Resa till Indonesien på egen hand

Indonesien, med sina varierade landskap som sträcker sig från de bergiga områdena i mitten via risterrasserna till de vackra stränderna, för att inte tala om kulturen, de många templen och moskéerna, den utmärkta surfingen och dykningen, är utan tvekan ett spektakulärt resmål.

Under årens lopp har jag tillbringat ungefär fem månader med att backpacka runt i landet, och i den här guiden hittar du massor av användbar information och tips för att planera din resa till Indonesien på bästa sätt.

Snabbmeny

• Bästa tiden att besöka Indonesien
• Dokument och vaccinationer för inresa till Indonesien
• Att göra och se i Indonesien
  Resmål

  • Sumatra

    • Banda Aceh
    • Pulau Weh
    • Medan
    • Bukit Lawang
    • Tangkahan och Ketambe
    • Berastagi
    • Tobasjön
    • Padang
    • Mentawaiöarna
    • Haraudalen
    • Bukittinggi
  • Java

    • Jakarta
    • Bogor
    • Cimaja och Batukaras
    • Bandung
    • Yogyakarta
    • Karimunjawa
    • Malang
    • Bromo
    • Kawah Ijen
  • Bali

    • Södra Bali
    • Ubud
    • Centrala Bali
    • Lovina
    • Östra Bali
    • Nusaöarna
  • Lombok

    • Giliöarna
    • Kuta Lombok
    • Ekas
    • Tetebatu
    • Sembalun
    • Senaru
    • Senggigi
  • Sumbawa
  • Flores

    • Labuan Bajo
    • Wae Rebo
    • Ruteng
    • Bajawa
    • Riung
    • Ende
    • Moni
    • Koka Beach
    • Maumere
  • Sumba

    • Waingapu
    • Waikabubak
    • Tambolaka
  • Timor
  • Kalimantan (Borneo)
  • Sulawesi
  • Bandaöarna
  • Papua (Västra Nya Guinea)
• Förslag på resrutter i Indonesien
• Ta sig runt i Indonesien
• Resa till Indonesien: kostnader
• Resa till Indonesien: säkerhet

↑ Meny

Nepal Van Java.

Bästa tiden att besöka Indonesien

Hela den indonesiska ögruppen har tropiskt klimat och det finns två årstider: regnperioden, som varar från november till mars, där januari och februari i regel är de regnigaste månaderna, och torrperioden, som varar från april till oktober.

Om det går är det klokt att undvika juli och augusti, som är den allra högsta högsäsongen. Särskilt populära resmål som Bali blir bokstavligen översvämmade av turister, men det är lika sant att om du besöker mindre turistiga öar som Sumba ser du väldigt få turister, även mitt i augusti.

Sammanfattningsvis är den bästa tiden att besöka Indonesien i allmänhet april–juni och september–oktober, när vädret är bra, det är färre turister och priserna är lägre än under högsäsongen. Det gör Indonesien till ett utmärkt resmål att tillbringa tiden på när regnperioden är som värst i resten av Sydostasien.

Komodo nationalpark.

Dokument och vaccinationer för inresa till Indonesien

Med italienskt pass får du ett turistvisum direkt på flygplatsen, ”on arrival”, som gäller i 30 dagar från det att du reser in i landet (reglerna skiljer sig åt beroende på medborgarskap, så kolla vad som gäller för dig). Visumet betalas kontant och kostar 500 000 IDR.

Med det sagt rekommenderar jag av praktiska skäl att du skaffar visumet online före ankomsten, så slipper du kön på flygplatsen. Att ansöka om visumet online är särskilt viktigt för dig som tänker förlänga det med ytterligare 30 dagar: bara då kan nämligen även förlängningen göras online, medan du med ett visum från flygplatsen måste gå till immigrationskontoret eller anlita någon agent. Här är den officiella webbplatsen; visumet det gäller är ”B1” och kostar också 500 000 IDR. Som jag nämnde kan det här visumet, om du vill stanna längre än 30 dagar, förlängas en enda gång till en total vistelse på 60 dagar mot ytterligare 500 000 IDR. Tänk dock på att du i visumansökan måste ladda upp ett bevis på att du lämnar landet inom visumets giltighetstid (alltså inom de första 30 dagarna), så om flyget i fråga infaller efter de första 30 dagarna av visumet riskerar du att få avslag. Här hittar du några möjliga lösningar.

Vulkanen Inerie.

Om du vill stanna längre än 60 dagar kan du lämna landet och resa in igen med en klassisk ”visa run”, men personligen rekommenderar jag i stället att du ansöker om visumet ”C1”, som kostar 1 500 000 IDR. Det här visumet kan förlängas hela två gånger till en total vistelse på 180 dagar. Även i det här fallet måste du i ansökan ladda upp ett bevis på att du lämnar landet inom visumets giltighetstid, och en kopia av ett kontoutdrag som visar att du har minst 2 000 $ i ditt eget namn. Jag rekommenderar i alla fall att du kollar den officiella webbplatsen; för en gångs skull är den välgjord och informationen är tydlig.

När det gäller obligatoriska vaccinationer är det enda kravet vaccin mot gula febern, och bara om du kommer från ett riskland. Dessutom rekommenderar jag alltid hepatit A och hepatit B när man reser. För aktuell information om visum och allt annat rekommenderar jag också att du kollar reseinformationen från utrikesministeriet i ditt eget land (till exempel UD:s reseinformation i Sverige).

Sumbas dansande träd.

Att göra och se i Indonesien

I den här guiden anges priserna i den lokala valutan, som heter ”indonesisk rupie” och ofta förkortas helt enkelt ”IDR”. Växelkursen är ungefär 1€ = 20 000 IDR. För den aktuella kursen rekommenderar jag att du tittar på den här sidan.

Med tanke på Indonesiens geografi tror jag att det är vettigt att dela upp det här avsnittet efter öar, redan innan jag går in på resmålen på respektive ö. På kartan här nedanför har jag, mer eller mindre, följt samma logik.

Obs! Flera gånger i guiden hittar du länkar till https://www.alltrails.com/. Om du vill använda offlinenavigering direkt i Alltrails-appen måste du uppgradera till pro-versionen. Du kan dock komma runt problemet genom att ladda ner koordinaterna från webbplatsens datorversion i formatet ”Google Earth KML” och sedan lägga in dem i Organic Maps, som är en av mina absoluta favoriter bland appar för resor.

Soluppgång på toppen av Kelimutu i gott sällskap.

SUMATRA

Trots att Sumatra är Indonesiens största ö får den bara en bråkdel av turismen jämfört med populärare öar som Bali, Java och Lombok, men det finns ändå ett bra utbud av boenden, framför allt i mitten och i norr.

Banda Aceh

Banda Aceh, huvudstad i den indonesiska provinsen Aceh, ligger på Sumatras nordvästra spets. Den är känd för sitt rika islamiska arv och är dessutom den enda regionen i Indonesien där sharia (islamisk lag) formellt tillämpas. Tyvärr utmärker sig staden också genom att ha varit en av de mest förödda av den fruktansvärda tsunamin 2004.

Att göra och se i Banda Aceh

För de flesta resenärer är Banda Aceh inget annat än ett obligatoriskt stopp på vägen till närliggande Pulau Weh, ön som ligger utanför staden och som lokalbefolkningen kallar ”Sabang”. Med det sagt, om du kommer fram till staden för sent för att åka direkt till ön, vill dela upp resan eller helt enkelt har lust att lägga lite tid på att utforska staden och omgivningarna, så finns det en del att göra.

Det finns ett par monument tillägnade tsunamin, som det här (Google Maps) och PLTD Apung (Google Maps), som fungerar som museum. I centrum rekommenderar jag dessutom moskén Masjid Raya Baiturrahman (Google Maps), där du för 15 000 IDR kan gå upp i minareten som tornar upp sig över staden.

Slutligen, om du bestämmer dig för att hyra en skoter, kan du surfa eller helt enkelt tillbringa dagen på stranden vid Pantai Lampuuk (Google Maps), och längre söderut finns vattenfallet Wisata Air terjun suhom (Google Maps), som dock enligt personalen på hostelet inte alls är välskött, bland annat på grund av mycket skräp.

Ett av monumenten tillägnade tsunamin.

Boende i Banda Aceh

Jag tillbringade en natt på Lala Hostel, inget märkvärdigt men rent och funktionellt. Personalen är riktigt trevlig och hjälpsam. Rekommenderas.

Ta sig till Banda Aceh

Den enda rimliga förbindelsen landvägen är bussen till och från Medan, men det tar ändå mer än 12 timmar och, åtminstone när jag var där, fanns det bara nattbussar (Google Maps). Om du inte har en extremt begränsad budget rekommenderar jag att du flyger; bokar du i förväg är flygen till Medan riktigt billiga. Jag vill också påpeka att det finns direktförbindelser till Kuala Lumpur i Malaysia med AirAsia. För dig som planerar en rundresa i Sydostasien passar Banda Aceh alltså bra som första eller sista stopp i Indonesien.

Från flygplatsen till centrum begär taxichaufförerna 100 000 IDR, men om du reser med lätt packning kan du få skjuts på en skoter för 50 000 IDR (Google Maps).

Japansk bunker på Pulau Weh.

Pulau Weh

Pulau Weh, eller Sabang, är en liten vulkanö norr om Banda Aceh. Korallrevet runt ön erbjuder utmärkt dykning, men också helt enkelt fina stränder utan de folkmassor som präglar andra delar av Indonesien.

Att göra och se på Pulau Weh

Även på ön gäller sharia. Jag hade läst att bikini var förbjudet och att man inte fick bada vid vissa tider på fredagar, men enligt min erfarenhet får turisterna göra lite som de vill, och i praktiken tillämpas lagen bara på lokalbefolkningen.

Snorkling och dykning

Pantai Iboih (Google Maps) med omgivningar är det bästa området för snorkling, och det är också där de flesta dykcentren finns om du är intresserad (det andra alternativet är Gapang Beach, inte långt därifrån). Jag hade ett litet problem med örat, så jag dök inte, men ett par vänner bekräftade att korallrevet är i gott skick och att dykningen är utmärkt. Här kan du också boka båtturer för snorkling, eller om du vill kan du helt enkelt hyra cyklop och snorkel och göra det på egen hand, som jag gjorde. Att hyra för en hel dag kostar 20 000 IDR.

Om du väljer att göra det på egen hand rekommenderar jag att du går till den här stranden; leden längs kusten finns inlagd på Organic Maps och är i alla fall riktigt lätt att följa. Stranden i fråga är praktiskt taget öde: när jag kom fram var det ingen där, och medan jag var där kom bara en enda båt med ett par turister som snorklade lite innan de fortsatte till nästa stopp på sin tur.

Om du inte har lust att gå ligger Pantai Teupin Serkui (Google Maps) där leden längs kusten börjar; den är lugn, det finns massor av skugga och ett par restauranger där du kan äta till blygsamma priser. Från stranden kan du snorkla längs kusten ända till Pantai Yulia (Google Maps). Jag avråder från att korsa viken till ön mittemot, eftersom det är många båtar som åker fram och tillbaka och det kan vara farligt.

Den lilla ”öde” viken som jag nämnde tidigare.

Runt ön

Om du bestämmer dig för att hyra en skoter kan du åka runt hela ön under loppet av en dag. Vägarna är i utmärkt skick och det är väldigt lite trafik. Om du bor i närheten av Sabang kan du börja med den japanska bunkern Anoi Itam (Google Maps); de tar 3 000 IDR i inträde och ytterligare 3 000 IDR för parkeringen. Som namnet antyder är det en bunker som japanerna byggde under ockupationen under andra världskriget; ärligt talat finns det inte mycket att se, men med tanke på priset kan du lika gärna stanna och ta en titt.

Sedan rekommenderar jag att du fortsätter till vulkanen Jaboi (Google Maps); här tar de 20 000 IDR av utlänningar, och de erbjuder en guide mot betalning, men det behövs absolut inte. Det finns flera leder; jag rekommenderar att du följer skyltarna mot kawah 4, som leder till den lilla kratern (leden finns också inlagd på Organic Maps).

Vulkanen Jaboi

Den korta vandringen är fin och trevlig, särskilt om du aldrig har sett ett vulkaniskt landskap. Jag gick den i flipflops och låt oss säga att det kanske är bättre med ett par skor; dessutom, om det är en särskilt varm dag, blir du bokstavligen kokt mellan hettan som stiger upp ur marken och värmen i luften! Så försök åtminstone undvika mitt på dagen. Inte långt därifrån finns också varma källor (Google Maps), men jag var redan tillräckligt varm och det kändes verkligen inte som läge att åka dit. Med det sagt är jag säker på att de på kvällen, eller kanske en regnig dag, definitivt kan vara ett trevligt ställe att besöka.

Nästa stopp är Pasir Putih Beach (Google Maps), även känd som ”White Sand Beach”. Stranden är väldigt fin och det var ingen där ens på en söndag, men eftersom det inte finns några resorter som sköter underhållet är den tyvärr inte bland de renaste. Lite längre norrut längs kusten ligger Wisata Gua Sarang (Google Maps), en attraktion som är särskilt populär bland inhemska turister. Det är naturliga grottor med en rad ”photo spots” som lokalborna älskar; jag gick inte ens in, men det får du bedöma själv. Samma sak gäller Kilometer Nol Monument (Google Maps), som markerar Indonesiens nordligaste punkt; det kändes som rent skit för mig, men se själv! Slutligen kan du ta en sväng till vattenfallet Pria Laot (Google Maps); jag var där en helg när alla barn på ön var lediga från skolan, så det var fullt av folk, och låt oss säga att städningen, som så ofta i Indonesien, inte var den bästa. Men om du letar efter svalka mitt på dagen och undviker helgen är det inte så dumt ändå.

White Sand Beach.

Boende på Pulau Weh

Jag tog ett rum på Pondok Simpang Tiga, ett väldigt billigt rum med luftkonditionering. Personalen var riktigt trevlig, ordnade en splitterny skoter åt mig för 100 000 IDR om dagen och dagen jag åkte gav de mig till och med gratis skjuts till hamnen. Med det sagt, om du är beredd att lägga lite mer pengar finns det definitivt bättre alternativ.

Under min vistelse på ön blev jag vän med några av killarna i personalen på Casa Nemo Beach Resort & Spa och tillbringade en hel del kvällar där. Stället är väldigt fint och även om de inte gör reklam för det på nätet har de en sovsal till intressanta priser. Hur som helst ligger anläggningen direkt vid havet och är inte alls dum.

Ta sig till Pulau Weh

Från hamnen i Banda Aceh (Google Maps) går det minst två eller tre avgångar varje dag, både med färja (cirka 2 timmar, 35 000 IDR) och med speedbåt (cirka 30 minuter, 100 000 IDR). Tiderna verkar ändras ofta, så jag rekommenderar att du kollar instagramsidan Discover Sabang, där de läggs upp dagligen i storiesen. För att ta dig till hamnen från staden kan du helt enkelt använda Grab eller Gojek, men tänk på att du blir avsläppt utanför hamnen, och på samma sätt måste du på tillbakavägen gå ut ur hamnen för att använda de två apparna; annars måste du ta en vanlig taxi. Det är i alla fall mindre än fem minuter till fots, så det är absolut inget problem, om du inte reser med väldigt tung packning.

När jag kom fram till hamnen på ön fick jag skjuts på en skoter till guesthouset för 50 000 IDR. Taxichaufförerna begärde det dubbla, men det beror förstås på var på ön du tänker bo. I efterhand skulle jag ha hyrt en skoter direkt i hamnen, och det är vad jag rekommenderar dig att göra om du reser med tillräckligt lätt packning. Inte minst för att det inte finns någon som helst kollektivtrafik på ön.

Vattenfallet Pria Laot.

Medan

Obs! Medan, Bukit Lawang, Berastagi och Tobasjön utgör en väletablerad slinga bland resenärer, så pass att det finns ett riktigt nätverk av delade taxibilar som pendlar mellan de olika resmålen. En del, framför allt familjer, väljer till och med att ta en privat chaufför i ett tiotal dagar. Om du är intresserad borde du utan större problem kunna hitta några whatsappnummer på Backpacking Sumatra (Indonesia) eller Indonesia Backpackers. Annars har många boenden helt klart några kontakter, och du kan fråga dem som driver ställena direkt. Ett sista alternativ är att kontakta Bagus Holidays Taxi via whatsapp på numret som du hittar på länken. Vad jag har fått höra betalar man oftast ett fast dagspris plus bensinen. Slutligen kan du överväga att hyra en skoter i Medan, som ett par vänner gjorde. AXE RENTAL MOTOR MEDAN rekommenderas ofta och om du vill levererar de fordonet även till flygplatsen.

Huvudstaden i Nordsumatra och Indonesiens tredje största stad, men den har inte mycket att erbjuda den genomresande. Den är trång och smutsig, och de flesta resenärer brukar komma till staden och åka vidare under samma dag.

Kantor Pos Medan.

Att göra och se i Medan

Om du bestämmer dig för att tillbringa en dag i staden finns det ett par kolonialbyggnader i centrum, som Old City Hall (Google Maps) och Kantor Pos Medan (Google Maps). Jag gick förbi dem när jag kom ut från stationen, inget märkvärdigt. Däremot tror jag att Tjong A Fie Mansion (Google Maps) är värd ett besök; den är i princip en kopia av Blue Mansion i George Town i Malaysia. Den sistnämnda hade jag besökt två veckor tidigare, så jag kände inte att jag behövde åka dit, men jag tror att den kan vara intressant, eller åtminstone var besöket i Malaysia det. Tjong A Fie, magnaten som också kallades Österns Rockefeller, tillbringade nämligen mycket tid i Medan och hade låtit bygga en kopia av sin huvudbostad. Guidad visning kostar 35 000 IDR.

Jag besökte inte heller moskén Masjid Raya Medan (Google Maps), som dock ofta rekommenderas. Den ritades av en holländsk arkitekt som blandade marockanska, europeiska, mellanösterniska och malajiska stilar och ser verkligen mycket imponerande ut. Inte långt därifrån ligger Istana Maimun/ Maimoon Palace (Google Maps), men recensionerna är definitivt inte entusiastiska; tydligen kan man besöka två rum, inte fler, och de har dessutom fyllts med souvenirer.

Slutligen är Maha Vihara Maitreya (Google Maps), strax utanför staden, ett av landets största buddistiska tempel.

Old City Hall.

Boende i Medan

Om du bestämmer dig för att övernatta i staden är RedDoorz Hostel @ Capsule Inn Medan inte alls dumt. Jag tillbringade en natt där när jag kom från Banda Aceh. Rent och ett läge inte alltför långt från både centrum och busstationen. Om du i stället har ett tidigt morgonflyg eller av någon anledning vill bo nära flygplatsen rekommenderar jag My Studio Hotels Kualanamu Airport Medan, ett strategiskt läge för alla som vill slippa hamna inne i staden med allt vad det innebär. De erbjuder också en skyttelbuss till flygplatsen.

Ta sig till Medan

Som jag nämnde finns det nattbussar från Banda Aceh, men ett flyg, om du bokar i förväg, kostar bara lite mer och sparar dig en hel del tid. Från flygplatsen går ett riktigt smidigt snabbtåg direkt till centralstationen (Google Maps) och omvänt för 40 000 IDR, med ganska täta avgångar (tiderna hittar du på Google Maps). Annars finns det DAMRI-bussar till andra ställen i staden.

Orangutang i Bukit Lawang.

Bukit Lawang

Bukit Lawang är känt för att vara ett av få ställen i världen där du med nästan full säkerhet kan se orangutanger i det fria. Allt började med ett återintroduktionsprogram som officiellt avslutades redan 2001. Tyvärr har lokalbefolkningen i praktiken aldrig slutat ta hand om orangutangerna, som mycket väl vet att de lätt kan hitta mat i närheten av lägren där turisterna sover. Jag såg själv orangutangerna komma och hämta resterna från de olika måltiderna. Vare sig man gillar det eller inte är den lokala ekonomin helt beroende av deras närvaro, och incitamenten är ganska tydliga. Även om de är ”fria” och lever i sin naturliga miljö är det alltså i praktiken halvvilda orangutanger. Rätt? Fel? Spelar ingen roll? Det får du avgöra själv.

Bat Cave.

Att göra och se i Bukit Lawang

Vandringarna i nationalparken Gunung Leuser för att se orangutanger är förstås den främsta aktiviteten i Bukit Lawang. Med det sagt kan du med lite tur få se även andra djur. Förutom ett tiotal orangutanger såg jag till exempel massor av Thomas bladapor, makaker och två gibboner.

Det finns alternativ för alla smaker (här hittar du några standardprogram), från dagsutflykter – där du i princip åker tillbaka och sover i bekvämligheten på ditt guesthouse – till vandringar på två, tre eller fler dagar, då du övernattar i parken i väldigt spartanska läger, som ändå inte är så dumma när allt kommer omkring om du har lite anpassningsförmåga.

Jag valde turen på tre dagar och två nätter som avslutas med forsränning, och för den begär nästan alla researrangörer officiellt 170 € per person, men det går att betala mycket mindre. Tillsammans med två andra killar som jag hade träffat på guesthouset (Jhony’s Backpacker) betalade vi ungefär 130 € per person efter att ha prutat på plats. De kallar det trekking, men i själva verket går man inte särskilt mycket, tvärtom går man väldigt lite. När allt kommer omkring var det en trevlig upplevelse. Om du letar efter något mer autentiskt gör du förmodligen bäst i att leta någon annanstans eller ordna något skräddarsytt; guiderna är beredda att ge sig in i djungeln så långt du vill i flera veckor, och då har du också större chans att se skyggare djur, som sumatratigern 🙂 Jag har fått höra att man, om man vill, kan ordna en vandring hela vägen till Ketambe.

Orangutangmamma och unge som äter rester.

Det finns inte mycket mer att göra i Bukit Lawang. Jag var vid Bat Cave (Google Maps), men den är inget speciellt och dessutom tar de 25 000 IDR i inträde. Du kan i stället ta en sväng till den lokala marknaden (Google Maps) eller helt enkelt bada tillsammans med byborna vid gångbron som korsar byn (Google Maps).

Obs! Jag rekommenderar att du tar ut kontanter i Medan innan du kommer till Bukit Lawang, eftersom uttagsautomaterna här är opålitliga, om de alls finns.

Boende i Bukit Lawang

Jag bodde på Jhony’s Backpacker före och efter vandringen, ett enkelt men extremt billigt boende som när allt kommer omkring inte alls är dumt. Jag gjorde också vandringen med Jhony. En lite speciell figur, men ärlig och trevlig.

Ta sig till Bukit Lawang

Till och från Medan går det under dagen täta förbindelser med orange minibussar som avgår från den här platsen (Google Maps). De står parkerade längs vägen framför bageriet och är lätta att känna igen. Av utlänningar tar de 50 000 IDR. Åk inte till Terminal Pinang Baris Medan (Google Maps) som en del föreslår, eftersom den lokala maffian kommer att försöka få dig att betala ännu mer. Sista hållplatsen är terminalen i Bukit Lawang (Google Maps). Annars finns det delade taxibilar, som jag beskrev tidigare.

Thomas bladapa.

Tangkahan och Ketambe

Tangkahan och Ketambe är två mindre turistiga alternativ för alla som vill undvika ”folkmassorna” i Bukit Lawang och kanske få en mer etisk upplevelse. Jag har inte besökt någon av dem, så ta det som följer med en nypa salt. Ketambe är på vissa sätt Bukit Lawangs tvillingby: även här hade den indonesiska regeringen genomfört ett program för att återintroducera orangutanger och byggt en hel rad boenden, vilket i praktiken gjorde byn till ännu en officiell ingång till nationalparken Gunung Leuser. Eftersom den är mycket krångligare att ta sig till än Bukit Lawang har den dock under årens lopp vuxit mycket mindre som turistmål och har, efter vad jag har fått höra, just därför en mycket mer autentisk atmosfär. Om du är intresserad hittar du detaljerad information om hur du tar dig till Ketambe med kollektivtrafik på den här sidan.

Tangkahan ligger däremot inte långt från Bukit Lawang; tack vare den nyligen förbättrade vägen ligger de två byarna drygt en timme från varandra med bil. Här finns förutom möjligheten att se orangutanger också ett bevarandeprojekt för elefanter. Tyvärr gick det fram till för inte så länge sedan att rida på elefanterna. Saker och ting verkar ha förändrats på senare tid, men en del recensioner är ändå inte positiva. Du kan i alla fall helt enkelt ordna några vandringar i djungeln eller besöka några vattenfall, allt i en miljö som borde vara mindre turistig än Bukit Lawang. På den här sidan hittar du massor av information.

Berastagi

Berastagi, mitt i Karo Highlands och omgivet av aktiva vulkaner, erbjuder stämningsfulla landskap och ett behagligt klimat året runt och är ett utmärkt stopp för att dela upp resan mot Tobasjön. Redan innan du kommer fram till Berastagi kan du, om du har chaufför eller reser på skoter, överväga att stanna vid vattenfallet Air Terjun Teroh-Teroh Petar (Google Maps).

Att göra och se i Berastagi

I centrala Berastagi finns det inte mycket att se; jag rekommenderar att du tar en sväng till det lilla museet om Karo Batak-kulturen, alltså höglandets ursprungsbefolkning (Google Maps). Det är inget märkvärdigt, men inträdet kostar bara 8 000 IDR, och när du ändå är där kan du ta en sväng till den närliggande marknaden (Google Maps). Strax utanför staden ligger Taman Alam Lumbini (Google Maps), ett buddistiskt tempel som personalen på guesthouset hade rekommenderat, men jag var inte där.

Museet om Karo Batak-kulturen.

Mount Sibayak

Vulkanen Sibayak är en fin och inte alls krävande vandring som du bekvämt kan göra från Berastagi (All Trails). Inträdet för utlänningar kostar 20 000 IDR och betalas i början av huvudleden (Google Maps). Jag gick upp en söndagsmorgon och det var en katastrof med folk i tält. Medan ligger inte alltför långt bort och för lokalbefolkningen är det en väldigt populär helgvandring.

Det är i alla fall absolut inte nödvändigt att gå med i en guidad tur. Snarare kan du, om du vill gå upp för att se soluppgången som många väljer att göra, beroende på var du bor behöva ordna transport (under dagen går det minibussar från centrum). Jag gick direkt från guesthouset. När du har kommit upp till kratern kan du, i stället för att gå tillbaka samma väg, gå ner mot byn där de varma källorna ligger (All Trails).

