Resa till Marocko på egen hand

Marocko är ett lättillgängligt och billigt resmål, perfekt för dig som vill ha en introduktion till den arabisk-islamiska världen ett stenkast från den gamla kontinenten.

De livliga marknaderna, arkitekturen, de karaktäristiska gamla stadskärnorna men också den stora variationen i landskapen – från stränderna till Saharaöknen och vidare över Höga Atlas, med toppar på över 4 000 meter – gör Marocko till ett riktigt intressant resmål.

Jag tillbringade sex veckor med att backpacka runt i landet (här hittar du videon från min resa) (på italienska, men du kan slå på undertexterna). Oavsett om du vill göra likadant eller bara vill göra lite efterforskningar för att sedan boka en organiserad tur hittar du i den här guiden massor av tips och användbar information som hjälper dig att planera din resa så bra som möjligt.

Snabbmeny

• Bästa tiden att besöka Marocko
• Dokument och vaccinationer för inresa till Marocko
• Att göra och se i Marocko
  Resmål

  • Rabat
  • Tanger
  • Tétouan
  • Chefchaouen
  • Fès
  • Meknès
  • Moulay Idriss Zerhoun och Volubilis
  • Casablanca
  • Marrakech
  • Höga Atlas
  • Imlil
  • Essaouira
  • Tamraght, Taghazout och Imsouane
  • Agadir
  • Aït-Benhaddou
  • Ouarzazate
  • Dadèsklyftan
  • Tinghir och Todraklyftan
  • Merzouga
  • Andra resmål att tänka på
• Förslag på resrutter i Marocko
• Ta sig runt i Marocko
  Transportalternativ

  • Tåg i Marocko
  • Bussar i Marocko
  • Taxi i Marocko
  • Liftning i Marocko
  • Hyra bil i Marocko
  • Inrikesflyg i Marocko
• Resa till Marocko: kostnader
  Kostnader i detalj

  • Kostnad för boende i Marocko
  • Kostnad för transport i Marocko
  • Kostnad för mat i Marocko
  • Övriga kostnader (uttag och SIM-kort)
• Resa till Marocko: säkerhet

↑ Meny

På gatorna i Chefchaouen.

Bästa tiden att besöka Marocko

De bästa perioderna att besöka Marocko är våren (april och maj) och hösten (september och oktober). Under de här månaderna är temperaturen för det mesta behaglig i hela landet, vilket är perfekt om du har en rundresa i åtanke.

Under högsommaren (juli och augusti) har största delen av Marocko, särskilt i söder och i det inre av landet, mycket höga dagstemperaturer, och att besöka städer som Marrakech, Fès eller ännu värre Sahara är ingen bra idé. För att ge dig en uppfattning: under min resa, i mitten av april, hade jag över 30 grader i Fès, och några veckor senare, i början av maj, låg temperaturen i Marrakech nära 40 grader.

Sommaren kan eventuellt fungera för resmål längs kusten eller i landets norra delar, medan klimatet i söder på vintern inte är så illa, men längs kusten och i norr är det inte bara relativt kallt utan också regnigt.

Slutligen är det bra att komma ihåg att eftersom Marocko är ett islamiskt land håller större delen av befolkningen ramadan (datumen ändras varje år, klicka på länken för att se när den infaller i år). Många blir rädda vid tanken på att resa under den heliga månaden, men i verkligheten är påverkan på den som reser minimal. Om du håller dig till storstäderna eller andra turistmål är det självklart att hitta öppna restauranger där du kan äta, och transportmedlen går som vanligt. Jag reste i två veckor mitt under ramadan utan några som helst problem. Det enda undantaget är kanske att kunna köpa mat tidigt på morgonen, eftersom de flesta butiker som inte är direkt kopplade till turismen brukar öppna efter 10:00. I så fall rekommenderar jag att du handlar dagen innan. Ett annat datum att ha i åtanke är Id al-fitr, en riktigt viktig högtid som markerar slutet på ramadan. Den dagen är många verksamheter stängda och det kan också bli komplicerat att ta sig runt.

Koutoubiamoskén i Marrakech.

Dokument och vaccinationer för inresa till Marocko

Den som har italienskt pass (som är giltigt i mer än 6 månader) får ett gratis turistvisum på 90 dagar från det att man reser in i landet (reglerna skiljer sig åt beroende på medborgarskap, så kolla vad som gäller för dig). Inresa utan pass, alltså bara med id-kort, är endast möjlig om du kommer med en gruppresa som arrangeras av en researrangör.

Om du skulle vilja förlänga visumet går det visserligen att göra en formell ansökan på polisstationen, men proceduren verkar vara ganska komplicerad och måste inledas senast 15 dagar efter ankomsten till landet. Utgången är inte given. De flesta väljer den så kallade ”visa run”, alltså att lämna landet och resa in igen enbart för att förnya visumet. Det verkar vara en riktigt vanlig metod som gränspolisen accepterar. Om det skulle vara aktuellt för dig är det förmodligen enklast och billigast att ta färjan till Spanien från Tanger.

Marocko kräver inga obligatoriska vaccinationer, men hepatit A och B rekommenderas.

Slutligen, bara för information: det är olagligt att använda och föra in drönare i landet. Vid kontroll blir de beslagtagna. Både vid ankomsten och vid avresan på flygplatsen fick jag köra ryggsäcken genom röntgen, och när de såg kameran frågade de misstänksamt om jag också hade en drönare. Personligen skulle jag inte ta risken.

För aktuell information om visum och annat rekommenderar jag att du kollar reseinformationen från utrikesministeriet i ditt eget land (till exempel UD:s reseinformation i Sverige).

Kasbah i Rabat.

Att göra och se i Marocko

I den här guiden anges priserna ofta i lokal valuta. Marockos officiella valuta heter ”marockansk dirham” eller helt enkelt ”dirham”, förkortat ”MAD”.

Växelkursen är ungefär 1€ = 11 MAD. För aktuell växelkurs rekommenderar jag att du tittar på den här sidan. Kursen har i alla fall varit relativt stabil i många år, så pass att man på turistställen ibland ser priser angivna i euro (som ofta accepteras). I de fallen är den ”underförstådda” växelkursen 1 till 10, som visserligen är lite ofördelaktig men ändå är bra att ha i huvudet eftersom den gör omräkningen riktigt enkel: det räcker att dela vilket pris som helst med 10 för att få en ganska exakt uppfattning om motsvarigheten i euro.

Slutligen är resmålen som beskrivs ordnade från huvudstaden Rabat och vidare norrut för att sedan gå söderut. Den här ordningen är förmodligen det bästa sättet att optimera förflyttningarna, men det beror förstås mycket på var du anländer och vad du har för planer.

Obs! Flera gånger under guiden hittar du länkar till https://www.alltrails.com/. Om du vill använda offlinenavigering direkt i Alltrails-appen måste du uppgradera till pro-versionen. Du kan dock komma runt problemet genom att ladda ner koordinaterna från sajtens skrivbordsversion i formatet ”Google Earth KML” och sedan ladda upp dem i Organic Maps som är en av mina allra favoritappar för resor.

Rabat

Som jag precis nämnde är Rabat Marockos huvudstad. Jämfört med resten av landet är det en ren och välorganiserad stad. Dessutom blir man, till skillnad från mer turistiska resmål, mindre uppvaktad av alla försäljare, och att gå runt i medinan är en mer avslappnande upplevelse.

Att göra och se i Rabat

Staden har inte samma charm som Marrakech och Fès, men om du har en dag eller två över tror jag att den är ett intressant alternativ.

Kasbah des Oudaias och Andalusiska trädgårdarna

Kasbahn är den äldsta delen av staden och dessutom Unesco-världsarv. De karaktäristiska trånga gatorna och de vita och blå byggnaderna gör den till en trevlig plats att utforska. När jag var där såg det ibland ut som en pågående byggarbetsplats, men det finns ändå fina vyer, och byggarbetena blir ju förr eller senare klara! På norra sidan finns en fin utsiktsplattform som heter ”Plateforme du Sémaphore”, där man har en utmärkt utsikt över Atlanten och mynningen av floden Bou Regreg. Tyvärr var både Andalusiska trädgårdarna och Oudayamuseet stängda när jag var där. Inträdet till trädgårdarna är i alla fall gratis och av vad jag har läst är de riktigt fina.

På gatorna i Kasbah des Oudaias.

