Resa till Indien på egen hand

Indien, världens sjunde största land till ytan och det mest folkrika, med Himalayas stora toppar i norr och stränder och djungel i söder, är en plats med enorm geografisk men också kulturell mångfald, helt unik i världen, som erbjuder oändliga resemöjligheter för alla smaker.

Jag har tillbringat nästan 4 månader med att backpacka, framför allt i norra delen av landet, och har bara skrapat på ytan av det som i praktiken kan betraktas som en hel kontinent och som skulle ta flera år att besöka ordentligt. Oavsett om du har några veckor eller några år till ditt förfogande vill jag med den här guiden, full av information och tips, hjälpa dig att planera din resa till Indien på egen hand på bästa möjliga sätt.

Snabbmeny

↑ Meny

Jodhpur, den blå staden.

Bästa tiden att besöka Indien

Generellt sett är den bästa tiden på året att åka till Indien oktober till mars, när dagarna i större delen av landet är varma och soliga och framför allt torra. Det stora problemet under resten av året är nämligen monsunerna, som ungefär i juni sätter in i södra delen av landet och når den norra delen i början av augusti, enligt förloppet som visas i den här bilden.

Det gör att även månader som man normalt avråder från, som juni och juli, ändå är en utmärkt tid att besöka bergsområdena i norr, eftersom monsunerna ännu inte har kommit och temperaturerna är extremt behagliga tack vare höjden. Även augusti och september ger möjlighet att besöka vissa regioner, också de i norr, som har ett speciellt klimat: de ligger i så kallade ”rain shadow”-områden, får väldigt lite regn och har, återigen tack vare höjden, optimala temperaturer under den här perioden. Två klassiska exempel är Spiti Valley och Kashmir.

Det är inte lätt att generalisera när man pratar om ett så stort och geografiskt varierat land, och jag rekommenderar att du gör specifik efterforskning om det område du vill besöka. Som tumregel kan du ändå ha i åtanke att du bör besöka den indiska slätten från oktober till mars och bergen från maj till september.

Röda fortet.

Dokument och vaccinationer för inresa till Indien

För att resa in i Indien måste du alltid skaffa ett visum. Om du kommer till Indien med flyg via någon av de 28 internationella flygplatserna är visumprocessen ganska enkel: du kan göra allt online via den här portalen och ansöka om det så kallade ”E-Visa”.

Det finns tre alternativ: 30 dagar, 1 år och 5 år. Visumet på 30 dagar kostar bara 10 $ under lågsäsong (april–juni) och 25 $ resten av året, och det är ett ”Double Entry”-visum, vilket betyder att du under visumets giltighetstid kan lämna landet och resa in en andra gång.

Visumet på ett år kostar däremot 40 $ medan det på 5 år kostar 80 $, och båda är ”multiple entry”-visum, alltså kan du lämna landet och komma tillbaka hur många gånger du vill. Kom dock ihåg att du inte får stanna mer än 90 dagar åt gången. Slutligen börjar alla e-visum gälla från den dag de utfärdas och inte från den dag du reser in i landet. Kom också ihåg att man teoretiskt sett kan be dig visa en biljett ut ur landet inom visumets giltighetstid när du anländer. Själv har jag inte blivit tillfrågad om något någon av de två gångerna, men jag har alltid rest in landvägen – på flygplatsen kan de vara striktare. Här kan du läsa hur du reser med en enkelbiljett.

Templen i Khajuraho.

E-Visa är utan tvekan det mest praktiska och billigaste alternativet för den som vill besöka Indien, men det är bra att komma ihåg att visumet bara gäller om du reser in via någon av de 28 internationella flygplatserna eller någon av de 5 hamnarna (Mumbai, Cochin, Mormugao, Chennai och New Mangalore). Om du däremot reser in över en landgräns, som i mitt fall – jag kom från Nepal – måste du skaffa visum via de diplomatiska/konsulära representationerna i ditt hemland eller, som i mitt fall, i Katmandu i Nepal. Ansökan ska ändå göras online via den här sidan innan du går till ambassaden/konsulatet.

Obs! När det gäller e-visum med ”multiple entry”, alltså de på 1 och 5 år, kan alla inresor efter den första göras landvägen.

Indien kräver ingen obligatorisk vaccination, förutom för besökare som kommer från länder med risk för gula febern. Hepatit A och hepatit B rekommenderas alltid, och i vilket fall som helst vore det bra att prata med en resemedicinsk läkare.

För aktuell information om visum och annat rekommenderar jag att du kollar reseinformationen från utrikesministeriet i ditt eget land (till exempel UD:s reseinformation i Sverige).

Trekking i Himalaya.

Att göra och se i Indien

Med tanke på landets storlek har jag valt att dela upp den här delen av guiden i tre områden/rutter: norr, centrala delen och söder, som ungefär täcker allt som ligger norr om New Delhi, regionen mellan New Delhi och Mumbai och slutligen det som ligger söder om Mumbai. För varje region hittar du en mer detaljerad karta, och vid längre resor kan du utan problem kombinera de olika rutterna med varandra.

Givetvis har även jag själv, trots de fyra månader jag tillbringat i Indien, bara skrapat på ytan av allt som finns att se, och även om jag har gjort mitt bästa för att göra guiden så komplett som möjligt är det som följer i stort sett bara de resmål som är mest intressanta för turister.

I den här guiden anges priserna i landets valuta, som kallas ”indisk rupie” och ofta förkortas ”INR”. Växelkursen är ungefär 1€ = 106 INR. För aktuell växelkurs rekommenderar jag att du tar en titt på den här sidan.

Centrala Indien

Vi börjar med det som kan betraktas som landets mellersta norra del, men som jag för enkelhetens skull bara kallar den centrala delen. Den omfattar i stort sett delstaterna Haryana, Uttar Pradesh och Rajasthan och följer ungefär det som förmodligen är den överlägset mest populära rutten. Här (på italienska, men du kan slå på undertexterna) hittar du videon om första delen av min resa och om tiden i Rajasthan (på italienska, men du kan slå på undertexterna).

I alla de här regionerna är det riktigt varmt under sommaren, och därför rekommenderas det att besöka dem under perioden oktober–mars.

New Delhi

Landets huvudstad och för många också första stoppet på en resa i Indien. Jag tillbringade bara ett par dagar där, och tiden på året (slutet av maj) var klimatmässigt definitivt inte idealisk, men låt oss säga att jag inte direkt blev imponerad av den här gigantiska staden, som är extremt kaotisk och förorenad. Med det sagt kommer här några saker att göra om du har ett par dagar till ditt förfogande.

Att göra och se i New Delhi

Delhi skulle kunna hålla dig sysselsatt ganska många dagar, men jag tror att ett par dagar räcker för att se de viktigaste sevärdheterna.

Inne i röda fortet.

Historiska centrum

Den äldsta delen av staden samlar många av de viktigaste turistmålen, och du kan lägga upp en fin rundtur: gå av vid metrostationen Chandni Chowk (Google Maps) så kan du besöka Röda fortet (Google Maps) och lugnt lägga ett par timmar där. Inträdet kostar 950 INR (900 INR om du betalar med kort), vilket är ganska dyrt, och om du har en begränsad budget tror jag att det räcker med en titt utifrån – trädgårdarna inuti är enligt mig inte direkt imponerande.

Från Röda fortet fortsätter du längs Chandni Chowk Road och besöker de två templen Shri Digambar Jain Lal Mandir (Google Maps) och Bhagwan Shri Kalki Mandir (Google Maps) som ligger i början av gatan, och sedan går du vidare till den ikoniska kryddmarknaden (Google Maps) fortfarande längs Chandni Chowk Road. Härifrån rekommenderar jag att du går tillbaka genom de trånga gränderna i Kinari Bazar och Dariba Kalan innan du kommer fram till moskén Jama Masjid (Google Maps).

Det här är i stora drag den klassiska rutten i Delhis historiska centrum. Själv besökte jag också templet Swaminarayan Akshardham (Google Maps), där inträdet är gratis och byggnaden är riktigt imponerande. Det ligger alldeles intill metrostationen Akshardham (Google Maps), vilket gör det väldigt lätt att ta sig dit. Jag var också i Lodhi Gardens (Google Maps), där inträdet är gratis och som definitivt är en fridfull vrå mitt i den kaotiska staden. Det finns dessutom ett par gamla byggnader och monument som går att besöka inne i parken.

Andra ikoniska platser som jag dock inte besökte själv är otvivelaktigt Humayuns grav (Google Maps), som liknar Taj Mahal i arkitekturen, Qutub Minar (Google Maps), där världens högsta minaret av tegel står, och det ikoniska India Gate (Google Maps), ett krigsminnesmärke. Sikh-templet Sri Bangla Sahib Gurudwara (Google Maps) är fint, och på kvällen serveras gratis mat till alla närvarande i ”matsalen”, en intressant upplevelse.

Templet Sri Bangla Sahib Gurudwara.

Ta sig till New Delhi

Det finns förbindelser till och från Delhi i stort sett till varje större stad inom en radie på minst 1 000 km, vare sig det är med tåg/buss eller flyg. Inne i staden rekommenderar jag i stället att du tar metron, som i praktiken tar dig vart som helst till riktigt löjligt låga priser, inklusive resor till och från flygplatsen.

Boende i New Delhi

Jag bodde på Joey’s Hostel och rekommenderar det. Priset är utmärkt, personalen är riktigt trevlig och hjälpsam, frukosten som ingår är bra, och framför allt om du är i Delhi under sommaren är de luftkonditionerade gemensamma rummen en inte alls dålig detalj, och läget nära metrostationen är verkligen praktiskt.

Agra

Staden Agra, som ligger bara ett par timmar från Delhi, har det som är Indiens attraktion framför andra: Taj Mahal.

Att göra och se i Agra

Taj Mahal

Även här tycker jag att inträdesavgiften är minst sagt oproportionerlig, och den höjs givetvis hela tiden. Hur som helst kostar inträdet 1 100 rupier (1 050 om du betalar med kort) plus 200 rupier för att komma in i mausoleet. Det är bara ett par euro extra, men om du har en riktigt begränsad budget tror jag ärligt talat inte att det är värt det, och jag rekommenderar att du nöjer dig med standardbiljetten.

Taj Mahal är öppet alla dagar från 6:00 till 19:00 utom på fredagar. Jag rekommenderar att du går in genom östra porten (Google Maps) eftersom det är mindre trångt där. Biljettkassan öppnar runt 5:30, och jag rekommenderar också att du är på plats vid den tiden för att komma in så tidigt som möjligt: redan vid 8:00 är platsen extremt full av folk.

Taj Mahal.

Agra fort

Byggnaden liknar Röda fortet i Delhi men är bättre bevarad. Från fortet (Google Maps) har du en fantastisk utsikt över Taj Mahal, och det besöks ofta samma dag. En tuk tuk från Taj Mahal till fortet kostar cirka 30–50 rupier, medan inträdet kostar 600 rupier, men du får 50 rupier i rabatt om du visar inträdesbiljetten till Taj Mahal.

Slutligen finns det ett annat intressant ställe som ligger bara 40 km från Agra: Fatehpur Sikri (Google Maps), ett riktigt imponerande muromgärdat citadell som får bara en bråkdel av Agras turism och som du utan problem kan ta dig till med buss som dagsutflykt.

Ta sig till Agra

Agra ligger längs en av landets viktigaste järnvägslinjer, men det är också en av de mest trafikerade, så det är svårt att lyckas boka en plats, särskilt med kort varsel, men det är ändå värt att försöka. Alternativt kan du ta en buss, från New Delhi tar det 4–5 timmar.

Boende i Agra

Även här bodde jag på Joey’s Hostel och rekommenderar det varmt. Det finns en fin terrass med utsikt över Taj Mahal, och hostelet ligger fem minuters promenad från ingången. Frukosten som ingår är inte alls dålig och personalen är supertjänstvillig.

Orchha

Orchha ligger lite vid sidan av den klassiska rutten, men jag tycker absolut att det är värt ett besök. Det är en liten medeltida by vid floden Betwas strand med ett riktigt imponerande fort och en riktigt intressant samling tempel.

Orchha uppifrån.

Att göra och se i Orchha

Alla sevärdheter ligger inom några få kilometer, och därför tror jag att en dag räcker för att besöka staden. Jag rekommenderar att du börjar tidigt på morgonen eftersom bara fortet lätt kan ta ett par timmar, och det är också bra att veta att du med inträdesbiljetten, som kostar 200 rupier, även kan besöka katakomberna (Google Maps) och templet Lakshmi Narayan Mandir (Google Maps).

Slutligen rekommenderar jag att du också besöker templet Chaturbhuj Mandir (Google Maps), från vilket du har en fin utsikt över fortet, och om du betalar några rupier till vaktmästaren kan du dessutom gå upp på templets tak och njuta av en underbar utsikt över hela byn.

Katakomberna i Orchha.

Ta sig till Orchha

Orchha har en pytteliten tågstation (Google Maps) som bara trafikeras ett par gånger om dagen. Om du ska vidare mot Khajuraho borde det gå ett persontåg klockan 7:25 på morgonen, som inte går att boka. Hur som helst är sättet att ta sig till Orchha att åka via Jhansi, som ligger cirka 15 km bort. I Jhansi finns en välbetjänad tågstation (Google Maps) liksom en busstation (Google Maps) med förbindelser till alla större städer i närheten. Från Jhansi till Orchha tar det cirka 45 minuter med tuk tuk, och jag betalade 220 rupier när jag delade den med en vän. Ett billigare alternativ som jag dock inte har testat är att ta en av de delade tuk tuk-bilarna som tydligen avgår från busstationen när de är fulla och som borde kosta 20 rupier per person.

Boende i Orchha

Shree Ram Homestay är förmodligen det bästa alternativet i byn. Ett bra alternativ verkar vara Temple View Guesthouse. Hur som helst är byn riktigt liten och mer eller mindre alla boenden ligger samlade i centrum, så det borde absolut inte vara något problem att hitta ett ställe att bo på.

Fortet i Orchha.

Khajuraho

Khajuraho är en liten ort halvvägs mellan Agra och Varanasi, och därför ett utmärkt stopp för att bryta resan mellan de två populära etapperna. Här finns många grupper av hinduiska och jainistiska tempel som ingår i ett Unesco-världsarv tack vare det underbara stenhuggeriarbete som kännetecknar dem.

Ett av templen i Khajuraho.

Att göra och se i Khajuraho

Många kommer till Khajuraho uteslutande för att besöka det så kallade huvudkomplexet (väst) eller ”Western Group”: här finns utan tvekan de mest imponerande och bäst bevarade templen, inträdet kostar 600 rupier och det öppnar klockan 6:00 på morgonen, och jag rekommenderar att du beundrar soluppgången inne i komplexet.

När du har besökt huvudkomplexet rekommenderar jag att du också besöker templen i östra gruppen och i södra gruppen. De senare är definitivt inte lika vackra som de i västra gruppen, men jag tycker att de ändå är värda ett besök. Det finns ingen inträdesavgift, förutom för ett par tempel där en liten avgift krävs, och om du har en riktigt begränsad budget kan du till och med överväga att bara besöka dessa och hoppa över västra gruppen.

Templen ligger alla på kort avstånd från varandra, och ett bra sätt att besöka dem är definitivt med cykel, som du kan hyra för 100 rupier eller något mer. Alternativt kan du alltid pruta till dig ett par timmar med en tuk tuk.

De som blev rekommenderade till mig och som jag själv har besökt är: Vamana Temple, Javari Temple, Jain Temples, Duladeo Shiva Temple, Beejamandal Temple och Chaturbhuji Temple.