Mount Sibayak med Mount Sinabung i bakgrunden.

I ”de varma källornas by” finns det i alla fall massor av anläggningar; jag hamnade lite på måfå på Mitra Sibayak Hot Spring (Google Maps). Inträdet kostar 15 000 IDR och när allt kommer omkring rekommenderar jag dem. Efter ett välförtjänt bad i de varma källorna gick jag tillbaka till guesthouset, även då till fots, men om du vill finns de vanliga lokala minibussarna som åker fram och tillbaka mot Berastagi för 7 000 IDR (Google Maps).

De varma källornas by sedd uppifrån.

Mount Sinabung

Gunung Sinabung har varit särskilt aktiv de senaste åren och har därför varit stängd för allmänheten; att gå upp till kratern är för närvarande förbjudet. Om det skulle ändras i framtiden är jag säker på att det kan vara en fin vandring. Fråga efter aktuell information när du är på plats. Här hittar du detaljerna om leden (All Trails).

Boende i Berastagi

Jag bodde på Sibayak Multinational Rest House och rekommenderar det varmt. Rummet där jag bodde har sett bättre dagar, men trädgården utanför, familjens gästfrihet och den utmärkta maten till hederliga priser gör det till ett utmärkt alternativ. För dig som är beredd att gå lite längre går det dessutom, som jag nämnde, att göra vandringen till vulkanen direkt från guesthouset.

Ta sig till Berastagi

Från Bukit Lawang tog jag ”tourist bus”, alltså den delade taxin, och betalade 200 000 IDR. Så vitt jag vet är kollektivtrafik inget alternativ, eller åtminstone inte utan att åka tillbaka till Medan, där det sedan finns direktförbindelser till Berastagi.

Tobasjön.

Tobasjön

Tobasjön är världens största vulkaniska sjö, cirka 100 kilometer lång och 30 bred. Det viktigaste turistområdet är byn Tuk-Tuk på ön Samosir mitt i sjön, Batakkulturens centrum. Tobasjöns stränder erbjuder en lugn tillflykt för resenärer som letar efter några dagars avkoppling.

Att göra och se vid Tobasjön

Precis som för Berastagi kan du, redan innan du kommer fram till Tobasjön, om du har chaufför eller reser på skoter, överväga att stanna vid vattenfallet Air Terjun Sipiso Piso (Google Maps), som med sina 120 meter är ett av landets högsta vattenfall, och vid Bukit Gajah Bobok (Google Maps), där det finns en fin utsiktsplats.

I Tuk-Tuk kan du, till fots och utan att nödvändigtvis hyra en skoter, besöka Huta Siallagan (Google Maps), där du kan se traditionella Batakhus; inträdet kostar 10 000 IDR. På vägen hittar du också Museum Sipalakka (Google Maps); inträdet kostar 10 000 IDR och där kan du se många stenverk.

Batak Museum.

På andra sidan Tuk-Tuk finns däremot Tomok Market (Google Maps), där de mest säljer souvenirer, Desa Wisata Tomok Parsaoran (Google Maps), där du kan se traditionella Batakhus (när jag gick förbi spelade de traditionell musik), Old Tomb Of King Sidabutar (Google Maps), där flera adliga Batakfamiljers gravar finns, och slutligen Batak Museum (Google Maps). Enligt mig är inget av detta märkvärdigt, särskilt inte utan ett minimum av sammanhang. Om du betalar för en guide kan besöket möjligen bli mer intressant.

Om du bestämmer dig för att hyra en skoter eller kanske ansluta dig till en organiserad tur kan du ge dig längre bort och ta en sväng till Parhallow viewpoint and coffee shop (Google Maps), Pengrajin Ulos Samosir (Google Maps), som är ännu en traditionell by, utsiktsplatsen Bukit Holbung Samosir (Google Maps) och vattenfallet Efrata Waterfall (Google Maps). Själv var jag inte på något av de här ställena, eftersom jag hellre slappade vid sjön och bara besökte sevärdheterna i närheten av Tuk-Tuk.

Adliga Batakfamiljers gravar.

Boende vid Tobasjön

Jag bodde på Laster Jony’s, fina rum vid sjön i ett väldigt lugnt område. Trevlig personal och en utmärkt restaurang till hederliga priser. Om det är säsong måste du absolut prova avokadoshaken! Rekommenderas.

Ta sig till Tobasjön

Om du kommer med de delade taxibilarna (jag betalade 200 000 IDR från Berastagi) blir du avsläppt vid bryggan i Parapat (Google Maps), där det går täta förbindelser under dagen till Tuk-Tuk för 25 000 IDR. När du väl är på båten frågar de var du bor och utifrån det får du veta när du ska kliva av. Båten stannar nämligen på flera ställen och du får kliva av vid bryggan som ligger närmast ditt boende. Om du kommer på skoter kan du ta bron på andra sidan ön eller den lokala färjan (Google Maps).

Till och från Medan kostar den delade taxin 150 000 IDR; en del guesthouse tar mer betalt, så du kan gott be dem boka bara färjan och sedan betala transfern direkt till Bagus Taxi (Google Maps). Den dagliga transfern avgår runt 10:00, så du måste ta den första båten från Tuk-Tuk till Parapat. Jag är säker på att det också finns lokala bussar på sträckan, men jag har ingen information om dem. Det går också att be dem boka bussen som trafikerar sträckan Medan – Bukittinggi/Padang och stannar i Parapat, men det är typ 16 timmars resa (eller mer)!

Om du tänker fortsätta resan mot Padang rekommenderar jag att du åker tillbaka till Medan och sedan flyger till Padang, om du inte har en begränsad budget.

Tobasjön.

Padang

Padang är huvudstad i provinsen Västsumatra och dessutom knutpunkten för alla som vill ta sig till Mentawaiöarna. Staden har inte mycket att erbjuda den genomresande, men du kan ändå hålla dig sysselsatt en halv dag före eller efter besöket på öarna.

Att göra och se i Padang

Området längs floden (Google Maps) är inte så dumt; där finns ett litet buddistiskt tempel, Kelenteng See Hin Kiong (Google Maps), och om du vill kan du gå över floden och promenera till Siti Nurbaya Hills (Google Maps).

Jag har fått höra att Pantai Air Manis (Google Maps) har bra surf och kanske en fin strand att tillbringa några timmar på, men eftersom den ligger så nära staden verkar den tyvärr ha allvarliga problem med renligheten.

Om du har möjlighet rekommenderar jag dessutom att du tar en sväng till moskén Masjid Raya Syekh Ahmad Khatib Al-Minangkabawi Sumatera Barat (Google Maps); på kvällen när den är upplyst är den inte alls dum! Om du bor långt därifrån får du själv bedöma om det är värt att ta dig dit.

Moskén Masjid Raya Syekh Ahmad Khatib Al-Minangkabawi Sumatera Barat

Boende i Padang

Kokos Hostel Padang City är stadens främsta hostel. Ett utmärkt ställe, extremt trevlig personal och ett perfekt läge, ett stenkast från hamnen där snabbåtarna till Mentawaiöarna avgår. Kanske lite dyrt för att vara Indonesien, men definitivt ett utmärkt alternativ. Jag tillbringade också en natt på Mandeh Guesthouse Padang, ett väldigt lokalt guesthouse i stadens utkant. Trevlig och gästfri familj. Mycket prisvärt.

Ta sig till Padang

Med flyg finns det varje dag flera direktflyg till Medan i norr och Jakarta i söder; bokar du i förväg är de riktigt billiga. Från flygplatsen går det däremot bussar till centrum, ”Kota Padang”, för 30 000 IDR; jag vet inte exakt var man blir avsläppt, eftersom jag själv delade en Grab. Dessutom går det ett tåg ungefär varannan timme som bara kostar 10 000 IDR; tiderna finns på Google Maps. Med tanke på vad flygen kostar är enligt mig de enda rimliga förbindelserna landvägen de till Bukittinggi och Harau Valley, som jag tar upp längre fram. Om du vill finns det direktbussar både till Medan i norr och till Jakarta i söder, men i båda fallen blir det mer än 20 timmar på bussen!

Familjeöverhuvudet i huset där vi sov på Mentawai.

Mentawaiöarna

Mentawaiöarna utanför Sumatras västkust i Indonesien är särskilt berömda bland surfare; de här öarna har nämligen några av världens bästa breaks.

Men här finns inte bara vågor: frodiga regnskogar, orörda stränder och framför allt Mentawaifolkets unika kultur gör de här öarna fascinerande för alla resenärer.

Att göra och se på Mentawaiöarna

Jag är ingen surfare, så jag har inte så mycket information om det; jag vet bara att det inte är särskilt billigt att surfa här: bara tillståndet för att gå ut i vattnet med en surfbräda kostar 2 000 000 IDR (giltigt i 15 dagar), och det verkar i alla fall som att man måste anlita surf camps/resorter som inte direkt har hostelpriser. Jag rekommenderar dig att göra lite research.

Schamanistisk ritual.

Tur till Mentawaistammarna

Däremot deltog jag i ”turen till Mentawaistammarna” på ön Siberut (Google Maps). Mentawaifolket är halvnomadiska jägare och samlare, och många av dem lever fortfarande ett väldigt traditionellt liv. Turerna varar oftast tre nätter och fyra dagar, alltså tiden mellan en snabbåt och nästa (förbindelserna till Padang går inte varje dag).

Jag gjorde inte så mycket research innan jag åkte; vid den tiden reste jag med några andra killar och för en gångs skull nöjde jag mig med att följa gruppen. Jag betalade 3,5 miljoner för turen på fyra dagar och tre nätter (inklusive tur och retur-biljetten från Padang). Turen ordnades av en viss Agus, som inte alls verkade vara en genuin person; Gejeng (vår guide) verkade däremot vara en underbar människa. Han försöker bygga upp sin egen kundkrets utan att få jobben via Agus, och du kan kontakta honom direkt via Instagram.

För att återgå till turen tillbringar man oftast alla tre nätterna i djungeln som gäst hos några lokala familjer, och under dagarna gör man aktiviteter som att fiska, vandra i skogen, samla larver, tillreda sago eller sagu (en lokal växt som lokalbefolkningen gör mjöl av) osv. osv. Vi slutade med att bara tillbringa en natt i djungeln, eftersom det skulle hållas en viktig ceremoni i byn som vi ville vara med på. Dans, sång, offrade djur och några exorcismer – kort sagt en minst sagt unik upplevelse! Turerna går alltså att anpassa extremt mycket.

Tillredning av sagu.

Andra öar i närheten

Du kan också kombinera besöket på Siberut med grannön Sipura (Google Maps). De två öarna har båtförbindelse minst ett par gånger i veckan, så du behöver inte åka tillbaka till Padang. I norra delen ligger hamnen (Google Maps) och huvudorten, som har en hel del guesthouse. Jag har inte varit där, men tydligen är stränderna orörda och massturismen är fortfarande långt borta. Här hittar du en artikel.

Slutligen, för alla som vill komma bort från de klassiska turistrutterna är Hinakoöarna norr om Mentawai ett annat intressant resmål. Ön Nias (Google Maps) har en flygplats, vilket gör den mycket mer tillgänglig. Här hittar du en artikel. Därifrån kan du ta dig till ännu mer avlägsna öar som Asu. Här hittar du en artikel.

Ta sig till Mentawaiöarna

Snabbåten ”Mentawai Fast Ferry” avgår från den här platsen i Padang (Google Maps) och kommer, efter ett kort stopp längre norrut, fram till byn där turerna utgår från (här är platsen: Google Maps). Det tar cirka 3–6 timmar beroende på sjöförhållandena. Om du vill finns det också den långsamma färjan, men den tar ungefär 12 timmar. På den här sidan hittar du en artikel som verkar uppdateras ofta, men jag rekommenderar starkt att du bekräftar allt på plats.

Floden som vi åkte uppför under turen.

Haraudalen

Haraudalen, som ofta kallas Indonesiens ”Yosemite”, erbjuder med sina frodiga risfält, imponerande lodräta klippväggar och vattenfall ett smakprov på Indonesiens landsbygd och minst sagt unika landskap.

Haraudalen.

Att göra och se i Haraudalen

Jag rekommenderar starkt att du hyr en skoter och besöker de olika vattenfallen i omgivningarna medan du njuter av det vackra landskapet som präglar dalen. Om det inte har regnat nyligen kan du börja med vattenfallet Sarasah Tanggo (Google Maps). Du kan lätt köra grusvägen på skoter; annars rekommenderar jag att du parkerar vid dammen och fortsätter till fots (Google Maps). Fortsätt sedan mot vattenfallet Sarasah Donat (Google Maps) och vattenfallet Sarasah Murai 7 Tingkat (Google Maps). Här i närheten lär den ”berömda” utsiktsplatsen ligga, med fin utsikt över dalen; leden finns inlagd på Organic Maps, men tydligen är den riktigt brant och killarna jag reste med var inte intresserade, så jag gick inte upp. Besök till sist vattenfallet Sarasah Bunta (Google Maps), där du kan bada om du vill. Inte långt därifrån finns en fin utsiktsplats dit du kan åka på sena eftermiddagen (Google Maps) för att avsluta dagen. Annars kan du ansluta dig till en tur; alla guesthouse kan ordna en.

Vattenfallet Sarasah Murai 7 Tingkat.

Om du har tid och lust kan du också överväga att ta dig ut ur dalen. Vi körde till en bro som är känd bland lokalborna (Google Maps), men ärligt talat tror jag inte att det är värt det. Ett annat resmål som ofta rekommenderas är sjön Kapalo Banda Taram (Google Maps).

Bron Kelok 9.

Boende i Harau Valley

Trots vad det kan se ut som när man söker lite på Booking finns det många guesthouse i dalen. Jag delade en bungalow med två andra killar på Abdi Homestay (Google Maps) och rekommenderar det. Ett fint ställe mitt i grönskan, ägaren är riktigt trevlig, talar utmärkt engelska och skoteruthyrningen är billig. Middagen är utsökt. Du kan boka direkt via whatsapp på numret som du hittar på deras instagramsida. Ett annat guesthouse som ofta rekommenderas är Limpato Homestay (Google Maps).

Ta sig till Harau Valley

Från Padang går det direkta minibussar ofta från den här platsen (Google Maps). Jag åkte med bolaget Sinamar, 4–5 timmar och 30 000 IDR. Du blir avsläppt vid korsningen som leder in i dalen, på den här platsen (Google Maps). Härifrån tar mototaxiförarna 50 000 IDR. Om du kommer från Bukittinggi passerar minibussen i fråga stationen på den här platsen (Google Maps).

Vattenfallet Sarasah Tanggo.

Bukittinggi

Bukittinggi, inbäddad i Västsumatras högland, är en trevlig stad med svalt klimat. Eftersom den ligger ungefär halvvägs mellan Padang och Harau Valley blir den ett utmärkt mellanstopp för alla som vill dela upp resan.

Klocktornstorget.

Att göra och se i Bukittinggi

Ärligt talat är staden, även om den är trevlig, inget märkvärdigt, och om du har ont om tid rekommenderar jag att du tillbringar tiden någon annanstans. I staden kan du ändå besöka det ikoniska klocktornstorget med omgivningar, Jam Gadang Bukittinggi (Google Maps), och Japanese Tunnel (Google Maps), alltså ett tunnelsystem som fungerade som bunker under den japanska ockupationen; inträdet kostar 25 000 IDR, men det finns ingen som helst information. Däremot har du fin utsikt över Sianok Valley (Google Maps) med vulkanen Singgalang i bakgrunden (den var stängd eftersom den var för aktiv, men normalt kan man gå upp till toppen, AllTrails). Från tunnlarnas utgång kan du om du vill promenera längs den ”lilla kinesiska muren” till den här utsiktsplatsen (Google Maps); leden finns tydligt inlagd på Organic Maps. Jag var inte vid Fort De Kock (Google Maps), eftersom det är stängt på fredagar; inträdet inkluderar även zoot Taman Margasatwa dan Budaya Kinantan (Google Maps), som dock har usla recensioner.

Slutligen kan du hyra en skoter och besöka några sevärdheter utanför staden, som palatset Istano Basa Pagaruyung (Google Maps) och de två museerna Rumah Tuo Kampai nan Panjang (Google Maps) och Bustanul Arifin PDIKM (Google Maps).

De japanska tunnlarna.

Boende i Bukittinggi

Jag delade en riktig lägenhet med två andra killar, så jag vet inte riktigt vad mer jag ska rekommendera. Kareem Syariah Hostel Bukittinggi verkar dock erbjuda billiga och rena rum i ett utmärkt läge.

Ta sig till Bukittinggi

Från Haraudalen går det bussar ungefär varje halvtimme med bolaget Sarah (Google Maps); de tar 20 000 IDR. Till och från Padang kan du ta minibussen som jag nämnde tidigare och helt enkelt kliva av när du kommer fram till Bukittinggi (Google Maps). Slutligen finns det direktförbindelser från flygplatsen i Padang; jag vet inte hur täta avgångarna är, och de kostar 25 000 IDR.

Sianok Valley.

JAVA

Med över 140 miljoner invånare är Java inte bara Indonesiens mest tätbefolkade ö, utan också ett av de mest tätbefolkade områdena i världen. Inte minst på grund av närheten till Bali är ön ganska turistig, särskilt den östra delen, där de berömda vulkanerna Bromo och Ijen ligger, men också vackra Yogyakarta med sina berömda tempel.

Jakarta

Med sina över tio miljoner invånare är Jakarta landets ekonomiska huvudstad och tekniskt sett fortfarande Indonesiens politiska huvudstad, men regeringen håller på att flytta huvudstaden till en ny stad som heter Nusantara, i östra Kalimantan på ön Borneo.

Monas.

Att göra och se i Jakarta

Om du har ont om tid på din resa till Indonesien tror jag ärligt talat att du verkligen gör bäst i att tillbringa tiden någon annanstans. Som i alla storstäder finns det free walking tours, som är ett intressant sätt att fördriva några timmar; jag gjorde en med GuruWalk och den var inte alls dum.

Om du hellre gör det på egen hand finns det flera byggnader i kolonial stil i stadens historiska centrum, särskilt runt torget Taman Fatahillah (Google Maps), där du om du vill kan besöka Jakartas historiska museum (Google Maps); inträdet är riktigt billigt. Jag rekommenderar också det närliggande Bank Indonesias museum (Google Maps) och, inte långt därifrån, ett buddistiskt tempel (Google Maps).

Längre söderut kan du besöka Monas (Google Maps), den berömda obelisken till minne av Indonesiens självständighet från holländarna; man kan till och med åka upp till toppen, men ofta måste man köa. Härifrån kan du fortsätta till moskén Istiqlal (Google Maps), en av de största i världen, som går att besöka alla dagar utom fredagar, och på andra sidan gatan Jakartas katedral (Google Maps). Jag är ingen vän av modern och samtida konst, men om du är det rekommenderas museet MACAN (Google Maps) ofta.

Slutligen finns det söder om staden, runt monumentet Pancasila Fire Monument TMII (Google Maps), en enorm park med många museer; jag var inte där, men ett par lokalbor hade rekommenderat den.

Jakartas katedral.

Boende i Jakarta

Jag tillbringade några nätter på Wonderloft Hostel Kota Tua, ett utmärkt billigt hostel mitt i Jakartas historiska centrum. Om du vill tillbringa en dag eller två i staden rekommenderar jag det.

Ta sig till Jakarta

Med tanke på stadens ekonomiska betydelse har Jakarta direktflyg till otaliga flygplatser i Indonesien. Flygplatsen har förbindelse med centrum både med tåg och buss; vilket alternativ som är bäst beror på var du tänker bo.

Även landvägen finns det direktbussar till tiotals och åter tiotals städer, bland annat Denpasar på Bali och Padang på Sumatra (cirka 24 timmars resa!). Dessutom finns det smidiga tågförbindelser till många städer på Java.

Torget Taman Fatahillah.

Bogor

Bogor, ungefär en timme söder om Jakarta, känt för sitt svalare klimat och sin botaniska trädgård, kan vara en utflykt om du bor i huvudstaden eller ett resmål i sig.

Att göra och se i Bogor

Den ikoniska botaniska trädgården i Bogor (Google Maps), en av de äldsta i Sydostasien, är ett måste. Inne i den ligger också presidentpalatset, som dock inte går att besöka (Google Maps). Även om det utan tvekan är ett trevligt ställe att tillbringa några timmar på ska du inte förvänta dig något märkvärdigt; inträdet kostar 25 000 IDR.

I övrigt finns det inte mycket mer att göra i staden; jag tillbringade faktiskt bara en natt där och åkte sedan till Bandung. Om du däremot är beredd att hyra en skoter och utforska omgivningarna kring Bogor kan du åka till hindutemplet Pura Parahyangan Agung Jagatkarta (Google Maps), vattenfallet Air Terjun Curug Nangka (Google Maps) eller gå upp på toppen av Mt Salak (Google Maps) (All Trails).

Presidentpalatset.

Boende i Bogor

Jag bodde på Rion Hostel Bogor, ett utmärkt hostel med bra läge och trevlig och hjälpsam personal. Rekommenderas varmt. Ett annat alternativ är GIO Guesthouse Bogor.

Ta sig till Bogor

Från Jakarta går det väldigt täta tåg; tiderna finns också på Google Maps. Från Jakartas flygplats till Terminal Damri (Google Maps) och omvänt går det dessutom direktbussar för alla som vill slippa åka via huvudstaden. Slutligen finns det smidiga direktförbindelser till Bandung med buss från Terminal Baranangsiang (Google Maps) och med minibuss från Lintas Shuttle BTM (Google Maps) och Jackal Holidays Luxury Shuttle (Google Maps), med mera; de sistnämnda kan också bokas på Traveloka.

Cimaja och Batukaras (surf på Java)

Som jag redan har sagt surfar jag inte, men Pantai Cimaja (Google Maps) och Pantai Batukaras (Google Maps) rekommenderas ofta av resenärer, särskilt den andra. Även på Java finns det många andra intressanta resmål för surfälskare; du hittar några idéer på den här sidan.

Teplantager i Bandung.

Bandung

Efter Jakarta och Surabaya är Bandung den tredje största staden på Java. Eftersom den ligger på cirka 700–800 meters höjd över havet har staden ett svalare och behagligare klimat än många andra indonesiska städer.

Att göra och se i Bandung

Staden är inte särskilt populär bland resenärer, som oftast hellre åker direkt till Yogyakarta från Jakarta och tvärtom, men om du har tid finns det några intressanta sevärdheter. Jag rekommenderar att du tar en sväng till Jalan Braga (Google Maps), en trevlig gata att promenera på, särskilt på kvällen när den delvis stängs för trafik. Du kan också besöka moskén Masjid Raya Bandung (Google Maps); jag var inte där, men jag har fått höra att man på helgerna får gå upp i minareten.

Vulkanen Tangkuban Perahu

Vulkanen Tangkuban Perahu (Google Maps) ligger norr om staden och är lätt att ta sig till på skoter. Jag hyrde min hos Vectoren Rental Motor (Google Maps). Vägen går ända fram till kraterkanten, där du har spektakulär utsikt. Tyvärr är inträdet för utlänningar riktigt ”dyrt”, 200 000 IDR på vardagar och hela 300 000 IDR på helgen (tio gånger så mycket som lokalborna!). Om du dessutom vill besöka den mindre kratern, där de varma källorna finns (Google Maps), tvingar de dig att ta en guide; priset går tydligen att förhandla om, men de verkar begära minst 100 000 IDR för vad som är en kort led, och jag tackade nej direkt. Ärligt talat, om du har en begränsad budget skulle jag förmodligen göra något annat, men även om du har råd, eftersom det ändå inte handlar om orimliga summor, är det här med att vilja kamma in så mycket pengar som möjligt från utlänningar något som jag personligen skulle försöka låta bli att stödja.

Före eller efter besöket vid vulkanen kan du stanna vid Taman Hutan Raya Ir. H. Djuanda (Google Maps), en park i utkanten av staden med en rad leder; inträdet kostar 55 000 IDR för utlänningar. Inget märkvärdigt.

Vulkanen Tangkuban Perahu.

Vita kratern

Vita kratern, eller Kawah Putih (Google Maps), ligger däremot söder om staden. Även här handlar det om en vulkan med ett minst sagt unikt landskap. Du måste lämna ditt fordon på parkeringen (Google Maps) och ta skyttelbussarna som pendlar till själva kratern. Inträdet inklusive skyttelbuss kostar 110 000 IDR. Biljetten ger tillträde till själva kratern, där det finns en väldigt stämningsfull sjö, men om du vill ta dig till utsiktsplatserna, som Sunan Ibu (Google Maps), måste du betala extra.

Jag rekommenderar också att du tar en sväng till de närliggande teplantagerna (Google Maps). Vid platsen som jag just angav är det lätt att komma in och du kan ta en kort promenad bland plantagerna. Du kan avsluta dagen i någon av de varma källorna i omgivningarna; jag var på Onsen Ranca Upas (Google Maps) och när allt kommer omkring rekommenderar jag den.

Vita kratern.

Boende i Bandung

Jag bodde på Nindya Biodistrict Hotel Bandung, ett rent och billigt kapselhotell med vänlig personal. Där finns också ett utmärkt coworkingutrymme. Läget är inte särskilt centralt, men jag tror inte att det är något problem. Rekommenderas.

Ta sig till Bandung

För resor till och från Jakarta eller Yogyakarta rekommenderar jag att du tar tåget, som är klart bekvämare än bussarna och mycket snabbare. Du kan boka på Traveloka.

Merapi och Merbabu, Yogyakarta.

Yogyakarta

Den här stora staden med ungefär en halv miljon invånare är överlägset det mest turistiga resmålet på hela Java, framför allt tack vare närheten till två av hela landets viktigaste och mest imponerande tempel. Men även staden har sin charm, och om du har en extra dag till förfogande är den definitivt värd ett besök.

Att göra och se i Yogyakarta

Som en av landets äldsta städer har Yogyakarta ett stort antal historiska byggnader. Den viktigaste är förmodligen sultanens palats (Google Maps), som inte kommer att få dig att tappa hakan men som du bör besöka; inne finns också en liten utställning och vid vissa tider kan du se musik- och dansföreställningar.