Hassantornet och Mohammed V:s mausoleum

Hassantornet, som också är Unesco-världsarv, härstammar från 1100-talet och är minareten till vad som lär ha varit en av tidens största moskéer. Kolonnerna som omger det är det som finns kvar av detta ofullbordade verk. Mohammed V:s mausoleum är däremot mycket yngre; det öppnades 1967 och är vilorum för den nuvarande kungens farfar. De två sevärdheterna ligger bokstavligen bredvid varandra, och inträdet är gratis varje dag från 8:00 till 18:00. Båda byggnaderna är särskilt stämningsfulla på kvällen när de är upplysta.

Mohammed V:s mausoleum.

Hassantornet.

Chellah

Chellah eller Shalla är ytterligare ett Unesco-världsarv. Platsen grundades av karthagerna, erövrades av romarna och senare av araberna och är en befäst medeltida nekropol. När jag var där var området stängt för restaurering, så jag uttalar mig inte om vad som finns innanför murarna, men om du har tid över är det inte dåligt att bara gå runt murarna. Inträdet kostar 70 dh, och det är normalt öppet varje dag från 8:30 till 18:30.

Kungliga slottet

Halvvägs mellan Chellah och centrala Rabat ligger ett av de många kungliga palats som finns utspridda över landet. Det här är kungafamiljens officiella residens, medan de andra bara används under korta besök. Man får ”besöka” det, men det är avgörande att ha med sig passet. Jag lyckades övertyga vakterna vid ingången om att fotot med personuppgifterna räckte, men när det blev dags att registrera mitt tillträde hade jag inte samma tur. Jag hade i vilket fall bara stannat till eftersom det låg precis vid vägen, och av vad jag har läst är det ändå bara tillåtet att gå utanför; att fotografera ses inte med blida ögon. Inträdet är dock gratis, så du har inget att förlora, men det viktiga är att ha med sig passet! Det finns flera ingångar, men den för allmänheten ligger exakt vid den här punkten.

Rabats kyrkogård

Visst, det är bara en kyrkogård, men läget alldeles intill havet och färgerna som präglar den gör den stämningsfull och fotogenisk, framför allt vid solnedgången.

Rabats kyrkogård.

Salé

Salé är staden norr om Rabat, på andra sidan floden, och du kan ta dig dit med båt för ett par dirham (här ligger platsen) eller med spårvagnen. Här kan man utforska medinan och palatset Borj Adoumoue, som tekniskt sett renoveras men som man, om man är intresserad, till synes kan komma in i genom att muta vakterna vid ingången med några dirham, och slutligen medresan där inträdet kostar 60 dh.

Till sist, andra sevärdheter i omgivningarna som jag inte hann besöka men som jag tror är värda att ha i åtanke är de exotiska trädgårdarna i Bouknadel, norr om Salé (officiell webbplats), och zoo i Rabat söder om centrum (officiell webbplats).

Ta sig till Rabat

Rabat har täta förbindelser till de flesta av landets större städer. Med tåg till: Casablanca, Marrakech, Meknès, Fès och Tanger. Se upp, för det finns två stationer i staden, och den i centrum är Rabat Ville. Rabat Agdal ligger däremot cirka 5 km från centrum. CTM:s busstation ligger vid den här punkten.

Boende i Rabat

Jag bodde på Riad Dar El Mesk, alltså det billigaste alternativet jag lyckades hitta. Läget är utmärkt och rummen är rena. Andra billiga och potentiellt bättre alternativ är Dar Ibrahim och framför allt Riad Dar el Ghali.

Utsikt från Plateforme du Sémaphore.

Tanger

Tanger, på italienska Tangeri, är Marockos tredje största stad sett till befolkning och, tack vare sitt strategiska läge, en av Medelhavets viktigaste hamnar.

Att göra och se i Tanger

Ett stenkast från Spanien (kusten ligger bara 30 km bort) är Tanger en stad med ett starkt europeiskt inflytande, utan att för den skull sakna något av allt det som Marocko har att erbjuda.

Medinan

Medinan i den gamla delen av staden är utan tvekan en av de främsta attraktionerna. De karaktäristiska trånga gatorna som slingrar sig fram mellan försäljare och gamla byggnader är den perfekta platsen att gå vilse på i några timmar och strosa runt utan något bestämt mål. Några sevärda platser är Grande Mosquée, som bara kan ses utifrån, och den intilliggande Petit souq, alltså den ”lilla marknaden” som förr betraktades som stadens ekonomiska centrum men som nu är ett riktigt trevligt litet torg fullt av barer och restauranger. Slutligen kan du, även om det inte finns så mycket att se, ta en sväng förbi Ibn Battutas grav, en av förgångna tiders största resenärer (på engelska).

En av ingångarna till medinan.

Kasbah

Förr sultanens palats, och numera finns det två museer inne i huvudbyggnaden: Kasbah-museet och Museet för samtidskonst. Jag gick in på Kasbah-museet, inträdet kostar bara 20 dh, utställningen är inte så illa (informationen är på franska och arabiska) och själva byggnaden är intressant. Hela området är i alla fall fint, och vid Bab Al Bahr finns en fin utsiktsterrass.

Kasbah-museet.

Place du 9 Avril 1947 (Grand Socco)

Det är det stora torget söder om medinan, framför Sidi Bou Abib-moskén. Vid torget ligger också Cinema Rif, en gammal biograf som också har ett ”alternativt” café som är populärt bland Tangers unga och konstnärer. På andra sidan finns en stor marknad, och på torsdags- och söndagsmorgnar hålls en utomhusmarknad längs gatorna nära St. Andrew’s kyrka. Jag gick inte in, men tekniskt sett går det att besöka kyrkan gratis. I närheten av torget finns också Mendoubia-trädgårdarna, inget speciellt men ändå en trevlig plats att varva ner i skuggan av några träd.

Feniciska gravar och Café Hafa

Den arkeologiska platsen är cirka 3 000 år gammal och samlar ett hundratal gravar. Ärligt talat finns det inte så mycket att se, och platsen är inte särskilt välskött, men det kostar inget inträde och du får en underbar utsikt över staden med hamnen i fjärran. Jag rekommenderar att komma vid solnedgången. Några hundra meter från gravarna ligger Café Hafa, som öppnade 1921 och är en sorts institution i staden, och den perfekta platsen att slappna av på medan du njuter av utsikten över Medelhavet.

Solnedgång från de feniciska gravarna.

American Legation

American Legation är ett museum och kulturcentrum som rymmer många historiska och konstnärliga föremål. Det var den första amerikanska statsegendomen utanför landets gränser. Inträdet kostar 20 dh.

Fondation Lorin

Musée de la Fondation Lorin är ett litet museum, eller snarare ett arkiv, med historiska foton och tidningar som har med stadens historia att göra. Allt visas i en gammal synagoga. Vaktmästaren är riktigt trevlig, och även om inträdet är gratis rekommenderas ett litet bidrag varmt.

Sour Al Maâgazine

Sour Al Maâgazine, även känt som Terrasse des Paresseux, är ett litet torg som också fungerar som utsiktsplats. Det finns några gamla kanoner, och området runt omkring är överlag en trevlig plats att promenera på. Strax intill ligger också Gran Teatro Cervantes. Tyvärr är byggnaden förfallen och går inte att besöka, men du kan ta några bilder utifrån.

Herkules grottor och Kap Spartel

Det här är en fin utflykt att göra över dagen. Herkules grottor (Les Grottes d’Hercule) ingår i ett gigantiskt arkeologiskt område med en historia som går tillbaka till 2 500 f.Kr. Namnet kommer från mytologin, som beskriver dem som den mäktige Herkules bostad. Gångsystemet sträcker sig över 30 km, men den del som går att besöka är mycket mer kompakt. Inträdet är gratis.

Herkules grottor.

När du har besökt grottorna rekommenderar jag att du går norrut till Kap Spartel. Om vädret tillåter är promenaden riktigt trevlig, ungefär 5 km, du passerar ett par stränder och sedan, efter en bit, finns en fin, välskött gångväg med bord och bänkar med havsutsikt som är perfekta för en medhavd lunch eller bara för att begrunda utsikten. När du kommer fram till Kap Spartel kan du, om du vill, betala inträde till fyren och trädgårdarna där du hittar en bar/restaurang. Om jag inte minns fel kostar inträdet 70 dh, vilket kändes överdrivet, så jag valde att inte gå in. Panoramat i omgivningarna är ändå utmärkt, så det är upp till dig.