Slutligen kan du från Khajuraho följa med på en tur till den närliggande nationalparken Panna, känd för sin höga täthet av tigrar som i praktiken alltid ses under besöket. Kostnaden är ”per jeep”, som om jag inte minns fel kan delas av upp till 4 personer, så om du vill spara pengar lönar det sig att göra det i grupp.

Ta sig till Khajuraho

Om du kommer från Varanasi är det bekvämaste och mest prisvärda sättet att ta nattåget som avgår tre gånger i veckan (måndag, onsdag och lördag) och som har just Khajuraho som slutstation. Om du i stället kommer från Orchha rekommenderar jag att du tar tåget i Jhansi, och från Agra rekommenderar jag att du tar nattåget (avgång varje dag).

Slutligen, om du fortsätter mot Orchha (via Jhansi) och vill boka ditt tåg online, ange Datia som destination, annars visar systemet inget tåg alls. Jag har fått höra att det också finns ett direkttåg till Orchha, avgång 12:30, men det är ofta försenat och är ett tåg utan platsbokning, alltså extremt fullt, och kostar bara 50 rupier.

Boende i Khajuraho

Moustache Khajuraho är ett riktigt fint hostel alldeles intill huvudkomplexet (väst).

Varanasi

Varanasi, en av de äldsta städerna i Indien och i världen, är också en av landets heligaste: här besöker nämligen miljontals pilgrimer varje år stadens gamla ghats (trappor som leder ner i floden) för att bada i Ganges vatten.

En av Varanasis många ghats.

Att göra och se i Varanasi

Varanasi är inte en av de städer där det finns sevärdheter som du absolut inte får missa; här är den verkliga attraktionen att se ceremonierna som utspelar sig längs floden. Här doppar sig varje dag över 60 000 människor i Ganges vatten, särskilt vid soluppgång och solnedgång. Under dessa två tider på dygnet erbjuds de mycket populära ”boat tours”, som består av en båttur på ungefär en timme och ger ett annat perspektiv på de olika ceremonierna som hålls längs ghats. Den klassiska rutten vid solnedgången börjar vanligtvis vid Dasaswamedh Ghat (Google Maps) och fortsätter sedan mot Manikarnika Ghat (Google Maps) där man kan se kremationerna, och slutligen till Dasaswamedh Ghat för Aarti-ceremonin.

Jag rekommenderar helt enkelt att du går vilse i labyrinten av gränder i den gamla delen av Varanasi, där man mellan kor, pilgrimer och gatumat verkligen känner en unik atmosfär.

Ta sig till Varanasi

Från Khajuraho går det tre tåg i veckan (tisdag, fredag och söndag), och om du i stället kommer från Agra går det tåg varje dag. En annan möjlig destination är Lucknow, cirka 8 timmar med buss. Det finns dessutom en daglig buss som förbinder Varanasi direkt med Katmandu i Nepal.

Boende i Varanasi

Jag bodde några dagar på Good Vibes Hostel, centralt läge och riktigt billigt men inget mer än så. Sedan flyttade jag till Gostops Varanasi som ligger utanför den gamla staden i en klart trevligare byggnad, och allt som allt tror jag att det är ett bättre alternativ. Längre söderut längs Ganges finns en Moustache.

Floden Ganges i Varanasi.

Lucknow

Jag avslutar den här delen om norra centrala Indien med ett resmål som jag inte har besökt själv men som flera resenärer har rekommenderat till mig: Lucknow, huvudstad i Uttar Pradesh och historiskt en riktigt viktig stad, så pass att den anses vara hjärtat av Nordindiens kultur.

Huvudattraktionen är Bara Imambara (Google Maps), ett stort gravkomplex byggt 1783 med en intressant labyrint inuti, och den närliggande Chhota Imambara (Google Maps), ett imponerande mausoleum från 1837. Inträdesbiljetten är gemensam och kostar 500 INR för utlänningar.

Ta sig till Lucknow

Med tåg går det att ta sig dit från Agra och New Delhi, medan bussen är det enda alternativet om du befinner dig i Varanasi. Det går dessutom att ta sig till Lucknow från staden Sunauli vid gränsen mot Nepal.

Det här är en populär rutt som i stort sett börjar i New Delhi och slutar i Varanasi. En annan rutt som kanske är ännu populärare är den som går genom delstaten Rajasthan, och många kombinerar de två på en och samma resa.

Jaipur

Jaipur, huvudstad i Rajasthan och också känd som ”Den rosa staden”, är med tanke på närheten till New Delhi och Agra för många första stoppet på en resa i regionen.

Apornas tempel i Jaipur.

Att göra och se i Jaipur

Det finns många platser att besöka i Jaipur och omgivningarna, och glöm dessutom inte att Jaipur är en av Indiens viktigaste städer när det gäller produktion av tyger och kläder, så här kan man göra riktiga kap.

Jaipur City Palace och Hawa Mahal

De här två byggnaderna är utan tvekan de mest ikoniska i centrala Jaipur och ligger på kort avstånd från varandra. Själv besökte jag inte Jaipur City Palace eftersom jag kom till ingången för sent: det är nämligen öppet alla dagar från 9:30 till 17:00, och inträdet för utlänningar kostar 500 rupier. Hawa Mahal, även känt som vindarnas palats, ligger inte långt därifrån, men jag fick höra att jag inte skulle besöka insidan eftersom palatsets yttre är mycket mer sevärt, särskilt på kvällen när det är upplyst.

Slutligen finns Jantar Mantar, som ligger bokstavligen mitt emellan och som är ett Unesco-världsarv känt för att ha det största av de fem astronomiska observatorier som Maharaja Jai Singh lät bygga under perioden 1727–1734. Det är öppet alla dagar från 9:00 till 16:30, och inträdet kostar 200 INR för utlänningar.

Obs! Överväg att köpa kombibiljetten som ger tillträde till Jantar Mantar, Amber Fort, Central Museum, Hawa Mahal, Isarlat och Nahargarh Fort för 1 000 INR. Biljetten gäller i två dagar och kan köpas på vilken som helst av de nyss nämnda platserna.

Det finns dessutom en annan kombibiljett som för 500 INR, också den giltig i två dagar, inkluderar inträde till City Palace, Royal Gaitor och Maharanis kenotafer samt Jaigarh.

Hawa Mahal.

Amber Fort, Jaigarh Fort och Nahargarh Fort

Om det här är ett av dina första stopp i Rajasthan, eller mer generellt i Indien, har du förmodligen inte hunnit tröttna på att se fort, men själv hade jag redan sett tillräckligt många, utan att räkna de jag skulle komma att besöka längre fram, så jag nöjde mig med ett kort besök i Amber Fort! Hur som helst kommer här lite information om de olika forten.

Amber Fort

Det ligger ungefär 11 km norr om centrala Jaipur (Google Maps) och anses vara det vackraste av de tre forten. Du kan besöka de yttre trädgårdarna gratis och en bra bit av de första försvarslinjerna, men om du vill besöka insidan av citadellet kostar biljetten 500 INR. Huvudattraktionen inne i fortet är ”Sheesh Mahal”, ett rum täckt av tusentals små speglar.

Om du vill kan du ta dig till fortet med kollektivtrafik tack vare buss nummer 5, som passerar Hawa Mahal och New Gate.

Amber Fort.

Jaigarh Fort

Det här fortet (Google Maps) ligger ungefär en kilometer från Amber Fort. Det har aldrig erövrats i strid och är känt för att ha världens största kanon, Jaivana. Tydligen är även de inre trädgårdarna och utsikten över det stora Amber Fort-komplexet nedanför verkligen väl värda ett besök. Inträdet för utlänningar kostar 500 INR.

Nahargarh Fort

Slutligen har vi Nahargarh Fort (Google Maps), det minsta av de tre och lätt att nå även till fots från centrala Jaipur, som erbjuder fin utsikt över själva staden och sjön Man Sagar.

Andra intressanta platser i staden och omgivningarna är Jal Mahal (Water Palace), ett delvis översvämmat palats som ligger bokstavligen mitt i sjön och som syns från vägen som leder till Amber Fort. En av de berömda Step Well, inte långt från Amber Fort, med gratis inträde, och slutligen Monkey Temple (Galtaji), ett tempelkomplex som ligger insprängt i skogen i en riktigt stämningsfull miljö och som man når efter en kort promenad, gratis inträde.

För att ta sig mellan de olika sevärdheterna rekommenderar jag att du betalar för en tuk tuk för hela dagen. Priserna under mitt besök i lågsäsong var cirka 600 INR för en person och 800 INR för två.

Avslutningsvis kan man från Jaipur som dagsutflykt besöka Chand Baori, byggd för mer än 1 000 år sedan och en av de största och vackraste trappbrunnarna i världen. Besöket kombineras ofta med Bhangarh Fort, som ligger ungefär halvvägs mellan Jaipur och Chand Baori. Att besöka båda platserna med kollektivtrafik är, även om det enligt mina efterforskningar går, inte direkt enkelt. Om du är intresserad erbjuder vilken resebyrå som helst i staden en tur/transport för en dag till båda destinationerna.

Step Well i Jaipur.

Ta sig till Jaipur

Jaipur kan nås med tåg från alla större städer i närheten (Delhi, Agra, Ajmer, och det finns också direkta förbindelser till Mumbai). Även bussförbindelserna är riktigt täta och går i stort sett till varje stad värd att nämna inom en radie på hundratals kilometer.

Boende i Jaipur

Moustache Hostel Jaipur är ett av de bästa hostelen jag någonsin bott på, inte direkt nära centrum men alldeles intill busstationen, och byggnaden är alldeles ny och riktigt bekväm.

Pushkar

Pushkar är ett riktigt populärt resmål bland resenärer, en helig stad känd för Brahmatemplet. Brahma är en hinduisk gudom som anses vara skaparen av den här världen och som av invecklade skäl har väldigt få tempel tillägnade sig. Ärligt talat tyckte jag att staden var extremt turistisk och den imponerade inte särskilt mycket på mig, men jag tror ändå att det är värt att stanna där för att bryta resan mot Jodhpur.

Solnedgång över sjön i Pushkar.

Att göra och se i Pushkar

Många ser Pushkar som ett resmål lämpat för avkoppling, och faktiskt finns det inte så mycket att göra. Den lilla staden är byggd runt sjön Pushkar, som sägs ha skapats av Lord Brahma och därför är ett pilgrimsmål. Hela 52 ghats omger den och ceremonierna avlöser varandra hela dagen.

Just när det gäller de här ceremonierna ska du vara försiktig, för det finns många munkar som inte direkt är ärliga och som försöker välsigna dig, färga din panna osv osv, med det enda syftet att få pengar av dig efteråt.

Basaren är full av souvenirer av alla slag och det saknas förstås inte yoga- och meditationscenter. Det här är ett utmärkt ställe att se solnedgången från, och om du skulle ha lust med en fin promenad i gryningen erbjuder Savitree-templet en utmärkt utsikt. Under dagen kan du också ta linbanan upp.

Ta sig till Pushkar

Från Jaipur erbjuder Jai Ambay tekniskt sett en direktbuss med luftkonditionering för 300 rupier, men när jag kom till Ajmer satte de mig (på deras bekostnad) på en lokalbuss eftersom det inte fanns tillräckligt många passagerare till Pushkar.

I grund och botten tror jag att det är bättre att ta en av de många bussarna (även statliga RSRTC) som går från Jaipur, Jodhpur och Bundi till Ajmer och sedan därifrån ta lokalbussen för 20 rupier som tar dig till Pushkar, med riktigt täta avgångar. Samma sak gäller när du ska lämna Pushkar: ta först direktbussen till Ajmer, för därifrån har du många fler alternativ.

Om du vill finns det också tågförbindelser, och tydligen borde det från tågstationen ändå gå att ta bussen till Pushkar utan att åka till busstationen.

Boende i Pushkar

Även här rekommenderar jag Moustache, ett utmärkt boende med en fantastisk takterrass som tornar upp sig över hela staden. Ett annat bra alternativ kan vara Zostel. Om du i stället letar efter något lyxigare, ta en titt på Inn Seventh Heaven.

Bundi

Jag har inte varit där själv på grund av tid och väder (staden hade precis drabbats av kraftigt regn och var delvis översvämmad), men det är definitivt ett resmål som har en viss popularitet bland resenärer.

Staden har över 50 trappbrunnar, men de flesta av dem är numera i bedrövligt skick, med undantag för Rani Ji Ki Baori (Drottningens brunn). Ett annat intressant ställe är Taragarh-fortet, byggt på 1500-talet och ett av de mest kända i Rajasthan. Inträdet kostar 500 INR för utlänningar.

Ta sig till Bundi

Bussförbindelserna till Jaipur och Ajmer är riktigt täta, 4–5 timmar. Bundi har dessutom en tågstation, men den trafikeras inte särskilt mycket. Ett alternativ är staden Kota, ungefär en timme bort med bil, varifrån det går bussar som förbinder de två städerna ungefär var 15:e minut.

Boende i Bundi

Bhavyam HomeStay verkar vara ett utmärkt billigt alternativ, liksom Blue Door, och om du i stället letar efter något lyxigare, ta en titt på Dev Niwas Heritage Hotel.

Jodhpur

Jodhpur är Rajasthans näst största stad, ligger bokstavligen vid porten till Thar-öknen och är känd som den blå staden: de flesta husen i den gamla stadskärnan är nämligen målade blå.

Solnedgång över den blå staden.

Att göra och se i Jodhpur

Av de cirka tusen fort som finns i Indien är det i Jodhpur definitivt ett must-see och, till skillnad från många andra, värt inträdesavgiften.

Mehrangarh Fort

Fortet i Jodhpur (Google Maps), som tornar upp sig över staden från en kulle, är det största i hela Rajasthan och byggdes 1458. Det har aldrig erövrats i strid.

Till skillnad från alla andra fort jag besökte i Indien ingår i inträdet på 600 rupier en riktigt intressant och välupplagd ljudguide (även på italienska). Du kan lugnt lägga ett par timmar på att utforska de olika rummen och trädgårdarna, med en utmärkt utsikt över staden nedanför.

Jaswant Thada och Singhoria Hill

Det är kungafamiljens gravar i marmor, ungefär 1 km från fortet (Google Maps), och de går därför utmärkt att ta sig till till fots. Inträdet kostar bara 30 rupier.

Ett annat ställe som jag varmt rekommenderar är Singhoria Hill (Google Maps), också en utsiktsplats inte långt från fortet, med spektakulär utsikt över själva fortet och staden nedanför vid solnedgången. Inträdet är gratis, du behöver bara gå upp för trapporna som finns vid sidan av vägen.

Fortet i Jodhpur sett från Singhoria Hill.

Den blå staden

Det erbjuds turer överallt, men ärligt talat tror jag att det räcker med att gå vilse i den gamla stadens gränder för att få känna atmosfären. Hela den delen av staden vid fortets fot västerut är riktigt fin, och om du vill finns det också en sidoutgång från fortet som leder bokstavligen mitt in i hjärtat av den blå staden.

Jag hittade dessutom den här utsiktsplatsen när jag gick runt på måfå, och tydligen är den en av de favoritplatser som de olika turerna går till.

Centrum i den nya delen av Jodhpur är inte direkt imponerande men det är ändå värt att ta en promenad där, och området kring klocktornet är inte dåligt.

Ta sig till Jodhpur

Jag tog mig till Jodhpur med den statliga bussen (RSRTC) från Ajmer, 205 rupier, cirka 5 timmar. Hur som helst finns det täta förbindelser både från Ajmer och från Jaisalmer. För städer som ligger längre bort går direktförbindelserna oftast på natten. Även tågstationen trafikeras regelbundet, med dagliga direktförbindelser som når Delhi i norr och Mumbai i söder.