Inte långt därifrån rekommenderar jag sedan att du besöker Kampung Wisata Taman Sari (Google Maps), ett annat palats som tillhörde sultanen, där en av bassängerna förr användes av hans harem och han från ett intilliggande torn kunde … göra sitt val. Det här är förmodligen de två främsta sevärdheterna.

Kampung Wisata Taman Sari.

Jag var också på museet Vredeburg (Google Maps), som i princip handlar om historien bakom Indonesiens självständighet; inget speciellt, men det kostar inte mycket och det kan dessutom vara ett bra sätt att komma undan solen mitt på dagen. På kvällen kan du promenera längs Malioboro (Google Maps).

Hör dig för på plats, men åtminstone vid mitt senaste besök var vulkanen Merapi (Google Maps) särskilt aktiv, och på natten kunde man tydligt se lavan. Jag delade en Grab med några andra killar från hostelet till den här platsen (Google Maps), men utsikten var inte den bästa. En vän som i stället ställde sig på den här platsen (Google Maps) hade mer tur. Jag tror i alla fall att det också beror mycket på hur aktiv vulkanen är, och det verkar som att kratern ständigt förändras.

Vulkanen Merapi.

Borobudurtemplet

Jag har sett många tempel i mitt liv, men det här är utan tvekan ett av de mest imponerande, och det är ingen slump att det är världens största buddistiska tempel (Google Maps). Tyvärr går det inte längre att se soluppgången från templets topp som förr, och under dagen är tillträdet begränsat. Det finns nämligen två typer av biljetter: ”Temple Ground Ticket” och ”Temple structure Ticket”. Den första kostar 387 500 IDR och låter dig i princip bara gå runt templet, medan den andra kostar 455 000 IDR och låter dig gå upp till toppen, vilket jag verkligen rekommenderar. Den här typen av biljett finns dock bara i ett begränsat antal och du måste boka en tid. Under högsäsong kan biljetterna vara slutsålda flera veckor i förväg. All information du behöver hittar du på den officiella webbplatsen, där du också kan köpa biljetterna.

Foto med några lokala studenter.

Jag hade turen att besöka templet när det fortfarande gick att se soluppgången från toppen, och det var en fantastisk upplevelse, men ärligt talat, om du har en begränsad budget och det inte finns några ”Temple structure Ticket” kvar, tycker jag att det är lite svårt att motivera biljettpriset.

För att ta dig till platsen, som ligger bara 40 km från Yogyakarta, kan du ta en lokal minibuss som avgår ofta från terminalen Jombor (Google Maps) eller, ännu bättre, hyra en skoter.

Soluppgång från toppen av Borobudur.

Prambanantemplet

Med tanke på närheten till Borobudur hamnar det här komplexet av hindutempel ofta i skymundan, men platsen är fortfarande helt enastående och något du absolut inte får missa (Google Maps).

Ursprungligen bestod det av 240 tempel, men tyvärr har många förstörts under årens lopp och bara ruiner finns kvar. Dessutom orsakade den senaste jordbävningen 2006 ännu mer förstörelse. Det är fortfarande utan tvekan ett enastående verk. Även här tror jag att ett par timmar är mer än tillräckligt för att utforska det, så jag rekommenderar att du besöker båda under samma dag, men att du börjar med Borobudur, som definitivt är mer populärt och fullt av folk under dagen. Även här kan du köpa biljetten på den officiella webbplatsen, för 400 000 IDR. Platsen ligger bara 20 km från Yogyakarta och du kan lugnt ta dig dit med en lokal buss som avgår från tågstationen (Google Maps) eller på skoter.

Slutligen finns det ett tredje tempel i området, inte lika populärt och imponerande, som många rekommenderar men som jag själv inte har besökt: Ratu Boko (Google Maps).

Prambanantemplet.

Nepal Van Java och Sumbing

Nepal Van Java (Google Maps) vid foten av Sumbing (Google Maps) var en av höjdpunkterna på min senaste resa till Indonesien. Den pittoreska byn är fortfarande relativt okänd bland utländska turister och enligt mig är den absolut värd ett besök, särskilt i kombination med bestigningen av vulkanen Sumbing, även om utsikten redan från byn är hisnande. Så vitt jag vet finns det ingen kollektivtrafik som går till byn. Tillsammans med några andra killar valde jag att hyra en skoter direkt på guesthouset i Yogyakarta, och för att dela upp resan stannade vi vid vattenfallet Air Terjun Kedung Kayang (Google Maps), som inte alls är dumt och som jag när allt kommer omkring rekommenderar.

Air Terjun Kedung Kayang.

På nätet hittar du inte många boenden, men däremot finns det guesthouse. Vi hyrde ett par rum på Homestay Omah Biru (Google Maps). Två andra guesthouse som rekommenderas är Homestay Dua Saudara (Google Maps) och Bintang Homestay (Google Maps); för att boka kan du skicka ett meddelande på whatsapp till numret som du hittar på Google Maps.

Klockan 3:00 på morgonen, när vi var på väg upp mot vulkanens topp, fick vi veta av två andra inhemska turister att man tekniskt sett måste registrera sig på den här platsen (Google Maps) för att gå upp på vulkanen. För oss var det då för sent och vi lyckades inte göra det, men det gjordes i alla fall ingen kontroll.

Beroende på var du bor kan du spara in en del av stigningen genom att parkera i början av leden (Google Maps). Var dock försiktig, eftersom vägarna i byn är extremt branta: att köra uppför två personer på en automatskoter är tufft, om inte omöjligt, och att köra nedför utan motorbroms kräver bra bromsar. Vi gav oss i alla fall av runt 3:00 på morgonen och kom fram till Pos 3 Sunrise Point (Google Maps) lagom till soluppgången, runt 5:30.

Tanken var att ta oss till själva toppen, men efter soluppgången blev det helt molnigt, så vid Pos 4 (Google Maps) vände vi och gick tillbaka. Leden är riktigt lätt att följa och när allt kommer omkring välskött; GPS-koordinaterna hittar du i alla fall på All Trails. Om du bestämmer dig för att gå ända upp till toppen ska du veta att det är mer än 1 500 meters höjdskillnad, så det är inte direkt någon promenad! Många lokalbor verkar göra vandringen på två dagar och övernatta i tält, och en del betalar mototaxi (50 000–100 000 IDR) för den första delen av leden upp till Pos 1 (Google Maps). Att köra dit med eget fordon är förbjudet och jag skulle i alla fall inte rekommendera det – se själv så förstår du!

Soluppgång från Pos 3.

Mount Merbabu

Bestigningen av Mount Merbabu (Google Maps) med start i Yogyakarta är en relativt populär vandring. Av utlänningar tar de 350 000 IDR, vilket jag tycker är riktigt orimligt. I vårt fall fanns det inga lediga tider den dag vi hade valt, så jag gjorde något annat. För att göra vandringen måste du nämligen först registrera dig på den officiella webbplatsen och sedan välja en av de olika lederna: Suwanting (All Trails), Merbabu (All Trails), Wekas (All Trails) och Thekelan (All Trails).

I samtliga fall handlar det om en ansenlig höjdskillnad, så det är inget att ta lätt på. Om du dessutom bestämmer dig för att göra vandringen som dagsutflykt från Yogyakarta rekommenderar jag att du ger dig av tidigt på morgonen.

Andra saker att göra i närheten av Yogyakarta

Jag ska säga direkt att jag inte har besökt någon av följande sevärdheter, men en vän från trakten hade rekommenderat dem som en möjlig utflykt från Yogyakarta. Du kan börja dagen med att besöka grottorna Goa Pindul (Google Maps) och Goa Jomblang (Google Maps) och sedan njuta av stranden vid Pantai Pok Tunggal (Google Maps) eller Pantai Sadranan (Google Maps). Slutligen, innan du åker tillbaka till Yogyakarta, kan du stanna vid HeHa Sky View (Google Maps), där du har utmärkt utsikt över staden.

Boende i Yogyakarta

Vid mitt senaste besök i staden bodde jag på Ndalem Diajeng, mycket prisvärt, och ägaren är en otroligt trevlig och hjälpsam person. Rekommenderas. Om du letar efter något lite lyxigare är Ostic House ett jättefint hostel i Yogyakartas främsta turistområde; många av sängarna i sovsalarna (med luftkonditionering) är enkelsängar och inte våningssängar, och det finns ett välutrustat kök och ett gym. För dig som letar efter något lyxigt erbjuder Java Villas fina rum till konkurrenskraftiga priser.

Ta sig till Yogyakarta

Beroende på var du befinner dig kan du överväga inrikesflyg; bokar du i förväg kan de vara riktigt billiga. Landvägen från Jakarta, Bandung eller Surabaya (knutpunkten för Bromo) rekommenderar jag starkt att du åker tåg, som kan bokas på Traveloka. Till och från Karimunjawa hittar du detaljerade instruktioner här nedanför.

Nepal Van Java.

Karimunjawa

Den här ögruppen med 27 öar erbjuder orörda vita sandstränder, färgsprakande korallrev och en avslappnad atmosfär. Ett utmärkt resmål för alla som vill koppla av några dagar, och fortfarande relativt lite besökt av internationella resenärer.

Obs! Hela ögruppen ingår i en nationalpark, så när du kommer fram måste du betala 150 000 IDR på vardagar och 225 000 på helgen.

Pantai Alano.

Att göra och se på Karimunjawa

På huvudön, dit färjan kommer, finns det bokstavligen tiotals stränder; jag har förstås inte sett alla, men mina favoriter är Pantai Bobby (Google Maps) och Pantai Alano (Google Maps). De tar 5 000 IDR i inträde, men det är absolut värt det, eftersom de här stränderna, till skillnad från så många andra stränder i Indonesien, är rena och välskötta. Lite längre norrut kan du åka till Pantai Barakuda (Google Maps), där du kan ordna båtar till närliggande Pulau Cilik (Google Maps) för utmärkt snorkling. Sunset Beach (Google Maps) är, som namnet antyder, populär vid solnedgången. Stranden är inget speciellt och ganska full av folk; kvällen jag var där var det ett dj-set, och barer och restauranger saknas i alla fall inte. Om du letar efter en lite livligare atmosfär kan den passa dig.

Pantai Bobby.

Island Hopping Tour

Den här turen erbjuds lite överallt på ön och har en ganska standardiserad resrutt: två snorklingspass och lunch på en ö, i mitt fall Pulau Cemara besar (Google Maps). Ett utmärkt sätt att tillbringa dagen. De flesta boenden och researrangörer tar 250 000 IDR, men jag betalade 200 000 IDR genom att boka på CAFE WALAWARI (Google Maps), som bland mycket annat också hyr ut skotrar till riktigt förmånliga priser.

Pulau Cemara Besar.

Boende på Karimunjawa

Jag bodde på KALINDA HOMEY; de har både privata rum och en liten sovsal. Ett väldigt mysigt ställe, underbar personal, utsökt frukost och ett utmärkt läge. Rekommenderas varmt. Om du av någon anledning behöver övernatta i Jepara före eller efter besöket på ön finns det massor av guesthouse nära hamnen; jag delade ett rum på Samudra Hotel.

Ta sig till Karimunjawa

Om du kommer från Yogyakarta rekommenderar jag att du tar minibussen från DayTrans (Google Maps) och väljer Ferry Terminal i Jepara (Google Maps) som destination. Du kan boka online på den officiella webbplatsen, på Traveloka eller gå direkt till kontoret. När du väl är i Jepara har du två alternativ: snabbåten med Express Bahari, som kostar 200 000 IDR och som du kan boka själv i appen (båten är ofta fullbokad under högsäsong, så det är bra att boka i förväg), eller den långsamma färjan, som kostar 100 000 IDR och som du kan boka online på den här webbplatsen. När jag skrev den här guiden behövde man ha en lokal bank för att kunna betala. Ett annat alternativ är att ta färjan från Semarang (Google Maps), som går på natten och därmed sparar dig pengarna för boendet. I Semarang finns det också en flygplats med direktflyg till Bali och Jakarta. Vilket alternativ du än väljer går förbindelserna till ön inte varje dag, så försök planera dina förflyttningar. Flygen till ön har däremot, så vitt jag vet, inte kommit i gång igen efter covid.

Om du i stället kommer österifrån går det direktbussar från Terminal Bungurasih i Surabaya (Google Maps) till terminalen i Jepara (Google Maps). Jag reste åt motsatt håll; det gick en buss 8:30, 165 000 IDR inklusive lunch, cirka 8 timmars resa. Åtminstone när jag skrev den här guiden gick det inte att boka online. Jag rekommenderar att du hör dig för på plats.

Bromo.

Obs! Följande resmål, Malang, Bromo, Tumpak Sewu och Ijen, erbjuder flera olika sätt att ta sig runt. Om du har ont om tid och inte vill köra eller använda kollektivtrafik är det absolut värt att överväga en tur, eftersom priserna är väldigt konkurrenskraftiga. Snarare än en tur är det i princip en delad taxi som kan ta dig till Bromo, Tumpak Sewu och Ijen och avsluta resan i hamnen, där du tar färjan direkt till Bali. Annars kan du göra bara Bromo och Ijen eller bara Bromo och Tumpak Sewu; det finns massor av alternativ och, särskilt om du reser i grupp, kan du i praktiken skapa en skräddarsydd resrutt. Allt det här kan förstås också ordnas i omvänd riktning om du kommer från Bali.

Alternativet som jag rekommenderar för dig som vill ha lite mer självständighet är att hyra en skoter i Malang (jag hyrde min hos Rental Motor Malang FALSUD) eller Probolinggo och köra rundslingan Malang, Bromo och Tumpak Sewu under flera dagar. Avstånden är korta och vägarna är i bra skick. Slutligen kan du välja att ta dig runt med kollektivtrafik; mer information hittar du i avsnitten om de enskilda resmålen.

Malang

Malang är inte något särskilt populärt resmål bland resenärer, men det kan vara en utmärkt bas för att utforska området på skoter eller besöka Tumpak Sewu som dagsutflykt.

Att göra och se i Malang

Som jag nämnde finns det inte mycket att göra i staden; den enda riktiga sevärdheten är Kampung Warna Warni Jodipan, eller ”regnbågsbyn” (Google Maps). Det är ett fint projekt för att rusta upp och lyfta fram en väldigt fattig stadsdel, där husen, taken och gränderna har målats i starka färger, vilket i praktiken har gjort stadsdelen till en turistattraktion. Enligt mig inget märkvärdigt, men definitivt ett trevligt sätt att fördriva ungefär en timme. Inträdet kostar 10 000 IDR.

Malang är också en utmärkt bas för att ordna vandringen till vulkanen Semeru (Google Maps), som med sina 3 676 m är den högsta på Java. Den var särskilt aktiv vid mitt senaste besök, så det gick inte att gå upp, men en lokal kille som jag träffade i Yogyakarta, och som under årens lopp har bestigit alla vulkaner på Java, beskrev den som sin favoritbestigning. Vandringen görs normalt på 2–3 dagar (All Trails).

Regnbågsbyn.

Boende i Malang

Jag tillbringade en natt på Condro Wulan Hostel, ett väldigt fint hostel med underbar personal i ett bostadsområde utanför centrum. Läget är inte särskilt praktiskt, men jag skulle ändå rekommendera det. En Grab från centrum är inte alls dyr. Priserna för turerna till Bromo, Tumpak Sewu och Ijen är väldigt konkurrenskraftiga.

Ta sig till Malang

Malang har bra tågförbindelser med de viktigaste resmålen i omgivningarna: Yogyakarta, Surabaya, Probolinggo (Bromo) och Banyuwangi (Ijen). Du kan boka online på Traveloka. Om du kommer från Karimunjawa till Terminal Bungurasih i Surabaya (Google Maps) går det expressbussar ofta från plattform 7 för 40 000 IDR.

Bromo

Det här är utan tvekan den mest berömda av Javas vulkaner och dessutom en av mina absoluta favoritvyer från alla mina resor, så pass att jag har varit där två gånger under årens lopp, något jag annars brukar undvika. Njut av det här overkliga landskapet så mycket du kan!

Soluppgång över Bromo.

Att göra och se vid Bromo

Redan innan du kommer fram till Bromo kan du, om du reser på skoter eller har en privat chaufför, överväga att stanna vid vattenfallet Air Terjun Madakaripura (Google Maps). Det är ett riktigt imponerande vattenfall som tyvärr, lite som resten av området, verkar ha tagits över av ”den lokala maffian”. Vid mitt senaste besök var vattenfallet till och med officiellt stängt på grund av kraftiga regn som hade skadat vägen, men lokalborna hade bestämt att det gick att besöka ändå, förutsatt att man betalade för den obligatoriska guiden och taxiservicen. Läs några färska recensioner, men om inget har förändrats skulle jag, hur vackert vattenfallet än är, undvika att stödja sådant beteende.

När du väl har kommit fram till Cemoro Lawang (där ingången till nationalparken ligger och där lederna till de viktigaste utsiktsplatserna börjar) kan du äntligen njuta av den otroliga utsikten över Bromo och Semeru i bakgrunden. I byn erbjuds många turer, men du behöver inte gå med i någon för att till fullo njuta av den här enastående platsen.

Även om soluppgången över Bromo sedd från utsiktsplatsen Seruni är extremt populär och ofta överfull är den praktiskt taget ett måste (Google Maps); om du har lust att gå lite längre rekommenderar jag personligen att du går upp till King Kong Hill (Google Maps).

Soluppgång från King Kong Hill.

I byn erbjuds transport till häst eller med jeep (fram till en viss punkt inte långt från Seruni), men ärligt talat behövs det absolut inte. Det räcker att ge sig av i god tid på morgonen, så tar du dig lugnt till utsiktsplatsen till fots. Alla utsiktsplatser är gratis och kräver inte att du betalar inträde till nationalparken!

Efter soluppgången åker alla organiserade turer sedan till själva kratern på Bromo. Det gör den ganska full av folk, så om du bestämmer dig för att tillbringa ytterligare en natt i Cemoro Lawang är mitt tips att besöka kratern på eftermiddagen. Du måste i alla fall betala inträde till parken (220 000 IDR, som stiger till 320 000 IDR på helger och lokala helgdagar)

Du kan lugnt gå till vulkanens krater (Google Maps); från byn tar det ungefär 45 minuter till fots. Om du vill kan du gå upp på toppen av den närliggande vulkanen Batok (Google Maps). Om du vill slippa betala inträdet finns det flera inofficiella stigar in i parken, som den på den här platsen (Google Maps) och den här platsen (Google Maps).

Kratern på Bromo.

Boende i Cemoro Lawang (Bromo)

Vid mitt senaste besök delade jag ett rum på Gigafa homestay, inget speciellt, men mitt i augusti fanns det inte mycket att välja på, och de här guesthousen, en bit utanför Cemoro Lawang, brukar vara billigare; har du eget fordon är de en bra idé. Om du reser med kollektivtrafik rekommenderar jag att du bor i Cemoro Lawang.

Ta sig till Cemoro Lawang (Bromo)

Att ta sig till vulkanen, och närmare bestämt till byn Cemoro Lawang, är ganska enkelt. Om du reser på skoter är vägen i utmärkt skick; det enda råd jag vill ge är att ta en skoter med stor motor, särskilt om du delar den med någon. Vägen som leder till byn är på sina ställen riktigt brant. Till och från vattenfallet Tumpak Sewu kan du köra genom nationalparken över det som kallas ”sea of sand”. Det är dock en sandig väg som kräver goda körkunskaper; jag såg själv massor av människor ramla. Dessutom måste du, om du inte bestämmer dig för att lämna Cemoro Lawang samma dag som du besöker nationalparken, betala inträdet igen, eftersom vägen går genom parken. Överväg alltså att ta ”den långa vägen runt”.

Med kollektivtrafik är staden som fungerar som knutpunkt Probolinggo: oavsett om du kommer västerifrån eller österifrån kliver du på första tåget till Probolinggo (Google Maps). Du kan boka på Traveloka. När du väl har kommit fram till tågstationen tar du en Grab till busstationen Bayuangga (Google Maps). Från flygplatsen i Surabaya går det täta förbindelser med allmän buss direkt till busstationen Bungurasih.

Obs! När du väl har kommit fram till Probolinggo, med buss eller tåg, börjar ”problemen”. Om du kommer med buss från Surabaya eller Banyuwangi (vulkanen Ijen), kliv av först när du har kommit fram till busstationen Bayuangga, och misstro alla som säger åt dig att kliva av någon annanstans, och det gäller även chauffören. När du kommer fram till busstationen (men även tågstationen) blir du bokstavligen överfallen av folk som till en början kan vara vänliga, men om du inte gör som de säger kan de i vissa fall bli aggressiva. Ignorera dem från första början och var i alla fall beredd på vad som med all sannolikhet blir en ganska obehaglig situation.

Minibussarna till Cemoro Lawang avgår i alla fall strax utanför terminalen till höger (Google Maps) när de har fått ihop 10–15 passagerare. Jag upprepar: ignorera alla som försöker hjälpa dig, eller som säger att alla boenden i Cemoro Lawang är fullbokade, eller vilket annat skitsnack de nu hittar på; ge inte dina pengar i förskott till någon och betala först när bussen/minibussen har kört iväg. Om minibussen skulle stanna på vägen vid falska kontrollstationer för nationalparken, ta inte fram ett öre: den riktiga ingången ligger i slutet av byn, och den enda avgift du måste betala är 10 000 IDR för underhållet av byn. Om du reser i grupp eller inte har en begränsad budget kan du överväga att dela en Grab till byn för att slippa alla sorters problem.

Vägen som korsar ”sea of sand”.

Vattenfallet Tumpak Sewu

Det ikoniska vattenfallet Tumpak Sewu (Google Maps) är utan tvekan ett av de mest berömda i Indonesien. Det kan bli extremt mycket folk mitt på dagen, särskilt på helgerna, men det är ändå värt ett besök eftersom det är riktigt imponerande. Om du går in från den här sidan (Google Maps) tar de 50 000 IDR för tillträde till utsiktsterrassen; därifrån kan du sedan gå ner till själva vattenfallet, där de tar ytterligare 50 000 IDR. När du väl är nere rekommenderar jag dessutom att du går till vattenfallet Goa Tetes (Google Maps), där du hittar en stig som går upp genom vattenfallet till en liten grotta. Om du går in direkt från motsatt sida, alltså utan att passera utsiktsterrassen, borde du i teorin bara behöva betala 50 000 IDR i inträde (Google Maps).

Även om många, inklusive undertecknad som hade ett tåg att passa, bara besöker Tumpak Sewu, finns det i omgivningarna minst fyra andra sevärda vattenfall som är värda ett besök om du har tid: Coban Ciblungan (Google Maps), Air Terjun Kabut Pelangi (Google Maps), Air Terjun Kapas Biru (Google Maps) och Coban Sriti (Google Maps).

Vattenfallet Tumpak Sewu.

Boende vid vattenfallet Tumpak Sewu

Om du har tid, och framför allt inte bara vill besöka vattenfallet Tumpak Sewu, tror jag att det är värt att tillbringa en natt i närheten, kanske till och med två beroende på när du kommer fram. Jag delade i alla fall ett rum på D’corner Homestay. De har dock även en sovsal. Stället är inget märkvärdigt, men personalen är väldigt trevlig. När allt kommer omkring rekommenderar jag det. Ungefär tjugo minuter till fots från vattenfallet och nära en bra billig warung.

Ta sig till vattenfallet Tumpak Sewu

Som jag redan har sagt kan du, om du reser på skoter till och från Bromo, köra genom nationalparken över det som kallas ”sea of sand”. Det är dock en sandig väg som kräver goda körkunskaper; jag såg själv massor av människor ramla. För de flesta tror jag att det är bättre att ta ”den långa vägen runt”.

Med kollektivtrafik tror jag att det alltid lönar sig att åka via Malang: från Terminal Bayangan Gadang (Google Maps) tar du bussen mot Lumajang och kliver av längs vägen där vattenfallet ligger. Om du tänker åka till vattenfallet som dagsutflykt, försök ge dig av tidigt på morgonen, eftersom den sista bussen tillbaka till Malang lär gå runt 15:00.

Vattenfallet Tumpak Sewu.

Banyuwangi och Bondowoso (Kawah Ijen)

Kawah Ijen, som oftast bara kallas ”Ijen”, är en vulkan som kanske inte är lika fotogenisk som ”grannen” Bromo, men den är utan tvekan spektakulär och definitivt värd ett besök på en resrutt på Java. Det är en aktiv vulkan med en svavelgruva inne i kratern, som till stor del är fylld med vatten och bildar en sur sjö med en alldeles speciell blå färg.

De Djawatan Forest.

Kawah Ijen

Vandringen till vulkanen görs oftast på natten, så att du först ser den ”blå elden”, som orsakas av brinnande svavel som tränger fram på kraterns botten, och sedan går upp till toppen igen för att beundra soluppgången: en oförglömlig upplevelse.

Det enda negativa med hela upplevelsen är att se de stackars lokala gruvarbetarna som bär enorma mängder svavel upp och ner för vulkanen och måste väja för alla turister som trängs på leden.

Banyuwangi är den viktigaste knutpunkten för att besöka vulkanen Ijen, med tanke på närheten till Bali och tillgången till det smidiga järnvägsnätet som förbinder staden med resten av ön. Om du vill går det ändå att besöka den även västerifrån, via Bondowoso. Det mest praktiska och billigaste valet för att besöka vulkanens krater är i alla fall att boka en tur från någon av de två städerna. Kollektivtrafik finns inte.

Om du väljer Banyuwangi eller Bondowoso som utgångspunkt spelar liten roll; det borde enbart vara ett logistiskt val. Om du till exempel kommer västerifrån och fortsätter österut (Bali) kan du välja Bondowoso och via turen ordna transfern till Banyuwangi, där du sedan tar färjan till Bali. I praktiken kan du också helt enkelt åka direkt till Banyuwangi och ordna allt därifrån. Jag skulle välja det alternativet, om inte annat för att du då kan ta dig fram bekvämt med tåg.

Soluppgång över Ijen.

Vad du än väljer kan turen till vulkanen kosta dig allt mellan 500 000 IDR och 750 000 IDR; priset inkluderar oftast transport, guide, inträde till parken och gasmask (kratern är i praktiken en svavelgruva och gasutsläppen är extremt skadliga). Om du ordnar turen från Banyuwangi ingår ibland även ett besök vid två vattenfall längs vägen.