För att ta sig till Herkules grottor eller Kap Spartel finns det delade taxibilar som avgår från den här punkten. På lördagar och söndagar, eller under högsäsong, fylls de snabbt och resan kostar 10 dh; om du reser ensam kan du räkna med att betala minst 50–60 dh. För att ta mig tillbaka till Tanger liftade jag, och det var riktigt enkelt. Om du hellre vill ta en taxi rekommenderar jag att du går till den här punkten där det alltid finns några taxibilar. Ett annat alternativ kan vara Hop On Hop Off-bussen, en biljett kostar 140 dh och bland de olika hållplatserna finns Herkules grottor och Kap Spartel.

En av stränderna mellan Herkules grottor och Kap Spartel.

Asilah

Personligen har jag inte varit där, men Asilah, som ligger ungefär 50 km söder om Tanger, är potentiellt en annan utflykt att göra över dagen, och om man vill kan man också övernatta där. Torre de Menagem (Borj Al Kamra) är stadens främsta attraktion. Tornet byggdes 1509 när Asilah stod under portugisisk kontroll och var bostad åt kungens dotter, som hade gift sig med stadens guvernör. Du kan ta dig till Asilah både med tåg och med Grand Taxi.

Till sist är Cap Malabata (15 km öster om Tanger) ett annat relativt populärt resmål inte långt från staden. Jag har inte varit där, men det verkar vara särskilt fint att se soluppgången därifrån.

Ta sig till Tanger

Tanger har tågförbindelser till största delen av landet, och längs kusten går också höghastighetståg som binder ihop staden med Casablanca och Rabat på drygt två timmar. Sedan finns det vanliga tåg till resmål som Meknès, Fès och ett nattåg till Marrakech. En taxi från tågstationen (Tanger Ville) till centrum, eller tvärtom, kostar mellan 15 och 25 dh beroende på hur bra du är på att pruta. Med buss finns det täta förbindelser till Tétouan och Chefchaouen (dit järnvägsnätet inte når) men också till många andra städer i landet. CTM:s busstation ligger vid den här punkten. Taxi till och från centrum kostar 20–25 dh.

Boende i Tanger

Jag bodde på Tanja Lucia Hostel och allt som allt rekommenderar jag det, men medan jag var där träffade jag två tjejer som också hade bott på Bayt Alice Hostel och enligt dem var det mycket bättre.

Tétouan

Tétouan är en stad som många turister förbigår, och det förstod jag direkt när jag bokstavligen var den ende som inte var lokalbo som klev av bussen som skulle fortsätta mot Chefchaouen. Jag tror att det är riktigt synd.

Att göra och se i Tétouan

Tétouans medina är ett Unesco-världsarv och enligt mig stadens främsta attraktion. För det tränade ögat går det att urskilja tre tydligt åtskilda delar: den andalusiska, den judiska och den berberiska. Att gå vilse i de trånga gränderna är en fröjd, särskilt eftersom man, om än inte helt, för det mesta lämnas ifred och är fri att utforska utan att ständigt bli antastad.

Kasbah

Kasbahn som tronar över staden renoveras och är stängd för allmänheten, men jag rekommenderar ändå att du går upp för labyrinten av trappor norr om medinan som leder till ruinbyggnaden. Den här delen av staden är målad i blått och påminner lite om Chefchaouen. När du väl har kommit upp kan du gå längs murarna och det finns några riktigt fina vyer.

En av gatorna norr om medinan.

Kungliga slottet och Mohammed V-gatan

Det kungliga slottet är inte öppet för allmänheten, och det gäller även större delen av torget framför det (Place El Mechouar), men det är ändå ett trevligt område att promenera i, särskilt på kvällen när temperaturen sjunker och gågatan Mohammed V, som förbinder Plaza Muley El Mahdi med slottet, vaknar till liv.

Place El Mechouar.

Jbel Dersa

Jbel Dersa är berget man ser norr om staden, och från toppen har man utmärkta vyer både över Tétouan och över Medelhavet i fjärran. Det är en relativt enkel vandring: från medinan är det 4–5 km och drygt 400 höjdmeter, 1–2 timmar som mest på uppvägen och en timme ner. Rutten är den du hittar på den här länken, och med det här GPS-spåret går man längs en grusväg. Under nedstigningen upptäckte jag att man, om man vill, kan ta en trappa under den första delen av rutten, som börjar vid den här punkten och sedan ansluter till vägen igen. Om du inte orkar gå hela vägen upp till toppen av Jbel Dersa finns det en utsiktsplattform efter den första trappan.

Vid slutet av GPS-spåret lyckades jag inte hitta någon egentlig stig, så jag gick på känn i några hundra meter upp till toppen. Det är en riktigt trevlig promenad med utmärkta vyer, särskilt att rekommendera om du vill komma bort en stund från stadens kaos. Under hela förmiddagen träffade jag bara ett par herdar.

Utsikt från utsiktsplattformen.

Ta sig till Tétouan

Det går täta bussar till och från: Fès, Chefchaouen, Casablanca, Rabat, Meknès och Tanger. CTM:s station ligger inte långt från medinan vid den här punkten, det beror förstås på var du bor, men i stort sett kan du utan problem gå dit.

Boende i Tétouan

Darna Hostel är ett av de bästa hostelen jag har bott på under min resa i Marocko. Frukosten är utmärkt och utsikten från terrassen oslagbar. För de privata rummen och sovsalen med fyra bäddar där jag bodde måste du boka på Riad Darna. Det är bokstavligen samma ställe, men av någon konstig anledning är det två olika boenden på Booking.

Utsikt från toppen av Jbel Dersa.

Chefchaouen

Chefchaouen – också känd som den blå staden – var mitt favoritresmål under min resa i Marocko. Den här lilla staden omgiven av Rifbergen är inte bara extremt fotogenisk, utan har också en mycket mer avslappnad stämning än andra turistmål i landet.

Att göra och se i Chefchaouen

Framför allt förr lockades många resenärer till Chefchaouen av att en stor del av Marockos marijuanaplantager finns i stadens omgivningar, och av den tillverkas den ökända hashen som på den lokala marknaden kostar bara 5–10 dh per gram. På gatorna erbjuds turer till plantagerna som inkluderar demonstrationer av hur slutprodukten framställs, men om du inte är intresserad är det en sida av staden som du helt enkelt kan ignorera och njuta av allt det andra.

Medinan

Chefchaouens medina med sina blåmålade byggnader är utan tvekan stadens främsta attraktion. Att gå på dess gator är en fotografs dröm, och inte bara det. Det finns massor av intressanta vyer, men om du är ute efter några av de vackraste/mest ikoniska är här några: innergård med litet bord (35.170135, -5.260881) 5 dh för att komma in, blå dörr (35.169602, -5.264145) och slutligen trapporna (35.170065, -5.26322).

Innergården med det lilla bordet.

Kasbah

Kasbahn som ligger vid det vackra huvudtorget (Plaza Uta el Hamman) ser fin ut utifrån, men enligt mina efterforskningar finns det i princip ingenting att se inuti förutom trädgården och en liten utställning, så pass att jag personligen valde att inte gå in. Inträdet för turister har på senare år höjts till 60 dh, så om du reser på en liten budget är det förmodligen bättre att lägga pengarna någon annanstans.

Trapporna.

Spanska moskén

Från moskén Jemaa Bouzafar, som vanligen kallas spanska moskén, har man enligt mig stadens vackraste vyer. Den breda stigen börjar i närheten av Bab El Onsar, stadens östra ingång där du också kan se lokala kvinnor som tvättar kläder vid källan Ras El Ma, och därifrån är det riktigt enkelt att ta sig till moskén. Jag rekommenderar att du går upp till moskén vid solnedgången, men om du verkligen inte orkar gå finns det ett par lika fina utsiktspunkter längs vägen. Om du har tid/lust kan du fortsätta längre fram till Cafe Panorama där du kan dricka eller äta något med en utmärkt utsikt.

Solnedgång från spanska moskén.

Akchour

Cirka 30 km norr om Chefchaouen är Akchour en fin utflykt att göra över dagen. När du kommer fram till den lilla byn har du i princip två alternativ, som beskrivs som en enda rutt på den här länken. Den kortare stigen leder till den så kallade God’s Bridge eller Pont de Dieu, en riktigt fotogenisk naturlig bro som du når efter en kort promenad (cirka 45 minuter). Vi tog stigen som går högt upp och som tar dig ut på själva bron, men om du vill finns det en annan stig som löper längs botten av ravinen. Den sparar dig inte bara en del höjdmeter utan har, att döma av fotot, också bättre vyer. Om bäcken svämmar över kan stigen dock vara oframkomlig.