Boende i Jodhpur

Även här bodde jag på goStops Jodhpur och rekommenderar det. Takterrassen, och mer generellt hela stället, är riktigt fint, med rymliga sovsalar. Den enda nackdelen är kanske läget, eftersom det ligger på andra sidan av den blå staden; jag gick dock alltid till fots utan problem, och den offentliga busstationen ligger riktigt nära.

Den blå staden.

Jaisalmer

Staden, som också kallas den gyllene staden, ligger längst västerut i Rajasthan mitt i Thar-öknen, inte långt från gränsen mot Pakistan.

Att göra och se i Jaisalmer

Även här är fortet som tornar upp sig över staden huvudattraktionen. Till skillnad från regionens andra fort är det här dock ett bebott fort: inuti finns ett riktigt bebott citadell med butiker, restauranger, hotell och så vidare.

Fortet i Jaisalmer.

Fortet i Jaisalmer

Eftersom det är ett citadell (Google Maps) kan du gå in och besöka fortet som du vill utan att betala något inträde, och det är riktigt trevligt att gå runt bland gränderna – även om man, som så ofta i Indien, hela tiden blir inbjuden in i butiker och restauranger. Det finns dessutom flera utsiktsplatser varifrån man kan se staden nedanför och öknen i fjärran.

Det går också att besöka kungapalatset som ligger vid citadellets ingång. Själv gjorde jag inte det eftersom jag fick höra att det inte finns så mycket att se och att inträdet på 500 rupier inte direkt är billigt (ljudguiden ingår).

Jag besökte däremot jainismens tempelkomplex, som också ligger inne i citadellet (Google Maps). Templen är kända för sina riktigt imponerande stenristningar, och om du inte har sett andra verk av det här slaget tror jag att det är värt det. De är öppna för allmänheten från 8:00 till 12:00 och inträdet kostar 200 rupier.

Haveli

Det är en samling lyxiga residens som byggdes i början av 1800-talet åt en rik köpmans söner i Jaisalmer. Patwon Ki Haveli är den mest imponerande av de fem och har gjorts om till museum. Inuti kan du se konstverk och möbler som vittnar om tidens extremt lyxiga livsstil. Inträdet kostar 250 rupier, medan det för de andra haveli, som alla ligger längs samma gata, är 100 rupier.

Fasaden på en av haveli.

Sjön Gadisar

Den här konstgjorda sjön (Google Maps) användes förr som vattenreservoar för staden, men nu är den mer än något annat en turistattraktion. Det finns ett par tempel och gravar på stränderna och även mitt i sjön. Förvänta dig inget särskilt, men det är definitivt värt att ta en sväng dit för att se soluppgången eller solnedgången sittande på ghats.

Det finns väldigt många malar som lever i sjön och kommer in mot stranden, lockade av de många lokalbor som matar dem: inget märkvärdigt, men definitivt något ovanligt att titta på, och givetvis kommer det inte att saknas folk som försöker erbjuda dig fiskmat! Om du vill erbjuds även båtturer.

Sjön Gadisar.

Natt i öknen

En natt i Thar-öknen, ofta med en ritt på kamel som tillägg, är utan tvekan den mest populära turen som erbjuds i staden. Till detta ingår i stort sett alltid också ett besök i Kuldhara, en by ungefär 18 km från Jaisalmer som övergavs helt i början av 1800-talet av okända skäl.

Aktiviteterna, destinationerna man besöker och komfortnivån varierar kraftigt från bolag till bolag. Själv höll jag på att göra turen med ett bolag som heter desert man, med utmärkta recensioner, men eftersom det var lågsäsong var det inte mycket folk och det skulle ha kostat mig 1 750 rupier, och om de hade hittat någon till skulle det ha gått ner till 1 500. Till slut gjorde jag den i stället med några killar som jag av en slump träffade vid sjön Gadisar och som absolut inte ville rida på kamel av etiska skäl. För mig var det inte avgörande, så jag anslöt mig till dem mest för sällskapets skull och betalade 1 250 rupier, och vi besökte några byar i öknen i stället för att rida på kamel.

Vilket val du än gör tror jag absolut att det är värt att sova i öknen, om så bara för att se en imponerande stjärnhimmel!

Slutligen rekommenderar jag varmt att du njuter av solnedgången från den här utsiktsplatsen, som ligger på toppen av en liten kulle. Det finns inget inträde att betala och utsikten är riktigt utmärkt. Någon kanske föreslår att du ska se solnedgången vid Vyas Chhatri, som förutom att ligga längre bort också har ett inträde att betala. Jag tror att stället jag nämnde ovan är ett klart bättre alternativ.

Kuldhara, den övergivna byn.

Ta sig till Jaisalmer

Jaisalmer går lätt att nå med tåg från Jodhpur eller med buss. Tåget är något billigare och definitivt bekvämare, men restiden är densamma, cirka 6 timmar. Jag tog den statliga bussen för 275 rupier. Om du i stället kommer från söder (Udaipur) finns det nattbussar. Det bästa bolaget är Hanuman, kontoret i Jaisalmer ligger här. Jag betalade 800 rupier för en liggplats genom att gå direkt till kontoret, jämfört med 987 rupier hos Redbus.

Boende i Jaisalmer

Även här bodde jag, för vilken gång i ordningen i Rajasthan, på Moustache. Hostelet är riktigt fint men ligger utanför citadellet. Inne i citadellet finns ett hostel som jag fick starkt rekommenderat, Zostel, och tydligen är den historiska byggnaden som hostelet ligger i riktigt fin.

Soluppgång i öknen.

Udaipur

Udaipur var ett av mina sista stopp i Indien, så som det ofta blir mot slutet av mina resor blev det väldigt mycket vila och väldigt lite utforskande. Med det sagt kommer här några av Udaipurs viktigaste sevärdheter.

Att göra och se i Udaipur

Palatset i Udaipur, byggt helt i granit och marmor, är otvivelaktigt stadens attraktion nummer ett. Om du har en begränsad budget (inträdet kostar 500 rupier) och redan har sett andra fort/palats i Rajasthan tror jag att du lugnt kan hoppa över det, men missa absolut inte kvällsutsikten över palatset från Ambrai Ghat.

En annan byggnad som definitivt är intressant är Jagdish-templet, med riktigt imponerande ristningar i marmor och gratis inträde. Två mycket stämningsfulla utsiktsplatser över staden är templet Shri Manshapurna Karni Mata, dit du kan gå gratis till fots eller ta linbanan för 110 rupier, och Monsoon Palace, där det kostar 300 rupier att komma upp, plus kostnaden för transporten eftersom palatset ligger utanför staden.

Jag rekommenderar att du ser folkloreföreställningen som hålls i en teater på exakt den här platsen. Den är riktigt trevlig att se och kostar bara 150 rupier, plus ytterligare 150 rupier om du vill ta foton. Den hålls varje kväll från 19:00 till 20:00, försök komma i god tid eftersom det var fullsatt även i lågsäsong.

Palatset i Udaipur.

Kumbhalgarh Fort och Ranakpur-templet

Jag har inte varit där själv, men det här är en populär tur som utgår från Udaipur. Murarna runt Kumbhalgarh Fort (Google Maps) är de näst längsta i världen efter Kinesiska muren, medan Ranakpur-templet (Google Maps) anses vara det mest spektakulära av alla jainistiska tempel.

Att besöka båda platserna på en dag med kollektivtrafik verkar vara omöjligt. Ett alternativ som blev rekommenderat till mig är att hyra en motorcykel och göra turen som dagsutflykt, eller att övernatta i Ranakpur; staden verkar inte vara dålig, och på så sätt bryter du dessutom resan.

Avslutningsvis, om du letar efter ett bra kaffe erbjuder Jheel’s Ginger Coffee, fastän riktigt dyrt med indiska mått mätt, ett av utmärkt kvalitet, och den lilla terrassen vid sjön är riktigt fin, jag tillbringade bokstavligen timmar där med att läsa. Om du i stället letar efter ett ställe där du kan frossa i en utmärkt thali (förmodligen den bästa under hela min resa i Indien), ta en sväng förbi Natraj Dining Hall. Även här är priset inte direkt backpackervänligt, men med tanke på ”all you can eat”-formatet är det absolut värt det, jag var där två gånger!

Femstjärnigt hotell mitt i sjön i Udaipur.

Ta sig till Udaipur

Med tanke på det ganska centrala läget finns det från Udaipur direkta bussförbindelser till alla större städer i Rajasthan på 8–10 timmar (Jaisalmer, Jodhpur, Ajmer, Jaipur) och direkta förbindelser från Delhi och Mumbai på 14–16 timmar.

Med tåg finns direkta förbindelser däremot bara från Ajmer, Jaipur, Delhi och Mumbai. Om du åker från Jaisalmer eller Jodhpur måste du byta tåg i Ajmer och förlorar massor av tid, så det lönar sig att ta bussen.

Boende i Udaipur

Även här bodde jag på Moustache och jag kan verkligen rekommendera det. Fantastisk takterrass, utmärkta gemensamma utrymmen, rena och rymliga rum. De har också ett pingisbord. Vad mer kan man begära?

Etnisk dans i Udaipur.

Norra Indien

Med Norra Indien menar jag i stort sett allt som ligger norr om Delhi, och i synnerhet Himalaya-regionen mellan delstaterna Himachal Pradesh och Kashmir, där jag tillbringade större delen av min tid under resan i Indien (här (på italienska, men du kan slå på undertexterna) hittar du videon om den här delen av resan).

I alla de här regionerna är det riktigt kallt under vintern, och därför rekommenderas det att besöka dem under perioden april–september, vilket gör hela det här området till ett utmärkt alternativ till resten av landet, som oftast just de här månaderna ligger under den värmebölja som kännetecknar den indiska sommaren på slätten.

Under resten av året (och även de första vårmånaderna) kan det vara extremt svårt att ta sig fram på land på grund av snön, och vissa vägar och pass är helt stängda.

Jag som håller på att frysa ihjäl vid Konmaru La-passet.

Rishikesh

Staden ligger vid foten av Himalaya och genomkorsas av floden Ganges. Den anses vara världens yogahuvudstad och blev extremt känd efter att Beatles besökte den 1968.

Att göra och se i Rishikesh

Jag måste säga att jag, mycket på grund av tiden före monsunerna (slutet av maj) och skolloven i Indien, tyckte att staden var extremt full av folk med ett fruktansvärt väder, men jag antar att resten av året är det mycket mer drägligt.

Yoga och meditation

Om du inte är intresserad av att anmäla dig till yogakurser (extremt populära är kurserna för att bli yogalärare, jag antar att priserna är riktigt konkurrenskraftiga), meditation, veganska restauranger och allt som på något sätt kan kopplas till yogiernas värld, har staden i sig enligt mig inte jättemycket att erbjuda och du kan lugnt koncentrera dig på andra resmål. Men om du har tid är det värt att stanna några dagar innan du fortsätter norrut.

Rishikesh uppifrån.

Besök vattenfallen

En aktivitet som inte har med yoga att göra är att besöka några vattenfall i stadens omgivningar: Neer Garh (Google Maps), Garud Chatti (Google Maps), Patna (Google Maps) och HimShail (Google Maps). Det bästa sättet att besöka dem är att hyra en skoter, cirka 300 rupier per dag.

Soluppgång vid templet Maan Kunjapuri Devi

Tyvärr lyckades jag inte hitta någon att dela taxi med (ensam kostade det för mycket) för att ta mig upp till templet Maan Kunjapuri Devi, varifrån man säger att det är fantastiskt att se soluppgången. Om du vill kan du både gå upp och ner längs stigen (spårad på Organic Maps), även om många väljer att åka taxi upp och gå ner. Under dagen kan du ta dig dit med kollektivtrafik med bussarna som går direkt till Gangotri.

Avslutningsvis är rafting på Ganges extremt populärt och erbjuds i stort sett överallt i staden. Rishikesh är dessutom ofta utgångspunkten för att besöka den ”närliggande” blomsterdalen.

Ta sig till Rishikesh

Rishikesh ligger bara 230 km från Delhi och väljs därför av stadens invånare som semestermål, till och med bara över en helg. Det mest praktiska och direkta sättet är att ta sig till Rishikesh med buss, det är 5–7 timmars resa. Tåget är i det här fallet obekvämare eftersom närmaste station ligger i Haridwar, varifrån det är minst en timme till på väg. Andra destinationer med direkta bussförbindelser är Jaipur och Agra söderut, Shimla, Chandigarh och Manali norrut.

Obs! Från busstationen i Rishikesh till Lakshman Jhula (den turistiska delen) kan det, trots att det bara är några kilometer, ta nästan en timme om det är trafik!

Boende i Rishikesh

I Rishikesh blev jag sjuk, så jag fick tillfälle att testa fler än ett hostel under min vistelse, som blev mycket längre än planerat. Det allra bästa är Blue Jay Hostel, lite dyrt men riktigt rent och modernt, varmt rekommenderat. Sedan var jag på Shalom Backpackers och Hashtag Hostel, inget av dem är dåligt, men Blue Jay är klart bättre.

Byn Chitkul

Shimla

Från Rishikesh åker många direkt mot Manali, men om du tänker besöka Spiti Valley (som jag verkligen rekommenderar och som jag kommer att berätta om i detalj snart) tror jag personligen att det är mycket bättre att åka mot Shimla och besöka Manali efteråt.

Att göra och se i Shimla

Shimla är en stad som alltid har haft stor betydelse för Indien, så till den grad att den 1864, under kolonialtiden, blev sommarhuvudstad. Staden ligger nämligen på 2 276 meters höjd och erbjuder ett behagligt klimat under den heta indiska sommaren. Efter självständigheten blev den först huvudstad i Punjab och sedan i Himachal Pradesh, och är det fortfarande.

The Mall och The Ridge

De här två områdena motsvarar stadens centrum (Google Maps), och här kan du se den viktorianska arkitekturen som är typisk för kolonialtiden; områdena är extremt trivsamma, fulla av barer, butiker och restauranger, den perfekta platsen för en promenad. Ett annat fint område att utforska är Lower Bazaar (Google Maps), där grönsaksmarknaden och några extremt billiga restauranger som besöks av lokalbefolkningen ligger.

Jakhu Hill

Jakhu Hill (Google Maps) och templet med samma namn, på 2 445 meters höjd, är stadens högsta punkt, och därifrån har du, om vädret tillåter, en fantastisk 360-gradersutsikt. Du kan utan problem ta dig dit till fots (det rekommenderar jag) eller ta linbanan från den här punkten. Enkel resa 295 rupier och tur och retur cirka 550, enligt mig riktigt dyrt för sträckan det rör sig om.

Byn Hikkim i Spiti Valley.

Ta sig till Shimla

Jag kom till Shimla med buss från norr och gjorde en riktigt konstig omväg, men det mest spektakulära sättet att ta sig till staden är med tåg från söder. Första steget är att ta sig till stationen i Kalka, som ligger 4–7 timmar med tåg från Delhi, och där stiger du på bergståget som förbinder Kalka med Shimla. Den här sträckan av järnvägen har nyligen utsetts till Unesco-världsarv, går genom hela 103 tunnlar och erbjuder tydligen spektakulär utsikt.

Alternativet är att ta sig till staden med buss. Det finns förbindelser till och från Shimla från i stort sett alla städer i närheten, med direkta förbindelser också söderut från staden Delhi.