Leden som leder till kratern är cirka 3 km lång och ganska brant, och om du är i form kan du klara sträckan på mindre än en timme. Kom i alla fall ihåg att ta med dig åtminstone en tröja till när du kommer upp på toppen, och en ficklampa om turen inte tillhandahåller en. Om du vill spara lite kan du ordna bara transporten; guiden behövs absolut inte.

Slutligen, om du bestämmer dig för att bo i Banyuwangi, kan du överväga att besöka De Djawatan Forest (Google Maps). Här finns riktigt fascinerande hundraåriga träd. Inget märkvärdigt, men om du har några timmar över före eller efter vulkanbestigningen är det definitivt värt att ta en sväng dit. Inträdet kostar 17 000 IDR. För att ta mig dit delade jag en Grab med en väninna, och sedan lät vi oss köras direkt till bryggan för att ta färjan till Bali.

De Djawatan Forest.

Boende i Banyuwangi och Bondowoso

Banyuwangi: Jag delade ett rum på Good Feeling Ijen Banyuwangi, rena och billiga rum, trevlig och hjälpsam personal. Ijen Backpacker och Ninap hostel verkar vara två utmärkta alternativ om du letar efter en sovsal.

Bondowoso: Här finns det mycket färre alternativ för boende; Ijen Bondowoso Home Stay verkar inte så dumt.

Ta sig till Banyuwangi och Bondowoso

Banyuwangi: till och från Probolinggo går det direktbussar, men som du har läst tidigare är bussterminalen i Probolinggo helt enkelt en mardröm. Om du vill slippa onödiga diskussioner, ta tåget: det är bekvämare, kostar mindre och du behöver inte ha att göra med bedragarna som jag nämnde tidigare. Du kan boka online på Traveloka.

Till och från Bali går det täta förbindelser från terminalen Mengwi Bus Terminal i Denpasar (Google Maps) till terminalen Terminal Bus Pelabuhan Gilimanuk (Google Maps). Du kan boka via whatsapp med Sehati Bus; nummer och tider hittar du på deras instagramsida, och jag betalade 50 000 IDR. Från hamnen i Gilimanuk (Google Maps) går färjan fram och tillbaka till hamnen i Ketapang (Google Maps), strax utanför Banyuwangi, ofta både dag och natt; den kostar 15 000 IDR och du kan boka online på den här webbplatsen. Åtminstone när jag skrev den här guiden behövde man ha en lokal bank för att kunna betala. I närheten av hamnen finns det folk som kan göra det åt dig mot en liten avgift.

Bondowoso: till och från Probolinggo är bussen det enda tillgängliga alternativet. Om du kommer från Bali och vill fortsätta mot Bromo kan du, efter att ha gått upp till kratern, ordna turen så att du sedan blir avsläppt i Bondowoso. Därifrån kan du sedan ta bussen till Probolinggo eller helt enkelt åka tillbaka till Banyuwangi och ta tåget.

Lasten som de stackars gruvarbetarna bär på axlarna.

BALI

Bali är överlägset den populäraste och mest turistiga ön i hela den indonesiska ögruppen. Jag var på Bali första gången 2016 och senast 2024, och att säga att ön har förändrats en hel del under årens lopp vore en rejäl underdrift. Det beror förstås helt på vad du letar efter, men för min del är södra Bali numera något ”att undvika”; Indonesien och Bali självt har mycket bättre saker att erbjuda.

Obs! Tack vare sin kompakta storlek passar Bali riktigt bra att utforska på skoter. Om du reser med tillräckligt lätt packning rekommenderar jag starkt att du hyr en skoter direkt när du kommer fram och behåller den under hela vistelsen.

Vid mitt senaste besök kom jag från Java till Denpasar och hyrde en skoter hos Bali Rental Motor BRM Rent Bike In Bali (Google Maps), och du kan ta den med dig till Lombok också. Jag betalade 1 miljon för 17 dagars hyra. Med det sagt finns det bokstavligen tiotals uthyrare på södra Bali där du kan hyra en skoter; beroende på var du bor borde en enkel sökning på Google Maps ge dig flera alternativ.

Agung.

Södra Bali (Denpasar, Kuta, Seminyak, Legian och Sanur)

Södra Bali är öns, och dessutom hela landets, främsta turistområde. Som jag nämnde är jag inte direkt något fan av det här området. Men det är lika sant att om du letar efter bekvämlighet, service, västerländska restauranger, nattliv osv. osv. kan det passa dig.

Att göra och se på södra Bali (Denpasar, Kuta, Seminyak, Legian och Sanur)

För enkelhetens skull hittar du i det här avsnittet information om alla resmål som jag just nämnde, som ingår i vad man skulle kunna kalla ”Denpasars storstadsområde”. Det som förr var små, klart åtskilda byar har nämligen, efter den turismdrivna utvecklingen, numera blivit omöjliga att skilja från varandra.

Kuta

Kuta (Google Maps) är förmodligen öns mest västerniserade resmål; här kan du räkna med att hitta otaliga barer och ställen där du kan supa dig full för några euro, de stora kedjorna som McDonald’s, Starbucks och Hard Rock, men också en strand som inte alls är dum och där du kan surfa. Ett område som definitivt är överfullt, särskilt under högsäsong.

Seminyak och Legian

Seminyak (Google Maps), som ligger strax norr om Kuta, är ett annat populärt resmål i Denpasars storstadsområde; det är förmodligen också det mest förfinade i området, med många lyxboenden och därför lite högre priser. Stranden är fin och mindre full av folk och har massor av barer/kiosker, men till skillnad från Kuta passar den inte för surfing. Mellan Seminyak och Kuta ligger slutligen Legian (Google Maps), som i praktiken kan ses som ett mellanting mellan de två.

Uluwatutemplet.

Canggu

Canggu (Google Maps) ligger ett tiotal kilometer norrut; förr var det klart det minst trånga och turistiga av orterna längs västkusten runt Denpasar, men de senaste åren har det formligen exploderat, eftersom det är särskilt populärt bland digitala nomader. Här kan du räkna med den klassiska atmosfären med laptops på varje kafé, veganrestauranger, coworkingutrymmen och yogastudior i varje gathörn.

Stranden och surfen är inte alls dåliga och nattlivet har inte heller mycket att avundas stränderna längre söderut.

Sanur

Sanur (Google Maps) ligger, till skillnad från alla orter runt Denpasar som jag just nämnde, längs östkusten och är ett av öns äldsta resortområden; det anses vara ett resmål för äldre och barnfamiljer. Atmosfären är betydligt mer avslappnad än på västkusten, stranden är fin och klart mindre full av folk men passar inte för surfing; däremot är förhållandena bra för kitesurfing. Sanur är dessutom den idealiska basen för utflykter till öarna Nusa Penida, Lembongan och Ceningan (båtarna avgår från hamnen i Sanur) och till många andra resmål på öns östra del, om du bara vill göra dagsutflykter utan att byta bas.

Tanah Lot vid solnedgången.

Sevärdheter på södra Bali

För att avsluta det här avsnittet om det som jag gärna kallar Denpasars storstadsområde: vilket som helst av resmålen som jag just har beskrivit kan användas som bas för att utforska sevärdheterna på södra Bali. Många gör dagsutflykter till hela resten av ön utan att någonsin lämna det här området, men jag tycker inte att det är särskilt vettigt.

Tanah Lot (Google Maps), ett av öns mest ikoniska tempel och särskilt stämningsfullt (och populärt) vid solnedgången, ligger längs kusten cirka 10 km norr om Canggu. Taman Ayun (Google Maps) ligger däremot cirka 25 km norr om Denpasar och brukar vara mindre fullt av folk. Jag rekommenderar att du hyr en skoter eller tar taxi och besöker det senare på eftermiddagen innan du beger dig till Tanah Lot för solnedgången. Beroende på var du bor kan du också ta en sväng till vattenfallet Tegenungan (Google Maps).

Bukithalvön, som ligger söder om Denpasar, är särskilt känd för templet Uluwatu (Google Maps), utan tvekan ett av de mest spektakulära på ön; det ligger på toppen av en klippa som stupar rakt ner i havet, är verkligen dramatiskt och definitivt värt ett stopp. Jag rekommenderar att du tar en sväng till Suluban Beach (Google Maps), en liten strand som du når genom att gå nerför några trappor; den passar inte särskilt bra för bad, men den ligger inklämd mellan klipporna och är riktigt fin. Uppe på klippan finns sedan många barer och ställen där du kan titta på surfarna eller helt enkelt beundra solnedgången. Delpi Cafe är särskilt trevligt. Området kallas ”Blue Point”. Andra stränder på halvön som är värda ett besök är definitivt Balangan Beach, Bingin Beach och Padang Padang.

Templet Taman Ayun.

Boende på södra Bali (Denpasar, Kuta, Seminyak, Legian, Canggu och Sanur)

Det finns bokstavligen tusentals boenden i den här delen av Bali, men om du inte är intresserad av nattlivet och bara letar efter ett lugnt läge som är strategiskt både för att ta dig till flygplatsen och för att ta speedbåtarna till Nusa- och Giliöarna, rekommenderar jag Suwardika Homestay & Dormitory. Det här är en riktig homestay i ett traditionellt balinesiskt hus, komplett med ett litet tempel. Familjen är riktigt trevlig och gästfri. Andra boenden där jag själv har bott i delat rum och som jag rekommenderar är Nakula Familiar Inn i Denpasar, Kampoeng Saya i Seminyak och New Mekar Jaya Hotel i Kuta.

Ta sig till södra Bali (Denpasar, Kuta, Seminyak, Legian och Sanur)

För förbindelser till och från Balis flygplats finns det, om du reser med lätt packning, en jättesmidig gångingång (Google Maps) där du kan ta en mototaxi eller bli avsläppt för en spottstyver jämfört med priserna de begär inne på flygplatsen. Det är bokstavligen 5 minuter till fots från terminalens utgång. Annars är det normalt billigare att boka transfern med Klook än att ta en vanlig taxi, och det finns en sorts officiell lounge där du kan vänta med Klooks personal, som kan hjälpa dig att kontakta chauffören om du skulle behöva. Kollektivtrafiken till och från flygplatsen är praktiskt taget obefintlig.

Traditionell dans- och musikföreställning.

Ubud

Den lilla staden, som blev berömd genom boken Lyckan, kärleken och meningen med livet, ser för besökarna ut som en enda samling byggnader, men består i själva verket av hela 14 olika byar som det dock, med tanke på den kraftiga expansionen till följd av turismen, numera är svårt att skilja åt. Lite som på södra Bali har den autentiska atmosfären enligt mig försvunnit för länge sedan och lämnat plats åt horder av turister, igenkorkade gator och souvenirbutiker. Ubud är ändå en utmärkt bas för att utforska de många sevärdheterna i omgivningarna.

Templet Pura Tirta Empul.

Att göra och se i Ubud

När man pratar om Ubud, och särskilt om dess centrum, syftar man på området där den centrala marknaden (Google Maps), som numera har förvandlats till en souvenirmarknad, och Ubuds palats (Google Maps) ligger. I omgivningarna finns många tempel som är värda ett besök, bland annat Taman Saraswati (Google Maps) och Pura Gunung Lebah (Google Maps), där du om du vill kan gå en kort slinga som, om vädret tillåter, ger utsikt över Agung (Google Maps).

Ett besök i Ubud kan förstås inte anses avslutat utan en promenad i den berömda Monkey forest (Google Maps): en skog/helgedom där tiotals apor vandrar fritt bland träden och några ruiner. Även om det är extremt turistigt är det inte så dumt. Dessutom var det fina traditionella dans- och musikföreställningar när jag var där. Inträdet kostar 100 000 IDR; undvik att ta med dig mat, eftersom aporna definitivt skulle försöka stjäla den, ofta aggressivt.

Monkey Forest.

Andra tempel som kräver lite längre resväg men som du lugnt kan besöka som dagsutflykt från Ubud är Goa Gajah (Elefantgrottan) (Google Maps), Gunung Kawi Tampaksiring (Google Maps), Pura Kehen (Google Maps) och Pura Tirta Empul (Google Maps). Det sistnämnda är templet där du kan delta i den traditionella ”reningsritualen” med vatten.

Om du ger dig av tidigt på morgonen på turen som jag just beskrev kan du lägga till ett besök vid de berömda risterrasserna i Tegalalang (Google Maps) som första stopp för att undvika turistmassorna, vattenfallet Tukad Cepung (Google Maps), som ligger några kilometer från Pura Kehen, och den traditionella byn Desa Wisata Penglipuran (Google Maps). Andra vattenfall i närheten av Ubud som är värda ett besök är Tibumana (Google Maps) och Kanto Lampo (Google Maps).

Risterrasserna i Tegalalang.

Boende i Ubud

Vid mitt senaste besök delade jag ett rum på Bulan Bali Guest House. Inget märkvärdigt, men om du letar efter något billigt är det inte så dumt.

Ta sig till Ubud

Om du inte tar dig runt på skoter är Grab, Gojek och Indrive alltid ett bra alternativ, och när allt kommer omkring billigt om du delar. Perama erbjuder skyttelbussar till hederliga priser. Slutligen kan du ta en bemo (lokal transport) från Terminal Batubulan (Google Maps).

Centrala Bali (Munduk och Bedugul)

Bedugul är namnet på området i mitten av ön som består av några byar, bland annat byn Bedugul och närliggande Munduk. Hela området sträcker sig runt tre kratrar av vulkaniskt ursprung.

Risfälten i Jatiluwih.

Att göra och se på centrala Bali (Munduk och Bedugul)

Redan innan du kommer fram till Bedugul från södra Bali eller Ubud finns det ett par intressanta stopp, som risfälten i Jatiluwih (Google Maps), som utan tvekan är bland de vackraste och mest vidsträckta på hela ön. Längs huvudvägen, på den här platsen (Google Maps), tar de 50 000 IDR för tillträde till byn och risterrasserna. Om du vill slippa betala kan du parkera vid templet Pura Luhur Besikalung (Google Maps) och gå uppför till fots. Inte långt därifrån ligger de varma källorna Air Panas Angseri (Google Maps). Dessutom finns det två fina vattenfall längs vägen: Air Terjun Leke Leke (Google Maps) och Air Terjun Nungnung (Google Maps).

I själva Bedugul är den främsta sevärdheten utan tvekan templet Ulun Danu Beratan (Google Maps), som ligger vid stranden av sjön Beratan och utan tvekan är ett av öns vackraste, mest ikoniska och tyvärr mest överlupna tempel. Vid mitt senaste besök på Bali åkte jag förbi på skoter och parkeringen var full av turistbussar; jag vågar inte tänka på hur det var inne. Ärligt talat är jag inte övertygad om att det är värt att åka dit. Samma sak gäller den populära balinesiska porten ”Bali Handara Gate” (Google Maps) inte långt därifrån, där du bokstavligen måste ställa dig i kö (och betala) för att ta ett foto. Tja.

Air Terjun Melanting.

Även om Sekumpul Waterfall (Google Maps) inte ligger precis i Bedugul är den relativt lätt att ta sig till härifrån. Det är ett av Balis vackraste vattenfall, men tyvärr tvingar de dig numera att ta en guide för 150 000 IDR per person plus ytterligare 20 000 IDR i inträde. I samma område finns två andra vattenfall: Hidden Waterfall (Google Maps) och Fiji (Google Maps); lederna finns inlagda på Organic Maps. Du behöver absolut ingen guide. Personligen skulle jag undvika att stödja de här människorna.

I Munduk är det däremot klart mindre folk, och du kan bokstavligen tillbringa hela dagar med att gå från det ena vattenfallet till det andra. Jag rekommenderar att du börjar med Air Terjun Munduk (Google Maps) och sedan går ner mot de andra vattenfallen till fots; lederna och de olika vattenfallen, som Golden Valley Waterfalls (Google Maps), finns inlagda på Organic Maps. Om du vill kan du gå ända ner till Air Terjun Melanting (Google Maps). Andra vattenfall inte alltför långt från Munduk är de imponerande tvillingvattenfallen Banyumala (Google Maps).

Slutligen kan du utforska risterrasserna (Google Maps) vid solnedgången och äta middag på ikoniska Warung Heaven (Google Maps).

Air Terjun Munduk.

Boende i Munduk

Vid mitt senaste besök delade jag ett rum på Taman Ayu Homestay. Mycket prisvärt och fin utsikt över dalen direkt från rummet. Trevlig och hjälpsam personal.

Ta sig till Munduk

Om du inte tar dig runt på skoter är Grab, Gojek och Indrive alltid ett bra alternativ. Perama erbjuder skyttelbussar till hederliga priser.

Risfälten i Munduk.

Lovina

Lovina på öns nordkust är ett av mina favoritresmål på Bali; området är relativt lite turistigt och atmosfären klart avslappnad, och stranden är inte bland de bästa men inte heller så dum.

Att göra och se i Lovina

Redan innan du kommer fram till Lovina kan du, längs vägen som går ner mot Lovina, stanna vid vattenfallen Gitgit (Google Maps) och Aling-Aling (Google Maps).

Vattnen utanför Lovina besöks av delfiner som syns praktiskt taget varje dag, och därför står det mitt på huvudtorget en enorm staty tillägnad de här vackra djuren, och det är ingen slump att alla turistföretag i byn erbjuder utflykter för att se dem.

Från Lovina går det också att ordna dyk- och snorklingsturer till den inte så avlägsna nationalparken Taman Nasional Bali Barat, med en riktigt färgsprakande havsbotten och utmärkta förhållanden. Med tanke på att det är en nationalpark blev jag dock riktigt besviken över mängden skräp på stranden.

En annan populär sevärdhet i närheten av Lovina är, för omväxlings skull, de många vattenfallen. Om du redan har varit vid Gitgit och Aling-Aling kan du besöka Sing Sing (Google Maps) och Blahmantung (Google Maps) och sedan stanna vid Brahma Vihara Arama (Google Maps), öns största buddistiska tempel. Inte långt därifrån ligger de varma källorna Banjar (Google Maps).

Ta sig till Lovina

Om du inte tar dig runt på skoter är Grab, Gojek och Indrive alltid ett bra alternativ. Perama erbjuder skyttelbussar till hederliga priser.

Köp lite frukt av den trevliga damen som står på torget!

Östra Bali (Padang Bai, Kintamani, Amed och Amlapura)

Den östra delen av ön är överlägset min favorit. Långt från kaoset på södra Bali erbjuder den inte bara en lugnare atmosfär och lägre priser, utan också massor av intressanta sevärdheter.

Att göra och se på östra Bali (Padang Bai, Kintamani, Amed och Amlapura)

Det handlar om ett väldigt stort område med många sevärdheter som ligger mellan de olika resmålen; jag ska försöka följa en viss logik, men sedan överlåter jag åt dig att optimera förflyttningarna efter dina intressen.

Padang Bai

Padang Bai är en liten hamnstad som man främst besöker eftersom båtarna till Giliöarna och ön Lombok avgår från dess hamn; även om det för många helt enkelt är ett genomfartsställe är det, om du har tid, värt att tillbringa ett par dagar här. Huvudstranden, där hamnen ligger, är inte alls fin, men det räcker att ta sig till nästa vik österut eller västerut för att hitta utmärkta stränder. Blue Lagoon (Google Maps) i öster är inte dum och har utmärkt snorkling, medan Bias Tugel (Google Maps) i väster är en jättefin vit sandstrand som passar bra för bad. Slutligen finns det ett par tempel som du kan besöka: Pura Luhur Silayukti (Google Maps), och utanför staden Pura Goa Lawah (Google Maps), som har en grotta full av fladdermöss, vilket gör det lite mer intressant, men inget märkvärdigt.

Stranden Bias Tugel.

Kintamani (Batur)

Redan innan du kommer fram till Kintamani, när du åker norrut från Padang Bai, kan du stanna vid vattenfallet Gembleng (Google Maps), där den ikoniska naturliga infinitypoolen finns. Vattenfallet i sig är inget speciellt, men enligt mig är det kanske det bäst skötta på ön: ingen maffia eller obligatorisk guide, det enda de ber om är en donation vid ingången, och det finns en fin restaurang med utmärkt utsikt och god mat. Inte långt därifrån längs vägen kan du stanna vid risfälten i Sidemen (Google Maps). Slutligen tror jag att det är värt att besöka Besakihtemplet. Enligt mig öns mest imponerande.

Med det sagt är Kintamani ett bergigt område i nordöstra Bali, särskilt känt för Batur och sjön med samma namn som ligger vid dess fot. Mellan de två ligger den lilla byn Toya Bungkah, där de flesta av områdets turistboenden finns och som fungerar som utgångspunkt för vandringarna, särskilt för den populära bestigningen av Batur för att se soluppgången (Google Maps)

Även om många föredrar att gå med i en organiserad tur är det, tvärtemot vad lokalbefolkningen vill få dig att tro, inte olagligt att gå upp till toppen utan guide. Det finns massor av olika leder (All Trails) (All Trails) (All Trails). Tyvärr verkar många färska kommentarer tyda på att den lokala maffian har tagit kontrollen och tvingar folk att betala orimliga summor för en onödig guide. Jag skulle undvika att stödja det beteendet. Räkna i alla fall med massor av folk som vill beundra soluppgången, särskilt under högsäsong. Om du inte har lust att anstränga dig finns det flera barer/restauranger med fantastisk utsikt över vulkanen som lägligt nog öppnar vid soluppgången, som AKASA Specialty Coffee (Google Maps), eller om du vill kan du helt enkelt stanna längs vägen.

Bestigningen av Mount Batur är överlägset områdets främsta sevärdhet, men när du ändå är i trakten kan du också besöka Pura Ulun Danu Batur, ett av Balis viktigaste tempel.

Soluppgång från Batur.

Amed

Amed med omgivningar var en av de sista regionerna på Bali som fick uppleva turismens ekonomiska uppsving och är fortfarande ett av de minst turistiga områdena. Även vid mitt senaste besök, mitt i augusti, kändes det inte särskilt fullt av folk.

Hur som helst är anledningen till att den stora majoriteten av turisterna åker till Amed de utmärkta platserna för dykning och snorkling.

Den populäraste är vraket Liberty i Tulamben, ett amerikanskt marinfartyg som sänktes 1942 av en japansk ubåt. Jag har inte själv dykt i Amed, men ett par vänner som brinner för dykning sa till mig att det absolut är värt det. Om du vill snorkla kan du göra det på egen hand vid Pantai Jemeluk (Google Maps) och Lipah (Google Maps).

Vraket Liberty.

Amed kan dessutom användas som bas för att besöka det närliggande templet Pura Penataran Agung Lempuyang (Google Maps), som har blivit särskilt populärt på Instagram tack vare de berömda ”himmelens portar” med Mount Agung i bakgrunden. Jag har alltid vägrat att besöka det, så jag talar inte av egen erfarenhet, men en vän berättade att folk under högsäsong står i kö i timmar bara för att ta det ikoniska fotot. Däremot har jag varit på närliggande Lahangan Sweet (Google Maps), där de bland de olika plattformarna har byggt en kopia av ”himmelens portar”. Inträdet kostar 50 000 IDR, och det är fantastisk utsikt över Agung och förvånansvärt lite folk, även i slutet av augusti.

På tal om Agung kan du om du vill gå upp på toppen, som med sina 3 148 meter är öns högsta punkt; den kortaste leden (All Trails), som ändå innebär 1 300 meters höjdskillnad, utgår från templet Pura Pasar Agung (Google Maps). Jag hade tänkt gå upp vid mitt senaste besök på Bali, men av en rad olika skäl fick jag ändra planerna, så jag talar inte av egen erfarenhet, men en vän beskrev den som en jättefin bestigning. Tyvärr tar den lokala maffian, enligt de senaste recensionerna, 200 000 IDR för att gå upp även utan guide, vilket är helt olagligt. Som du säkert har förstått vid det här laget skulle jag undvika att stödja det beteendet (läs recensionerna av templet på Google Maps för att få en uppfattning om vilken sorts människor det handlar om).

Solnedgång vid Lahangan Sweet.

Amlapura

Den här regionen halvvägs mellan Amed och Padang Bai har en hel del intressanta sevärdheter. Först och främst rekommenderar jag att du ser soluppgången vid Bukit Cinta (Google Maps); utsikten över risfälten med Agung i bakgrunden är väldigt fin.

Soluppgång vid Bukit Cinta.

Däremot avråder jag starkt från Tirta Gangga (Google Maps), där de tar 70 000 IDR; jag förstår verkligen inte hur folk kan rekommendera det. Det finns bokstavligen ingenting att göra. Bara horder av turister som tar foton. Jag har inte varit där, men Taman Ujung (Google Maps) verkar mycket mer intressant.

Tirta Gangga.

Slutligen rekommenderar jag att du tar en sväng till den traditionella byn Bugbug (Google Maps); på den här platsen (Google Maps) finns en fin liten väg mellan risfälten. Från kontrollstationen där du betalar inträdet (Google Maps) har du utmärkt utsikt över byn uppifrån. Även själva Virgin Beach (Google Maps) är inte alls dum.

Den traditionella byn Bugbug.

Ta sig runt på östra Bali (Padang Bai, Kintamani, Amed och Amlapura)

Här, ännu mer än på andra delar av Bali, tror jag att det verkligen är värt att ha eget fordon. Med det sagt är Grab, Gojek och Indrive alltid ett bra alternativ för att ta dig mellan resmålen. Perama erbjuder skyttelbussar till hederliga priser.

Boende på östra Bali (Padang Bai, Kintamani, Amed och Amlapura)

Det enda boende som jag verkligen rekommenderar är LinkeesHome Bungaya: mycket prisvärt, och ägaren är helt enkelt en underbar människa. I övrigt ger den här delen av ön massor av frihet; du kan bokstavligen boka samma dag beroende på vad du har lust med, och inte ens mitt i augusti hade jag några problem att hitta något.

Virgin Beach.

Nusaöarna (Nusa Lembongan, Nusa Ceningan och Nusa Penida)

Det här är de tre öarna utanför Sanur, sydost om Bali. De kallas också Nusaöarna, och trots närheten till Bali (de ligger bara 15 km bort) var de under väldigt många år betydligt mindre turistiska och trånga. Även om situationen har förändrats en hel del på senare tid tror jag att de ändå kan vara ett intressant resmål för dig som söker en flykt från ”kaoset” på södra Bali.