Det andra alternativet är att gå till Grand Cascade (cirka 2 timmar), men av vad jag har fått höra finns det, bortsett från några vintermånader, nästan aldrig något vatten. Vi stannade ungefär halvvägs, och hela vägen är i alla fall riktigt fin, det finns många vattenfall och flera ställen där du kan bada i det kristallklara vattnet. Med lite tur kan du till och med få se apor. Längs hela vägen finns det många restauranger.

Det är relativt enkelt att ta sig till Akchour. Jag hade turen att träffa två slovenska killar som bodde på hostelet och som gav mig skjuts i sin hyrbil. Framför allt under högsäsong och på helgerna går grand taxi fram och tillbaka ofta, och du borde inte behöva vänta särskilt länge. Grand taxi-stationen ligger vid den här punkten. Det kostar 25 dh per person och resan tar cirka 45 minuter.

Apor längs bäcken.

Jebel El-Kelaa

Jebel El-Kelaa tornar upp sig över Chefchaouen och är en fin utflykt att göra över dagen. Du hittar detaljerna om rutten på den här länken. Det är cirka 1 000 höjdmeter, så det är ingen promenad men inte heller något alltför krävande. Se till att ha med dig tillräckligt med vatten, särskilt på sommaren. Tyvärr gick jag bara en del av stigen som leder till toppen, för när jag kom upp till Aïn Tissimlane träffade jag ett tyskt par som hade blivit rånade på alla sina kontanter under hot av en lokal man med kniv som höll till i närheten av toppen. Givetvis bestämde jag mig då för att vända tillbaka till staden och avbryta bestigningen. Jag pratade om det med ägarna till hostelet, som har bott i Chefchaouen i flera år, och de var extremt förvånade över det som hade hänt och sa att det var första gången de hörde talas om en sådan händelse, så jag vet inte vad jag ska tro. Jag verkar ha haft extremt otur, men faktum är att det hände, så jag skulle undvika att gå upp med några värdesaker.

I alla fall erbjuder omgivningarna kring Chefchaouen många stigar för den som är intresserad av vandring, till exempel går det att nå Akchour genom nationalparken Talassemtane på två dagar. Tyvärr tror jag att den bara finns på spanska, men medan jag var i Chefchaouen råkade jag få tag på Senderismo y naturaleza en el parque nacional de talassemtane där man kan hitta massor av intressanta tips.

Till sist brukar jag inte rekommendera restauranger, men i Chefchaouens fall tycker jag att jag måste göra ett undantag: Restaurant Bab Ssour har utmärkt mat till ärliga priser, och det är värt att prova.

Utsikt från stigen som leder till Jebel El-Kelaa.

Ta sig till Chefchaouen

Chefchaouen har direkta bussförbindelser till de flesta större städer i norra delen av landet, bland andra: Tétouan, Fès, Meknès, Tanger, Rabat och Casablanca. Det finns bara en busstation, vid den här punkten.

Boende i Chefchaouen

Jag bodde på Vallparadis Pension Familiar ”FIRDAUS” och jag rekommenderar det varmt. Det finns utan tvekan billigare alternativ, men stället är fint, rent och har ett kök till gästernas förfogande. Jag hann också ta en titt på Hotel Ouarzazate och även om det inte är lika fint är det ett utmärkt billigt alternativ.

Fès

Fès, eller Fez, var Marockos medeltida huvudstad och anses av många vara den bäst bevarade gamla staden i den arabiska världen.

Att göra och se i Fès

Den gamla muromgärdade staden kan vara en riktig labyrint att utforska. Medinan är en av de största i landet, och att utforska dess gator och ta sig fram mellan alla butiker och marknader är enligt mig den främsta upplevelsen i Fès.

Fès i solnedgången.

Medinan

Det finns säkert sevärdheter som är värda att nämna och som jag rekommenderar att besöka eller i vissa fall kika in i, som Qarawiyyin-moskén som också fungerar som universitet (grundat år 859 är det det äldsta i världen) och som bibliotek sedan 1359, det äldsta som varit i kontinuerlig drift. Tyvärr är det förbjudet för icke-muslimer att gå in, men de kan ändå beundra dess prakt utifrån, eller ännu bättre från terrassen på en butik som ligger vid den här punkten (34.065157, -4.973066). Jag fick gå upp gratis, men som alltid förväntar sig folk något i gengäld. Personligen gick jag därifrån med ett enkelt tack. En annan plats som är förbjuden för icke-muslimer är Moulay Idriss II:s mausoleum, stadens grundare. Också här går det ändå att kika in utifrån. Slutligen finns det många ingångsportar till medinan, och några av dem är värda att se, framför allt den som vanligen kallas Blue Gate, som är särskilt vacker på kvällen när den är upplyst. Inte heller Bab Ftouh är illa.

Qarawiyyin-moskén.

Al Attarine Madrasa

Inte långt från Qarawiyyin-moskén ligger koranskolan Al Attarine Madrasa. Den går att besöka och inträdet kostar bara 20 dh. Precis som landets andra madrasor kan du räkna med en vacker innergård dekorerad med mosaik och snidat trä. Jag hade turen att få den helt för mig själv i nästan 20 minuter, och kanske är det därför den är min favorit av alla jag har besökt. Inträdet kostar 20 dh, och den är öppen varje dag från 8:00 till 18:00.

Al Attarine Madrasa.

Bou Inania Madrasa

Bou Inania Madrasa är en koranskola från 1300-talet. Till skillnad från andra koranskolor som går att besöka i landet finns det här en liten del av byggnaden som fungerar som moské, och även om den inte går att besöka syns den tydligt. Den anses av vissa vara det bästa exemplet på islamisk arkitektur som en icke-muslim kan se i Fès, men om du har sett andra madrasor kommer de välbekanta mosaikerna och de snidade träväggarna med den klassiska innergården definitivt inte att vara något nytt. Likväl är den otroligt vacker och jag rekommenderar absolut ett besök. Inträdet kostar 20 dh, och den är öppen varje dag från 9:00 till 18:00.

Cherratine Madrasa

Cherratine Madrasa, som härstammar från 1670, är den yngsta av stadens historiska koranskolor. Den sträcker sig över tre våningar och har över 100 rum. Även om den är mindre välskött än de andra kostar inträdet bara 20 dh, så du har inte mycket att förlora. Den är öppen varje dag från 9:00 till 15:00.

Garverierna

Mellan den dåliga lukten och människorna som rör sig i närheten – och som nästan försöker få dig att betala för att andas – är de ikoniska garverierna, som ser så vackra ut på bild, enligt mig mindre fascinerande i verkligheten. Trots det är de definitivt värda ett besök, eller åtminstone att ses från en av de många utsiktsterrasserna. Först och främst finns det två garverier inne i medinan:

Sidi Moussa och Chouara. Det första är mindre och inte lika fotogeniskt, medan det andra är det största och förmodligen det som de flesta av de bilder som cirkulerar visar.

Garveriet Chouara sett från butik nummer 10.

De olika utsiktsterrasserna är barer/restauranger eller, i de flesta fall, butiker som säljer lädervaror, och många av dem erbjuder gratis tillträde till terrassen i hopp om att du sedan ska köpa något, men känn dig absolut inte förpliktad. Jag såg Sidi Moussa från terrassen på en butik vid den här punkten (34.063915, -4.975835), medan jag för Chouara, den ”vackrare” av de två enligt mig, rekommenderar terrassen på butik nummer 10 vid den här punkten (34.066155, -4.97102). Vid ingången finns en fin skylt där det tydligt står ”gratis inträde”, så känn dig inte tvungen att betala något. Vid Chouara gick jag in i själva garveriet; om du är intresserad räcker det att gå ner för trapporna mot ingången, som är ganska uppenbar, men du kan alltid fråga så blir du genast hänvisad rätt. När jag gick ner för trapporna träffade jag en ”vakt” som krävde 100 dh för att släppa in oss. Jag och min portugisiske vän vägrade och var på väg att gå därifrån när en arbetare kom som var villig att släppa in oss gratis, och han gav oss en kort guidad tur – givetvis förvandlades det ursprungliga ”gratis” till 50 dh i slutet av ”turen”! Vi gav honom 20 dh, så vi kom in för 10 dh var. I grund och botten gäller det att om du vill komma in får du räkna med att behöva betala någon. Till sist: även om lukten absolut inte är trevlig tyckte jag att den var fullt uthärdlig, eller åtminstone var den det i april; med sommarvärmen blir det värre. Alla butiker i närheten erbjuder i alla fall mintblad att lukta på för att dölja den stank som många pratar om.