Boende i Shimla

Staden, som är extremt populär bland inhemska turister, är av någon konstig anledning inte alls populär bland utländska resenärer, och det märks på det låga antalet hostel i staden. Jag bodde på Thira Shimla, lite utanför centrum på ett riktigt konstigt ställe, men boendet är mysigt och personalen riktigt trevlig. Alternativet är YMCA Shimla, där läget är bättre men det är dyrare och recensionerna är sämre.

Byn Kibber i Spiti Valley.

Spiti Valley

Spiti Valley, på italienska Valle dello Spiti, är en kall bergsöken mitt i Himalaya som kännetecknas av overkliga landskap, urgamla kloster och en extremt gästvänlig befolkning med ett starkt tibetanskt inflytande. Regionen Spiti Valley är utan tvekan en av höjdpunkterna på min resa i Indien.

Som jag nämnde tidigare brukar folk välja att besöka regionen med start från Manali eller Shimla, men enligt mig är den senare det ideala stället eftersom båda passen (Rohtang 3 978 m och Kunzum La 4 590 m), som du måste ta dig över när du kommer in från norr, kan vara stängda på grund av snö i början av sommarsäsongen. Vägen som når Spiti-dalen från söder är däremot tydligen öppen hela året. Från Shimla stiger du dessutom i höjd mycket långsammare och du skulle ha passen sist, vilket är idealiskt framför allt om du kommer direkt från slätten. Obs! Rohtang-passet kan numera kringgås tack vare den nybyggda tunneln.

Det du hittar nedan är i stora drag den ”klassiska rutten”. Givetvis skulle man kunna tillbringa månader med att resa i regionen, men det du ser på kartan borde ändå hålla dig sysselsatt i minst 2–3 veckor.

För att besöka regionen, och mer exakt för att ta sig genom regionen nära gränsen mot Tibet, måste utlänningar skaffa ett tillstånd som kallas ”Inner Line Permit” och som kostar 400 rupier, 200 för tillståndet och 200 för byrån, och det verkar inte gå att göra på egen hand. Det gäller i 14 dagar och så vitt jag vet kan det ordnas i Shimla, Reckong Peo (där jag rekommenderar att göra det) och Kaza.

Obs! Rutten som beskrivs och förflyttningarna kretsar kring kollektivtrafik (alltså som jag gjorde), men om du vill finns det massor av turer eller privata förare som lätt går att ordna både från Manali och från Shimla. Ett annat extremt populärt färdmedel bland resenärer är motorcykel; med tanke på skicket på vägarna man kör på rekommenderar jag det alternativet bara till den som har viss erfarenhet. Slutligen liftning: jag gjorde det själv framför allt runt Kaza och det fungerade perfekt. Givetvis finns det turer och delade taxibilar/jeepar som lätt kan ordnas, också från Manali.

Rutt på egen hand i Spiti Valley

Spiti Valley börjar officiellt i höjd med Tabo, men jag rekommenderar att du stannar ett par dagar mellan Sangla och Chitkul innan du fortsätter mot Reckong Peo. Om du från Shimla vill bryta resan ytterligare verkar Narkanda och Rampur vara två intressanta stopp.

Slutligen har jag försökt samla in så mycket information som möjligt om bussarna, men jag uppmanar dig starkt att få allt bekräftat när du väl är på plats. Om du letar efter en sajt som ofta uppdateras med bussavgångar och passens status, ta en titt här, det finns många användbara artiklar.

När det gäller boende finns det i stort sett inga hostel i de här områdena, bara guesthouses. Jag hade turen att resa med en grupp killar och kunde därför alltid dela rum, även om priserna ändå är mer än överkomliga.

Dhankar uppifrån.

Sangla

Från Shimla rekommenderar jag att du tar bussen klockan 7:30, nästa borde gå 10:30. Det är 9–10 timmars resa, 530 rupier. Vägen är riktigt naturskön större delen av tiden!

Du kommer fram till Sangla sent på eftermiddagen/kvällen, så ta ett rum för natten, det finns många alternativ på det stora torget och priserna är liknande. Nästa dag rekommenderar jag att du går upp tidigt och går till den närliggande byn Kamru, går upp till fortet och är tillbaka i Sangla i tid för att ta bussen klockan 12:00 mot Chitkul. Den stannar på det stora torget och kostar 48 rupier, cirka 2 timmar.

Chitkul

I Chitkul rekommenderar jag att du stannar en eller två nätter högst. Det är en liten bergsby på 3 450 m, den högsta man kan nå via väg i Sangla Valley. Att utforska byn tar inte mer än ett par timmar, men man kan göra några korta utflykter. Framför allt kan du ta stigen som leder upp längs berget bakom byn, därifrån har du en utmärkt utsikt över hela dalen, eller följa vägen till militärbasen, där utlänningar inte kan fortsätta längre. Gränsen mot Tibet ligger inte särskilt långt bort.

Byn Kalpa.

Reckong Peo och Kalpa

Jag stannade två nätter i Chitkul och tog bussen mot Reckong Peo klockan 6:30 på morgonen (120 rupier, tre och en halv timme). Jag tror att det även går en buss på eftermiddagen klockan 13:30 som du kan använda för att stanna bara en natt i Chitkul och ha förmiddagen för att gå runt lite, men jag vet inte om du skulle hinna fram i tid för att ordna tillståndet, kontoret borde vara öppet från 10:00 till 17:00.

Så fort du kommer fram till Reckong Peo rekommenderar jag att du ordnar ditt ”Inner Line Permit”. Alla byråer håller ihop om priserna, så den ena är lika bra som den andra. Jag gjorde det hos The Monk Travels: du fyller i formuläret, betalar 400 rupier och på mindre än en timme borde du ha ditt tillstånd. Reckong Peo är också den sista platsen med bankomater innan du kommer till Kaza, där bankomaterna inte alltid har kontanter.

När du har fått tillståndet rekommenderar jag att du åker upp till Kalpa. Den här riktigt fina lilla byn ligger högt ovanför Reckong Peo, och utsikten över dalen och topparna runt omkring är riktigt imponerande; ett utmärkt ställe att tillbringa dagen på innan du åker ner till Reckong Peo dagen därpå för att ta bussen. Alternativt kan du åka upp till Kalpa på eftermiddagen och sedan åka ner till Reckong Peo för att sova där.

Ungefär varje timme går det bussar mellan Kalpa och Reckong Peo, 20 rupier, cirka en halvtimme, avgång härifrån. Ha tillståndet och passet till hands under resan och ta direktbussen till Kaza, busstationen ligger här. Försök komma lite i förväg och köp din biljett för att försäkra dig om en sittplats. Det går en buss 6:30 och en 13:00, kostnaden är 195 INR, 4–5 timmar. På söndagsmorgnar går den första bussen ner mot Reckong Peo runt 10:00, det visste vi inte, så vi fick gå ner till stationen till fots!

Obs! Om du vill hoppa över Sangla och Chitkul finns det direktbussar både från Shimla och från Manali till Reckong Peo (och tvärtom). Jag tror att det är minst 16 timmar med buss i båda fallen.

Byn Nako.

Nako

Jag rekommenderar att du övernattar i Nako och fortsätter dagen efter, men om du har ont om tid kan du ta bussen från Reckong Peo på morgonen, tillbringa eftermiddagen i Nako och sedan fortsätta mot Tabo med bussen från Reckong Peo klockan 13:00.

I Nako kan du besöka klostret (inget exceptionellt), ströva runt bland gränderna i den äldsta delen av byn, som bokstavligen verkar ha stannat för hundratals år sedan, och slutligen promenera runt den lilla sjön. Om du vill ha en fantastisk utsikt går du upp till bönekvarnen som du ser högst upp i byn, och därifrån kan du fortsätta längs stigen (spårad på Organic Maps) och göra en utflykt på några timmar.

Vi bodde på Amar Guesthouse, inte dåligt.

Tabo

Efter natten i Nako tar du samma buss som dagen innan, som gick från Reckong Peo 6:30 och kommer fram vid 11:30, och fortsätter till Tabo, 120 rupier, cirka 3 timmar. Under den här sträckan kontrolleras ditt tillstånd för andra och sista gången.

Klostret i Tabo (Google Maps), grundat år 996, anses vara det äldsta buddhistiska klostret i Indien och Himalaya-regionen som varit bebott utan avbrott, ett besök är ett måste. För en kort promenad kan du gå upp mot meditationsgrottorna som ligger längs bergssluttningen, med utmärkt utsikt över dalen och byn.

Vårt guesthouse var inget exceptionellt, men jag rekommenderar däremot Kunzom Top för att äta: utmärkt mat och bra priser.

Klostret i Tabo.

Dhankar

Det gamla klostret i Dhankar (Google Maps) är ett av de mest stämningsfulla jag någonsin sett. Det klamrar sig fast på konformade klippformationer och tornar upp sig över dalen vid sammanflödet av floderna Pin och Spiti.

Tyvärr ligger Dhankar cirka 7 km från vägen som förbinder Tabo med Kaza och nås inte av kollektivtrafik. Det vi gjorde var att ta bussen som går från Tabo klockan 9:00, och efter ungefär en timme lät vi oss släppas av vid foten av vägen som leder till klostret, 42 rupier.

Där liftade vi i ungefär en halvtimme, tills ett äldre franskt par gav tre av oss skjuts. Jag och två killar till väntade lite till utan framgång och det slutade med att vi gick. Avståndet är inte långt men höjden märks. Om du ska gå rekommenderar jag att du tar genvägarna som skär av serpentinerna, de är spårade på Organic Maps.

Utforska byn och klostret under resten av dagen, och på morgonen dagen därpå rekommenderar jag att du går upp till sjön (Google Maps). Panoramat och de första dagsljusstrålarna som träffar dalen är något fantastiskt.

I Dhankar rekommenderar jag att du bor på guesthouset vid det nya klostret, som byggts mitt emot det gamla: från terrassen har du en utmärkt utsikt över byn och det gamla klostret, maten är bra och priserna likaså.

Solnedgång i Dhankar.

Kaza

Dagen därpå gick vi ner till huvudvägen till fots för att ta samma buss som dagen innan, som kommer från Tabo runt 10:00, ungefär en timme, 50 rupier.

Kaza är Spiti Valleys största stad, och här kan du med lite tur till och med ha internetuppkoppling. Under mitt besök fanns det bara ett par ställen med wifi, och ett av dem är Travellers Shed.

Du kan bestämma dig för att sova här eller fortsätta till någon av byarna runt Kaza. Kunzum Homestay erbjuder privata rum till superlåga priser och är inte alls dåligt.

Hur fungerar transporten i Kaza med omnejd? Om du vill besöka byarna runt omkring ska du veta att det från Kaza i princip går 3 bussar varje dag: en som kör sträckan Ki Gompa – Kibber – Chicham, övernattar där och åker tillbaka till Kaza nästa morgon i motsatt riktning. En annan som kör sträckan Langza – Hikkim – Komic, där den övernattar och åker hem nästa morgon. Slutligen finns det en direktbuss till Mud i Pin Valley som gör exakt samma sak. Det gör att byborna kan åka till Kaza för skolan, marknaden osv osv och sedan åka hem på kvällen.

Byn Kibber.

Pin Valley

På grund av tidsbrist fick jag hoppa över Pin Valley, men om du har tid är det, av det jag har fått höra, verkligen värt att besöka. En rutt skulle kunna vara följande: ta bussen från Kaza till Mud, byn tornar upp sig över dalen och har en fantastisk utsikt, övernatta här och nästa morgon, när bussen åker tillbaka mot Kaza, kliver du av i Sagnam, som du kan använda som bas för att utforska byarna Kungri och Ka, och du kan också göra några vandringar.

I Sagnam rekommenderades jag starkt ett guesthouse som ligger ungefär på den här punkten, namnet borde vara ”Shanta Rakshita”.

En flerdagarstrekking förbinder Parvati Valley (som jag kommer att ta upp senare) med Pin Valley, det finns inga byar längs vägen så man måste ta med sig mat och campingutrustning. Jag träffade ett polskt par som berättade att den var fantastisk, fast riktigt tuff på vissa sträckor.

Key Gompa

Det här är förmodligen den mest ikoniska platsen i hela dalen. Klostret (Google Maps), som ligger på toppen av en kulle som tornar upp sig över dalen, är helt otroligt, hittills ett av de mest spektakulära ställen jag någonsin sett.

Ta bussen Key – Kibber – Chicham som går från Kaza klockan 17:00 och tar cirka 45 minuter till klostret, kostnaden är 30 rupier. Tillbaka går den ungefär vid de här tiderna: Chicham 6:30, Kibber 7:30, Key Gompa 8:30.

Ta stigen som leder upp längs berget för att få den bästa utsikten över klostret, och dagen därpå kan du vara med på bönen klockan 8:00.

Under mitt besök höll klostrets guesthouse på att renoveras, så vi fick sova i det som ligger nära parkeringen vid byggnadens fot.

Klostret i Key.

Kibber

Den ligger några kilometer från klostret i Key. Här sa jag hej då till mina äventyrskamrater, som på eftermiddagen den dagen liftade tillbaka ner till dalen, medan jag dagen därpå gick mot den ännu mer avlägsna byn Tashigang.

För att ta oss till Kibber gick vi på morgonen efter att ha varit med på bönen till korsningen som leder till klostret, och där liftade vi. Efter inte ens tio minuter gav en grupp indiska turister oss skjuts. Alternativt kan du, som du vet, vänta på bussen som du tog dagen innan.

Här finns det inte jättemycket att göra, jag nöjde mig med att promenera runt i byn, men teoretiskt sett kan man gå till byn Chicham eller ta sig upp till toppen av Dangmachan Peak.

Jag bodde på Norling Home: fint gemensamt utrymme med utsikt över byn, rent rum och god mat.

Byn Kibber.

Tashigang

Den lilla byn Tashigang, där 22 personer bor under sommarsäsongen, ligger bokstavligen mitt ute i ingenstans. Den kan dock skryta med världens högst belägna vallokal, och den nås inte av kollektivtrafik, även om det finns en grusväg som motorfordon kan köra på. Jag bestämde mig för att gå dit från Kibber.

Det tog mig knappt 3 timmar i rask takt, utmärkt utsikt hela vägen. Det enda guesthouset i byn kostar 600 rupier med tre måltider inkluderade. Det äldre paret kan knappt 10 ord engelska men gör sig förstådda och tar emot dig bokstavligen i sitt hem som en familjemedlem, en fantastisk upplevelse!

I övrigt finns det inte mycket att göra i byn. Jag började som vanligt följa slumpmässiga stigar i närheten, annars kan du helt enkelt njuta av utsikten och friden som råder, långt borta bland Himalayas toppar.

Om jag inte har missförstått finns det en bil som åker ner mot Kaza nästan varje morgon runt 8:00, men jag bestämde mig för att ta stigen som förbinder Tashigang med klostret i Key, vilket tog ungefär två timmar, och där tog jag bussen mot Kaza. Om du bestämmer dig för att gå, fråga om vägen i den lilla byn Gette. Stigen som är spårad på Organic Maps stämmer inte, och jag lade massor av tid på att hitta rätt ingång för att ta mig ner.

Den lilla byn Tashigang.

Komic

Ta bussen Langza – Hikkim – Komic som går från Kaza klockan 17:00 och tar ungefär en och en halv timme till Komic, kostnaden är 48 rupier.

Byn Komic, på 4 587 meters höjd, är den högst belägna i världen som nås via en asfalterad väg. Jag övernattade på Jordan In World Homestay, 600 rupier för rummet med middag, frukost och matsäck till lunch, en fantastisk upplevelse. Tre olika generationer bor under samma tak, mannen som tar hand om gästerna talar utmärkt engelska och är extremt vänlig, maten är utsökt.