Blue Lagoon.

Alla tre öarna erbjuder utmärkta möjligheter att dyka men också att snorkla. Det finns bokstavligen dussintals dykcenter. Jag har aldrig dykt här, men under årens lopp har ett par vänner rekommenderat Scuba Junkie Penida och Mambo Dive Center. Under torrperioden är sikten bättre, men du kan se mantor och klumpfiskar väldigt ofta året runt. Jag gjorde en snorkeltur med hostelet på Nusa Penida och lyckades se ett par mantor.

Devil’s Tears.

Nusa Lembongan och Nusa Ceningan

Lembongan, ön som ligger närmast Balis kust, är också den mest utbyggda. Därefter kommer Ceningan, som är förbunden med Lembongan via en bro, så i praktiken kan man tala om ”en enda ö”, ganska kompakt, som du lugnt kan ta dig runt på under loppet av en dag. Ärligt talat finns det inga märkvärdiga sevärdheter på de två öarna. Enligt mig är den finaste stranden Dream Beach (Google Maps). Bredvid stranden finns också den officiella ingången till Devil’s Tears (Google Maps), en kuststräcka där vågorna slår mot klipporna och skapar spektakulära kaskader av vatten. Det här är också ett fint ställe att se solnedgången på. Lokalborna tar 25 000 IDR. Om du vill slippa betala kan du gå via Sandy Bay Beach (Google Maps). Ett annat liknande ställe på Nusa Ceningan hittar du här (Google Maps), och jag rekommenderar dessutom att du tar en sväng till den närliggande Blue Lagoon (Google Maps). Slutligen, om du aldrig har sett en mangroveskog kan du hyra en kajak vid Mangrove Point (Google Maps) och utforska på egen hand eller följa med på en guidad tur.

Mangrove Point.

Nusa Penida

Nusa Penida är enligt mig den vackraste av de tre öarna och klart den största, och jag tror att det är värt att stanna minst ett par dagar. Det beror förstås mycket på var du väljer att bo, men om du hyr en skoter kan du börja dagen med att besöka templet Goa Giri Putri (Google Maps), som ligger inne i en grotta och därför är riktigt speciellt jämfört med de andra. Åk sedan mot Atuh Beach (Google Maps) och Diamond Beach (Google Maps) innan folkmassorna på dagsutflykt från Bali kommer. De tar 35 000 IDR i inträde plus ytterligare 5 000 IDR för parkeringen.

Diamond Beach.

Utan att ens ha tänkt mig det kom jag in härifrån, Atuh Beach Free Entrance (Google Maps), utan att betala, men mycket riktigt är lokalborna som drar runt på parkeringen inte direkt vänliga, precis som man kan läsa i recensionerna. Den officiella ingången är Diamond and Atuh car Park (Google Maps). Härifrån kan du fortsätta mot Thousand Islands Viewpoint (Google Maps) och Suwehan Beach (Google Maps). Den sistnämnda är väldigt fin och var, åtminstone när jag var där, i stort sett öde. Det tar ett tag att ta sig ner, men om du söker lite lugn och ro är det absolut värt det. Ett annat alternativ är Tembeling Beach and Forest (Google Maps), men där har jag inte varit, så jag uttalar mig inte. Jag rekommenderar att du avslutar dagen på en fin utsiktsplats och tittar på solnedgången. Jag var vid Banah Cliff Point (Google Maps). Vägen är i ganska dåligt skick, men utsikten över kusten är fantastisk. Ett annat alternativ inte långt därifrån är Saren Cliff Point (Google Maps).

Suwehan Beach.

Den andra dagen kan du börja med den ikoniska Kelingking Beach (Google Maps). Även här gäller att ju tidigare du kommer dit, desto bättre. Jag kom dit i stort sett i gryningen och njöt verkligen av det. Stranden är spektakulär, även om den inte är särskilt lämpad för bad. Jag tyckte att den branta nedstigningen var väldigt kul, men för vissa kan den vara en riktig mardröm. Tyvärr håller de på att bygga en hiss, så jag antar att trängseln bara kan bli värre.

Kelingking Beach.

När du har varit på Kelingking Beach kan du åka vidare mot Angel’s Billabong (Google Maps), där det finns en väldigt vacker naturlig pool (vid lågvatten), och den närliggande Broken Beach (Google Maps), där en naturlig valvbåge som skiljer en liten lagun från havet skapar ett unikt landskap. Tyvärr är det massor av folk även här. Om du går längs med kusten i riktning mot Korawa Beach (Google Maps) kan du kanske se mantor direkt från klippan, och det är i vilket fall som helst en trevlig promenad.

Angel’s Billabong.

Om du har tid över kan du åka till Crystal Bay (Google Maps), och därifrån rekommenderar jag att du går till Pandan Beach (Google Maps) eller Puyung Beach (Google Maps). De här två stränderna har mycket mindre folk. Stigen är lätt att följa och finns dessutom inlagd på Organic Maps.

Crystal Bay.

Ta sig till Nusaöarna (Nusa Lembongan, Nusa Ceningan och Nusa Penida)

Det går flera dagliga förbindelser från hamnen i Sanur (Google Maps), både till Lembongan vid Mushroom Bay Beach (Google Maps) och till Nusa Penida, som har två ankomsthamnar: Penida Ferry Port (Google Maps) och Buyuk Harbour (Google Maps), varifrån det också finns direktförbindelser till Giliöarna.

Det finns dessutom förbindelser mellan öarna, med båtar som pendlar mellan Yellow Bridge Port (Google Maps) och området där snorkelturerna utgår ifrån (Google Maps). De flesta bolag som kör de här speedbåtarna kan du boka på egen hand på 12Go.

Boende på Nusa Penida

Hostelet där jag sov på Nusa Lembongan verkar ha stängt, så jag har ingen rekommendation. Om du letar efter ett billigt och inte alls dåligt hostel på Nusa Penida rekommenderar jag Hostel Bukit Sangcure. Fantastisk utsikt, riktigt trevlig och hjälpsam personal (de hämtar dig till och med i hamnen) och de erbjuder väldigt bra priser på snorkling och speedbåtar.

Pandan Beach.

Håller du på att planera resan? Om du inte har tecknat någon försäkring än hittar du här min guide till de bästa reseförsäkringarna. Om du köper den via länkarna i guiden stöttar du den här sajten utan någon extra kostnad.

LOMBOK

Lombok, ön som ligger till höger om Bali när du tittar på kartan, är mindre utbyggd och fortfarande relativt lite besökt av turister, med undantag för de tre små öarna i nordväst, Giliöarna. Bali och Lombok är förbundna med speedbåtar och färjor i stort sett dygnet runt, men om du är beredd att lägga lite mer pengar är det också värt att överväga flygen från Denpasar till Lombok International Airport, som inte är särskilt dyra om du bokar i förväg.

Gili Air.

Obs! Precis som på Bali tror jag att det är värt att överväga att hyra en skoter för att utforska Lombok. Beroende på din resrutt, om du till exempel planerar att åka tillbaka till Bali, kan du hyra direkt på Bali och ta färjan i Padang Bai (Google Maps). Du kan kolla tidtabellerna och boka online på den här sajten. När jag skrev den här guiden behövde man ha en lokal bank för att kunna betala. Hur som helst finns det massor av resebyråer i närheten av hamnen som kan boka åt dig mot en liten avgift.

Om du i stället till exempel planerar att fortsätta resan mot Flores, eller i alla fall inte tänker åka tillbaka till Bali, kan du hyra skotern direkt i hamnen när du kommer fram. Det finns uthyrning både i Lembar (Google Maps), dit färjan kommer, och i Bangsal (Google Maps), dit speedbåtarna som också stannar vid Giliöarna kommer.

Giliöarna

Den här gruppen med 3 små öar nordväst om Lombok anses vara Lomboks främsta sevärdhet och besöks ofta under en resa till Bali. Förvänta dig inget orört paradis, massturismen kom hit för länge sedan, men om du är ute efter några dagar vid havet är öarna inte så illa.

Gili Air.

Att göra och se på Giliöarna

Varje ö har sin egen stämning. Huvudön, Gili Trawangan, anses vara ”party island” och besöks därför framför allt av backpackers, medan Gili Meno är populärast bland par och barnfamiljer. Den rätta kompromissen är förmodligen Gili Air.

Förutom underbara stränder finns det inga märkvärdiga sevärdheter på öarna. Jag var med på den klassiska snorkelturen och när allt kommer omkring var den inte så dålig, men inte heller fantastisk. Det mesta av korallrevet nära öarna mår inte alls bra. Det bästa du kan göra är helt enkelt att koppla av och njuta av det här lilla paradiset i sällskap av en bra bok eller en drink.

På öarna finns inga motorfordon, men med tanke på storleken är det inget problem alls. Du kan lugnt ta dig runt till fots eller gärna hyra en cykel, vilket är det vanligaste valet.

Gili Meno.

Boende på Giliöarna

Jag bodde på Gili Air, närmare bestämt på Fantastic B”n”B, ett bra billigt alternativ ett stenkast från hamnen. Trevlig och hjälpsam personal.

Ta sig till Giliöarna

Det finns direktförbindelser med speedbåt från Buyuk Harbour (Google Maps) på Nusa Penida, Mushroom Bay Beach (Google Maps) på Nusa Lembongan, från hamnen i Sanur (Google Maps) och Padang Bai (Google Maps). De flesta bolag som kör de här speedbåtarna kan du boka på egen hand på 12Go. Från Giliöarna till hamnen i Bangsal (Google Maps) på Lombok går det täta avgångar hela dagen.

Gili Air.

Kuta Lombok

Blanda absolut inte ihop den med Kuta på Bali. Den här orten på södra Lombok är backpackernas favoritresmål vid havet. Här finns fina stränder men framför allt riktigt bra surfing, och massturismen har ännu inte riktigt kommit hit. Redan innan du kommer fram till Kuta ligger den traditionella sasakbyn Sade (Google Maps) längs vägen. Jag har inte varit där, men det kan vara ett intressant stopp om du aldrig har sett något liknande.

Att göra och se i Kuta Lombok

Jag surfar inte, men som jag precis sa är hela området riktigt populärt bland surfare, så jag antar att vågorna inte alls är dåliga, och det saknas definitivt inte surfskolor. Om det är något du är intresserad av rekommenderar jag att du gör lite efterforskningar. Hur som helst räcker det att du sätter foten på stranden så kommer du att bli erbjuden surflektioner.

Surfare vid Pantai Tanjung Aan.

Stränder i Kuta Lombok

Det finns dussintals, om inte rentav hundratals, stränder i närheten av Kuta Lombok, och det är otänkbart att besöka alla. Här nedan listar jag mina favoriter bland dem jag har sett.

Pantai Tanjung Aan (Google Maps): en bred vik där förhållandena för surfing verkar vara ganska bra. Själva stranden är inte fantastisk, men ganska välutrustad med massor av barer, restauranger och solstolar, om det är det du letar efter.

Nicole’s Monkey Beach (Google Maps): det här är överlägset min favoritstrand. Den ligger lite ”avsides” och du kan bara ta dig dit till fots, via Bukit Merese (Google Maps) eller, vid lågvatten, från stranden Tanjung Aan längs med klipporna. Den lilla viken är skyddad och därför perfekt för ett dopp. Det finns bara en bar/restaurang, som också hyr ut solstolar, och ägaren är extremt hjärtlig. Moha Beach (Google Maps), inte långt därifrån, är fin framför allt vid lågvatten, när det bildas en naturlig pool.

Nicole’s Monkey Beach.

Pantai Selong Belanak (Google Maps): det här är stranden som är känd för vattenbufflarna som brukar passera vid solnedgången. Jag såg dem inte, men stranden är ändå väldigt vacker. De tar 10 000 IDR för parkeringen. Om du bestämmer dig för att åka dit finns det en riktigt bra restaurang inte långt därifrån, Warung Corner (Google Maps). Två andra stränder i närheten som ofta rekommenderas är Pantai Semeti (Google Maps) och Pantai Mawi (Google Maps)

Utsiktsplatser i Kuta Lombok

Det finns minst tre riktigt fina utsiktsplatser med fantastisk utsikt över den sönderskurna kusten. Bukit Seger (Google Maps) är den som ligger närmast ”centrum”. Här tar de 10 000 IDR i inträde. Bukit Merese (Google Maps), som jag redan nämnde tidigare, är halvön där även Nicole’s Monkey Beach ligger, så du kan stanna och titta på solnedgången efter att ha tillbringat eftermiddagen på stranden. Även här tar de 10 000 IDR för parkeringen om du kommer från vägen. Slutligen finns Bukit Pedau (Google Maps), där det, åtminstone när jag var där, inte fanns någon som tog betalt. Du kan parkera här (Google Maps) och gå upp längs stigen.

Bukit Pedau.

Goa Bangkang och Goa Sumur

Goa Bangkang (Google Maps) och Goa Sumur Lombok (Google Maps) är två grottor som ligger en liten bit från varandra strax utanför Kuta Lombok. Här kan du under dagen ta några bilder med ljusstrålarna som kommer in genom öppningarna i grottans tak. Så vitt jag förstod tar de 50 000 IDR i inträde. Jag åkte förbi, men vissa kan nog tycka att de är intressanta.

Avslutningsvis erbjuds det ofta en island hopping-tur till ”Secret Gilis” i Kuta Lombok. Det är en grupp öar nära Lembar som inte är särskilt hemliga. Jag har inte varit där, så jag uttalar mig inte, men det kan vara ett trevligt sätt att tillbringa dagen. På den här sidan hittar du mer information.

Pantai Selong Belanak.

Boende i Kuta Lombok

Jag sov på Gani Homestay, som ligger lite utanför det främsta turistområdet, inget märkvärdigt. I omgivningarna finns massor av billiga guesthouses, och om du har skoter är området lugnt och lite billigare. Hur som helst finns det verkligen många alternativ. Om du bestämmer dig för att bo här eller bara passerar rekommenderar jag att du äter på Kiena Warung (Google Maps), billig och utsökt mat.

Ta sig till Kuta Lombok

Om du inte tar dig fram med skoter erbjuder Perama shuttlebussar till hederliga priser. På Lombok finns ett nät av delade taxibilar som pendlar mellan de viktigaste turistmålen, och vilket guesthouse som helst kan ordna transfern. Om du kommer till hamnen i Lembar, var beredd på att få göra med den ”lokala maffian” som kontrollerar taxibilarna.

Pantai Selong Belanak.

Ekas

Ekas är en by på västkusten av halvön på sydöstra Lombok, men namnet används ofta för hela regionen. Jag har inte varit där, men det är ett resmål som blir allt populärare bland resenärer som vill komma bort från de klassiska turiststråken. Det har beskrivits för mig som ett fortfarande vilt område, där öde stränder avlöser varandra. Ekas ligger dessutom mycket närmare Pink Beach (Google Maps) än Kuta Lombok gör, även om stranden, av det man kan läsa, inte är särskilt rosa. Här hittar du en artikel med lite mer information.

Tetebatu

Tetebatu är en lugn by på de södra sluttningarna av berget Rinjani, där du bland risfält, vattenfall och äkta lokal charm kan tillbringa ett par lugna dagar.

Risfält i Tetebatu.

Att göra och se i Tetebatu

Innan vi går igenom vad du kan göra i Tetebatu vill jag nämna att byn, om du vill, kan användas som bas för att gå upp till Rinjanis krater. Det här är en mycket mindre trampad led än de som går upp från Senaru och Sembalun, så om du söker något mindre trångt kan det definitivt vara ett alternativ. Jag vill dock påpeka att du härifrån bara kan gå upp till kratern och inte till själva toppen.

Trekking i Tetebatu

Alla guesthouses erbjuder ”trekkingturer”. Ärligt talat tror jag inte att det är värt det, men om du föredrar något mer organiserat är de definitivt ett alternativ. Om du i stället föredrar att göra det på egen hand finns det här (Google Maps) en fin stig som också finns inlagd på Organic Maps. Leden går genom risfälten och kan kombineras med ett besök vid Big waterfall (Google Maps) och Tetebatu Waterfall (Google Maps), om du i stora drag följer den rutt som jag har lagt in här (All Trails), och avslutas med ett besök i Monkey Forest (Google Maps), där du kan se svarta apor.

Specialtransport i monkey forest.

Obs! Vid Big Waterfall finns det inget vatten under torrperioden, men du kan ändå bada. De tar 10 000 IDR. 10 000 IDR tar de också vid Tetebatu Waterfall, medan det kostar 30 000 IDR i Monkey Forest. Det finns i alla fall flera ingångar från sidan där ingen kontrollerar. Jag kom till exempel från Ima’s Cafe & Orchard (Google Maps), som jag rekommenderar, och parkerade här (Google Maps). Här finns en raserad bro där du kan gå ner till fots och ta dig in i skogen. Avslutningsvis är ett annat vattenfall som ofta rekommenderas Air Terjun Jeruk Manis (Google Maps). Enligt det man kan läsa tvingar dock den ”lokala maffian” dig att ta en guide till absurda priser. Läs i alla fall några av de senaste recensionerna, situationen kanske har förändrats. Själv valde jag dock att undvika det.

Svarta apor i monkey forest.

Vattenfallen Benang Stokel och Benang Kelambu

Benang Stokel och Benang Kelambu (Google Maps) är två underbara vattenfall, och i samma område finns ytterligare två fina vattenfall: alltså fyra riktigt bra vattenfall cirka 40 minuter från Tetebatu. Tyvärr har den lokala maffian tagit fullständig kontroll även här. Officiellt kostar inträdet 10 000 IDR, men utlänningar slussas till ”informationscentret”, där de begär mycket mer, och priset varierar dessutom beroende på hur många vattenfall du tänker besöka. De visade mig några ”officiella” biljetter. När jag bad att få prata med chefen och se någon form av officiell legitimation sa de att det inte fanns någon där, så då gick jag in utan att betala och ignorerade dem helt. De var inte alls glada, men de gjorde ingenting. Enligt vissa recensioner kan de dock bli aggressiva.

Oavsett om du bestämmer dig för att åka dit eller inte, och om du betalar eller inte, behöver du definitivt ingen guide. Stigen som förbinder de fyra vattenfallen är nästan alltid väldigt tydlig och finns i vilket fall som helst tydligt inlagd på Organic Maps.

Benang Kelambu.

Ta sig till Tetebatu

Om du inte tar dig fram med skoter finns det på Lombok ett nät av delade taxibilar som pendlar mellan de viktigaste turistmålen, och vilket guesthouse som helst kan ordna transfern.

Boende i Tetebatu

Tetebatu Sama Sama Bungalows är ett underbart ställe mitt i grönskan, med pool och frukost inkluderad.

Benang Stokel.

Sembalun

Sembalun är en annan by vid foten av berget Rinjani, med hänförande landskap och en idealisk bas för alla som vill gå upp på vulkanens topp.

Att göra och se i Sembalun Lawang

Bukit Selong

Bukit Selong (Google Maps) är en kulle med fantastisk utsikt över de fotogeniska risterrasserna i Sembalun Lawang. Från parkeringen (Google Maps) till toppen är det bara ungefär tio minuter till fots. Särskilt rekommenderat vid solnedgången. Akta dig för aporna. De tar 10 000 IDR i inträde. Jag har inte varit där, men om du vill finns det en rekonstruktion av en liten traditionell by inte långt därifrån (Google Maps).

Bukit Selong.

Pergasingan Hill

Pergasingan Hill (Google Maps) har fantastisk utsikt både över dalen som är täckt av risfält och över det mäktiga berget Rinjani. Du kan parkera direkt vid början av leden här (Google Maps). GPS-spåret hittar du på den här sidan (All Trails). Leden är inte särskilt lång men ganska brant och ger aldrig med sig. I raskt tempo behövde jag knappt en timme för att ta mig till området där folk campar. Jag gick upp tidigt för att se soluppgången från toppen (vilket jag rekommenderar!), så det fanns ingen vid ingången som tog betalt, men så vitt jag förstod brukar de ta 10 000 IDR av lokalborna och 25 000 IDR av utlänningar. Fantastisk utsikt.

Utsikten från Pergasingan Hill.

Berget Rinjani från Sembalun Lawang

Leden som går upp på Rinjani från Sembalun är den överlägset kortaste för alla som vill ta sig till själva vulkanens topp. Här hittar du en karta med de tre lederna som går upp längs vulkanens norra sida från Sembalun, Torean och Senaru, som jag hoppas gör det tydligt vad jag menar.

Vandringen till toppen görs oftast på två dagar. Den första dagen går du upp till kratern, där du övernattar i tält, och den andra dagen går du i gryningen upp till själva toppen och sedan ner till Sembalun Lawang.

Efter en lång förhandling med Bukit Senaru Homestay betalade jag 1,4 miljoner med allt inkluderat (även transport till och från Senaru, dit jag åkte för att möta en vän som kom från Giliöarna). Du kan förstås ordna alltihop direkt i Sembalun Lawang. Det är en underbar vandring med hänförande landskap, men den ska absolut inte tas lättvindigt. Även om den görs på två dagar handlar det ändå om cirka 2 800 meters total höjdskillnad, med toppen på 3 726 meter (All Trails). Det här är absolut ingen promenad!

Dessutom är sträckan från kratern till vulkanens topp ofta utsatt för hårda vindar, och den hala marken av vulkanisk aska och grus hjälper inte heller. En annan sak som tyvärr måste nämnas är det bedrövliga skicket på leden och campingområdet: mängden skräp, toalettpapper och mänsklig avföring är bedrövlig.

Rinjani från Pergasingan Hill.

Boende i Sembalun Lawang

Jag sov på Tresno Sembalun Rinjani, ett av de billigaste alternativen. Rummen är inget märkvärdigt, det finns definitivt bättre, men för en natt går det mer än bra. Personalen är riktigt hjärtlig.

Ta sig till Sembalun Lawang

Om du inte tar dig fram med skoter finns det på Lombok också ett nät av delade taxibilar som pendlar mellan de viktigaste turistmålen, och vilket guesthouse som helst kan ordna transfern.

Fälten i Sembalun Lawang.

Senaru

Som jag nämnde tidigare är Senaru en annan by som används som bas för att organisera bestigningen av vulkanen Rinjani, särskilt för dig som bara vill ta dig till kratern och inte till själva toppen. Samtidigt är det ett utmärkt ställe att tillbringa ett par avkopplande dagar på och utforska vattenfallen i omgivningarna.

Att göra och se i Senaru

Senaru har inte så mycket att erbjuda. Jag rekommenderar bara att du ser vattenfallen och ordnar trekkingen på berget Rinjani. Om du däremot har mer tid kan du besöka den traditionella byn (Google Maps) och kaffeplantagerna, där det finns en utsiktsplats över vattenfallet Tiu Kelep (Google Maps).

Rinjanis krater.

Vattenfall i Senaru

En liten bit från byn finns två underbara vattenfall som absolut är värda ett besök: Sendang Gile (Google Maps) och Tiu Kelep (Google Maps). Det finns två ingångar: Gate 2 (Google Maps) och Gate 1 (Google Maps). Den ena är lika bra som den andra, så välj efter var du bor. Inträdet kostar 20 000 IDR.

De frågar förstås om du vill ha en guide, men det behövs absolut inte. Stigen är lätt att följa och finns inlagd på Organic Maps. Försök om möjligt att besöka vattenfallen tidigt på morgonen, särskilt på helgen när det är massor av inhemska turister.

Tiu Kelep.

Berget Rinjani från Senaru

Som jag sa tidigare är Sembalun den idealiska startpunkten för dig som vill ta dig till själva vulkanens topp, medan Senaru är det populäraste valet för dig som bara vill ta dig upp till kratern. För tydlighetens skull visar jag kartan med de tre lederna som går upp längs vulkanens norra sida en gång till.

Vandringen som brukar erbjudas från Senaru görs på tre dagar och två nätter: den första dagen går du upp till kratern, där du övernattar, och dagen därpå kan den som vill gå upp på toppen av Mount Sangkareang, eller ”Second Summit”, för att se soluppgången. Sedan går du ner till sjön, där du tillbringar den andra natten nära de varma källorna (Google Maps). Den tredje dagen går du ner längs leden som leder till Torean. Även om den är mindre krävande än bestigningen av själva toppen handlar det ändå om en vandring som absolut inte ska tas lättvindigt. Bara den första dagen handlar det om cirka 2 000 meters höjdskillnad.

Baslägret för bestigningen av toppen.

Ett annat intressant alternativ som erbjuds i Senaru för alla som inte har så mycket tid, eller helt enkelt inte har lust att campa, är turen som dagsutflykt: du börjar alltså bestigningen mitt i natten för att komma fram till kratern och se soluppgången, och går sedan ner till Senaru igen. I praktiken går du leden som beskrivs på den här sidan (All Trails). Jag pratade med en kille som bara hade betalat 500 000 IDR för det här alternativet hos Bukit Senaru Homestay.

Avslutningsvis är det här de populäraste resrutterna, men du kan bokstavligen bygga ihop den resrutt du helst vill. Det finns de som gör ”grand tour”: de går upp på toppen från Sembalun och sedan ner till Senaru förbi de varma källorna, eller tvärtom. Kort sagt, massor av alternativ för alla smaker.

Toppen av berget Rinjani.

Boende i Senaru

Som jag nämnde tidigare sov jag på Bukit Senaru Homestay, ett enkelt rum men inte alls dåligt. Turerna till Rinjani erbjuds till väldigt konkurrenskraftiga priser.

Ta sig till Senaru

Om du är på Giliöarna borde du, när du har kommit fram till hamnen i Bangsal (Google Maps), oftast kunna hitta en delad taxi eller kanske till och med någon minibuss till Senaru, men var beredd på en tuff förhandling. Det är förmodligen bättre att låta ditt guesthouse ordna transfern. Alternativt kan du hyra en skoter som du använder för att ta dig runt på Lombok och lämnar tillbaka när du åker tillbaka till Bali eller innan du tar båten mot Flores. Från alla andra resmål tror jag att det lönar sig att låta någon boka de berömda delade taxibilarna åt dig.

Rinjanis krater.

Senggigi

Senggigi är området norr om Mataram, som också omfattar byn med samma namn. Det här är överlägset det mest kommersiella och utbyggda området på Lombok, med många hotell och restauranger som kryllar av västerländska turister. Trots det är vi ändå på Lombok, så stämningen är när allt kommer omkring ganska lugn.