Arbetare i garveriet Chouara

Dar Batha-museet

Ett före detta kungligt palats som gjordes om till museum 1916 där historiska och konstnärliga verk med anknytning till landet visas. När jag var där var det stängt för renoveringsarbeten, men inträdet kostar bara 10 dh, och av vad jag hade läst var själva palatset värt inträdesbiljetten även utan att räkna med utställningen.

Glaoui-palatset

Palais El Glaoui är en ”museibostad” för en konstnär som fortfarande bor där och ställer ut sina konstverk i en del av fastigheten. Jag hade planerat att gå dit, men efter att ha pratat med en kille på hostelet som beskrev den som ett förfallet hus utan så mycket att se ändrade jag mig, men jag är säker på att det för vissa kan vara ett intressant besök. Inträdet kostar 25 dh.

Borj Nord.

Borj Sud och Borj Nord

Borj Sud och Borj Nord är de två fästningarna som, som namnen antyder, ligger på motsatta sidor av staden. Om du inte har gott om tid avråder jag från att gå upp till Borj Sud; utsikten är fin men inte lika bra som den man får från stadens norra sida. Dessutom går det inte att besöka fästningen. Borj Nord erbjuder inte bara bättre utsikt utan är också ett museum tillägnat vapen. Inträdet kostar 20 dh, plus ytterligare 10 dh om du vill ha audioguide.

Om du inte är intresserad av museet får du potentiellt ännu vackrare och gratis vyer över staden från Meriniddynastins gravar. Ruinerna från 1300-talet är i dåligt skick, men utsikten är i gengäld utmärkt. Om du inte orkar gå hela vägen upp på kullen kan du välja att se solnedgången från murarna vid den här punkten (34.06882, -4.977524). Även om den är mindre populär än gravarna är panoramat enligt mig bättre.

Meriniddynastins gravar.

Jnan Sbil eller Parc de Boujloud

Jnan Sbil skapades av sultan Moulay Abdallah på 1700-talet och är stadens äldsta park. Strax utanför medinan är den en trevlig plats att varva ner på långt från kaoset. Om du tänker gå till judiska kvarteret ligger parken bokstavligen på vägen.

Parc de Boujloud.

Judiska kvarteret

Det judiska kvarteret öster om medinan är en mindre turistisk del av staden som jag rekommenderar att besöka om du har extra tid eller helt enkelt vill komma undan en del av turistflockarna som invaderar medinan. Här ligger också det kungliga palatset, där man tyvärr bara kan beundra huvudporten (Bab L’Makhzen). När jag var där var dessutom tillträdet till torget (Place des Alaouites) framför palatset avspärrat.

Förutom att strosa runt på gatorna kan du besöka Aben Danan-synagogan där inträdet kostar 20 dh, medan den närliggande judiska begravningsplatsen är gratis, trots vad de vill få dig att tro. Ignorera dem som försöker få dig att betala och tveka inte att hota med att ringa polisen.

Kungliga palatset.

Ta sig till Fès

Fès har tågförbindelser till Meknès, Rabat, Casablanca, Marrakech och Tanger. Tågstationen (Gare de Fès) ligger vid den här punkten. Mitt emot ligger Supratours busstation som har direkta förbindelser till Merzouga och många andra städer i landet, medan CTM:s busstation ligger ganska långt från centrum, vid den här punkten.

Om du anländer till flygplatsen och inte vill ta en taxi till centrum kostar buss nummer 16 bara 4 dh och går mellan tågstationen och flygplatsen ungefär varje timme från 6:00 till 23:00. För att vara exakt stannar bussen vid den här punkten mitt emot tågstationen.

Boende

Jag bodde på Hostel Amir, utmärkt läge och prisvärt, men verkligen inte ett av de där oförglömliga hostelen. Riad Verus ser åtminstone på pappret ut som ett trevligare ställe.

Utsikt från Fès murar.

Meknès

Meknès tillhör, tillsammans med Fès, Marrakech och Rabat, Marockos så kallade kejserliga städer, alltså de städer som under historiens gång har haft rollen som landets huvudstad. Den förbigås ofta till förmån för Fès, ungefär som Tétouan jämfört med Chefchaouen, men om du har tid över tycker jag verkligen att det är ett resmål att ha i åtanke. Eftersom den ligger så nära Fès kan man bokstavligen besöka den över dagen.

Att göra och se i Meknès

Tyvärr renoverades i stort sett alla stadens större sevärdheter när jag var där, men den kejserliga staden har ändå sin charm, och även om det inte skulle förändras inom kort rekommenderar jag ändå ett besök.

Medinan

Meknès medina är mer kompakt och klart mindre turistisk än Fès, och att gå på dess gator är en klart annorlunda upplevelse. Jag är inte någon som shoppar, men enligt vad jag förstår verkar även priserna vara lägre. Medinans hjärta är torget Lahdim som bokstavligen vaknar till liv på kvällen när solen går ner. På andra sidan torget ligger en av stadens symboler, en av de 27 ingångsportarna, Bab Mansour. Även den renoverades när jag var där, liksom Bab el Khemis som av många anses vara den näst vackraste.

Meknès medina.

Kungliga stallen (Heri es-Souani)

När jag var där renoverades de kungliga stallen och det närliggande spannmålsmagasinet. Att döma av recensionerna verkar inträdet på 70 dh i vilket fall anses överdrivet av många med tanke på vad det finns att se och skicket de är i. Vem vet, kanske återfår den här platsen, som en gång rymde över 10 000 hästar, sin forna glans när arbetena är klara. Också Bassin Souani, bassängen som fungerade som stadens vattenreserv, är en del av samma komplex.

Habs Qara-fängelserna

Också fängelserna var stängda för renovering, och att döma av recensionerna får de samma kritik som stallen. 70 dh för ett kort besök på en förfallen plats. Även här, vem vet, kanske saker och ting förändras efter renoveringen.

Medersa Bou Inania

Gissa vad? Stängd för renovering! Hur som helst är Medersa Bou Inania en gammal koranskola med den karaktäristiska innergården full av mosaik och snidat trä, mot vilken studenternas rum vetter. Före renoveringsarbetena kostade inträdet 60 dh.

Palais Mansour

Givetvis stängt för renovering. Hur som helst var Palais Mansour Moulay Ismails sommarresidens. Jag gick runt det och storleken är riktigt imponerande, men eftersom det är stängt för allmänheten och ligger relativt långt från centrum är det förmodligen bättre att du tillbringar din tid någon annanstans.

Moulay Ismails mausoleum

Inte heller det här, föga förvånande, var öppet; det var stängt för renovering. I vilket fall är tillträde förbjudet för icke-muslimer, men man kan ändå kika in från ingången.

Utsikt från terrassen på Dar Merzouga.

Ta sig till Meknès

Meknès har täta tågförbindelser till Fès men också till många andra städer: Marrakech, Tanger, Rabat och Casablanca. Staden har två stationer, en mindre nära centrum som jag rekommenderar till alla som vill besöka de viktigaste sevärdheterna (Gare de Meknès-Amir Abdelkader) och en annan större något utanför centrum (Gare Meknès-Ville). CTM:s busstation ligger däremot vid den här punkten och har direktbussar till alla större städer i landet, inklusive resmål dit tåget inte går, som Chefchaouen och Tétouan.

Boende i Meknès

Dar Merzouga är en bra billig lösning. Jag rekommenderar det trots att ägaren, som till synes var vänlig och gästfri, försökte få mig att betala för frukosten som enligt överenskommelsen ingick. Jag vägrade betala, och när jag gick därifrån ganska irriterad bad han om ursäkt och sa att det hade varit ett missförstånd. Jag tror att alla förtjänar tvivlets fördel, men några dagar senare i Rabat träffade jag några killar som hade haft samma sorts diskussion när det var dags att checka ut, så jag låter dig dra dina egna slutsatser om personens ärlighet.

En av stadens portar i solnedgången.

Moulay Idriss Zerhoun och Volubilis

Moulay Idriss Zerhoun, eller bara Moulay Idriss, anses vara Marockos heligaste stad. Det var nämligen hit Moulay Idriss kom år 789 och förde med sig islam.

Att göra och se i Moulay Idriss Zerhoun

Jag bestämde mig för att övernatta i Moulay Idriss bara för att jag ville fotografera solnedgången, men ärligt talat tyckte jag inte att staden var särskilt intressant. Moulay Idriss I:s mausoleum som ligger ett stenkast från stadens huvudtorg går inte att besöka för icke-muslimer.