Hikkim

Dagen därpå rekommenderar jag att du går till den närliggande byn Hikkim, där världens högst belägna postkontor finns, på 4 400 meters höjd (Google Maps). Därifrån kan du om du vill fortsätta mot Langza, övernatta och dagen efter ta bussen tillbaka mot Kaza. På grund av tidsbrist föredrog jag att lifta tillbaka till Kaza och hoppade därför över Langza.

Världens högst belägna postkontor.

Sjön Chandratal

Den sista stora attraktionen innan du lämnar Spiti Valley. För att ta dig dit med kollektivtrafik måste du ta bussen Kaza–Manali som går varje dag klockan 4:30 på morgonen. Sedan har du tre alternativ: kliv av på toppen av Kunzum-passet (Google Maps), dit du borde komma vid 8:30 (140 rupier), och gå i cirka 3 timmar längs stigen (spårad på Organic Maps), som inte är särskilt tuff men med tanke på höjden inte direkt en promenad i parken; jag rekommenderar den ändå varmt, otrolig utsikt!

Stigen mynnar vid ett tillfälle ut på vägen och du kan helt enkelt lifta till området där alla campingplatserna ligger och där du kan tillbringa natten (den här punkten).

Två mindre tuffa alternativ är: att stanna kvar på bussen och kliva av där grusvägen som leder till sjön börjar (den här punkten) och gå längs vägen till campingplatserna. Jämfört med stigen är vägen till stor del platt och kortare i avstånd, men panoramat är inte lika spektakulärt, cirka 2 timmar. Om du vill kan du försöka lifta.

Eller, om du inte har lust att gå, kan du stanna kvar på bussen till den lilla byn Batal, varifrån man kan ordna en taxi.

Sjön Chandratal.

Vilket val du än gör, övernatta på någon av de många campingplatserna. Det finns alternativ för alla plånböcker, från enkla tält med ett liggunderlag på marken till riktiga tält med både säng och eget badrum. Vi hade valt det allra billigaste alternativet och betalade 1 000 rupier per person med lunch, middag och frukost (efter att ha prutat), men killarna på campingen blev vänner med oss under lunchen och gav oss en gratis uppgradering genom att ge oss ett av tälten med säng och eget badrum!

Tillbringa resten av dagen vid sjön, och om du inte är less på att gå kan du, i stället för att följa grusvägen till sjön, ta en riktigt fin stig som löper parallellt med vägen. Den är inte markerad på Organic Maps men är riktigt lätt att följa, och den blev rekommenderad till oss av killarna på campingen. Alternativt borde du inte ha några problem med att lifta, vi gick dit och liftade tillbaka.

Dagen därpå ska du vara vid korsningen senast 8:40 för att hoppa på bussen från Kaza, samma som du tog dagen innan. Härifrån tar det cirka 6 timmar att nå Manali, 207 rupier.

Obs! Om du tänker fortsätta mot Leh med buss rekommenderar jag att du kliver av vid den här punkten och väntar på direktbussen mot Keylang.

Planerar du resan? Om du ännu inte har skaffat försäkring hittar du här min guide till de bästa reseförsäkringarna. Om du köper den via länkarna i guiden stöttar du den här sajten utan någon extra kostnad.

”Vägen” från sjön Chandratal till Rohtang-passet.

Manali

Manali är förmodligen den mest populära ”hill station” i hela Indien. På 2 050 meter över havet erbjuder staden svalka från den heta indiska sommaren, och särskilt under juni månad, de lokala skolloven, är den bokstavligen invaderad av turister.

Att göra och se i Manali

Först och främst är det bra att förtydliga att staden är bokstavligen delad i två: den gamla delen, som kallas ”Old Manali”, och den nya delen. Den gamla delen med karaktäristiska byggnader och små gränder som är typiska för bergsbyar är objektivt sett finare, men verkligen väldigt turistisk.

I staden finns det inte jättemycket att göra, den enda riktiga attraktionen är Hadimba Devi Temple. Det finns dock många restauranger och barer och, för den som är intresserad, växer marijuana vilt häromkring och är i praktiken laglig. Även nattlivet är inte alls dåligt.

Jag gillade särskilt Rocky’s Cafe, som ligger högt ovanför staden och har en fantastisk utsikt över hela dalen. En annan bar, mycket enklare men fin, där du kan dricka en chai och läsa en bra bok är River Valley View Cafe. Hur som helst finns det verkligen ett överflöd att välja bland.

Hadimba Devi Temple.

Jogini Falls och Vashisht

Det här är en fin utflykt som du kan göra som dagsutflykt med start från Manali till fots. Ta stigen som börjar nära Rocky’s Cafe och gå mot byn Goshal, och korsa därifrån floden mot Jogini-vattenfallet. Stigen, spårad på Organic Maps, är trevlig och riktigt lätt att följa. Du kan gå upp till vattenfallets fot (värt det!) och sedan fortsätta till Vashisht, där det om du vill finns några varma källor, även om de enligt mig inte är så lockande. Därifrån kan du åka tillbaka till Manali med tuk tuk.

Obs! Om du vill kan du använda Vashisht som bas i stället för Manali. Där finns ett par hostel och byn är definitivt lugnare och mindre turistisk.

Jogini-vattenfallet.

Naggar

Jag har inte varit där själv, men det verkar vara en bra idé för en utflykt med start från Manali, eller om du vill som ett mindre turistiskt alternativ där du kan stanna ett par dagar. Det är en gammal by som har varit regionens huvudstad och som bevarar några historiska byggnader som slottet och ett par tempel.

Slutligen är Manali utgångspunkten för flera trekkingturer, de mest populära är förmodligen Beas Kund Trek (2–3 dagar) och Chandrakhani Pass Trek (5–6 dagar). Extremt populär är också dagsutflykten till Rohtang-passet, men jag avråder från den. Det handlar enbart om ett mycket trafikerat bergspass, du kommer att tillbringa timmar i bil, och passet, som nästan alltid är täckt av moln, erbjuder ingen spektakulär utsikt.

Ta sig till Manali

Det finns direktbussar från många städer, inklusive nattbussar från Delhi och Rishikesh i söder, cirka 14 timmar. Andra destinationer är Shimla, Dharamsala och Leh (med stopp i Keylong)

Obs! I Manali finns det två busstationer. Den första i centrum används av de statliga bussarna (HRTC), medan den för privata bussar ligger några kilometer söderut, på den här platsen.

Boende i Manali

Jag tillbringade en hel del tid i Manali och testade fler än ett hostel. Madpackers Manali är min favorit, i ett lugnt område med en fin trädgård och en frukost som ingår och som varierar varje dag. Inte långt därifrån finns ett annat fint hostel, Orchards House. Folklore är ett utmärkt alternativ när det gäller förhållandet mellan kvalitet och pris. Slutligen, Alt Life, även om det ligger lite avsides och är något dyrare, blev starkt rekommenderat till mig.

Parvati Valley

Parvati Valley sträcker sig halvvägs mellan Manali och Shimla längs floden Parvatis stränder. Dalen är särskilt populär bland israeler, så pass att Kasol, regionens huvudby, har fått öknamnet ”Mini Israel”.

Att göra och se i Kasol med omnejd

Hela dalen är känd för sin avslappnade atmosfär och framför allt för hur lätt det är att få tag på hasch och marijuana, men jag försäkrar dig att det finns mycket mer, och jag rekommenderar ett besök för vem som helst, inte bara för dem som gillar en joint.

Rashol

Den lilla byn Rashol når du efter en trekking med start från Kasol. Stigen är ganska kort men ganska brant, så särskilt på uppvägen kan det ta upp till 3 timmar, men när du väl kommer fram till toppen är utsikten värd det. Stigen är spårad på Organic Maps och är särskilt stämningsfull under rhododendronblomningen från mars till juli beroende på höjd (All Trails).

Byn Pulga.

Manikaran

Även här med start från Kasol når du byn Manikaran efter en trekking, den här gången till stor del platt, som löper på andra sidan floden jämfört med vägen, kort och trevlig, ungefär en timme. När du kommer fram till byn kan du besöka marknaden och de varma källorna.

Om du inte vill gå även på tillbakavägen går det ganska ofta bussar mot Kasol (Google Maps).

Malana

Den här riktigt ovanliga byn är särskilt känd bland haschälskare. Här tillverkas nämligen den berömda ”Malana cream”, extremt stark hasch som säljs på varje hörn i byn.

Ett annat skäl att besöka byn är att de lokala invånarna anser sig tillhöra en ”högre” kast. Icke-hinduer, som undertecknad, får inte ha direkt kontakt med människorna för att byta saker med dem, man måste nämligen först lägga dem på marken, folk på gatan går undan för dig och det är också förbjudet att gå in i byggnaderna.

Att ta sig till byn är inte direkt enkelt, det finns ingen kollektivtrafik, och det mest praktiska sättet är att ta en delad taxi från Jari, som lätt nås med buss från Kasol. Kostnaden är 1 600 rupier, tur och retur, och taxichauffören väntar tre timmar vid början av den korta stigen som leder till byn. Jag delade den med 2 killar till, ensam tror jag verkligen inte att det är värt det. Alternativet är att lifta, men trafiken längs vägen är riktigt gles.

De varma källorna i Khirganga.

Kalga, Tulga, Pulga och Tosh

De här fyra byarna ligger där vägen slutar, cirka 15 km från Kasol. Mer exakt slutar vägen i Barshani och därifrån måste man fortsätta till fots, med undantag för Tosh som kan nås med taxi.

Alla fyra byarna har en extremt avslappnad atmosfär, långt från civilisationen, och är det ideala stället att tillbringa ett par dagar i absolut vila. Själv valde jag Kalga, där jag bodde fyra nätter på Blue Star Guesthouse, fin miljö och utmärkt mat. Sedan besökte jag Tulga och Pulga som dagsutflykter, den senare ganska turistisk. Jag har inte varit i Tosh, men tydligen är den överlägset mest populära och turistiska av de fyra byarna.

Vilket val du än gör rekommenderar jag att du besöker de närliggande varma källorna i Kheerganga (Google Maps), som du når efter 2–3 timmars trekking beroende på vilken by du startar från (All Trails). De varma källorna med utsikt över bergen är verkligen en unik plats, som tyvärr har vuxit kraftigt i popularitet, med campingplatser överallt vid foten. Jag tror ändå att det är värt att göra utflykten. Många väljer att övernatta här (anledningen till att det finns massor av campingplatser), men jag åkte i stället tillbaka till Kalga samma dag.

Varje dag går det flera bussar som kör sträckan Kasol Barshani, 40 rupier. När du bestämmer dig för att lämna dalen kan du ta bussen Barshani Kullu, 110 rupier.

Ta sig till Parvati Valley

Från Manali går det minst ett par bussar om dagen mot Kasol. Jag kom till stationen för sent och fick åka Manali – Kullu 70 rupier, Kullu – Bunthat 15 rupier och slutligen Bunthat – Kasol 62 rupier. Jag väntade aldrig mer än 10 minuter mellan två bussar, cirka 6 timmar. Det finns dessutom direktbussar från Delhi och Chandigarh

Boende i Kasol

Jag bodde på Hostel Cozy beds, inget exceptionellt men allt som allt rekommenderar jag det, lugnt läge lite utanför centrum vid flodstranden.

Byn Kalga.

Dharamsala, McLeod Ganj och Bhagsu

Dharamsala ”uppstod” i stort sett 1959, när Dalai Lama och Tibets regering anlände efter att ha flytt från sitt land till följd av den kinesiska invasionen. Här finns än i dag Dalai Lamas officiella residens, även om han tydligen inte ofta är här!

McLeod Ganj och Bhagsu är i praktiken två satellitbyar som resenärer väljer som bas för sina förflyttningar. Det är framför allt i Bhagsu som i stort sett alla hostel finns. Det är en lite hippieartad by där hasch och marijuana är allmänt tolererade. Det finns ganska många riktigt fina barer och restauranger där du kan tillbringa några dagar i vila, men också många möjligheter att gå kurser av alla slag, från matlagning till yoga och massage.

Att göra och se i Dharamsala, McLeod Ganj och Bhagsu

Som jag nyss sa har många sin bas i Bhagsu och lämnar bokstavligen aldrig byn, men det finns åtminstone ett par intressanta saker att göra i närheten.

Dalai Lamas tempel och Tibetmuseet

Ett besök i Dharamsala kan inte anses vara komplett utan att gå in i Dalai Lamas tempel, men förvänta dig inte något vidare underverk, templet är enligt mig nämligen allt annat än imponerande. Det som däremot verkligen gjorde intryck på mig är det närliggande Tibetmuseet, där inträdet är gratis.

Triund

Den här byn/lägerplatsen ligger cirka 3 timmar från Bhagsu och nås efter en trevlig stig som är riktigt lätt att följa (All Trails), lite mindre om du i stället bestämmer dig för att ta en av genvägarna som startar i centrala Bhagsu och som sedan mynnar ut på huvudstigen.

När du väl har kommit fram till Triund kan du, om du känner för det, fortsätta mot toppen av Triund Hill (minst en och en halv timme till), annars kan du slappna av, njuta av utsikten och sedan gå tillbaka ner. Om du vill kan du övernatta här, det verkar vara riktigt populärt, särskilt bland lokalbefolkningen, och om du inte har någon campingutrustning borde det gå att hyra den på plats.

Från Triund skulle du om du vill kunna fortsätta genom bergen och över Indrahar-passet, ända fram till byn Lamu, och därmed genomföra en flerdagarstrekking som jag inte har någon information om, men jag tror att det är lämpligt att ha en guide.

Triund med Dharamsala i fjärran.

Galu Waterfall och Bhagsu Waterfall

Det här är två andra fina och klart mindre krävande utflykter, framför allt Bhagsu-vattenfallet, som ligger cirka 20 minuter från byn och som, även om det ofta är fullt av folk, ändå är värt en sväng.

Gallu Waterfall ligger däremot lite avsides och nås på ungefär en timme från Bhagsu (All Trails), inte direkt imponerande men mycket mindre fullt av folk och absolut ett fint ställe att tillbringa några timmar i vila.

Ta sig till Dharamsala

Från Manali går det nattbussar, cirka 8 timmar. Det finns dessutom direktbussar från Delhi, 12–13 timmar. Obs! De här bussarna tillhör privata bolag som inte får använda det statliga bolagets station i centrum, så du blir avsläppt på den här punkten där det finns en bensinstation som fungerar som busstation. Härifrån gick jag till Bhagsu, men det är en rejäl promenad uppför, alternativt kan du ta en taxi. Under dagen går det tydligen lokala minibussar fram och tillbaka, men nattbussarna kommer fram riktigt tidigt, så om du inte vill gå är taxi det enda alternativet.

Boende i Dharamsala

Som jag nämnde tidigare bor i stort sett ingen i Dharamsala, alla hostel ligger i lilla Bhagsu där jag rekommenderar Eevolve Dharamkot – An Eco Hostel och The Hosteller Mcleodganj, Upper Bhagsu.

Byn Nako i Spiti Valley.

Leh

Leh, huvudstad i territoriet Leh Ladakh, är den ideala basen för att besöka regionen och undkomma monsunerna som kännetecknar sommarperioden i resten av landet. Här är nämligen högsäsongen från maj till oktober, med ett riktigt behagligt klimat och lite nederbörd under den perioden. Du ska dock veta att om du vill ta dig till Leh landvägen från Manali öppnar vägen normalt först runt juni.

Att göra och se i Leh

I staden finns det åtminstone ett par ställen som är värda att besöka, men som jag redan nämnt används Leh bäst som bas för att utforska regionen, vilket många resenärer väljer att göra på de ikoniska ”Enfield”-motorcyklarna.