Att göra och se i Senggigi

Ärligt talat tyckte jag inte att Senggigi var ett särskilt spännande resmål. Förutom att tillbringa några avkopplande dagar på stranden finns det inte så mycket att göra. Senggigi Beach (Google Maps) är huvudstranden, inget märkvärdigt men inte heller så dålig. Hur som helst är mitt råd att satsa på stränderna längre norrut, som Nipah Beach (Google Maps) och Pantai Pandanan (Google Maps). Dessutom bjuder kustvägen på en hel del intressanta vyer, som den vid Malimbu Hill (Google Maps).

Senggigi Beach.

Boende i Senggigi

Jag tillbringade en natt på Mugeni Homestay, väldigt prisvärt.

Ta sig till Senggigi

Om du inte tar dig fram med skoter finns det på Lombok ett nät av delade taxibilar som pendlar mellan de viktigaste turistmålen, och vilket guesthouse som helst kan ordna transfern.

Solnedgång vid Senggigi Beach.

SUMBAWA

Sumbawa är definitivt en ö med få turister. De flesta resenärer åker direkt från Lombok till Flores för att besöka den berömda nationalparken Komodo. Jag hade tänkt utforska ön 2023, men tyvärr fick jag ändra min resrutt under resans gång. Så även om jag hade gjort en hel del efterforskningar, och det när allt kommer omkring verkade som att ön hade åtskilliga intressanta resmål, kan jag inte tala av egen erfarenhet. Med det sagt, om du söker ett resmål som fortfarande ligger långt från massturismen och har gott om tid, är jag säker på att det kan vara en fin upplevelse att ta sig till Flores landvägen via Sumbawa. Travelfish har en guide på sin sajt. Här hittar du en annan guide, även om den inte är särskilt detaljerad.

FLORES

För många resenärer är Flores synonymt med Komodo: den berömda nationalparken där komodovaranen lever och några av världens bästa dykplatser, ett riktigt paradis på jorden. Ön har dock mycket mer att erbjuda. Veckorna som jag tillbringade med att korsa Flores på skoter från Labuan Bajo till Maumere hör till de bästa under alla mina resor. En ö som väntar på att bli upptäckt, fortfarande långt från massturismen, men samtidigt med tillräckligt mycket turism för att det ska finnas boenden och infrastruktur.

Hjort på Komodo.

Labuan Bajo

Labuan Bajo är inget annat än hamnstaden som fungerar som knutpunkt för alla som vill utforska nationalparken Komodo. Härifrån kan du ordna alla turer du kan tänka dig.

Att göra och se i Labuan Bajo

Som jag nämnde tidigare har Labuan Bajo i sig inte så mycket att erbjuda, men om du har några timmar över kan du besöka Rangko Cave (Google Maps), som är känd för sin naturliga saltvattenpool, upplyst av underbara ljusspel när solen kommer in genom öppningen tidigt på eftermiddagen. För att ta dig dit måste du ta en båt härifrån (Google Maps), som ligger cirka en halvtimme från Labuan Bajo. De tar 100 000–200 000 IDR beroende på hur bra du är på att förhandla och hur många personer det är, plus ytterligare 50 000 IDR för att komma in i grottan.

Nationalparken Komodo.

Nationalparken Komodo

Många resenärer bestämmer sig för att utforska parken genom att göra båtturen från Lombok till Labuan Bajo eller tvärtom. Turen erbjuds av flera bolag, men programmet är ganska standardiserat och sträcker sig över fyra dagar och tre nätter. Jag gjorde resan med Kareem the Explorer i ”Deck class”, och även om det inte går att kalla bekvämt har jag när allt kommer omkring inget att klaga på. Det finns dock flera bolag som i stort sett erbjuder samma typ av resa, till exempel: Wanua Adventure, Green Rinjani och Travel Wise.

Pink Beach.

Det detaljerade programmet, som jag inte tänker upprepa här, hittar du via de olika länkarna, men i stort sett är de två första dagarna på båten inget särskilt: ett kort stopp på Pulau Kenawa (Google Maps) den första dagen, valhajarna på morgonen den andra dagen (de matar dem, och personligen tyckte jag att det var väldigt sorgligt, jag gick inte ens i vattnet) och sedan bara massor av tid till sjöss, som kan bli en riktig tortyr om du har oturen att få grov sjö. De två dagarna inne i nationalparken var däremot underbara. Vi var och såg komodovaranerna (Google Maps), Pink beach (Google Maps), gjorde några stopp för att snorkla och såg solnedgången på ikoniska Pulau Padar (Google Maps).

Solnedgång på Pulau Padar.

Alternativt kan du helt enkelt flyga till Labuan Bajo och ordna en båttur på en eller flera dagar direkt därifrån. Att turen från Lombok har blivit så populär bland resenärer tror jag framför allt beror på budgeten. Båtturen kostar nämligen bara lite mer än enbart flyget från Lombok till Labuan Bajo, och om du reser åt andra hållet (Labuan Bajo – Lombok) kan du betala ännu mindre, eftersom efterfrågan är mycket lägre i den riktningen. Båtarna måste ju ändå åka tillbaka, så de är beredda att ge rejäla rabatter.

Komodovaran.

Avslutningsvis, om du har dykcertifikat rekommenderar jag starkt att du gör minst en dag med dykning i parken, det här är verkligen ett av de bästa ställena i världen. Jag gjorde tre fun dives med Uber Scuba Komodo (Google Maps) och var riktigt nöjd: trevlig och kunnig personal, en bekväm båt och utmärkt mat. Dessutom tar de emot betalningar med Wise, vilket är riktigt smidigt. Om du inte är registrerad än är din första överföring på upp till 500 € helt gratis om du använder den här länken. Andra dykcenter som ofta rekommenderas är Wet Frog Divers (Google Maps) och Divers Paradise Komodo (Google Maps). Om du i stället letar efter en billig liveaboard har en god vän rekommenderat Wunderpus Liveaboard för mig.

Boende i Labuan Bajo

Jag sov på Bajo Nature Backpackers, ett utmärkt hostel med bra läge och väldigt trevlig personal. Rekommenderas.

Ta sig till Labuan Bajo

99 % av resenärerna kommer till Labuan Bajo sjövägen med turen från Lombok eller med flyg från Bali (det finns dagliga flyg). Du kan också överväga att flyga till Maumere och resa ”baklänges”, korsa Flores landvägen och sedan ta båtturen mot Lombok. Till och från Labuan Bajo finns det färjeförbindelser med ön Sulawesi.

Bad med valhajarna.

Ta sig runt på Flores

Redan innan vi tittar på de olika sevärdheterna på Flores tror jag att det är värt att säga några ord om hur du tar dig runt på ön längs den klassiska resrutten från Labuan Bajo till Maumere och tvärtom.

Flores med skoter/motorcykel

Det här är alternativet som jag valde och som jag rekommenderar till alla som vill ha största möjliga frihet och en nypa äventyr. ”Trans-Flores Highway” har nyligen rustats upp och är därför i utmärkt skick. Dessutom är det inte så mycket trafik på ön, så det är när allt kommer omkring en ganska trevlig väg. De mindre vägarna är dock ofta i uselt skick. Inget omöjligt, men det är definitivt att rekommendera att du har lite vana vid att köra på två hjul. Om du bestämmer dig för det här alternativet finns det, så vitt jag vet, bara två möjligheter att hyra en skoter i Labuan Bajo och lämna den i Maumere eller tvärtom.

Det billigaste alternativet är det som erbjuds av Marian, som du hittar på Divers Paradise Komodo (Google Maps) i Labuan Bajo och som samarbetar med Lena House (Google Maps) strax utanför Maumere. När jag var där tog de 100 000 IDR per dag, 400 000 IDR i deposition och ytterligare 400 000 IDR för att lämna tillbaka skotern. Om du reser med tung packning kan du ordna transport av en del av ditt bagage. Det dyraste alternativet är det som erbjuds av Motor Adventure Bali (Google Maps), och kontoret i Maumere ligger här (Google Maps). Jag var tvungen att hyra av dem eftersom Marian inte hade några lediga skotrar. Kolla gärna den officiella sajten för aktuella priser, men de är klart dyrare. Samtidigt är det lika sant att skotrarna/motorcyklarna är i bättre skick, att du kan teckna en försäkring, att de tar emot kortbetalningar osv. osv. Kort sagt en helt annan typ av tjänst.

Berget Inerie.

Privat chaufför på Flores

Ungefär som på Sumatra väljer en hel del resenärer, särskilt familjer eller grupper av resenärer, helt enkelt att ta en privat chaufför. Det här är definitivt ett bekvämt alternativ men också klart det dyraste. Räkna med att betala minst 30–40 € per dag plus bensin. Guesthousen brukar kunna ge dig en hel del kontakter.

Kollektivtrafik på Flores

Det sista alternativet är en kombination av kollektivtrafik och delade taxibilar. För att besöka de olika sevärdheterna eller följa med på någon tur kommer du nästan säkert ändå att behöva hyra en skoter på plats, men för de långa sträckorna är kollektivtrafiken utan tvekan ett bra alternativ. Det finns de klassiska lokala minibussarna, ofta proppfulla, och delade taxibilar, men också minibussarna från Gunung Mas, som ofta rekommenderas och som du kan boka via whatsapp. Hur som helst kan vilket guesthouse som helst hjälpa dig att boka, visa dig var hållplatsen ligger och i vissa fall se till att du blir upphämtad.

Wae Rebo.

Wae Rebo

Wae Rebo (Google Maps) är den mest kända traditionella byn på ön, om inte rentav i hela ögruppen. På över tusen meters höjd över havet, omgiven av dalar och skogar, är den turistiska delen av byn, med de ikoniska traditionella husen, utan tvekan stämningsfull. Enligt mig har den dock förlorat mycket av sin äkthet och i praktiken förvandlats till en kommersiell attraktion, men jag rekommenderar ändå ett besök. Jag kom dit före klockan tolv och kunde njuta av det i lugn och ro: jag spelade volleyboll med lokalborna, pratade och gjorde andra saker. På eftermiddagen började dock stora folkmassor komma, och på kvällen verkade det finnas fler turister än invånare. Eller i alla fall var det mitt intryck. Kort sagt, besök den med rätt förväntningar.

För att ta dig dit måste du gå i knappt två timmar längs en välmarkerad och välskött stig som börjar här (Google Maps), och du behöver absolut ingen guide (All Trails). Jag stannade och sov där. De tar 350 000 IDR inklusive middag och frukost, och om du bara vill besöka byn och gå ner igen som dagsutflykt tror jag att de tar 50 000 IDR.

Från byn vid foten av Wae Rebo kan du, om du vill, ordna utflykter till den närliggande Mules Island (Google Maps). Själv har jag dock inte besökt den.

Wae Rebo.

Boende i Wae Rebo

Jag åkte från Labuan Bajo sent på eftermiddagen, så det slutade med att jag tillbringade en natt på Parle Zo Cottage (Google Maps) och gick upp till Wae Rebo morgonen därpå. Ett alternativ som ofta rekommenderas är Wae Rebo Lodge (Google Maps).

Ta sig till Wae Rebo

Om du kommer från Labuan Bajo på skoter ska du veta att kustvägen, om inte saker och ting har förändrats nyligen, är i uselt skick. Så vitt jag vet finns det ingen kollektivtrafik som går hit, men eftersom byn ligger relativt nära Labuan Bajo kan du ansluta dig till en organiserad tur eller helt enkelt hitta någon att dela taxi med.

Wae Rebo.

Ruteng

Redan innan du kommer fram till Ruteng finns, om du vill, Todo (Google Maps), en annan traditionell by som du kan besöka. Jag har inte varit där, men i vilket fall tar de 100 000 IDR här, och enligt recensionerna verkar en hel del tycka att den inte är särskilt äkta.

Risfält i Ruteng.

Att göra och se i Ruteng

För att återgå till själva Ruteng finns det inte så mycket att se i staden. Den enda riktiga sevärdheten är den traditionella byn Ruteng Puu (Google Maps), som dock har usla recensioner, och dessutom kom jag från Wae Rebo, så jag valde att hoppa över den. Men det räcker att du tar dig en bit utanför centrum för att njuta av stämningsfulla vyer. Sun Rice Homestay ordnar varje morgon en utflykt bland risfälten för att se soluppgången, men om du vill kan du helt enkelt stanna längs vägen (Google Maps) (Google Maps).

Soluppgång med Sun Rice Homestay.

Under en dag kan du utforska omgivningarna kring Ruteng. Vägarna hör ofta inte till de bästa, men de är inte heller så dåliga. Du kan börja med Hobbit cave, eller Liang Bua (Google Maps), där Homo floresiensis upptäcktes, som fick smeknamnet ”hobbit” på grund av sin korta längd: en utdöd art av människoartade som levde för cirka 100 000–50 000 år sedan och som utmärker sig genom sin ringa storlek (cirka 1 meter lång). Bredvid grottan finns ett litet museum (Google Maps). Ärligt talat finns det inte mycket att se, men inträdet kostar bara 20 000 IDR. Härifrån kan du fortsätta mot vattenfallet Air Terjun Pangkadari (Google Maps). Där har jag inte varit, eftersom vägen verkar vara i riktigt dåligt skick, och när du väl är framme måste du ta en guide, eftersom stigen inte finns inlagd någonstans och du måste gå i cirka en timme.

Hobbit cave.

Däremot åkte jag till vattenfallet Air Terjun Tengkulese (Google Maps), och för det måste du parkera här (Google Maps). Det här är i sin tur avtagsvägen som leder till parkeringen (Google Maps). Vattenfallet är väldigt vackert. De tar 10 000 IDR för parkeringen och erbjuder dig en guide. Jag tackade nej och de gjorde inget väsen av det. Stigen är lätt att följa, vattenfallet är väldigt vackert och åtminstone när jag var där fanns det bara några lokala barn.

Air Terjun Tengkulese.

Slutligen rekommenderar jag att du besöker risfälten Lingko Spider Web (Google Maps), som, precis som namnet säger, har formen av ett spindelnät sedda ovanifrån. Det beror på en traditionell indelningsmetod som byborna har fört vidare. Jag nöjde mig med att flyga drönaren från en sidoväg, men om du vill finns det en utsiktsplats (Google Maps) där lokalborna tar 20 000 IDR.

Slutligen vill jag betona att du, även om du reser med kollektivtrafik, ändå kan välja att hyra en skoter i Ruteng för att kunna besöka Wae Rebo, som ett par killar jag träffade på guesthouset gjorde.

Lingko Spider Web.

Boende i Ruteng

Som jag nämnde tidigare sov jag på Sun Rice Homestay. Ägaren och hans familj är otroligt trevliga och hjälpsamma människor. Frukost ingår, och på kvällen äter alla middag tillsammans till ett väldigt hederligt pris. Rekommenderas varmt. Chacha Homestay & Dormitory är ett annat alternativ som ofta rekommenderas bland resenärer, även bara för att äta på restaurangen.

Ta sig till Ruteng

Om du inte har ett eget fordon är Ruteng ett av de resmål som trafikeras av minibussarna från Gunung Mas.

Lingko Spider Web.

Bajawa

Redan innan du kommer fram till Bajawa brukar Danau Ranamese, eller sjön Ranamese (Google Maps), rekommenderas, men ägaren till guesthouset sa till mig att det absolut inte är värt det eftersom de tar 100 000 IDR av utlänningar, så jag åkte förbi. Två andra populära stopp är Cepi Watu Beach (Google Maps) och Liang Bala Beach (Google Maps). Jag hade ingen lust att åka till stranden, och dessutom talar recensionerna om massor av skräp, så även här åkte jag förbi.

Soluppgång från toppen av berget Inerie.

Att göra och se i Bajawa

Det finns inte så mycket att göra i staden. Bajawa är i praktiken lite som Ruteng: helt enkelt en utmärkt bas för att utforska omgivningarna.

Traditionella byar

I omgivningarna kring Bajawa finns flera traditionella byar som tillhör folkgruppen ngada. Den mest kända är Bena (Google Maps), som verkar ha grundats för mer än tusen år sedan. Till skillnad från andra traditionella byar bor folk verkligen här, så jag tror att den erbjuder en lite mer äkta upplevelse. Inträdet kostar 25 000 IDR. Sedan kan du fortsätta mot Gurusina (Google Maps). Den är i stort sett tom och har därför en lite märklig stämning, och de ber om en donation vid ingången. Härifrån kan du åka upp till Tololela (Google Maps). Vägen är i riktigt uselt skick, och eftersom jag inte hade lust att gå vände jag helt enkelt vid en viss punkt utan att besöka den.

Byn Bena.

Utsiktsplatser

Det finns dussintals utsiktsplatser där du kan beundra vulkanen Inerie. Wolobobo Viewpoint (Google Maps) kan du ta dig till med bil/skoter, så den är särskilt populär, framför allt vid solnedgången. Manulalo Panorama (Google Maps) ligger inne i baren/restaurangen, och jag tror att det är det perfekta stället att stanna och äta något på efter att ha besökt de traditionella byarna och de varma källorna.

Slutligen rekommenderar jag Bukit Avatar Langa (Google Maps), som du når i slutet av en kort stig (som stundtals är exponerad) som börjar från parkeringen här (Google Maps). De tar 20 000 IDR i inträde.

Wolobobo Viewpoint.

Berget Inerie

På grund av dåligt väder fick jag skjuta upp bestigningen flera gånger, men att gå upp på toppen av berget Inerie i gryningen hade vid det laget blivit en principsak, så pass att jag efter några dagar i Riung åkte tillbaka till Bajawa enbart för det, och det var absolut värt det!

En utmärkt vandring, med en fin 360-graders utsikt från toppen. Du behöver absolut ingen guide. Du kan helt enkelt lämna skotern vid början av leden här (Google Maps) och följa GPS-spåret (All Trails). Hur som helst är stigen, med undantag för den första delen som går genom gården till ett par hus och några ställen där det finns flera spår, inte särskilt svår att följa, inte ens mitt i natten. Om det får dig att känna dig lugnare kan du alltid ta en guide. Vilket guesthouse som helst kan ge dig några kontakter eller bara ordna transporten om du inte har någon skoter.

Soluppgång från toppen.

Varma källor

När du har gått upp på vulkanens topp i gryningen kan du njuta av några avkopplande timmar vid de varma källorna Manalage (Google Maps). De ligger där två bäckar flyter samman, en med varmt vatten och en med kallt vatten, så temperaturen är aldrig konstant – en riktigt unik och väldigt naturlig upplevelse. Jag rekommenderar förstås att du besöker dem även om du bestämmer dig för att inte gå upp på vulkanens topp. Inträdet kostar 20 000 IDR. I riktning mot Riung finns andra varma källor, Soa Mengeruda (Google Maps). Anläggningen har sett bättre dagar, men de olika bassängerna är inte alls dåliga. Med det sagt, eftersom de ligger på klart lägre höjd än Bajawa rekommenderar jag, om det inte är en dålig dag, att du undviker mitt på dagen, eftersom de varma källorna inte alls är trevliga i värmen. Inträdet kostar 20 000 IDR.

De varma källorna Manalage.

Avslutningsvis var jag också vid Air Terjun Ogi (Google Maps). Själva vattenfallet är inte dåligt, men du kan inte bada, och vid foten finns en liten damm som förstör stämningen lite. Definitivt inget måste.

Boende i Bajawa

Under mina två vistelser i Bajawa sov jag på hela tre olika guesthouses: Cinnamon Guest House, Marselino Bacpacker’s Room och Kristian Homestay. När allt kommer omkring skulle jag rekommendera alla tre. Prisvärda.

Ta sig till Bajawa

Om du inte har ett eget fordon är Bajawa ett av de resmål som trafikeras av minibussarna från Gunung Mas.

De varma källorna Soa Mengeruda.

Riung

Riung är ett resmål som ofta hoppas över under en resa på Flores. De flesta resenärer åker nämligen direkt från Bajawa till Moni, men om du har tid tror jag att det absolut är värt att stanna ett par dagar här.

Det främsta skälet att komma till Riung är att besöka 17 Islands National Park (Google Maps). Som namnet antyder är det en nationalpark som består av sjutton öar. Båtturerna är ganska standardiserade, men om du vill kan du ordna en privat tur och göra lite som du vill.

Nunsa Bampa.

I mitt fall åkte vi och tittade på kolonin av flyghundar (Google Maps), snorklade och åt lunch på Nunsa Bampa (Google Maps), snorklade lite till och åkte till sist till Nunsa Rutong (Google Maps), där du kan gå upp till utsiktsplatsen på toppen eller helt enkelt tillbringa lite tid på stranden. Allt var väldigt vackert och det var riktigt lite folk i omgivningarna. Alla guesthouses samarbetar med någon kapten och kan ordna turen. Alternativt kan du gå direkt till hamnen eller skicka några whatsapp-meddelanden till de olika ”researrangörerna” som du hittar markerade på Google Maps nära bryggan, som ADAM BOAT RIUNG (Google Maps), Darno Boat Trip (Google Maps) osv. osv. Jag betalade 300 000 IDR med allt inkluderat via guesthouset.

Avslutningsvis finns det strax utanför Riung, vid Watu Mitong Riung (Google Maps), en fin utsiktsplats som du når i slutet av en kort stig.

Utsiktsplats.

Boende i Riung

Jag tillbringade ett par nätter på Riung Guesthouse. Inte för att jag hade så mycket att välja på, eftersom det var det enda stället med lediga platser när jag bokade bara ett par dagar i förväg och mitt i augusti. Hur som helst var jag nöjd, ett väldigt fint boende och trevlig och hjälpsam personal.

Ta sig till Riung

Så vitt jag vet finns det ingen form av kollektivtrafik mellan Riung och Bajawa. De resenärer utan eget fordon som jag pratade med hade alla kommit med en delad taxi som deras guesthouse hade ordnat. Om du däremot har skoter är vägen som går direkt mellan Riung och Bajawa stundtals i dåligt skick, så pass att vissa avråder från den. Personligen tyckte jag inte att den var så katastrofal, och som jag nämnde tidigare körde jag den till och med två gånger för att åka tillbaka till Bajawa och gå upp på toppen av berget Inerie, i stället för att ta kustvägen mot Ende.

Flyghundar.

Ende

Ende är den näst största staden på Flores. Den har ingenting att erbjuda, men den är ett bra stopp om du av någon anledning vill dela upp resan från Riung till Moni. Dessutom går färjan till Sumba härifrån, och det finns flygförbindelser till Labuan Bajo och Kupang på Timor.

Ett möjligt stopp strax utanför staden är Pantai Batu Biru (Google Maps), som kan översättas till ”Stranden med blå stenar”. Tyvärr har de här stenarna numera tagits bort helt från stranden för att säljas, och bara genom att åka längs vägen kan du se oändliga högar till salu.

Boende i Ende

Jag tillbringade en natt på Apollo Capsule Hotel för att dela upp resan mot Moni och sedan ytterligare en natt innan jag tog färjan mot Sumba. Ett klassiskt kapselhotell, rent och billigt. Rekommenderas.

17 Islands National Park.

Moni

Moni är en liten by längs Trans-Flores Highway vid foten av vulkanen Kelimutu.

Att göra och se i Moni

Nationalparken Kelimutu

Nationalparken Kelimutu är utan tvekan den främsta sevärdheten i Moni. De tre kratersjöarna på vulkanens topp bjuder på en utsikt som är stämningsfull, minst sagt. Tyvärr finns det inte så mycket annat att göra i parken. Från parkeringen går det bara en kort stig som leder till några utsiktsplatser, men det är verkligen en hänförande utsikt som absolut är värd att se.

Parken öppnar tidigt på morgonen, så du har möjlighet att se soluppgången från toppen. Har du ett eget fordon kan du förstås helt enkelt köra dit, vägen är i utmärkt skick. Alternativt kan du ansluta dig till en ”guidad tur”, som oftast bara omfattar transporten. Den vackraste utsiktsplatsen, där du kan se alla tre sjöarna, ligger här (Google Maps), där stigen, som också finns inlagd på Organic Maps, i princip slutar.

Soluppgång från toppen.

Efter att ha sett soluppgången åkte jag till och med tillbaka dit på eftermiddagen (det räcker att du sparar biljetten), och åtminstone på vardagarna var det i stort sett ingen där. Sjöarnas färg skiftar under dagen beroende på ljuset, så det kan vara intressant att åka tillbaka.

Inträdet till nationalparken kostar 150 000 IDR på vardagarna och 225 000 IDR på helgen. Den officiella ingången ligger här, längs vägen (Google Maps) som går upp till vulkanen. Jag fick höra att om du kör till byn Pemo finns det här (Google Maps) en stig, också inlagd på Organic Maps, som går upp till vulkanen, så att du i praktiken slipper betala inträdet till parken.

Nationalparken Kelimutu.

Varma källor

I omgivningarna kring Moni finns minst ett par varma källor. Vid Air Panas Liasembe (Google Maps) har de byggt konstgjorda bassänger som lokalborna använder som offentligt badhus för att duscha och annat. Hygienen lämnar mycket att önska, men om du söker en väldigt lokal upplevelse, ta en sväng dit på kvällen. Jag var bokstavligen den enda utlänningen.

Om du vill ha en mer naturlig upplevelse rekommenderar jag Kolorongo Hot Spring (Google Maps), källor som verkligen ligger mitt bland risfälten. Tyvärr är den lilla naturliga poolen inte särskilt djup, men omgivningen är väldigt fin.

Vattenfall

Air Terjun Murundao (Google Maps) ligger mitt i ”centrum”, och de tar 5 000 IDR. Inget märkvärdigt, men inte heller så dåligt för ett uppfriskande dopp. Air Terjun Murukeba (Google Maps) är enligt mig mycket finare. Här kan du inte bada, men omgivningen är väldigt stämningsfull, och dessutom var det bokstavligen ingen där när jag besökte det. Stigen börjar här (Google Maps) längs vägen, där du måste gå uppför bevattningskanalen. Den är inte alltid tydlig, men den finns inlagd på Organic Maps, så du borde inte få några problem. Inte långt därifrån finns det också några fumaroler (Google Maps).

Air Terjun Murukeba.

Boende i Moni

Jag tillbringade ett par nätter på Moni Mahalika, med väldigt rymliga rum som ligger tillräckligt långt från vägen för att du inte ska höra trafiken. Rekommenderas.

