre dollar.

Övriga kostnader (uttag och SIM-kort)

Inträdet till monument är ofta avgiftsbelagt för utlänningar och gratis för lokalbefolkningen, men är ändå inte alltför dyrt. Några exempel: Shwedagon Pagoda kostar 10 000 MMK, Inlésjön 15 000 MMK, Bagan 25 000 MMK.

Om man betalar med kort tillkommer en avgift på 3 %, så det är bättre att betala kontant. Att ta ut pengar är ändå inte billigt. De bästa alternativen är CB Bank, maxuttag 300 000 MMK till en kostnad av 6 500 MMK, och AYA Bank, som låter dig ta ut 400 000 MMK, också till en kostnad av 6 500 MMK. Av personlig erfarenhet kan summan variera från uttagsautomat till uttagsautomat, och internationella kort accepteras inte alltid.

Till de 6 500 MMK som den lokala banken debiterar kommer förstås de eventuella avgifter du måste betala till din egen bank, och därför uppmanar jag dig att ta en titt på min artikel om de bästa korten för resor.

Slutligen, för dig som vill ha ett SIM-kort med data rekommenderar jag Telenor, som på nationell nivå verkar ha den bästa täckningen. Det finns olika datapaket, och jag betalade 7 500 MMK för sex GB.

Om du har en telefon som stöder eSIM och vill ha bekvämligheten att surfa direkt utan att behöva köpa ett lokalt SIM-kort, rekommenderar jag att du använder en tjänst som den som erbjuds av Airalo och Ubigi. Om du väljer den här lösningen finns det dock minst ett par saker att tänka på. Först och främst är det, med sällsynta undantag, mycket dyrare per GB än om du använder ett lokalt SIM-kort. För det andra är deras lokala partner inte alltid den med bäst täckning i landet.

I grund och botten tror jag att de flesta resenärer skulle göra bättre i att köpa ett lokalt SIM-kort (eller kanske försöka köpa eSIM från en lokal operatör), men jag uppmanar dig att göra dina egna överväganden, eftersom det inte saknas undantag. Till exempel var abonnemanget som erbjuds av Ubigi när jag besökte Japan förmånligare än något lokalt SIM-kort som jag kunde köpa utan att visa att jag var bosatt där.

U Bein-bron.

Resa till Myanmar: säkerhet

Det som följer stämmer tyvärr inte längre. Statskuppen 2021 har återigen försatt landet i ett tillstånd av stor instabilitet. Även om det är möjligt att resa in i Myanmar som turist är det inget som kan rekommenderas. För aktuell information rekommenderar jag att du kollar reseinformationen från utrikesministeriet i ditt eget land (till exempel UD:s reseinformation i Sverige).

Att resa i Myanmar, även ensam, är extremt säkert, lite som i hela Sydostasien. Det beror framför allt på den starka buddhistiska kultur som är rotad i befolkningen, men också delvis på den auktoritära regimen som skulle slå ner utan nåd mot varje våldsincident mot turister.

I grund och botten bör du inte ha några som helst säkerhetsproblem om du använder ett minimum av sunt förnuft och följer några tips om säkerhet på resan. Med det sagt finns det undantag i vissa delar av landet där spänningen mellan centralregeringen och de lokala etniska grupperna är riktigt hög, något som gäller framför allt längst i norr. Men det handlar om provinser långt från de klassiska turistrutterna, där det i vilket fall krävs särskilda tillstånd och som du inte skulle kunna besöka utan de nödvändiga tillstånden. Om du är intresserad hittar du på den här sidan en fullständig lista över sådana regioner där det finns restriktioner, men återigen: så länge du håller dig till platserna som beskrivs i den här guiden skulle jag inte oroa mig alls.

Avslutningsvis, respektera den lokala kulturen, framför allt när du besöker heliga platser som tempel, pagoder och kloster: kjolar, extremt korta byxor och linnen är inte tillåtna, och skor ska lämnas utanför.

Planerar du en resa till Myanmar? Ta en titt på de här inläggen:

Vilken resryggsäck ska du välja

Vad du ska ta med på resan

Har du några frågor? Aktuell information? Tveka inte att lämna en kommentar eller skriv till mig på Instagram!

Eftersom jag inte längre har några annonser på sajten: om du tyckte att artikeln var till hjälp får du gärna köpa din reseförsäkring via någon av länkarna här på sajten. På så sätt stöttar du mitt arbete utan någon extra kostnad för dig. Bor du i EU eller Storbritannien rekommenderar jag True Traveller. För alla andra rekommenderar jag HeyMondo, som ger 5 % rabatt. Tack för ditt stöd!

För donationer/virtuella pizzor och öl 🙂