Den enda riktiga sevärdheten är La Grande Terrasse, en utsiktsterrass med utmärkt utsikt över staden nedanför. Lokalbefolkningen guidar dig gärna genom medinans gator mot en liten summa pengar, men även om det var lite besvärligt tog jag mig dit ändå. Jag rekommenderar att du börjar uppstigningen vid den här punkten och varje gång det finns en möjlig avtagsväg tar du riktningen uppåt tills GPS:en säger att du ungefär är i höjd med utsiktspunkten. Först då tar du höger. Hur som helst bör ett enkelt ”Grande Terrasse?” till en lokalbo hänvisa dig åt rätt håll.

Utsikt från La Grande Terrasse.

Volubilis

De romerska ruinerna i Volubilis, som ligger cirka 4 km från centrala Moulay Idriss, är Unesco-världsarv och en av Marockos viktigaste arkeologiska platser. Den antika staden är, så gott det går, i bra skick med flera intressanta mosaiker som har bevarats genom tiden. Givetvis finns det gott om liknande platser mycket närmare hemma, men om du har tid rekommenderar jag besöket. Inträdet kostar 70 dh, men till skillnad från många andra historiska platser hittar du här mycket information längs stigen som tar sig fram bland ruinerna, och ett intressant museum som dokumenterar stadens hela historia. Jag tror inte att det behövs, men om du vill finns det guider vid ingången som erbjuder sina tjänster. Stängningstiden ändras beroende på månad och är i regel ungefär en timme före solnedgången. Även i mitten av april var det ganska varmt, så om möjligt skulle jag undvika dagens mitt.

Volubilis.

Ta sig till Moulay Idriss Zerhoun och Volubilis

Jag tog den lokala bussen nummer 15 vid den här punkten, och om du vill se alla hållplatser är det här den officiella webbplatsen. Biljetten kostar 7 dh. Om du bara vill till Volubilis rekommenderar jag att du kliver av vid rondellen vid den här punkten där bussen sedan fortsätter mot centrala Moulay Idriss. Därifrån är det drygt 2 km till ingången till ruinerna, och om du verkligen inte vill gå borde du inte behöva vänta särskilt länge innan en taxi kommer förbi. Jag gick både dit och tillbaka, men efter att ha frågat runt verkar fastpriset för taxi vara 30 dh. Som alternativ till buss 15 kan du ta en Grand Taxi vid den här punkten, som kostar 10 dh per passagerare.

Boende i Moulay Idriss Zerhoun

Diyar Timnay är det billigaste alternativet i staden och där jag tänkte bo, men det var ingen i receptionen och efter att ha väntat en stund gick jag till Kasabah Senhaji. Kvinnan gick med på att sänka priset till 180 dh med frukost för ett privat rum med badrum. Exceptionell mat och gästfrihet, rekommenderas.

Volubilis.

Casablanca

Casablanca är landets ekonomiska huvudstad och Marockos största stad sett till invånarantal, men också ett av de minst attraktiva resmålen ur turistisk synvinkel.

Att göra och se i Casablanca

Med en kompakt och föga fascinerande medina och ett slitet stadscentrum kan frestelsen att hoppa över Casablanca helt till förmån för andra städer vara stark, men om tiden tillåter rekommenderar jag varmt att du stannar där minst en halv dag.

Hassan II-moskén

Hassan II-moskén invigdes 1993 och är Marockos största moské och den tredje största i världen. Den är riktigt imponerande både utanför och innanför. Jag rekommenderar varmt ett besök. För att komma in är det obligatoriskt att delta i en guidad tur, och för att göra det räcker det att gå till biljettkassan vid den här punkten där museet också ligger. Biljetten kostar 130 dh, 30 dh för enbart museet eller 140 dh för båda. Museet är ett av de sämsta jag någonsin har sett, det är bara 10 dh extra men så här i efterhand skulle jag spara dem.

Turer varje dag klockan 9:00, 10:00, 11:00, 12:00, 15:00 och 16:00, utom på fredagar då det bara går turer klockan 9:00, 10:00, 15:00 och 16:00. Hur som helst rekommenderar jag att du för säkerhets skull tittar på den officiella webbplatsen. Den guidade turen varar ungefär 45 minuter.

Hassan II-moskén.

Medinan

Den gamla medinan vid hamnen är ingenting jämfört med glansen i Fès och Marrakech, men om du befinner dig i staden är det ändå värt att ta en sväng och gå bland de klassiska fullsatta marknaderna och de trånga gatorna. Hamnen ligger bokstavligen ett stenkast bort, jag hade läst på flera ställen att det gick att komma in där, men jag blev avvisad vid ingången. Kanske gick jag till fel ingång, kanske har reglerna ändrats. Däremot upptäckte jag, medan jag gick i närheten, en fin gångväg som leder ända fram till Hassan II-moskén.

Casablancas medina.

Mahkama du Pacha och kungliga palatset

Mahkama du Pacha är ett historiskt palats som används som regeringskontor och är öppet måndag till fredag från 9:00 till 16:00. Interiörerna är extremt välskötta, ta en titt på bilderna. Inträdet är tekniskt sett gratis, men vakterna vid ingången säger att man måste åtföljas av en guide. Jag var i Casablanca på helgen och palatset var stängt, så jag talar inte av egen erfarenhet, men av vad jag har läst är vakterna villiga att släppa in dig mot en summa som beror på hur duktig du är på att förhandla. Givetvis rör sig också ”guider” i området. Jag besökte i alla fall området i tron att man kunde se något utifrån, och allt som allt är det inte illa om du har tid över. Det finns fler historiska byggnader, och här ligger också kungliga palatset, där man som vanligt bara kan se huvudporten, och slutligen Habous-marknaden. Om du bestämmer dig för att gå från centrum, eller om du letar efter något annat värt att besöka, har postkontoret en fin mosaik på ingångsväggen, och torget Mohammed V på andra sidan gatan är livligt och trevligt, särskilt på kvällen.

Mohammed V-torget.

Till sist, jag har inte varit där, men ungefär tio kilometer söder om centrum ligger en riktigt speciell liten ö som heter Sidi Abderrahman. Dess historia är kopplad till legender och folktro (på engelska). Man kan besöka den lilla byn, men helgedomen är bara tillgänglig för muslimer. Om du är intresserad ligger Morocco Mall, ett av världens största köpcentrum, inte långt därifrån.

Interiören i Hassan II-moskén.

Ta sig till Casablanca

Casablanca har täta tågförbindelser till Marrakech, Rabat, Meknès, Fès och Tanger. Sträckan längs kusten mot Tanger trafikeras av höghastighetståg. Casablanca har tre tågstationer: den som ligger närmast centrum är Casa Port, Casa Voyageurs ligger lite utanför centrum (du kan ta spårvagnslinje 1) och är stadens huvudstation, härifrån går höghastighetståget direkt och du kan nå Tanger på drygt två timmar, medan Casa Oasis ligger söder om staden, är den minsta av de tre och du har förmodligen ingen anledning att ta den i beaktande. När det gäller bussar finns det förbindelser till alla större städer i landet. CTM har flera stationer, och den mest bekväma är i regel den nära centrum, ett stenkast från Casa Port, alltså CTM Far, CTM Ain Sebaâ ligger i norr, medan CTM Maarif ligger i söder, och båda ligger ganska långt från centrum.

Boende i Casablanca

Jag bodde på Windsor Hotel City Center och betalade 18 € per natt tack vare ett erbjudande på Booking. Läget är utmärkt och rummen är inte illa, men till fullt pris tror jag att man kan hitta något bättre. Tyvärr finns det inte många hostel i staden, LHOSTEL à Casablanca har utmärkta recensioner men ligger ganska långt från centrum (om du vill finns det täta spårvagnsförbindelser) medan Auberge de Jeunes Casablanca verkar ha sett bättre dagar.

Interiören i Hassan II-moskén.

Marrakech

Efter Casablanca och Rabat är Marrakech Marockos tredje största stad sett till invånarantal och överlägset den mest besökta staden i landet. Den kan i alla avseenden betraktas som den marockanska turismens huvudstad.

Att göra och se i Marrakech

Marrakech, som också kallas den röda staden, kan delas in i två delar: den klassiska medinan, som utgör den äldsta delen av staden och kännetecknas av de vanliga trånga gatorna, och det modernare distriktet som heter Gueliz eller Ville Nouvelle. Staden har extremt mycket att erbjuda, och särskilt om du reser med kollektivtrafik är den också en nästan ofrånkomlig knutpunkt för väldigt många andra resmål i landet, som Höga Atlas och öknen, så pass att jag under min resa var i Marrakech vid tre olika tillfällen.

Bland marknaderna i Marrakech.