Ta sig till Moni

Om du inte har ett eget fordon borde Moni, eftersom byn ligger längs Trans-Flores Highway, trafikeras av minibussarna från Gunung Mas. Om du kommer från Bajawa kan du behöva byta buss i Ende.

Fumaroler nära vattenfallet.

Koka Beach

Koka Beach, eller Pantai Koka (Google Maps), är en väldigt fin strand som ligger ungefär halvvägs mellan Moni och Maumere. Det är ett relativt populärt stopp för de organiserade turerna, som brukar ta lunchpaus här och stanna några timmar innan de fortsätter mot något av de två resmålen. Om du har tid och söker ett ställe där du kan tillbringa några avkopplande dagar tror jag att det är värt att stanna längre.

Stranden är särskilt trevlig på kvällen eller morgonen, när dagsbesökarna inte är där – de är å andra sidan aldrig särskilt många i den här delen av Indonesien. Förutom kanske på helgen, när den inhemska turismen kan märkas.

Koka Beach.

Boende vid Koka Beach

Jag sov direkt på stranden, på Koka Beach Homestay by Blasius Woda (Google Maps). Bungalowerna är väldigt enkla men inte heller så dåliga. Paret som också driver restaurangen på stranden är riktigt hjärtliga och maten är utsökt.

Ta sig till Koka Beach

Om du inte har ett eget fordon kan du be att bli avsläppt längs Trans-Flores Highway och sedan ta en mototaxi eller helt enkelt gå, eftersom det är mindre än 2 km.

Längs Trans-Flores Highway.

Maumere

Maumere är den största staden på ön. Ärligt talat är det inget särskilt intressant resmål, men här finns en flygplats med flera dagliga avgångar till bland annat Bali. Därför är det en bra start- eller slutpunkt för en resrutt på Flores.

I övrigt är det definitivt ingen särskilt intressant stad, så jag rekommenderar inte att du stannar länge. Det finns dock några sevärdheter i området som du kan överväga att besöka. Jag har inte varit där, men dagsutflykten till öarna Pulau Koja Doi (Google Maps), Pulau Pangabatang (Google Maps) och Pulau Babi (Google Maps) verkar vara relativt populär, och snorklingen är tydligen inte alls dålig. Alla guesthouses verkar erbjuda turen.

Om du bestämmer dig för att stanna i området i flera dagar lönar det sig förmodligen att bo i närheten av Hitokalak. Här finns några fina guesthouses ett stenkast från stranden, som Lena House och Sunset Cottages, men också dykcenter som Santai Divers Maumere och HAPPY DIVE RETREAT. Du kan dessutom ordna en vandring till Mount Egon (Google Maps).

Boende i Maumere

Jag sov på Guest House Dorm Floressa, inget märkvärdigt, men om du letar efter något billigt går det mer än bra för en natt. Som jag precis sa, om du vill stanna några dagar tror jag att det är bättre att bo öster om staden, alltså på Lena House eller Sunset Cottages.

Ta sig till Maumere

Som jag nämnde tidigare har Maumere en flygplats med flera dagliga flyg till Labuan Bajo, Bali och Kupang på Timor. Det finns dessutom direktbussar och delade taxibilar som går åtminstone ända till Bajawa. För att åka tillbaka till Ende och ta färjan mot Sumba lät jag till exempel guesthouset boka en delad taxi åt mig.

17 Islands National Park.

SUMBA

Sumba, ön som ligger söder om Flores, är ett av de minst turistiska resmålen jag någonsin har besökt under mina resor. Om du verkligen vill komma bort från de klassiska turiststråken i Indonesien och uppleva en ö som fortfarande är väldigt vild, föga känd och sällan besökt, kan Sumba vara något för dig.

Solnedgång på Sumba.

Ta sig runt på Sumba

Redan innan vi pratar om vad du kan göra och se på Sumba tror jag att det är värt att säga några ord om hur du tar dig runt på ön, eftersom kollektivtrafiken, med undantag för några förbindelser mellan de största städerna, inte är något alternativ.

Sumba med skoter/motorcykel

Om du inte bestämmer dig för en privat chaufför kommer du förr eller senare att behöva hyra en skoter för att utforska ön. Det jag gjorde, och som jag rekommenderar till alla som vill ha största möjliga frihet och en nypa äventyr, var att dela in ön i tre delar: östra, centrala och västra. För varje del av ön hyr du en skoter, gör dina turer, lämnar tillbaka skotern och reser sedan vidare österut/västerut med kollektivtrafik. De tre idealiska baserna att hyra skoter i är Waingapu, Waikabubak och Tambolaka.

Huvudvägarna har blivit mycket bättre de senaste åren och är när allt kommer omkring i gott skick. Dessutom är det väldigt lite trafik på ön, så det är ganska trevligt att köra. De mindre vägarna är däremot ofta i bedrövligt skick, precis som många av infarterna till olika vattenfall och stränder. Inget omöjligt, men det är definitivt att rekommendera att du har lite vana vid att köra på två hjul.

I Waingapu hyrde jag en skoter av Muruhumba Trans (Instagram), och på sidan hittar du whatsapp-numret. Det unga paret som jag hade att göra med pratar inte bara utmärkt engelska utan är också extremt villiga att ge råd, riktigt trevliga. De levererade skotern direkt till hotellet och kom sedan och hämtade den utan extra kostnad. Jag betalade 150 000 IDR per dag för en splitterny Yamaha Fazzio.

I Waikabubak hyrde jag däremot skotern direkt på guesthouset. Skotern var i jättedåligt skick, men de ville ”bara” ha 100 000 IDR per dag, vilket är ett bra pris för Sumba.

I Tambolaka, slutligen, hyrde jag skotern av Arinka Scooter Rental Sumba (Google Maps): en Honda Vario från 2015 i gott skick för 200 000 IDR per dag. Uthyrningen ligger precis utanför flygplatsen, så du kan hämta/lämna skotern när du kommer/åker. Du kan kontakta dem direkt på whatsapp på numret som du hittar på Google Maps. Ett annat alternativ är Afiv Rent car, Tour & Adventure Sumba (Google Maps), som ligger bredvid den andra uthyrningen. Även de har utmärkta recensioner, men högre priser.

Längs vägarna på Sumba.

Privat chaufför på Sumba

Ungefär som på Sumatra och Flores väljer de flesta resenärer även här, särskilt familjer eller organiserade turer, helt enkelt att ta en privat chaufför. Det här är definitivt ett bekvämt och praktiskt alternativ men också klart det dyraste. Guesthousen brukar kunna ge dig en hel del kontakter om du är intresserad, eller så kan du kontakta researrangörerna som jag nämnde tidigare direkt. Muruhumba Trans (Instagram) och Afiv Rent car, Tour & Adventure Sumba (Google Maps) erbjuder definitivt den här typen av tjänst. Alternativt kan du söka på Google Maps efter ”Rental mobil”, så borde flera alternativ dyka upp. Om du har lust att köra kan du hyra en bil själv, även om jag personligen skulle tänka efter två gånger.

Kollektivtrafik på Sumba

Som jag nämnde tidigare finns det i stort sett ingen kollektivtrafik, med undantag för förbindelserna längs huvudleden som går från Waingapu till Tambolaka via Waikabubak.

Waingapu (östra Sumba)

Waingapu är den största staden på öns östra del. Härifrån finns det dagliga flygförbindelser till Bali men också färjeförbindelser till Ende på Flores, vilket gör staden till en bra ankomst- eller avreseort. Waingapu i sig har ingenting att erbjuda turister, men staden kan ändå användas som bas för att utforska omgivningarna. Den enda riktiga sevärdheten i staden är byn Kampung Raja Prailiu (Google Maps), med dussintals traditionella hus och några megaliter.

Sumbas dansande träd

Ungefär en halvtimme från Waingapu, närmare bestämt vid Pantai Walakiri (Google Maps), finns Sumbas ikoniska dansande träd. De här mangroveliknande träden, formade av vinden, bjuder på en vy som är unik, minst sagt, särskilt vid högvatten, när de ser ut att flyta på vattnet. Själva stranden är inte heller så dålig. Området där jag tog bilderna ligger en bit från huvudstranden, närmare bestämt var jag här (Google Maps).

Sumbas dansande träd.

Stranden Puru Kambera, vattenfallet Tanggedu och byn Wunga

Väster om staden kan du ta en sväng till Pantai Puru Kambera (Google Maps), en väldigt fin och i stort sett öde strand. Fortsätt sedan härifrån i riktning mot vattenfallet Air Terjun Tanggedu (Google Maps). Längs vägen finns en fin utsiktsplats, Savana Puru Kambera (Google Maps).

Pantai Puru Kambera.

Vattenfallet är i alla fall inte alls dåligt, och det finns fina naturliga pooler där du kan bada och koppla av några timmar. Inträdet kostar 25 000 IDR. Om du har skoter kan du köra ända fram till parkeringen vid själva vattenfallet, längs något som i praktiken snarare är en stig än en väg. Alternativet är att lämna skotern vid början av den här stigen/vägen och fortsätta till fots i ungefär tjugo minuter, eller att ta en mototaxi för cirka 50 000 IDR.

Slutligen kan du fortsätta mot Kampung Adat Wunga (Google Maps), som enligt den lokala historien anses vara den äldsta byn på ön. Jag var inte där, för det första eftersom det inte verkar finnas så mycket att se, och för det andra eftersom jag inte hade lust att köra hela den vägen.

Air Terjun Tanggedu.

Sumbas gröna kullar

Hela området runt Waingapu kännetecknas av kuperade landskap som under regnperioden färgas klargröna och ger riktigt pittoreska vyer. Jag besökte ön i slutet av torrperioden, så förhållandena var inte alls optimala. Jag var bara vid Bukit Tanau (Google Maps) strax utanför staden. Andra populära utsiktsplatser är Bukit Hiliwuku (Google Maps), Savana Merdeka (Google Maps), Bukit Wairinding (Google Maps) och Bukit Ndapayami (Google Maps). De två sistnämnda ligger på vägen som leder till Tarimbang och Waikabubak, så beroende på hur du reser kan du överväga att göra en liten avstickare. Läs gärna några färska recensioner, eftersom vägarna till de här utsiktsplatserna ofta är i bedrövligt skick.

Pantai Tarimbang

Stranden i Tarimbang (Google Maps) är en av de vackraste jag har sett i hela mitt liv. En stor vik med vit sand, kristallklart vatten och djungel som når ända ner till havet. Den ligger fortfarande långt från massturismen och är en riktig pärla. Vissa väljer att besöka den som dagsutflykt från Waingapu, men jag tror att det verkligen är värt att stanna minst en natt, inte minst eftersom det ändå handlar om över två timmar från staden längs en väg som stundtals är i ganska dåligt skick.

Pantai Tarimbang.

I många år fanns det bara ett guesthouse, Marthen Homestay (Google Maps), som också har en officiell sajt. Jag sov här ett par nätter. Bungalowerna är väldigt enkla, och de med eget badrum är klart trevligare. Du kan boka genom att skicka ett meddelande på whatsapp. Medan jag var där träffade jag tre australiska surfare i sextioårsåldern som har besökt stranden i ungefär tjugo år, och de sa att surfingen är fantastisk. Ett andra alternativ, klart dyrare, är Camp Tarimbang (officiell sajt). Stället öppnades nyligen av en tysk kille som jag fick tillfälle att träffa en eftermiddag på stranden, och han verkade vara en väldigt trevlig person.

Hur som helst nöjde jag mig med att njuta av den underbara stranden, även om du, om du vill, kan ordna utflykter till fots eller med båt till vikarna i närheten eller åka till vattenfallen Kabubul (Google Maps) och Laputi (Google Maps).

Pantai Tarimbang.

Vattenfallet Wai Marang och sydöstra Sumba

Vattenfallet Wai Marang (Google Maps) ligger ungefär två timmar från Waingapu. Även om själva vattenfallet är litet och definitivt inte imponerande gör den naturliga poolen vid dess fot, mitt i skogen, det riktigt vackert och stämningsfullt. Den sista biten av vägen till parkeringen är i ganska dåligt skick, så var beredd! När du väl har kommit fram till parkeringen behövs det i alla fall absolut ingen guide. Stigen är lätt att följa och finns inlagd på Organic Maps.

Vattenfallet Wai Marang.

Många besöker vattenfallet som dagsutflykt, men jag åkte från Waingapu på eftermiddagen och tillbringade sedan natten på Purnama Kasih Homestay (Google Maps), där affären bredvid fungerar som ”reception”. Ett väldigt lokalt boende. Om du letar efter något med mer västerländsk standard, men också mycket dyrare, kan du kolla in Ecoresort Sumba Dream (officiell sajt).

Kampung Adat Praiyawang.

Dagen därpå fortsatte jag sedan mot öns sydligaste del och gjorde ett kort stopp i den traditionella byn Kampung Adat Praiyawang (Google Maps). Jag tillbringade några dagar på Sumba Adventure Resort och var bokstavligen den enda gästen. Hela området är ännu mindre turistiskt än resten av Sumba. Här finns oändliga sträckor av öde stränder och massor, verkligen massor, av lugn och ro. Två andra alternativ för boende i närheten är Wajonata Sumba och Kalala Beach Resort (stängt för renovering när jag var där). Före covid erbjöd Sumba Adventure Resort aktiviteter som dykning, fiske och annat, men när jag var där var det så lite turism att de hade stoppat allt, så i praktiken tillbringade jag dagarna med att läsa på stranden. Om du vill ta en tur kan du åka till Pantai Watuparunu (Google Maps).

Stranden framför Sumba Adventure Resort.

Boende i Waingapu

Jag tillbringade några nätter på Hotel Jemmy (Google Maps), ett hotell som framför allt används av lokalbor, med väldigt enkla men billiga rum. Inte långt därifrån finns en trevlig restaurang där jag åt åtskilliga gånger: Timoer Cafe (Google Maps). Om du letar efter något med mer västerländsk standard men ändå inte alltför dyrt kan du kolla in LOPE HOMESTAY, Casa Kandara och Pondok Wisata dan Restoran Elim.

Ta sig till Waingapu

Från hamnen i Waingapu (Google Maps) finns det färjeförbindelser till hamnen i Ende på Flores (Google Maps). Det var just så jag kom till Sumba. Du kan boka online på den här sajten, men åtminstone när jag skrev den här guiden behövde man ha en lokal bank för att kunna betala. På plats kan du köpa biljetten här (Google Maps). Som jag nämnde tidigare finns det dessutom dagliga flyg till och från Bali från flygplatsen i Waingapu. Till och från Waikabubak rekommenderade killarna på guesthouset att jag skulle ta minibussen från Travel Sinar Lombok (Instagram). De bokade den åt mig via whatsapp, och jag blev upphämtad direkt vid guesthouset. Alternativt kan du gå till bussterminalen (Google Maps), och åtminstone under dagen borde du inte ha några svårigheter att hitta en avgång.

Pantai Watuparunu.

Waikabubak (centrala Sumba)

Som jag nämnde tidigare är Waikabubak den idealiska basen för att utforska öns centrala och västra del. Om du kommer från Waingapu kan du, redan innan du kommer fram till Waikabubak, stanna vid den traditionella byn Kampung Adat Pasunga (Google Maps). Här verkar det finnas en fin samling marapugravar. Jag reste den här sträckan med kollektivtrafik, så ett kort stopp var inget alternativ.

I själva Waikabubak finns det ändå ett par andra traditionella byar som du kan besöka. Den mest kända är utan tvekan Prai Ijing (Google Maps), som är väldigt fotogenisk och välbevarad, och även om den är ganska kommersialiserad tyckte jag att invånarna var riktigt hjärtliga och trevligt nyfikna. De tar 25 000 IDR i inträde. Den andra byn som ofta rekommenderas är Kampung Tarung (Google Maps). Där har jag inte varit, men jag antar att den inte skiljer sig så mycket från de andra traditionella byarna.

Prai Ijing.

Vattenfall

Vattenfallen Lapopu (Google Maps) och Matayangu (Google Maps) ligger längs samma stig en liten bit från varandra. Rutten dit finns både på Organic Maps och All Trails, men lokalborna vill inte bara ha 150 000 IDR i inträde, de verkar också till varje pris vilja att du tar en guide för ytterligare 100 000 IDR. Läs några färska recensioner, men på de villkoren valde jag att avstå.

Däremot var jag vid Wee Kacura (Google Maps). Tyvärr tar de i även här och erbjuder en guide som absolut inte behövs. De är åtminstone rimligare och begär 50 000 IDR, men du kan lugnt ge dem 20 000 IDR. Raden av små vattenfall och pooler bland risfälten är riktigt vacker.

Wee Kacura.

Slutligen var jag vid vattenfallet Lokomboro (Google Maps), som verkligen är värt ett besök, och dessutom var det ingen annan där när jag var där. Du kan parkera direkt vid det lilla vattenkraftverket (Google Maps), och därifrån måste du gå uppför floden några hundra meter. Vakten erbjöd sig att vara min guide, och ärligt talat tror jag att det för en gångs skull var värt det, om inte annat visade han mig hur jag kunde ta mig uppför floden utan att bada. Jag gav honom 50 000 IDR eftersom han visade sig vara riktigt hjälpsam och trevlig.

Vattenfallet Lokomboro.

Stränder

I den här delen av Sumba tyckte jag inte att stränderna var särskilt vackra, och framför allt är de ofta inte särskilt lämpade för bad. För surfentusiaster verkar det å andra sidan finnas några av världens bästa stränder här, som Pantai Marosi. Om du, som jag, inte är intresserad av att surfa utan bara vill bada, rekommenderar jag den lilla stranden Pantai Watu Bella, som ligger bredvid den förra och som du når genom att gå genom en by. De kan be dig att köpa en kokosnöt eller betala för parkeringen. Andra stränder i närheten är Pantai Kerewei och Nihiwatu. Den sistnämnda är tyvärr, trots att lagen förbjuder det, i praktiken privatiserad (av lyxresorten Nihi Sumba).

Pantai Marosi.

Boende i Waikabubak

Jag sov på Shekinah Homestay & Cafe Waikabubak RedPartner, som ligger i Waikabubak. Jag tyckte att det var mycket smidigare för att ta sig runt, men om du vill tillbringa några dagar på stranden utan att för den skull lägga en förmögenhet kan du överväga THE VILLAGE INN Rua Beach och Jhony Homestay.

Ta sig till Waikabubak

Som jag skrev tidigare rekommenderade killarna på guesthouset att jag skulle ta minibussen från Travel Sinar Lombok (Instagram) till och från Waingapu. De bokade den åt mig via whatsapp, och jag blev upphämtad direkt vid guesthouset. Till och från Tambolaka går det minibussar ofta på vardagarna. På guesthousen sa de att de skulle kunna se till att jag blev upphämtad, men jag reste på en söndag, så det slutade med att jag åkte till ”terminalen” (Google Maps), där jag – med en rejäl dos Google Översätt och hjälp av en förbipasserande kvinna som pratade engelska – lyckades få i gång en sorts ”privat” minibuss (vi stannade ändå för att plocka upp fler människor längs vägen) som för 100 000 IDR körde mig ända fram till hotellet.

Kampung Tarung.

Tambolaka (västra Sumba)

Ungefär som Waingapu har Tambolaka inte så mycket att erbjuda, förutom att vara en ankomst- eller avreseort på Sumba och en hyfsad bas för att utforska öns västra del.

Den finaste stranden, inte alltför långt från staden, är enligt mig Pantai Oro (Google Maps). Jag parkerade direkt vid Oro Beach Houses och använde deras ingång, och personalen sa att det inte var något problem. Stranden är väldigt fin och lugn, perfekt för att se solnedgången.

Pantai Oro.

Längre söderut rekommenderar jag att du besöker museet Rumah Budaya Sumba (Google Maps), som dock var halvstängt när jag var där. Man kunde besöka ett enda rum, så jag uttalar mig inte, men tekniskt sett kan det vara ett intressant besök. Fortsätt därifrån mot Waikuri (Google Maps), en underbar lagun där du kan bada och koppla av några timmar. Inträdet kostar 20 000 IDR.

Waikuri.

Du kan också åka till den närliggande Pantai Mandorak (Google Maps), en liten skyddad vik som är perfekt för bad. Tyvärr finns det massor av barn som ber om pengar, så om du inte vill framstå som ”okänslig” gör du förmodligen bäst i att åka någon annanstans. Lite längre söderut är Pantai Pero (Google Maps) inte dålig, och de tar 5 000 IDR för parkeringen.

Pantai Mandorak.

Inte långt därifrån ligger den ikoniska traditionella byn Ratenggaro (Google Maps). Det här är definitivt den mest fotogeniska byn på ön, och dessutom den populäraste. Även här talar många recensioner om enträgna barn som ber om pengar och annat, så jag valde att hoppa över den och åka till den närliggande Wainyapu (Google Maps). Tyvärr hade den här byn nyligen brunnit, så det fanns inte så mycket att se, men lokalborna visade sig vara väldigt trevliga och nyfikna och förvånade över att se mig komma. Sedan gick jag ner till stranden och flög drönaren över Ratenggaro för att ta den ikoniska bilden.

Pantai Pero.

Slutligen, om du har tid över, rekommenderar jag att du kör till Pantai Mbawana (Google Maps), en underbar öde strand som du når i slutet av en grusväg. Infarten ligger här (Google Maps). Jag var också vid Pantai Watu Malandong (Google Maps), men enligt mig är den inte värd det.

Ratenggaro.

Boende i Tambolaka

Jag sov på Hotel Pasola, som har ett smidigt läge nära flygplatsen och som inte alls är dåligt med tanke på priset. Om du föredrar ett klart trevligare läge vid havet kan du kolla in Oro Beach Houses.

Ta sig till Tambolaka

Från flygplatsen i Tambolaka går det dagliga flyg till Bali. Dessutom går det färjor från den närliggande hamnen i Waikelo (Google Maps) till Sape på Sumbawa (Google Maps). Samma färja borde också stanna i Labuan Bajo på Flores. Du kan boka online på den här sajten, men åtminstone när jag skrev den här guiden behövde man ha en lokal bank för att kunna betala.

På vardagarna går det minibussar ofta till och från Waikabubak. På guesthousen sa de att de skulle kunna se till att jag blev upphämtad, men jag reste på en söndag, så det slutade med att jag åkte till ”terminalen” (Google Maps), där jag med en rejäl dos Google Översätt och hjälp av en förbipasserande kvinna som pratade engelska lyckades få i gång en sorts ”privat” minibuss (vi stannade ändå för att plocka upp folk längs vägen) som körde mig ända fram till hotellet för 100 000 IDR. Om du reser åt andra hållet kan du ta minibussen från Travel Sinar Lombok (Instagram), som du kan boka via whatsapp om du vill. Alternativt borde det officiella kontoret/hållplatsen vara det här (Google Maps).

Obs! Här slutar min egen erfarenhet av de större öarna i den indonesiska ögruppen, men för fullständighetens skull finns det många andra möjliga resmål som jag tror är värda att nämna.

Pantai Mbawana.

TIMOR

Av öarna i den södra gruppen är Timor den som ligger allra längst österut. Jag har inte varit där själv, men medan jag var på Flores träffade jag en hel del resenärer som kom därifrån eller var på väg dit. Om du skulle behöva det kan du göra en visa run landvägen här genom att resa in i Östtimor (här hittar du en guide). Med det sagt nöjer sig, så vitt jag vet, de flesta av de få resenärer som vågar sig hit med att besöka ön Pulau Rote (här hittar du en guide). Resten av Timor är ännu mindre turistiskt. Infrastrukturen är vad den är, och bara tanken på att boka boende online eller hitta en restaurang som är öppen för allmänheten verkar vara en utopi. På den här sidan hittar du mer information.

KALIMANTAN (BORNEO)

Kalimantan är helt enkelt den indonesiska delen av ön Borneo. Här har jag inte heller varit, men när jag reste i den malaysiska delen av ön träffade jag några resenärer som var på väg till Kalimantan. Särskilt populära är Derawanöarna (här hittar du en guide). Med tanke på att Nusantara, Indonesiens nya huvudstad, ligger just på Kalimantan, antar jag att ön inom en snar framtid kan få se en kraftig utveckling, framför allt när det gäller infrastruktur, vilket kan leda till att turismen utvecklas mer.

SULAWESI

Sulawesi håller på att bli relativt populärt. Under mina senaste resor i Indonesien har jag träffat en hel del resenärer som hade varit där eller tänkte åka dit. Det är ändå fortfarande ett resmål där turistnäringen befinner sig i sin linda, med allt vad det innebär. Här hittar du ett par utmärkta guider för att planera en resrutt på ön: Guide ett och Guide två.

BANDAÖARNA

Ögruppen Bandaöarna är en av de mest avlägsna och minst utforskade i hela landet. Om du letar efter ett resmål som verkligen ligger under radarn kan Bandaöarna vara något för dig. Här hittar du en relativt detaljerad guide.

PAPUA (VÄSTRA NYA GUINEA)

Indonesien förvaltar den västra delen av den stora ön Nya Guinea, längst österut i landet. Vi talar om provinsen Papua, som i praktiken kanske är det minst turistiska resmålet i hela Indonesien.

I väster utgör dock ögruppen Raja Ampat ett undantag. Den anses vara den marina miljön med störst biologisk mångfald i världen. Den ligger mitt i Koralltriangeln och har över 75 % av alla kända korallarter, mer än 1 400 arter av revfiskar och en otrolig variation av marint liv, bland annat hajar, mantor och sköldpaddor. Tack vare sitt avlägsna läge och bevarandearbetet är Raja Ampat ett paradis för dykare och havsälskare.

Under årens lopp har jag haft tillfälle att prata med en hel del resenärer som har gjort flera dyk både i Komodo och i Raja Ampat, och många verkar föredra Komodo, som definitivt är mycket mer lättillgängligt och billigare. Hur som helst hittar du en guide på den här sidan.

Förslag på resrutter i Indonesien

Efter det här långa avsnittet om vad du kan göra och se i Indonesien har du nog förstått att det är ett enormt land. Trots att jag tillbringade nästan fem månader där lyckades jag bara besöka en del av det. Jag inser att de flesta har ännu mindre tid, så i stället för att föreslå resrutter för hela landet som jag brukar göra hittar du här nedan resrutter för de enskilda öarna, som lätt kan kombineras till längre eller kortare resor.