Bland sevärdheterna i staden rekommenderar jag absolut Shanti Stupa vid solnedgången. Utsikten över Leh är verkligen värd det, och när solen har gått ner tänds stupans lampor, riktigt stämningsfullt. Det ikoniska palatset i Leh är finare utifrån än inifrån (eller åtminstone fick jag höra det). Inträdet kostar 300 rupier och jag bestämde mig därför för att hoppa över det, men man kan ändå gå upp och ta en titt utifrån innan man fortsätter mot templet Tsemo Maitreya, varifrån man ser ner över palatset, och här kostar inträdet 100 rupier.

Av de hundratals klostren i regionen är de mest ikoniska förmodligen Thiksay, som ligger längs huvudvägen och lätt går att nå med buss, Spituk, som också är lätt att nå med buss, medan Likir och Hemis kräver en kombination av buss + liftning om man inte vill hyra en motorcykel/taxi.

Det finns dessutom många utflykter och trekkingturer som kan ordnas från Leh. Nedan listar jag två alternativ som jag själv valde och som jag rekommenderar.

Shanti Stupa.

Trekking i Markha Valley

Den här trekkingen har blivit ganska populär de senaste åren, den är riktigt fin och det finns flera varianter, från den korta versionen som jag gjorde och som kan genomföras på fyra dagar och tre nätter till andra versioner som lätt kan förlänga trekkingen till sex dagar eller mer.

Lite uppdaterad information från en läsare av bloggen som genomförde trekkingen med start från Zingchen sommaren 2023:

Kostnaderna för boende på trekkingen har ökat, nämligen 1 500 rupier för alla byar, det vanliga paketet middag–frukost–matsäck och övernattning, utom i Nimaling där man betalar 2 000 rupier.
De har förlängt vägen på två ställen, så under en del av trekkingen går man på grusväg, för all del, landskapen förändras inte ett dugg. Mer specifikt går man på grusväg från Zinchen till Rumbak, från Rumbak till Yurutse en blandning av grusväg och stig, även om jag tror att det de har försökt göra (grusvägen) inte kommer att hålla särskilt länge. När vi passerade verkade den nybyggd och hade redan rasat på flera ställen. Från Yurutse till Skyu bara stig, förresten underbar. Från Skyu till Sara har de nu byggt en grusväg i dalbotten med träbroar över floden (det gäller augusti, jag tror att man annars ändå måste vada över på några ställen). Från Sara dyker det på sina ställen upp bitar av väg, men mindre jämna och tydliga, som bara kan köras av ordentliga terrängfordon, ända till Markha. Från Markha till Chogdo bara stig.
För den korta versionen av trekkingen såg vi flera personer som lät sig köras i terrängbil till Markha, vilket innebär att man gör trekkingen på 3 dagar och två nätter.

Den största skillnaden är startpunkten. Om du bestämmer dig för att starta från Spituk kommer du att tillbringa de första två–tre dagarna med att gå för att nå själva Markha-dalen, via Gandala Pass på 4 970 meter. När du väl har passerat passet är rutten i stort sett densamma som på fyradagarstrekkingen.

Trekking i Markha Valley med start från Spituk

Om du är intresserad av den här versionen kan du tekniskt sett ordna en taxi från Spituk till ”Zingchen” där vägen slutar och spara en dags vandring. Dagen därpå når du Rumbak och därifrån tar du dig an Gandala Pass innan du når Shingo, där du tillbringar natten.

Från Shingo ansluter du igen till den korta versionen av trekkingen och kan nå Sara samma dag, och därifrån kan du följa rutten som beskrivs nedan.

Trekking i Markha Valley med start från Chilling/Skyu

Det här är den kortaste och mest populära versionen av trekkingen, som jag själv genomförde på fyra dagar och tre nätter (All Trails).

Dag 1, Leh – Skyu – Sara

Om du har tur som jag kan du ta den enda bussen i veckan som går till Skyu och som avgår på söndagar klockan 9:00 från den lokala busstationen, cirka 3 timmar, 140 rupier. Alternativet är att ordna en privat taxi. Vissa väljer att kliva av i Chilling i stället för att åka ända till Skyu, enligt mig är det inte värt det, man går längs vägen och utsikten är i stort sett densamma.

Från Skyu till Sara är det cirka 2–3 timmar. När du kommer fram till Sara rekommenderar jag att du sover på guesthouset som ligger högt uppe till höger, kvinnan är extremt vänlig. Boende, middag och frukost samt matsäck för 1 200 rupier.

Mitt guesthouse i Hankar.

Dag 2, Sara – Hankar

Från Sara till Hankar är det 5–7 timmars vandring. Om du vill dela upp dagen kan du om du vill övernatta i Markha. I Hankar rekommenderar jag att du fortsätter till byns slut, där det finns ett riktigt fint guesthouse med solpaneler för varmvatten. Även här 1 200 rupier för middag, frukost och matsäck.

Dag 3, Hankar – Nimaling

Från Hankar till Nimaling, som på Organic Maps heter ”Tent Restaurant”, är det cirka 3–4 timmar. Utsikten börjar bli riktigt spektakulär: från den nästan öknartade dalen börjar man ta höjd och man kan se de snötäckta topparna på Himalayas giganter. Även höjden börjar märkas och vissa väljer att dela upp stigningen genom att stanna i Tachungtse. Varken i Tachungtse eller i Nimaling finns det guesthouses, bara hyfsat utrustade campingplatser där allt som behövs tillhandahålls. I Nimaling är kostnaden 1 400 rupier, för tält, middag, frukost och matsäck.

Utsikt från Konmaru La-passet.

Dag 4, Nimaling – Chogdo – Leh

Nimaling ligger vid foten av passet Kongmaru La Pass, det tar ungefär en timme att komma upp till toppen, varifrån du har en fantastisk 360-gradersutsikt över bergen runt omkring. Från passets topp är det cirka 3–4 timmar nedför längs bäcken, som måste korsas flera gånger. På vissa ställen är det inte direkt tydligt var, men i vilket fall som helst inget omöjligt.

När man kommer fram till Chogdo har de flesta resenärer en taxi (ordnad före avresan) som väntar på dem för att åka tillbaka till Leh. Jag nöjde mig med att fråga andra trekkare, och ett par erbjöd mig skjuts i sin privata jeep gratis. Kostnaden för en delad taxi är cirka 2 800 rupier som delas beroende på antalet passagerare.

Alternativt kan du fortsätta till Shang Sumdo, övernatta här och ta den lokala bussen som går varje morgon mot Leh.

Slutligen är stigen riktigt lätt att följa, den är spårad på Organic Maps och som många föreslår räcker det att ”följa hästbajset”. Det enda ”problemet” är att man, åtminstone 2019, på vissa sträckor måste vada över floden ”med skorna i handen”, eftersom det inte finns några broar. Hur som helst är det absolut möjligt att genomföra trekkingen på egen hand, och det är värt det!

Murmeldjur längs trekkingen.

Nubra Valley och sjön Pangong Tso

De två utflykterna erbjuds också var för sig, och om du har en begränsad budget kan sjön Pangong Tso tekniskt sett besökas med kollektivtrafik, men om det ryms i budgeten rekommenderar jag att du ansluter dig till en ”tur” för att besöka båda platserna.

Snarare än en riktig tur är det nämligen en ”delad taxi” som de flesta byråer erbjuder, och som tar dig från plats till plats under tre dagar. Första dagen åker man upp till passet Khardung La på 5 359 meter och sedan ner mot Nubra Valley, där man besöker klostret i Diskit, fortsätter sedan mot Hunder där man besöker sanddynerna (man kan åka en tur på kamel) och sedan går man till byn där man övernattar. Mina reskamrater hade redan ordnat boende, själv gick jag och sov på ett riktigt fint guesthouse med privat rum, middag och frukost för 800 rupier.

Andra dagen når man sjön efter 6–7 timmars bilresa genom ett overkligt landskap. Man tillbringar resten av dagen på stränderna av den vackra sjön, som är delad på mitten mellan Indien och Kina, och nästa morgon åker man tillbaka till Leh via Changla-passet, på 5 360 meter. Vid sjön betalade jag 1 000 rupier för ett rum med middag och frukost. Vi som grupp bestämde oss sedan för att betala 50 rupier extra (300 totalt) för att också besöka klostret i Hemis innan vi åkte tillbaka till Leh.

Khardung La-passet.

Priset för den ”delade taxin” under de tre dagarna är 19 000 rupier, högst 6 personer. Jag gick runt till ett par byråer tills jag hittade en som hade bilen full, och betalade därför 3 200 rupier. Till den kostnaden kommer 600 rupier för Inner Line permit, som krävs för att besöka både Nubra Valley och sjön Pangong Tso. Vilken byrå som helst kan ordna det, och det går inte att ansöka på egen hand.

Om du är intresserad av resan på egen hand till sjön Pangong Tso hittar du på den här sidan en komplett guide, men i princip finns det bara två direktbussar som går till sjön från Leh på lördagar och söndagar, och samma bussar åker tillbaka till Leh på söndagar respektive måndagar. Därför är det idealiska att åka på lördagen och komma tillbaka på söndagen, kostnaden är cirka 500 rupier tur och retur.

Sjön Pangong Tso.

Ta sig till Leh

Många väljer att flyga för att slippa den långa resan på land, men om du som jag föredrar det billigaste alternativet kan Leh nås landvägen med start från Manali via Keylong eller från väster med start från Srinagar.

Med det statliga bolaget (HRTC) från Manali måste du först ta bussen mot Keylong, ungefär varje timme med sista avgången på eftermiddagen. Jag tog den klockan 13:00, 208 rupier, 6–7 timmar. Övernatta i Keylong och dagen därpå avgår samma buss klockan 5:00 på morgonen, 550 rupier, cirka 14 timmar, en resa som är lika oändlig som spektakulär.

Ett bekvämare men dyrare alternativ är HPTDC:s turistbuss, kostnaden är 2 700 rupier inklusive en natt i sovsal, middag och frukost på HPTDC-hotellet i Chandrabhaga. Slutligen kan man ordna minibussar eller delade taxibilar via vilken byrå som helst i Manali, men givetvis stiger kostnaden ännu mer.

Om du ska göra resan åt andra hållet avgår bussen mot Keylong från Leh klockan 3:30 på morgonen. Till och från Srinagar är det billigaste alternativet den statliga bussen JKSRTC, som täcker sträckan på två dagar med stopp i Kargil (470 rupier). Bolaget erbjuder två bekvämare alternativ (670–1 058 rupier, semi deluxe och deluxe). Slutligen finns det privata minibussar som kör sträckan på natten, 1 200–1 500 rupier.

Palatset i Leh.

Boende i Leh

Själv tog jag, helt slut efter den långa bussresan, ett privat rum på hotel Jan Palace där jag till slut blev kvar under hela min vistelse i Leh. Varken märkvärdigt eller dåligt, men ett utmärkt läge. De gav mig ett rum på baksidan till ett vrakpris efter att ha prutat.

Srinagar

Obs! Jag har inte besökt Srinagar eftersom jag var i Leh i augusti 2019, just när protesterna bröt ut och staden bokstavligen isolerades från resten av världen. Det har hänt flera gånger tidigare eftersom det politiska läget har varit instabilt i åratal. Jag rekommenderar att du gör ordentlig efterforskning innan du besöker staden.

Srinagar är sommarhuvudstad i delstaten Jammu och Kashmir och dessutom den största staden i regionen Kashmir.

Sanddynerna i Hunder i Nubra Valley.

Att göra och se i Srinagar

Staden används framför allt som bas för att besöka de närliggande dalarna, där trekking är en av de viktigaste aktiviteterna, men även staden erbjuder flera intressanta sevärdheter, till exempel de olika trädgårdarna. De viktigaste är: Shalimar Bagh Mughal, Nishat Mughal, tulpanträdgården (festivalen hålls i april) och slutligen Chashma Shahi. För en utmärkt solnedgång med utsikt över sjön och staden, gå upp till Pari Mahal Palace. En annan riktigt populär utsiktsplats är Shankaracharya-templet.

En annan höjdpunkt i staden är ett besök vid sjöarna som omger den. Många väljer att hyra en båt för dagen och besöka sjön Dal och Nigeen, där man varje morgon kan besöka den flytande marknaden.

Slutligen, besök stadens gamla centrum, där det finns flera viktiga moskéer som Jamia Masjid, den största i Kashmir, och Shah Hamdan, vars inre är särskilt välskött.

Avslutningsvis, som jag redan nämnt tidigare är möjligheterna att trekka i stort sett oändliga, och vilken byrå som helst i staden borde erbjuda flera alternativ.

Ta sig till Srinagar

Som jag nämnde tidigare erbjuder JKSRTC från Leh bussar som tar sig till Srinagar på två dagar med övernattning i Kargil, eller så finns det privata bolag som erbjuder direktbussar. Från Jammu i söder är det däremot 12 timmar med buss.

Jammu

Tanken var att besöka Jammu efter att ha varit i Srinagar, men av uppenbara skäl fick jag hoppa över det. Med det sagt är staden vinterhuvudstad i delstaten Jammu och Kashmir och turas alltså om med Srinagar.

Att göra och se i Jammu

Jammu är känd som tempelstaden, och de viktigaste templen är Raghunath, Ranbireshwar, Bawey Wali Mata och Maha Maya. Andra intressanta platser är parken Bagh-E-Bahu och museet Amar Mahal.

Ta sig till Jammu

Jammu har goda tågförbindelser söderut, Amritsar ligger cirka 5 timmar bort medan Delhi är cirka 10 timmar. Om du vill fortsätta norrut (Srinagar) är det ändå att föredra att ta tåget till Udhampur och därifrån fortsätta med buss. Alternativt finns det direktbussar till och från Srinagar, cirka 12 timmar.

Buddhan i klostret i Diskit i Nubra Valley.

Amritsar

Staden anses vara sikhismens andliga och kulturella huvudstad. Staden är inte kaotisk och den lilla stadskärnan är ett trevligt ställe att promenera i.

Att göra och se i Amritsar

Det gyllene templet (Golden Temple eller Harmandir Sahib) i centrum är det viktigaste i sikhismen och är absolut värt ett besök. Inträdet är gratis, och det är särskilt stämningsfullt vid solnedgången när det upplyst bokstavligen får liv. Jag har inte gjort det själv, men en intressant upplevelse är att sova i templets sovsalar, mat och boende är helt gratis men givetvis är det bra att lämna en gåva.

Ett annat mycket likt tempel, även om det inte är lika spektakulärt, är Durgiana Temple. Det ligger lite utanför centrum och är mycket mindre fullt av folk än Golden Temple, jag rekommenderar ett besök.

Golden Temple.

Ceremonin vid Wagah Border

Gränsen vid Wagah (pakistanska sidan) eller Attari (indiska sidan) är den enda öppna gränsen mellan de två länderna, och här hålls varje dag en ganska speciell ceremoni. Gränsen är bara öppen från 10:00 till 16:00 och runt 15:00 börjar en riktig stängningsceremoni under vilken gränsstyrkorna från de två staterna paraderar i traditionella dräkter och sätter upp en föreställning medan folk tittar från läktarna.

Jag bevistade ceremonin från den indiska sidan, men givetvis är man också välkommen på den pakistanska sidan. Inträdet är gratis och – även om jag inte gillar de här pissa-i-kapp-tävlingarna mellan de två länderna, som verkligen inte behöver öka spänningen – tror jag att det absolut inte får missas.