Medinan

Den vidsträckta medinan full av butiker och marknader är utan tvekan stadens främsta attraktion. Här finns också större delen av boendena och alla de viktigaste sevärdheter som staden har att erbjuda, med början i det ikoniska torget Djemaa El-Fna, Marrakechs pulserande hjärta. Restauranger, musiker, stånd, apor och till och med ormar. Särskilt på kvällen kan torget vara riktigt kaotiskt. Att se solnedgången från en av de många utsiktsterrasserna och betrakta det hela uppifrån är något jag varmt rekommenderar. Det finns många alternativ, men en av de bästa utsikterna är utan tvekan den från terrassen på Cafe Glacier. En futtig mintté kostar 25 dh, men jag försäkrar dig att det absolut är värt det. Jag rekommenderar att gå dit för att se solnedgången och om möjligt komma i god tid om du vill ha någon chans att hitta ett bord.

Ett stenkast från Djemaa El-Fna ligger moskén Koutoubia, det går inte att besöka insidan men jag rekommenderar ändå att du promenerar runt den och går in i den närliggande parken Parc Lalla Hasna.

Koutoubiamoskén.

Madrasa Ben Youssef

Madrasa Ben Youssef har nyligen restaurerats och är därför i utmärkt skick jämfört med andra madrasor runt om i landet. Som vanligt när det gäller koranskolor kan du räkna med en vacker innergård dekorerad med mosaik och snidat trä, mot vilken de små rummen för studenterna vetter. Öppen varje dag från 9:00 till 18:00. Inträdet kostar 20 dh. Bredvid ligger Ali Ben Youssef-moskén, som nästan helt byggdes om i början av 1800-talet; originalbyggnaden, som uppfördes omkring 1070, var Marrakechs första moské. Hur som helst är tillträde inte tillåtet för icke-muslimer.

Madrasa Ben Youssef.

El Badi-palatset

Bygget av El Badi-palatset, som beställdes av sultan Ahmad al-Mansur, inleddes 1578 och efter hans död 1603 övergavs det tyvärr i stort sett och plundrades dessutom på allt dyrbart material, framför allt marmor. Det som kan beskådas idag är i praktiken ett palats i ruiner, men jag tycker ändå att det är ett trevligt besök. I palatsets olika rum finns flera utställningar, bland annat tidstypiska foton och historiska föremål som Koutoubiamoskéns minbar, en snidad predikstol i trä från 1100-talet. Öppet varje dag från 9:00 till 17:00. Inträdet kostar 70 dh.

El Badi-palatset.

El Bahia-palatset

Jämfört med El Badi är El Bahia-palatset modernare och i utmärkt skick. De olika rummen är en följd av färgglada mosaiker och snidat trä. Utan tvekan det mest fotogeniska av de två. Öppet varje dag från 9:00 till 17:00. Inträdet kostar 70 dh. Om möjligt rekommenderar jag att undvika dagens mitt, när palatset bokstavligen invaderas av folkmassor.

El Bahia-palatset.

Saadiergravarna

Saadiergravarna är ett mausoleum där ungefär sextio medlemmar av saadierdynastin vilar. Byggnaden består av tre rum, bland dem det ikoniska rummet med de tolv kolonnerna, det mest lyxiga av de tre. Alla monument är i Carraramarmor och välbevarade jämfört med El Badi-palatset. Gravarna är öppna varje dag från 9:00 till 15:00 och inträdet kostar 70 dh. Även om det inte är en astronomisk summa tycker jag personligen inte att det är värt det, särskilt inte om det innebär att stå i kö i timmar för en kort titt på det berömda rummet med de tolv kolonnerna, vilket tydligen händer under högsäsong. Om du ändå bestämmer dig för att besöka dem är mitt råd att komma dit tidigt på morgonen så fort de öppnar och, när du ändå är där, också se Bab Agnaou, en av de gamla ingångsportarna till den muromgärdade staden som ligger bokstavligen ett stenkast från gravarna. Den renoverades när jag var där, men arbetena blir ju förr eller senare klara!

Rummet med de tolv kolonnerna.

Judiska kvarteret

Också i närheten av gravarna ligger Marrakechs judiska kvarter. Här kan du besöka Salat Al-Azama-synagogan, där inträdet kostar 10 dh. I några av rummen finns små utställningar om judendomens historia i Marocko. Jag tyckte inte att den var särskilt intressant, men kostnaden är obetydlig. Du kan också besöka den närliggande judiska begravningsplatsen som är den största i Marocko. Också här kostar inträdet 10 dh.

Majorelleträdgården

Majorelleträdgården (Jardin Majorelle) anses vara en av stadens symboler. Trädgården ritades av konstnären Jacques Majorelle på 1920- och 1930-talen och rymmer en samling växter från hela världen. Trots berömmelsen bestämde jag mig personligen för att inte gå dit, även om jag är säker på att det är en trevlig plats. 120 dh i inträde kändes som rena rama stölden, för att inte tala om att man, särskilt under högsäsong, måste stå i kö för att komma in i vad som är en liten trädgård, så jag vågar inte tänka på folkmassan. Läs några recensioner och bestäm själv. Om du bestämmer dig för att gå rekommenderar jag att du köper biljetterna online på den officiella webbplatsen så att du åtminstone slipper kön vid biljettkassan. Öppet varje dag från 8:00 till 18:30. Om du är intresserad kan du också besöka Saint Laurent-museet och Musée Berbère genom att köpa kombibiljetten för 220 dh, också via den officiella webbplatsen.

Le Jardin Secret

Enligt mig är den hemliga trädgården ännu en turistfälla, men precis som med Majorelleträdgården uppmanar jag dig att bilda dig en egen uppfattning. Hur som helst är det en liten botanisk trädgård inne i medinan där du kan fly från gatornas kaos. Öppen varje dag från 9:30 till 19:30. Inträdet kostar 80 dh och om du vill gå upp i toppen av tornet måste du betala ytterligare 40 dh.

El Badi-palatset.

La Maison de la Photographie

La Maison de la Photographie är ett museum som visar originalfotografier från Marocko mellan 1870 och 1950. I ett av rummen visas också Daniel Chicaults dokumentärfilm ”Berberna i Höga Atlas”, den första färgfilmen, inspelad 1957. Takterrassen har en exceptionell utsikt över medinan och Atlas. Jag tyckte att besöket var mycket trevligt. Öppet varje dag från 9:30 till 19:00. Inträdet kostar 50 dh.

Dar Si Saïd-museet

Givetvis finns det många andra museer i Marrakech som kan fånga din uppmärksamhet, men jag tillåter mig att peka ut Dar Si Saïd-museet. Det ligger i ett underbart palats med innergårdar med trädgård, och här visas föremål som berättar Marockos historia genom olika epoker, bland annat musikinstrument, vapen, kläder, keramik och mattor. Inträdet kostar bara 30 dh. Öppet varje dag från 10:00 till 18:00 utom tisdagar.

Garverierna

Eftersom jag redan hade varit på garverierna i Fès besökte jag inte de i Marrakech, som anses vara en dålig kopia, men om du inte tänker åka till Fès under din resa kan de potentiellt vara en intressant plats att besöka. Garverierna ligger vid den här punkten men att döma av recensionerna är människorna som rör sig i närheten det värsta Marrakech har att erbjuda. Om du bestämmer dig för att gå rekommenderar jag att du är extremt försiktig och ignorerar alla som vill ”hjälpa” dig. Tekniskt sett är inträdet gratis. Lycka till.

Cascade d’Ouzoud

Jag har inte varit vid vattenfallen, men det är en riktigt populär utflykt med start från Marrakech. På bilderna ser de verkligen imponerande ut, men särskilt på sommaren, av vad man läser, ska du vara beredd på folkmassor. Om du bestämmer dig för att åka tycker jag, enligt mina efterforskningar, att du bör överväga att ansluta dig till en organiserad tur som i princip bara inkluderar transporten i en privat minibuss. Alternativet är att ta en grand taxi till Azilal för ungefär 50 dh och sedan en till Ouzoud för ungefär 25 dh. I grund och botten minst 150 dh tur och retur med möjliga långa väntetider, när du kan ansluta dig till en tur med privat transport för mindre än 300 dh.

Cascade d’Ouzoud

Agafayöknen

Till sist talar jag inte heller här av personlig erfarenhet, eftersom jag föredrog att uppleva öknen i Merzouga, som jag berättar om längre fram i guiden, men om du inte har så mycket tid är Agafayöknen ett utmärkt alternativ. Man kan ordna dagsutflykter från Marrakech, medan det till Merzouga tar cirka 9 timmar med bil bara för att nå staden.