Som för alla länder finns det ingen perfekt resrutt som passar alla. Se därför det som följer som en utgångspunkt: anpassa den eller skapa en egen utifrån dina intressen och din budget!

Haraudalen.

Tvåveckorsrutt på Sumatra

Särskilt om du inte har planerat in fler dagar vid havet under din resa i Indonesien tror jag att det är värt att börja resan i Banda Aceh, så att du kan tillbringa några dagar på ön Pulau Weh. Annars kan du flyga direkt till Medan.

Banda Aceh (1 natt)

Dag 1:

Beroende på när du kommer fram kan du åka direkt till Pulau Weh. Annars kan du, utan att lämna staden, besöka moskén och ett par sevärdheter tillägnade tsunamin.

Pulau Weh (3 nätter)

Dag 2:

Färja från Banda Aceh till Pulau Weh. Tillbringa resten av dagen på stranden.

Dag 3:

Snorkling vid Pantai Iboih, båttur eller dykning.

Dag 4:

Tur runt ön på skoter.

Medan (1 natt)

Dag 5:

Färja från Pulau Weh till Banda Aceh. Flyg till Medan eller nattbuss. Om du kommer med flyget på eftermiddagen kan du tillbringa resten av dagen i Medan och gärna besöka Tjong A Fie Mansion och moskén Masjid Raya Medan.

Bukit Lawang (4 nätter)

Dag 6:

Buss från Medan till Bukit Lawang. Ordna trekkingen till dagen därpå. Du kan ta en sväng till den lokala marknaden, fladdermusgrottan eller helt enkelt tillbringa resten av dagen vid floden.

Dag 7:

Första dagen av trekkingen.

Dag 8:

Andra dagen av trekkingen.

Dag 9:

Tredje dagen av trekkingen.

Berastagi (2 nätter)

Dag 10:

Transfer från Bukit Lawang till Berastagi. Ta en sväng till den lokala marknaden och besök det lilla museet.

Dag 11:

Vandring till vulkanen Sibayak och sedan besök i de varma källorna.

Tobasjön (2 nätter)

Dag 12:

Transfer från Berastagi till Tobasjön. Tillbringa resten av dagen med att koppla av.

Dag 13:

En dag med att utforska Tobasjön.

Dag 14:

Tillbaka till Medan.

Solnedgång i Haraudalen.

Treveckorsrutt på Sumatra

Med en extra vecka rekommenderar jag att du följer tvåveckorsrutten som jag precis beskrev och sedan överväger att flyga från Medan till Padang (eller ta bussen) och besöka Mentawaiöarna. Om du har ett par dagar över är det definitivt värt att besöka Haraudalen också.

Tvåveckorsrutt på Java

Med tanke på alla flyg till Jakarta är det här en relativt populär resrutt, och den kan lätt kombineras med några dagar på närliggande Bali.

Jakarta (1 natt)

Dag 1:

Ärligt talat tror jag inte att det är värt att stanna mer än en natt i Jakarta, särskilt om du har ont om tid. Om du har tid kan du följa med på en free walking tour.

Yogyakarta (4 nätter)

Dag 2:

Tåg eller inrikesflyg från Jakarta till Yogyakarta. Om du har tid över kan du utforska staden.

Dag 3:

Templet Borobudur och templet Prambanan.

Dag 4:

Hyr en skoter. Åk till vattenfallet Air Terjun Kedung Kayang och fortsätt sedan mot Nepal Van Java.

Dag 5:

Bestigning av berget Sumbing. Åk tillbaka till Yogyakarta.

Karimun Jawa (5 nätter)

Dag 6:

Om du inte redan har gjort det kan du besöka Yogyakarta på morgonen och sedan ta transfern mot Jepara på eftermiddagen. Om du vill kan du resa på natten och lämna Yogyakarta dagen innan.

Dag 7:

Färja eller speedbåt till Karimun Jawa. Eftermiddag på stranden.

Dag 8:

En avkopplande dag på stranden.

Dag 9:

Båttur.

Malang (1 natt)

Dag 10:

Färja eller speedbåt till Jepara. Transfer till Malang.

Berget Bromo (1 natt)

Dag 11:

Du kan besöka rainbow village på morgonen och sedan hyra en skoter för att köra slingan Bromo – Tumpak Sewu eller ansluta dig till en organiserad tur. Du kan åka till kratern på berget Bromo på eftermiddagen. Tillbringa natten i Cemoro Lawang.

Vattenfallet Tumpak Sewu (1 natt)

Dag 12:

Soluppgång från King Kong Hill. Transfer och besök vid vattenfallet Tumpak Sewu på eftermiddagen.

Kawah Ijen (2 nätter)

Dag 13:

Tillbaka till Malang och tåg mot Banyuwangi.

Dag 14:

Vandring till Kawah Ijen.

Treveckorsrutt på Java

Med en vecka till kan du ta med ett par dagar i Bandung och, om du är intresserad av att surfa, antingen Cimaja eller Batukaras.

Broken Beach.

Tvåveckorsrutt på Bali

Jag tror att det här är den idealiska resrutten för alla som besöker Indonesien för första gången, vill ha en lagom kompromiss mellan tempel, stränder och trekking och inte har några problem med att besöka många särskilt turistiska platser.

Södra Bali (3 nätter)

Dag 1:

Återhämta dig från jetlagen och tillbringa en avkopplande dag på stranden.

Dag 2:

Utforska Bukithalvön och templet Uluwatu.

Dag 3:

Utforska området i norr. Vattenfallet Tegenungan och Taman Ayun kan, om du vill, bytas ut mot någon annan aktivitet. Tanah Lot vid solnedgången.

Ubud (3 nätter)

Dag 4:

Transfer södra Bali – Ubud på förmiddagen, utforska Ubuds centrum, den centrala marknaden och palatset i Ubud. På eftermiddagen går du till Monkey Forest.

Dag 5–6:

Besök risterrasserna i Tegalalang och välj sedan gärna ett par tempel eller vattenfall utifrån dina intressen och framför allt hur mycket du har lust att köra skoter.

Centrala Bali (2 nätter)

Dag 7:

Besök risfälten i Jatiluwih, vattenfallet Air Terjun Leke Leke och templet Ulun Danu Beratan. Tillbringa natten i Munduk.

Dag 8:

Besök vattenfallen i omgivningarna kring Munduk.

Kintamani (2 nätter)

Dag 9:

Transfer till Kintamani.

Dag 10:

Bestigning av berget Batur.

Amed (2 nätter)

Dag 11:

Besök templet Besakih. Transfer till Amed.

Dag 12:

Snorkling eller dykning i Amed. Solnedgång vid Lahangan Sweet.

Amlapura (2 nätter)

Dag 13:

Transfer till Amlapura. Besök den traditionella byn Bugbug och tillbringa resten av dagen på Virgin Beach.

Dag 14:

Soluppgång vid Bukit Cinta. Tillbaka till södra Bali.

Treveckorsrutt på Bali

Om du har några dagar till kan du lägga till ett besök i Lovina, på Nusaöarna eller till och med på Giliöarna.

Kelingking Beach.

Tvåveckorsrutt på Lombok

Om du inte har några som helst planer på att gå upp på toppen av berget Rinjani är två veckor på Lombok definitivt mycket.

Giliöarna (3 nätter)

Dag 1:

Speedbåt från Bali. Avkoppling på stranden.

Dag 2:

Snorkeltur.

Dag 3:

Avkoppling på stranden.

Senaru (4 nätter)

Dag 4:

Båt från Giliöarna till Bangsal. Hyr en skoter eller ordna en transfer till Senaru. Besök vattenfallen. Ordna trekkingen till dagen därpå.

Dag 5:

Trekking på berget Rinjani.

Dag 6:

Trekking på berget Rinjani.

Dag 7:

Sista dagen av trekkingen. Tillbringa natten i Senaru.

Sembalun Lawang (1 natt)

Dag 8:

Transfer från Senaru till Sembalun Lawang. Ta en sväng till Bukit Selong på eftermiddagen.

Tetebatu (3 nätter)

Dag 9:

Om benen inte redan är slutkörda efter Rinjani, gå upp på Pergasingan Hill i gryningen. Transfer från Sembalun Lawang till Tetebatu. Avkoppling.

Dag 10:

Besök vattenfallen Benang Stokel och Benang Kelambu.

Dag 11:

Utforska Tetebatu med omgivningar. Vattenfall, monkey forest och risfält.

Kuta Lombok (3 nätter)

Dag 12:

Transfer från Tetebatu till Kuta Lombok. Stranden och en utsiktsplats vid solnedgången.

Dag 13:

Surfing eller en dag på stranden.

Dag 14:

Surfing eller en dag på stranden.

Treveckorsrutt på Lombok

Med en vecka till kan du överväga att tillbringa några dagar i området kring Ekas och Senggigi.

Berget Rinjani.

Tvåveckorsrutt på Flores

Många resenärer kommer till Flores med båtturen från Lombok, som jag beskrev i guiden, så för enkelhetens skull börjar jag resrutten just så.

Nationalparken Komodo (3 nätter)

Dag 1:

Första dagen av turen.

Dag 2:

Andra dagen av turen.

Dag 3:

Tredje dagen av turen.

Labuan Bajo (1 natt)

Dag 4:

Fjärde dagen av turen. Tillbringa natten i Labuan Bajo.

Wae Rebo (1 natt)

Dag 5:

Hyr en skoter och kör till parkeringen vid foten av Wae Rebo. Gå upp längs stigen och tillbringa natten i byn.

Ruteng (2 nätter)

Dag 6:

Kör till Ruteng och stanna vid risfälten Lingko Spider Web.

Dag 7:

Utforska Ruteng med omgivningar.

Bajawa (2 nätter):

Dag 8:

Kör till Bajawa. Besök ett par byar och gärna en av utsiktsplatserna vid solnedgången.

Dag 9:

Bestigning av berget Inerie. Avkoppling vid de varma källorna.

Riung (2 nätter)

Dag 10:

Kör till Riung. Utsiktsplats vid solnedgången.

Dag 11:

Tur i nationalparken.

Moni (1 natt)

Dag 12:

Kör till Moni. Utforska vattenfallen och de varma källorna.

Koka Beach (1 natt)

Dag 13:

Soluppgång från toppen av Kelimutu. Kör till Koka Beach. Avkoppling på stranden, och tillbringa natten här.

Maumere (1 natt)

Dag 14:

Förmiddag på stranden och sedan kör du till Maumere.

Treveckorsrutt på Flores

Med en extra vecka kan du stanna några dagar till i Labuan Bajo för att dyka och gärna besöka Rangko Cave. Andra alternativ kan vara ett par avkopplande dagar vid Koka Beach eller båtturen i Maumere.

Tololela.

Tvåveckorsrutt på Sumba

Två veckor på Sumba är enligt mig den rätta kompromissen för att se allt som ön har att erbjuda och samtidigt unna dig en hel del dagar av total avkoppling.

Waingapu (2 nätter)

Dag 1:

Ankomst till Sumba. Hyr en skoter. Tillbringa resten av dagen vid Pantai Walakiri för att beundra de dansande träden.

Dag 2:

Stranden Puru Kambera, vattenfallet Tanggedu och byn Wunga.

Pantai Tarimbang (2 nätter)

Dag 3:

Kör till Pantai Tarimbang. Resten av dagen på stranden.

Dag 4:

Du kan besöka ett av vattenfallen eller helt enkelt tillbringa dagen på stranden.

Sydöstra Sumba (3 nätter)

Dag 5:

Åk tillbaka till Waingapu och kör sedan till vattenfallet Wai Marang. Tillbringa natten i närheten.

Dag 6:

Besök den traditionella byn Kampung Adat Praiyawang och kör sedan till öns sydligaste del. Sumba Adventure Resort och Wajonata Sumba är två bra alternativ för boende.

Dag 7:

Avkoppling på stranden. Du kan också ta en sväng till Pantai Watuparunu.

Waingapu (1 natt)

Dag 8:

Om du åker tidigt på morgonen kan du ta dig tillbaka till Waingapu samma dag, eller så kan du tillbringa förmiddagen på stranden, åka tillbaka till Waingapu på eftermiddagen, lämna tillbaka skotern och tillbringa natten här.

Waikabubak (3 nätter)

Dag 9:

Transfer från Waingapu till Waikabubak. Besök byn Prai Ijing, som du, beroende på var du bor, kan gå till direkt.

Dag 10:

Hyr en skoter och åk ner till stränderna. Jag rekommenderar särskilt Pantai Watu Bella. Om du vill kan du stanna vid vattenfallen Lapopu och Matayangu.

Dag 11:

Ta en sväng till Wee Kacura och fortsätt sedan mot vattenfallet Lokomboro.

Tambolaka (3 nätter)

Dag 12:

Transfer Waikabubak – Tambolaka. Hyr en skoter och tillbringa resten av dagen vid Pantai Oro.

Dag 13:

Lagunen Waikuri, Pantai Mandorak och Pantai Pero.

Dag 14:

Den traditionella byn Ratenggaro eller närliggande Wainyapu och Pantai Mbawana.

Treveckorsrutt på Sumba

Om du inte vill tillbringa en hel del dagar på stranden eller med att surfa är tre veckor förmodligen ”för mycket”, och jag vet verkligen inte vilket annat resmål jag skulle lägga till. Redan tvåveckorsrutten kan vara mer än tillräcklig för vissa.

Wainyapu.

Ta sig runt i Indonesien

Först och främst, som jag har nämnt flera gånger i guiden, rekommenderar jag starkt att du laddar ner Organic Maps. Jag har använt de ovärderliga offlinekartorna i många år och tycker att de är ett fantastiskt verktyg när du reser. Hur som helst är det i regel ganska lätt att ta sig runt i Indonesien, eller åtminstone på de största turistöarna.

Bemos i Indonesien

Bemos är det traditionella transportmedlet för korta och medellånga sträckor. Det är i princip minibussar, som framför allt används av lokalbor, och de är överlägset den billigaste formen av kollektivtrafik. Oftast har de fasta hållplatser och terminaler, men i princip kan du stoppa dem var som helst längs sträckan de kör.

Shuttlebussar i Indonesien

Shuttlebussar är populära framför allt på Bali, där vilket boende eller turistkontor som helst kan sälja biljetter. Perama Bus, som kör på Bali och Lombok, är förmodligen den populäraste, och du kan lugnt kolla priser och tider online på deras sajt.

Traditionell bemo på Bali.

Bussar i Indonesien

I Indonesien finns ett tätt nät av bussförbindelser, framför allt på de mest befolkade öarna som Sumatra och Java. Till skillnad från andra länder har varje stad i regel en egen terminal som alla bolag kör från, vilket gör livet lättare för dig som resenär. Många långfärdsbussar kan du boka online på sajter som RedBus och Traveloka.

Grab, Gojek, Indrive och taxi

De olika apparna för ”ride-hailing” används väldigt mycket i hela Indonesien, och priserna för resorna är, jämfört med europeisk standard, verkligen löjligt låga. Alla förare är registrerade via appen, och det är säkrare än vanliga taxibilar. Dessutom behöver du inte förhandla, eftersom taxichaufförerna brukar ta klart högre priser av turister. Men se upp, för så fort du lämnar storstadsområdena och turistområdena används de i stort sett inte alls. Ofta låter den ”lokala maffian” ingen använda dem, och bildar i praktiken en kartell. Om du bestämmer dig för att ta en vanlig taxi, se till att komma överens om priset innan du kliver in, så att du slipper onödiga diskussioner.

Grab och Gojek kan också användas för att boka mototaxi, som lokalborna kallar ”Ojek”. För korta och medellånga sträckor är de inte bara extremt billiga utan också väldigt snabba. Förarna vet verkligen hur man tar sig fram i trafiken och kan spara dig en hel del tid. Om du reser med ganska lätt packning kan du dessutom använda dem för transfer mellan olika resmål.

Privat chaufför i Indonesien

En så kallad ”driver” är ett relativt vanligt transportsätt i Indonesien bland dem som söker högsta möjliga komfort. Du kan leta upp några nummer online på sajter som Reddit, i Facebookgrupper eller på plats genom att fråga någon resebyrå eller något guesthouse. I vissa fall är det ett mycket smidigare sätt, som jag själv har använt åtskilliga gånger, att helt enkelt beställa en taxi med Grab och Ojek och, så fort föraren kommer, förhandla fram ett fast pris utanför appen för hela dagen eller flera dagar, eller kanske bara be föraren att vänta under ett besök. Varje gång jag har använt den här ”tekniken” har förarna alltid varit tillmötesgående och ärliga, inte minst eftersom de slipper avgifterna som de skulle behöva betala till de olika apparna och dessutom säkrar ett längre jobb än en enstaka körning.

Hyra skoter i Indonesien

För dig som vågar köra tror jag att det överlägset bästa alternativet för att utforska hela öar som Bali och Lombok är att hyra en skoter. Skotern är ofta inte bara det överlägset billigaste transportmedlet, utan också det som ger störst frihet. Hyrpriserna varierar kraftigt beroende på var du är och hur länge du tänker hyra den. På Bali, där konkurrensen är hård, kan du bokstavligen hyra en skoter i en månad för ett par euro per dag, medan jag på Sumba fick betala till och med mer än tio euro per dag.

Om du tänker korsa Indonesien med skoter/motorcykel är det definitivt värt att överväga att köpa ett fordon som du sedan säljer när du åker. Jag har träffat en hel del som har valt det alternativet. En väldigt intressant tjänst, som jag också har pratat om i guiden och som jag själv använde på Flores, är den som erbjuds av Motor Adventure Bali, som har kontor på Java, Bali, Lombok och Flores. I praktiken kan du hyra ett fordon i Jakarta och lämna tillbaka det i Maumere, efter att ha korsat Java, Bali, Lombok, Sumbawa och Flores. Priserna hör inte till de billigaste, men det är en tjänst som är unik, minst sagt, och fordonen är i utmärkt skick.

Även aporna åker skoter!

Obs! Tekniskt sett krävs det ett internationellt körkort för att köra i Indonesien. I praktiken är det inget stort problem, eftersom den ofta korrupta polisen nöjer sig med lite småpengar om du blir stoppad. Försök bara att inte ha för mycket kontanter på dig, eller åtminstone inte ha alla i plånboken. Det verkliga problemet uppstår vid allvarliga olyckor, som din försäkring med största sannolikhet inte skulle täcka, men det är en annan historia. Om du redan befinner dig utomlands eller helt enkelt vill skaffa ett internationellt körkort online kan du göra det på den här sajten.

Sembalun.

Tåg i Indonesien

Med några sällsynta undantag för korta sträckor på Sumatra är det bara meningsfullt att prata om tåg när det gäller Java, där järnvägsnätet, när allt kommer omkring, inte alls är dåligt. Alla de största städerna på ön är förbundna med järnväg, och du kan lugnt boka online på Traveloka. Att ta bussen är inte hela världen, men att resa med tåg, där det går, är inte bara bekvämare och snabbare utan ofta också billigare. Boka i god tid.

Inrikesflyg i Indonesien

Inrikesflyg kan vara väldigt billiga och är, särskilt för dig som har ont om tid, nästan alltid det bästa alternativet för att ta dig mellan öarna eller till och med inom samma ö. Att ta sig långa sträckor landvägen i Indonesien kan ibland ta mycket längre tid än man tror. Det finns många lågprisbolag som flyger i landet, och de dyker upp när du söker på de olika sökmotorerna för flyg.

Tiu Kelep.

Färjor i Indonesien

Ett billigare alternativ till inrikesflyg är definitivt de många färjorna som förbinder ögruppens olika öar. Det nationella bolaget ASDP trafikerar de flesta sträckorna, och de senaste åren har det gjorts en stor satsning på digitalisering, så i dag kan biljetterna på många sträckor bara köpas online på plattformen ferizy. Tyvärr behövde man, när jag skrev den här guiden, ett lokalt bankkonto för att kunna slutföra betalningen. Vid ett par tillfällen gick personalen på guesthouset där jag bodde med på att betala åt mig mot kontanter, och i närheten av varje hamn finns det i alla fall alltid någon som erbjuder den här tjänsten mot en liten avgift.

Slutligen vill jag betona att det på korta och mycket trafikerade sträckor som Java – Bali eller Bali – Lombok går flera avgångar per dag, medan färjan på längre sträckor, som till exempel Flores – Sumba eller kanske Flores – Sulawesi, kan gå så sällan som en gång i veckan. Särskilt under regnperioden, när sjön i regel är grövre, kan avgångarna bli försenade eller inställda. Kort sagt, försök att planera den här typen av resor i mycket god tid, och när du väl är på plats, se till att få avgångstiderna bekräftade.

Gurusina.

Resa till Indonesien: kostnader

Vad kostar en resa till Indonesien? Lite, väldigt lite. Indonesien är utan tvekan ett av de billigaste länder jag någonsin har besökt. Det beror förstås mycket på hur du reser och vart du väljer att åka, men som backpacker är det absolut möjligt att hålla en budget på 30 € per dag eller mindre utan att egentligen behöva avstå från något.

Kostnad för boende i Indonesien

I allmänhet kan du lugnt bo på ett bra hostel för mindre än 10 € per natt, och utanför de största turistmålen kan du lätt klara dig på runt 5 €. Även för privata rum på guesthouses och små hotell betalar du sällan mer än 10–15 € per natt.

Kostnad för transport i Indonesien

Att ta sig runt landvägen i Indonesien är ganska billigt: bussar, minibussar och tåg erbjuder resor som verkligen inte kostar mycket. Så fort du börjar föredra privat transport och inrikesflyg stiger kostnaderna, och de kommer sannolikt att bli en stor post i din budget.

Kostnad för mat i Indonesien

Det beror förstås på vilken typ av restaurang du letar efter, men om du inte har alltför höga anspråk är ”warung” – alltså små lokala restauranger där du ibland väljer vad du ska äta direkt ur grytorna eller där maten serveras som buffé – ett utmärkt alternativ. Du betalar efter vad du lägger på tallriken, och en måltid kostar oftast runt 20 000–40 000 IDR. Även på restauranger där det inte går så mycket lokalbor betalar du sällan mer än 50 000 IDR för en tallrik nasi goreng eller mie goreng (stekt ris och stekta nudlar).

En av mina första rätter i Indonesien, för mindre än en euro.

Övriga kostnader (uttag och SIM-kort)

Kostnaderna för uttag kan minskas till noll om du använder de bästa korten för resor. Det finns nämligen några lokala banker som låter dig ta ut pengar gratis, om inte saker och ting har förändrats. Jag har alltid tagit ut pengar gratis hos Mandiri, BSI och Maybank.

När det gäller SIM-kort är Telkomsel, där staten har en stor ägarandel, överlägset det bolag som har bäst täckning i landet, och särskilt på den indonesiska landsbygden är det ofta bokstavligen det enda alternativet som fungerar. Kort sagt, om du inte tänker tillbringa två veckor i Indonesien på södra Bali, bry dig inte om andra operatörer.

Senast jag kom till Bali lyckades jag inte hitta en enda butik som ville sälja ett SIM-kort till mig utan turistdatapaketen, som har helt orimliga priser. Om du skulle få samma upplevelse, ta det överlägset billigaste paketet och köp sedan data direkt i appen till marknadspris. Tyvärr vet jag säkert att de utnyttjar situationen, för under en annan resa i Indonesien som började på Sumatra registrerade de ett SIM-kort åt mig i den officiella butiken utan att tvinga mig att köpa något datapaket.

Om du har en telefon som stöder eSIM och vill ha bekvämligheten att kunna surfa direkt utan att behöva köpa ett lokalt SIM-kort rekommenderar jag att du använder tjänsterna från Airalo och Ubigi. Om du väljer den lösningen finns det dock minst ett par saker att tänka på. För det första betalar du, med sällsynta undantag, mycket mer för data än vad det skulle kosta med ett lokalt SIM-kort. För det andra är deras lokala partner inte alltid den som har bäst täckning i landet.

Kort sagt tror jag att de flesta resenärer gör bäst i att köpa ett lokalt SIM-kort (eller gärna försöka köpa ett eSIM från en lokal operatör), men gör gärna din egen bedömning, eftersom det inte saknas undantag. När jag besökte Japan var till exempel planen från Ubigi billigare än alla lokala SIM-kort som jag kunde köpa utan att bevisa att jag var bosatt där.

Dream Beach.

Resa till Indonesien: säkerhet

Indonesien anses i regel vara ett säkert land. De vanligaste formerna av brottslighet är lyckligtvis väskryckningar och stölder (håll koll på dina saker, framför allt på trånga platser), medan våldsbrott är extremt sällsynta, ungefär som i hela Asien.

Om du bestämmer dig för att hyra en skoter, var särskilt uppmärksam på trafiken, som beroende på var du är kan vara riktigt kaotisk. Dessutom är vägarna ofta inte i perfekt skick, och folk verkar helt ignorera trafikreglerna. En annan sak som jag rekommenderar dig att undvika är att komma i kontakt med någon form av droger. I Indonesien gäller dödsstraff för import och export av droger, och bara att åka fast med små mängder kan leda till inte obetydliga problem, inklusive fängelse.

Slutligen är bedrägerier något som du ska vara särskilt uppmärksam på. Var misstänksam mot dem som kommer fram till dig på gatan och erbjuder hjälp, ”obligatoriska guider”, falska inträdesbiljetter, uppskruvade priser osv. Tyvärr är det här ofta vanliga metoder i Indonesien, och även om de i sig inte äventyrar din säkerhet är det ingen som tycker om att bli lurad.

Var i alla fall inte rädd, det finns definitivt farligare länder. Använd sunt förnuft, kolla in mina tips om hur du reser säkert var som helst i världen, så kommer du att se att du inte får några problem.

Planerar du en resa till Indonesien? Kolla in de här inläggen:

Vilken resryggsäck ska du välja

Vad ska du ta med på resan

Har du några frågor? Uppdaterad information? Tveka inte att lämna en kommentar eller skriva till mig på Instagram!

Eftersom jag inte längre har några annonser på sajten: om du tyckte att artikeln var till hjälp får du gärna köpa din reseförsäkring via någon av länkarna här på sajten. På så sätt stöttar du mitt arbete utan någon extra kostnad för dig. Bor du i EU eller Storbritannien rekommenderar jag True Traveller. För alla andra rekommenderar jag HeyMondo, som ger 5 % rabatt. Tack för ditt stöd!

För donationer/virtuella pizzor och öl 🙂

Gillade du inlägget? Pinna det!