Hostelen ordnar delade tuk tuk eller alternativt finns det riktiga organiserade bussar. Jag kom från Pakistan och hittade lätt en minibuss med en extra plats som tog mig till Amritsar för 100 rupier.

Obs! Öppnings- och stängningstiderna för gränsen verkar variera ofta och därmed även ceremonins början, så kolla gärna på plats. Dessutom går det inte att komma in i ”stadion” med bagage, jag fick lämna in den stora ryggsäcken i förvaring.

Avslutningsvis, om du älskar kulfi måste du absolut prova Bombay Kulfi, det låter otroligt men de har till och med sorter utan socker!

Ceremonin vid Wagah border.

Ta sig till Amritsar

Amritsar är en viktig järnvägsstation och har därför förbindelser till alla större städer i nordvästra delen av landet, med direktförbindelser som går ända till Mumbai och Varanasi. Det finns också bussförbindelser till alla större städer, inklusive Manali norrut, varifrån många inleder sin resa in i Himalayas hjärta.

Om du kommer från eller fortsätter din resa till Pakistan (det här är den enda gränsen mellan de två länderna som går att korsa) kostar den offentliga bussen som går under dagen 35 rupier från stationen i Amritsar, ungefär varje timme. Från bussens sista hållplats till passkontrollen är det ett par kilometer, 20 rupier med tuk tuk. Gränsen stänger officiellt 15:30 pakistansk tid, 16:00 indisk tid, ceremonin börjar 18:00, 17:30 i Pakistan.

Boende i Amritsar

Jag bodde på Gostops Amritsar och rekommenderar det.

Templet Durgiana Mandir.

Södra Indien

Med södra Indien menar jag i stort sett allt som ligger söder om Mumbai. I den här regionen är det riktigt varmt under sommaren och därför rekommenderas det att besöka den under perioden oktober–mars.

Det som följer är en kort beskrivning av de viktigaste destinationerna i regionen. Min resa i Indien tog slut just i Mumbai, så jag har inte besökt södra delen av landet. I grund och botten är det du hittar nedan mest information som samlats in på internet i syfte att göra guiden så komplett som möjligt.

Mumbai

Den här gigantiska metropolen, med en befolkning på ungefär 20 miljoner invånare, är Indiens största stad och huvudstad i delstaten Maharashtra. Den anses dessutom vara landets kommersiella huvudstad och en av Indiens största hamnar.

Att göra och se i Mumbai

Jag tillbringade mindre än 24 timmar i Mumbai, men det var mer än tillräckligt för att ta in stadens kaos. Jag tillbringade eftermiddagen i sällskap med vänner utan att se särskilt mycket av staden och var större delen av tiden på stranden Girgaum Chowpatty, särskilt att rekommendera vid solnedgången, extremt trivsam och med massor av riktigt billiga små restauranger där du kan stanna ett par timmar. Om du bor längre norrut är Juhu Beach ett utmärkt alternativ.

Andra sevärdheter i den södra delen av staden är Gateway Of India, museet Chhatrapati Shivaji Maharaj Vastu Sangrahalaya, Fashion Street, Chhatrapati Shivaji Maharaj Terminus (Unesco-världsarv) och Colaba. Slutligen erbjuds guidade turer i Mumbais slumområden. Dharavi är förmodligen den mest populära, och många turer använder sina intäkter för att finansiera välgörenhetsprojekt i kåkstäderna.

Solnedgång från stranden Chowpatty.

Ta sig till Mumbai

Staden har extremt goda förbindelser med resten av landet, järnvägsstationen och flygplatsen är bland de viktigaste i Indien, och det finns direktförbindelser i stort sett till varje hörn av Indien.

Boende i Mumbai

Jag bodde på Nap on Map Hostel och rekommenderar det, strategiskt beläget riktigt nära flygplatsen och tågstationen. Om du föredrar att bo närmare Mumbais historiska centrum, ta en titt på Hebbar’s Heritage Home och Backpackers Panda Colaba.

Ajanta och Ellora

För att besöka båda platserna är det bra att ha staden Aurangabad som bas.

Ellora-grottorna är ett Unesco-världsarv, ett imponerande komplex av helgedomar i berg från hela tre olika religioner: buddhism, hinduism och jainism. För att ta sig till grottorna från Aurangabad borde en tuk tuk kosta cirka 600 rupier. På vägen kan du stanna vid Daulatabad-fortet. Inträdet till grottorna kostar 600 rupier för utlänningar.

Dagen därpå besöker du i stället Ajanta-grottorna. En taxi borde kosta 1 200 rupier och är värd det om den delas, annars kostar bussen 150 enkel resa. Ajanta-grottorna är en grupp om trettio buddhistiska kloster, också de uthuggna i berget, och även här kostar inträdet 600 rupier.

Ajanta-grottorna.

Ta sig till Aurangabad

Det finns direktförbindelser från Mumbai både med tåg och med buss, cirka 7 timmar.

Boende i Aurangabad

Zostel Aurangabad är förmodligen det bästa hostelet i staden.

Nashik

Det är en gammal stad som vissa jämför med Varanasi, och för hinduer är den en av världens heligaste städer. Här är ghats mer ”autentiska” och ännu inte berörda av masturismen, så om du letar efter ett ställe där du kan få se hinduiska ritualer utan att bli tjatad på av någon som vill sälja dig en båttur eller den ceremoni som för tillfället är på tapeten, verkar Nashik vara det ideala stället att tillbringa en eller två dagar på.

Ta sig till Nashik

Nashik ligger bara 180 km från Mumbai och det går ofta bussar, 4 eller 5 timmars resa, medan det till Aurangabad är cirka 6 timmar.

Boende i Nashik

Kubera Dormitory verkar vara det enda hyfsade hostelet i staden.

Ghats i Nashik.

Bidar och Bijapur

Bidar och Bijapur ligger ännu längre från de klassiska turistrutterna. Fortet i Bidar är ett av de största i landet men drar märkligt nog inga större folkmassor, och i dag är inträdet faktiskt gratis och du kan vara en av få personer där under ditt besök.

För att ta sig till Bidar från Nashik måste du först åka via Gulbarga, varifrån det är cirka tre timmar med buss.

Bijapur har däremot en hel del intressanta platser. Palats, gravar, tempel och minareter helt byggda i basalt gör stadens arkitektur särskilt intressant. Även här med fördelen att kunna njuta av alla de viktigaste platserna utan så många andra turister.

För att ta sig till Bijapur från Bidar är det cirka 7 timmar med buss.

Fortet i Bidar.

Hampi

Här är vi tillbaka på betydligt mer upptrampade stigar, Hampi har med åren blivit ett extremt populärt resmål. Staden är bland resenärer känd för sina risfält, gigantiska stenblock, tempel och avslappnade atmosfär. Staden var förr i tiden huvudstad i Vijayanagar, ett imperium från 1300-talet, och ruinerna är utspridda över en yta på hela 26 kvadratkilometer.

Guide för att besöka Hampi som backpacker (på engelska).

Ta sig till Hampi

Från Bijapur tar du direktbussen till Hospet (3–4 timmar) och därifrån är det cirka 30 minuter med tuk tuk eller lokalbuss. Hospet fungerar som knutpunkt även om du reser med tåg, här ligger nämligen den närmaste tågstationen.

Boende i Hampi

Att campa är ett riktigt populärt alternativ häromkring, och om du letar efter ett bekvämare boende, ta en titt på Sunrise Guest House.

Virupaksha Temple i Hampi.

Goa

Utan tvekan ett av landets mest populära resmål. Den lilla delstaten har en ganska speciell historia: regionen var en portugisisk koloni i hela 450 år och införlivades med resten av landet först 1961!

Upplevelsen varierar tydligen kraftigt beroende på vilken strand man väljer, vissa har nämligen helt invaderats och förvandlats av masturismen. Två stränder har fortfarande en autentisk atmosfär: Palolem och Patnem.

Om du besöker regionen för första gången och vill syssla lite med kulturturism är Panaji, delstatens huvudstad, definitivt ett bra ställe att börja på. Bardez är nattlivets centrum, medan Pernem anses vara ”avkopplingsområdet”.

Ta sig till Goa

Det finns direktförbindelser från Mumbai i norr med tåg liksom nattbussar, cirka 13 timmar. Från Hampi med buss är det cirka 10 timmar.

Strand i Goa.

Gokarna

Gokarna påminner om Goa före masturismen, men tydligen håller situationen på att förändras snabbt, framför allt längs huvudstranden.

Det finns dock många stränder, ofta bara nåbara med båt, där man fortfarande kan känna den hippieatmosfär som många söker häromkring, och en av de stränderna verkar vara Om Beach.

Bangalore

Staden är Indiens tredje största och landets huvudstad för tech- och startup-bolag. Den håller snabbt på att bli populär bland resenärer som en stad där man kan tillbringa några vilda nätter bland klubbar och nattställen, framför allt i stadsdelen Indiranagar.

Förutom det verkar det inte finnas så mycket annat att göra, staden är av litet historiskt intresse men är åtminstone mycket trivsammare än de andra stora indiska metropolerna.

Guide för att besöka Bangalore som backpacker (på engelska).

Bangalore.

Kodagu

Bara sex timmar med buss från Bangalore ligger den här vilda regionen, perfekt för alla naturälskare. Madikeri, huvudstaden, är det ideala stället att ordna utflykter till de många vattenfallen, omgivna av ett för södra Indien ovanligt bergigt landskap.

På den här sidan hittar du intressanta tips.

Kaffeplantage i Kodagu.

Mysore

Staden, som också kallas ”Mysuru”, anses vara den kulturella huvudstaden i delstaten Karnataka och rankas som Indiens näst renaste stad! Den gamla staden har ett betydande arkitektoniskt arv, där Mysore Palace utan tvekan är attraktion nummer ett. Det finns dessutom många parker utspridda i stadens centrum.

En populär dagsutflykt är den till Srirangapatna, en gammal fästningsstad som ligger bara 20 km från Mysore och där det finns många historiskt intressanta platser.

Guide för att besöka Mysore som backpacker (på engelska).

Mysore Palace.

Kochi

Hamnstaden är särskilt känd för de gamla kinesiska fisknäten som den kinesiske kejsaren skänkte till kungariket Kochi på 1300-talet som tecken på vänskap. Ett annat särskilt intressant ställe är Hill Palace Museum, där den kungliga Cochin-kronan visas: 1,75 kg rent guld med hela 95 diamanter och över 2 000 andra ädelstenar.

Alleppey

Den enda anledningen att besöka Alleppey är att ordna en houseboat och utforska backwaters. Backwaters är inget annat än en samling laguner, sjöar, floder och kanaler som utgör ett riktigt ekosystem som lokalbefolkningen använder för fiske, jordbruk och godstransport.

Det finns hundratals båtar och turer att välja bland, det mest populära alternativet är tre dagar och två nätter.

Houseboat i Alleppey.

Munnar och Periyar nationalpark

Munnar är den klassiska hill station som britterna använde för att fly från de heta indiska somrarna. Teplantagerna dominerar och i stadens omgivningar finns det många möjligheter att trekka.

Periyar nationalpark, cirka 100 km längre söderut, som grundades som reservat för tigrar och elefanter, täcker nu hela 925 kvadratkilometer och rymmer många arter som riskerar att utrotas. Man kommer in i parken från staden Thekkady, varifrån det går att ordna guidade utflykter.

Munnar.

Varkala

I Indiens yttersta söder är Varkala en kuststad långt från masturismen där du kan tillbringa några dagar i avkoppling på stranden. Papanasam är den mest populära stranden.

Strand i Varkala.

Förslag på resrutter i Indien

För att besöka alla platser jag har pratat om hittills krävs månader om inte till och med år. Nedan listar jag några av landets klassiska resrutter, indelade efter region, som lätt kan kombineras med varandra för att bilda resrutter på flera månader.

Som för alla länder finns det ingen perfekt resrutt för en given tidsperiod, så ta det som följer som inspiration och ändra eller skapa resrutten utifrån dina intressen/din budget och tiden på året!

Resrutt på 7 dagar i Indien

En vecka är inte mycket tid, men borde räcka för att se några höjdpunkter och få en liten smak av Indien.

New Delhi (2 nätter)

Dag 1:

Beroende på hur mycket tid du har kan du besöka Humayuns grav, som liknar Taj Mahal i arkitekturen, Qutub Minar, där världens högsta minaret av tegel står, och det ikoniska India Gate, eller ägna några timmar åt vila i Lodhi Gardens.

Dag 2:

Besök det historiska centrumet genom att följa rutten som beskrivs i avsnittet om New Delhi.

Agra (1 natt)

Dag 3:

Transfer från Delhi till Agra. Om du vill kan du besöka Taj Mahal på eftermiddagen, men om du vill undvika värmen och folkmassorna är det bättre att göra det nästa morgon.

Jaipur (3 nätter)

Dag 4:

Besök Taj Mahal i gryningen och direkt därefter Agra fort. Transfer till Jaipur på eftermiddagen.

Dag 5:

Besök det historiska centrumet och åtminstone ett av forten i Jaipur.

Dag 6:

Shopping, vila, besök andra platser i Jaipur eller ordna en utflykt till Chand Baori och Bhangarh Fort.

Dag 7:

Åk tillbaka till Delhi.

Resrutt på 10 dagar i Indien

Med några dagar till rekommenderar jag att du följer rutten som nyss beskrevs fram till den fjärde dagen, och sedan har du två alternativ.

Första alternativet.

Varanasi (2 nätter)

Dag 4:

Besök Taj Mahal i gryningen och direkt därefter Agra fort. Nattåg mot Varanasi.

Dag 5:

Utforska staden och dess ghats.

Khajuraho (2 nätter)

Dag 6:

Tillbringa förmiddagen i Varanasi och ta på eftermiddagen nattåget mot Khajuraho.

Dag 7:

Utforska templen i Khajuraho.

Orchha (2 nätter)

Dag 8:

Transfer till Orchha.

Dag 9:

Utforska fortet och templen i staden.

Dag 10:

Åk tillbaka till New Delhi.

Andra alternativet. Den här rutten kan ses som en tur i Rajasthan på 10 dagar med ett kort stopp i Agra. Följ rutten som beskrevs tidigare fram till dag 5.

Typiskt utseende för männen i Rajasthan.

Jodhpur (1 natt)

Dag 6:

Transfer till Jodhpur. Besök den blå staden på eftermiddagen och gå upp till Singhoria Hill för solnedgången.

Jaisalmer (3 nätter)

Dag 7:

Besök fortet i Jodhpur på förmiddagen och sedan transfer mot Jaisalmer på eftermiddagen.

Dag 8:

Om du vill kan du utforska fortet tidigt på morgonen och sedan börja ökensafarin på eftermiddagen.

Dag 9:

Om du har valt ökensafari kommer du tillbaka till Jaisalmer sent på förmiddagen, så du har tillräckligt med tid för att ta nattbussen/nattåget mot Delhi.

Dag 10:

Åk tillbaka till New Delhi.

Resrutt på 15 dagar i Indien

Med 15 dagar till förfogande skulle jag personligen välja den andra versionen av resrutten på 10 dagar och lägga till ett eller två stopp, till exempel Pushkar och Udaipur.

Chang La-passet.

Resrutt på 3 veckor i Indien

Tre veckor är en bra kompromiss för att besöka de flesta av destinationerna i de resrutter som beskrivits hittills. I detalj rekommenderar jag att du följer den första versionen av resrutten på 10 dagar och sedan, när du har kommit till Orchha, åker mot Jaipur och besöker Rajasthan som beskrivs i den andra versionen av resrutten på 10 dagar. Sammanfattningsvis:

New Delhi (2 nätter)

Agra (1 natt)

Varanasi (2 nätter)

Khajuraho (2 nätter)

Orchha (2 nätter)

Jaipur (3 nätter)

Jodhpur (2 nätter)

Pushkar (1 natt)

Jaisalmer (3 nätter)

Udaipur (2 nätter)

New Delhi (1 natt)

Resrutt på 15 dagar i norra Indien

Det här är en perfekt resrutt för sommarperioden, när temperaturerna i resten av landet är outhärdliga. Jag har tagit med Spiti Valley eftersom jag tycker att det verkligen är värt det, men om du inte är intresserad rekommenderar jag att du ersätter den veckan med några dagar i Parvati Valley och Dharamshala.

Två andra städer som lätt kan ”pusslas in” i resrutten är Amritsar och Rishikesh, men temperaturerna där blir inte lika behagliga under sommarperioden.

Slutligen är Leh definitivt en stad där du lugnt kan tillbringa en vecka med trekking och olika utflykter, och den är absolut värd ett besök, särskilt när regn och värme är normen i resten av landet. Med bara två veckor till förfogande rekommenderar jag dock starkt att du flyger, eftersom bara bussresan från Manali tur och retur skulle ta 4 dagar av din tid.

Trekking mot sjön Chandratal.

New Delhi (2 nätter)

Dag 1:

Dag 2:

Besök det historiska centrumet genom att följa rutten som beskrivs i avsnittet om New Delhi. Nattbuss eller tåg mot Shimla.

Shimla (1 natt)

Dag 3:

Utforska The Mall och The Ridge, gå upp till Jakhoo Hill.

Spiti Valley (8 nätter)

Dag 4:

Buss Shimla Reckong Peo. Ansök om tillståndet. Övernatta i Kalpa.

Dag 5:

Buss Reckong Peo – Nako. Utforska byn och övernatta här.

Dag 6:

Buss Nako – Tabo. Besök klostret och övernatta här.

Dag 7:

Buss Tabo – Dhankar. Besök klostret och övernatta här.

Dag 8:

Buss Dhankar – Kaza. Tillbringa eftermiddagen i staden och ta sedan bussen mot Key Gompa. Övernatta här.

Dag 9:

Var med på morgonbönerna i klostret och lifta om du vill mot Kibber, tillbringa några timmar här eller åk direkt tillbaka till Kaza.

Dag 10:

Buss mot sjön Chandratal. Övernatta här.

Dag 11:

Buss mot Manali.

Manali (2 nätter)

Dag 12:

Utforska staden och slappna av på något av de många kaféerna.

Dag 13:

Utflykt till Jogini-vattenfallet och den närliggande byn Vashisht. Nattbuss mot Delhi.

Dag 14:

Åk tillbaka till Delhi.

Resrutt på tre veckor i norra Indien

Den extra veckan borde göra det möjligt för dig att lägga till några stopp i den nyss beskrivna resrutten utan större problem. De två bästa alternativen är förmodligen en vecka i Leh, och i så fall rekommenderar jag att du flyger från Delhi i början av resan och sedan åker ner mot Manali med buss, så att du om budgeten är begränsad bara behöver flyga en gång.

Annars kan du tillbringa den extra veckan i Parvati Valley och Dharamshala.

Resrutter i södra Indien

Som jag nämnde tidigare har jag inte varit söder om Mumbai och informationen här är enbart resultatet av efterforskningar. Med det sagt kan två resrutter i södra delen av landet vara följande.

Från Mumbai till Goa på två–tre veckor

Mumbai -> Ajanta -> Ellora -> Nashik -> Bidar -> Bijapur -> Hampi -> Goa

Från Bangalore till Varkala på två–tre veckor (Kerala)

Bangalore -> Kodagu -> Mysore -> Kochi -> Munnar -> Periyar -> Varkala

Ta sig runt i Indien

I ett land av den här storleken kan avstånden oroa, men jag garanterar att förflyttningarna är förvånansvärt effektiva även för den som reser med begränsad budget och inte har råd att ta inrikesflyg.

Tåg i Indien

Tågen är utan tvekan det bästa sättet att resa i Indien: bekväma, relativt snabba och billiga är de idealiska för alla backpackers. Järnvägssystemet är välutvecklat och i stort sett alla större städer nås av tåg, med undantag för norra delen av landet där bergen gör det mindre praktiskt.

Här kommer några praktiska tips. De flesta tåg har 5 klasser, i prisordning:

”2s” eller ”Second sitting” är den billigaste, men jag avråder starkt från den, folk är hoptryckta. Ingen luftkonditionering.
”SL” eller ”Sleeper” är redan ett bra alternativ, kupéerna har åtta ”sängar” och man reser relativt bekvämt, men det finns ingen luftkonditionering, så under sommarmånaderna dör man av värmen.
”3A” eller ”AC 3-Tier” är det mest populära alternativet bland resenärer, upplägget är identiskt med ”Sleeper” men här finns luftkonditionering, och själv har jag nästan alltid rest här. Lakan och kudde ingår för natten.
”2A” eller ”AC 2-Tier” har jämfört med ”3A” två sängar färre och varje säng har sin egen gardin.
”1A” eller ”AC First Class” första klass har riktigt rymliga kupéer med två eller fyra sängar, och badrummen har tydligen också dusch.

Upplägget i 3AC och Sleeper.

Det enda problemet med tågen är att de för de flesta sträckor måste bokas minst ett par dagar i förväg, och för extremt trafikerade sträckor till och med veckor!

I stort sett varje hostel/hotell/byrå kan boka ett tåg åt dig, men tjänsten kostar givetvis pengar, så jag rekommenderar att du helt enkelt registrerar dig på den officiella sajten. På den här sidan hittar du en detaljerad guide på engelska om du skulle stöta på problem. Jag använde ett indiskt nummer och hade inga problem, med ett utländskt nummer kan registreringen vara svårare.

Vissa klagar på att de inte kan betala med ett utländskt kort, men du behöver bara aktivera alternativet om det inte redan är aktiverat: gå till ”my profile”, sedan ”preferred bank list” och välj ”international cards”.

Slutligen kan du under bokningen se en biljett som säljs som ”WL” eller ”Waiting list”, vilket betyder att du står bland ”reserverna” ifall någon avbokar sin biljett. Det anges dessutom ofta en sannolikhet att få biljetten, till exempel om du är WL10 en vecka före avresan är biljetten i praktiken säkrad.

Om du inte orkar bry dig så mycket om registreringen på sajten och är beredd att betala lite extra kan du helt enkelt använda 12Go.

Bussar i Indien

Där tågen inte når kan du vara lugn, där kommer bussarna fram, och de är också ett utmärkt alternativ för den som inte har lust att boka sin tågbiljett i förväg. Bussarna brukar nämligen ha lediga platser även i sista minuten.

I stort sett varje delstat i Indien har sitt eget bussbolag, som ofta är det billigaste alternativet, även om det inte alltid är det bekvämaste. De så kallade VIP-bussarna som erbjuder en liggplats i tågstil drivs nämligen av privata bolag.

Busssituationen är mycket mindre komplicerad: Redbus har nämligen en extremt komplett lista över bussar på lång och medellång distans, både privata och statliga, och utländska kort accepteras utan problem.

Av personlig erfarenhet är det, om man vill spara pengar, ändå att föredra att köpa biljetten direkt från det aktuella bolaget utan att gå via Redbus. Ett flertal gånger sökte jag helt enkelt upp bussen i appen och gick sedan och köpte min biljett på kontoret och sparade pengar, även om det ibland är riktigt opraktiskt.

En annan app som fungerar riktigt bra, både för bussar och tåg, är Ixigo, och det erbjuds dessutom ofta cashback och olika rabatter både på Ixigo och på Redbus.

Taxi i Indien

Taxi och tuk tuk finns i stort sett överallt i Indien, att kunna pruta är avgörande, och en bra strategi är att fråga ditt hostel/hotell vad en viss sträcka borde kosta om du är på väg någonstans. En annan teknik som du inte kan ta fel med är att erbjuda hälften av det pris du först får höra.

Framför allt i städerna lönar det sig, om du har ett lokalt SIM-kort, att använda appar som Uber och Ola, där den senare grundades just i Indien och är något billigare. I båda fallen är det erbjudna priset ändå bättre än det du skulle få efter att ha prutat i 10 minuter.

En taxi i Nubra Valley.

Motorcykel i Indien

Väldigt många resenärer väljer att köpa en motorcykel under sin resa i Indien, och det är särskilt populärt i norra delen av landet, där spektakulära vägar och bergspass är ett riktigt paradis för motorcyklister. Med eget fordon går det dessutom att ta sig till platser som annars är svåra att nå. De ikoniska Royal Enfield på andrahandsmarknaden säljs normalt för runt 2 000 dollar.

Hyran varierar beroende på motorvolym men ligger vanligtvis mellan 1 000 och 2 000 rupier per dag. Många väljer att hyra motorcyklar för att utforska Spiti Valley från Manali och omgivningarna kring Leh. Med tanke på skicket på vägarna rekommenderar jag att bara erfarna motorcyklister gör det.

Liftning i Indien

Liftning fungerar ganska bra, och framför allt i norra delen av landet har jag använt det ett flertal gånger utan att någonsin behöva vänta särskilt länge. Om du absolut inte vill betala för skjutsen är det bra att säga det, eftersom det kan hända att man ber dig om en liten ersättning. Liftning rekommenderas inte för tjejer som reser ensamma.

Resa till Indien: kostnader

Så, vad kostar en resa till Indien? Lite, om du är backpacker eller i alla fall reser billigt. Indien är utan tvekan ett av världens billigaste länder, och om man anstränger sig och reser långsamt kan man lugnt överleva på en budget på bara 10–15 € per dag.

Även om du förflyttar dig ofta och unnar dig några nöjen, alltså reser med lite mer ”stil”, kommer du knappast att spendera mer än 20–25 € per dag.

Kostnad för boende i Indien

I de större städerna och turistmålen finns det gott om hostel, och de är billiga och för det mesta riktigt fina och rena, till skillnad från vad man kan tro. Ett bra hostel kostar normalt runt 4–5 € per natt i sovsal, och för ett privat rum kan du räkna med att betala ungefär dubbelt så mycket.

Vissa hostelkedjor, som till exempel Moustache (men inte bara), erbjuder rabatterade priser till dem som bokar sin vistelse direkt på hostelet eller via deras officiella sajt. Det är värt att ta en titt eller fråga i receptionen.

Utanför de klassiska turistmålen är hostelen sällsynta och ersätts av så kallade guesthouses. Min erfarenhet av dem varierar kraftigt: jag har haft utmärkta vistelser, ibland lite sämre, men i vilket fall inget skandalöst. Ta en snabb titt på plats så borde du inte ha några problem.

Avslutningsvis verkar couchsurfing, framför allt i de stora städerna, vara extremt populärt. Om du har en riktigt begränsad budget eller helt enkelt vill komma i kontakt med lokalbefolkningen, ta en titt på det.

Souvenirer i Indien.

Kostnad för transport i Indien

Som jag redan nämnt är kollektivtrafiknätet, trots att det är ett utvecklingsland, extremt effektivt men också riktigt billigt! En långfärdsbuss (10–12 timmar) kostar ungefär 6–8 €, och tågen, särskilt om man nöjer sig med ”Sleeper Class”, kostar ännu mindre!

Kostnad för sevärdheter i Indien

Det enda som är ”riktigt dyrt” är inträdet till monument och olika sevärdheter, som för turister normalt är 10–20 gånger dyrare än för lokalbefolkningen. 600 rupier, cirka 7 €, verkar vara ganska standard när det gäller byggnader och monument som drivs av staten.

Gratis uttag i Indien

Två banker som aldrig har gett mig några problem och som gör det möjligt att ta ut pengar utan någon form av avgift (med rätt kort) är Bank Of Baroda och State Bank of India.

Avslutningsvis, glöm absolut inte att pruta på alla priser. Av alla länder jag har varit i är Indien klart det land där förhandlingskulturen är mest rotad och, framför allt när det gäller turister, handlar det om riktiga blåsningar. Tyvärr ses den vita människan ofta som en gående penningpåse, allt går att förhandla om: tuk tuk som 9 gånger av 10 kastar ur sig absurda summor, boende, souvenirer och till och med maten!

Resa till Indien: säkerhet

Är Indien ett säkert land? Är det säkert att resa i Indien? Det är frågor som jag har fått flera gånger. Det korta svaret är ja, jag tror att det är extremt svårt att känna sig i fara i Indien. När det gäller säkerhet är det på många sätt jämförbart med Sydostasien, våldsbrott är extremt sällsynta, och även om jag absolut inte rekommenderar att gå ensam på natten i de stora städernas förorter kommer du med lite sunt förnuft och några praktiska tips knappast att få några problem. Det blir annorlunda när det handlar om blåsningar som beskrivs i föregående stycke, men de har faktiskt mycket lite att göra med din säkerhet.

Ett av de största problemen som resenärer stöter på gäller bara kvinnor. Trots att jag av förklarliga skäl inte har upplevt det på egen hud har jag träffat åtminstone ett par tjejer som har haft en del problem under sin resa i Indien, till exempel obehagliga blickar. En tjej berättade för mig att hon hade blivit tafsad på i en nattbuss, och i allmänhet kan indiernas beteende mot utländska tjejer vara extremt opassande. Jag har inga särskilda tips om detta, förutom att försöka klä sig blygsamt och om möjligt välja platser bredvid andra tjejer (Redbus visar dem i rosa).

Att resa i Indien utan att få diarré verkar vara i stort sett omöjligt, särskilt om du har varit i landet en kort tid och inte har den tid som behövs för att vänja din mage. Undvik alltid att borsta tänderna med kranvatten. Var generellt försiktig med vad du dricker, och om du vill göra en tjänst både åt miljön och åt din plånbok, använd en vattenflaska med filter!

Trots att användningen av marijuana är extremt tolererad i norra delen av landet, särskilt bland turister, lönar det sig att vara extremt försiktig eftersom polisen, lyckligtvis eller olyckligtvis, vet att den kan pressa ur dig en rejäl summa pengar. Jag talar enbart från hörsägen, men även enligt lokalbefolkningen går allt att lösa genom att betala rätt summa, så för att undvika allvarligare problem lönar det sig att ta fram kontanterna och lösa saken så fort som möjligt innan för många människor blir inblandade!

Slutligen, särskilt om du tänker trekka på mer än 3 500 meters höjd i norra delen av landet, är de enda två försäkringar som täcker den aktiviteten (så vitt jag vet) World Nomads, som gör det möjligt att försäkra trekking upp till 6 000 meter (genom att lägga till den som extra aktivitet, som visas på den här sidan), och TrueTraveller, som om du lägger till paketet ”Extreme Pack” erbjuder täckning för trekking över 4 600 m. Som jag nämnde tidigare slutar de flesta andra försäkringar vid 3 500 meter, vissa även lägre.

Planerar du en resa till Indien? Ta en titt på de här inläggen:

Vilken ryggsäck du ska välja för resan

Vad du ska ta med på resan

Har du några frågor? Aktuell information? Tveka inte att lämna en kommentar eller skriv till mig på Instagram!

Eftersom jag inte längre har några annonser på sajten: om du tyckte att artikeln var till hjälp får du gärna köpa din reseförsäkring via någon av länkarna här på sajten. På så sätt stöttar du mitt arbete utan någon extra kostnad för dig. Bor du i EU eller Storbritannien rekommenderar jag True Traveller. För alla andra rekommenderar jag HeyMondo, som ger 5 % rabatt. Tack för ditt stöd!

För donationer/virtuella pizzor och öl 🙂