Ta sig till Marrakech

Marrakech är det marockanska järnvägsnätets södra ändstation. I praktiken går det med tåg bara att resa norrut mot Casablanca, Rabat, Meknès, Fès och Tanger. Stationen ligger vid den här punkten. Supratours busstation ligger, som vanligt, bokstavligen intill och om du är intresserad är det det enda bolaget som erbjuder en direktbuss till Merzouga. CTM:s busstation ligger inte långt därifrån och det går utan problem att gå dit. Med buss kan du resa till alla större städer i landet.

För transfers till och från flygplatsen Marrakech-Menara rekommenderar jag att ta buss nummer 19. Den går varje halvtimme från 6:00 till 21:00. Biljetten kostar 30 dh och i priset ingår returresan, om den används inom två veckor. Det går inte att köpa en enkelbiljett. Du hittar alla hållplatser på den här länken. Jag klev på vid hållplatsen Djemaa El-Fna och det var inte alls fullt, det var bara två andra personer ombord. Om du är beredd att gå en bit kan du ta linje 11, 12, 18, 20 och 33. Hållplatsen ligger strax utanför flygplatsens område vid den här punkten och biljetten kostar bara 4 dh. För en taxi får du vara beredd på att pruta och, även om det officiella priset är 70 dh, räkna med att betala minst det dubbla.

Boende i Marrakech

I Marrakech bodde jag på två olika hostel, och jag rekommenderar båda. Rooftop Hostel är lite mindre och har därför en mindre social stämning, men är i stället perfekt om du söker ett lugnt och rent ställe att vila på. Mosaic Hostel är där jag tillbringade större delen av tiden i staden. Inget exceptionellt, men det har allt man kan begära av ett bra hostel till ett utmärkt pris.

Djemaa El-Fna sett från Cafe Glacier.

Höga Atlas

Höga Atlas är bergskedjan som syns från Marrakech och har inte bara Marockos högsta toppar utan de högsta i hela norra Afrika, och några av dem överstiger 4 000 m över havet.

Imlil

Givetvis är möjligheterna att utforska regionen nästan oändliga, men för 99 % av besökarna är Höga Atlas synonymt med Imlil, alltså byn varifrån många trekkingturer startar, inklusive den som leder till toppen av berget Toubkal, som med sina 4 167 meter är landets högsta berg.

Att göra och se i Imlil

Eftersom Imlil ligger bara en timme från Marrakech är det många turister som kommer över dagen eller kanske bara stannar en natt i byn, men om du har tid över och framför allt är intresserad av att göra några mer eller mindre långa trekkingturer rekommenderar jag varmt att du ägnar några dagar åt det.

På gatorna i Imlil.

Toubkal

Vi börjar med det som för många är den enda anledningen till att de kommer till Imlil, alltså Jbel Toubkal eller bara Toubkal, som med sina 4 167 m, som jag nämnde, är landets högsta berg. Tyvärr var jag tvungen att ge upp tanken på att bestiga toppen på grund av en liten skada som jag var rädd för att förvärra, men eftersom jag fattade beslutet samma morgon som jag skulle ha påbörjat uppstigningen försäkrar jag dig att jag har all relevant information.

Först och främst är det bra att veta att man sedan några år tillbaka måste åtföljas av en guide inte bara för att bestiga toppen av Toubkal utan tekniskt sett också varje gång man går in i nationalparken med samma namn. Med det sagt ligger polisens enda egentliga kontrollstation längs stigen som leder till Toubkals topp vid den här punkten (31.122441, -7.921269), och om du tar dig in i nationalparken på andra ställen borde du inte få några problem.

Hur som helst är den ”standardstig” som de flesta vandrare tar den som beskrivs i detalj på den här sidan. Även om det inte är många som gör det finns det de som bestämmer sig för att gå upp och ner på en enda dag (en lång dag, men en vältränad person borde inte få några problem), och sedan finns det de som tar det extremt lugnt och genomför rutten på tre dagar. De flesta väljer tvådagarsrutten. Obs! Det är ändå över tvåtusen höjdmeter och när man kommer upp över 4 000 m kan höjden göra sig påmind, så lite träning krävs, ta inte lätt på det. Det är också bra att komma ihåg att toppen ofta är täckt av snö och is ända till maj och att de första snöfallen kan komma redan i september, och därför kan det vara nödvändigt att använda broddar och helst ha lite vana vid sådana förhållanden. Bestigningar genomförs regelbundet även mitt i vintern, men det är förstås en annorlunda upplevelse.

Efter den här långa inledningen tror jag inte att det behövs någon förklaring av hur endagsrutten fungerar, medan tvådagarsrutten går till så här: första dagen går man upp till en av de två stugorna (Refuge du Toubkal och Refuge Toubkal Les Mouflons), där man övernattar innan man genomför bestigningen följande morgon. Stugorna ligger cirka 3 km från toppen, avståndet är kort men den sista sträckan är mycket brant, man klättrar cirka tusen höjdmeter och det kan ta upp till 3–4 timmar. När man väl har nått toppen kan man bestämma sig för att gå tillbaka till stugan och äta lunch eller gå ner direkt till Imlil. Om man väljer trädagarsrutten går man andra dagen, efter att ha nått toppen, tillbaka till stugan där man övernattar ytterligare en natt och går ner till Imlil dagen därpå.

Utsikt över Imlil och Toubkalmassivet till höger, passet Tizi n’Mzik.

Om du vill kan du boka allt från Marrakech, cirka 150 € för tvådagarsrutten med komplett paket (guide, stuga och transport), men om du ordnar allt från Imlil kan du spendera mycket mindre, särskilt om du ansluter dig till någon grupp. Guiden, som så vitt jag minns är obligatorisk, kostar officiellt 50 € per dag, inofficiellt 40 €, och om du är bra på att pruta kan du få ner det till 30 €. En liten parentes: sedan det blev obligatoriskt med guide verkar alla byns invånare vara det; om du av någon anledning vill ha en certifierad guide kan du kontakta den officiella föreningen via webbplatsen eller gå personligen till kontoret i Imlil (läge). Om du vill går det också att betala för att få ryggsäcken buren av en mula upp till stugan.

Hur som helst är priset detsamma oavsett antalet deltagare, så ju fler personer du hittar desto mindre spenderar du. Jag skulle till exempel ha anslutit mig till en grupp på fem polska killar som jag hade träffat på guesthouset och som hade kommit överens om 40 € per dag, så guiden skulle ha kostat mig drygt 13 € totalt (40×2/6). Stugan kan man boka själv via webbplatsen/mejl. Jag hade fått Refuge du Toubkal rekommenderat, som kostar 32 € för helpension. I grund och botten hade jag, även med transport till och från Marrakech inräknat, spenderat cirka 60 € på tvådagarstrekkingen.

Nicola, jag reser ensam och skulle behöva betala en guide bara för mig själv, hur gör jag?

Du kan fråga runt och se om det finns guider som redan har en grupp, eller helt enkelt fråga de andra gästerna där du bor, som jag gjorde, eller använda min plan B, som är att gå till kontrollstationen jag nämnde tidigare, som ligger vid den här punkten (31.122441, -7.921269), och ansluta dig till den första gruppen som är villig att ta med dig. Jag frågade runt bland flera personer (guider inkluderade) och det verkar fungera perfekt. Om du är där före 9:00 får du alla dagens grupper att välja bland, och du borde inte behöva vänta särskilt länge innan någon guide är villig att ta med dig förbi kontrollen tillsammans med sin grupp för 100–200 dh.

Jag har hört historier om killar som i samförstånd med guiden gick förbi kontrollen tillsammans med honom och sedan gick därifrån på egen hand. Till sist, om du väljer att göra det på egen hand brukar stugorna bli fullbokade på helgerna under högsäsong, så jag rekommenderar att du bokar i god tid (du kan alltid avboka utan kostnad) eller planerar bestigningen under veckan.

Den övre delen av Imlilvattenfallet.

Imlil och vattenfallen

Det här är en riktigt trevlig rundtur, som passar ungefär alla, med fina vyer över byn, bergen, två vattenfall och en liten by med karaktäristiska hus av lera och halm. Du hittar GPS-koordinaterna på den här länken. De raka linjerna är en grov representation av en nyligen byggd grusväg som inte finns med på kartan, men jag försäkrar dig att den är riktigt lätt att följa. Den är däremot utritad på Google Maps och syns tydligt även på satellitbilderna. Det är 5–6 km totalt, 2–4 timmar beroende på tempo och antalet pauser. Rundan inkluderar ett besök vid det populära Imlilvattenfallet.

Imlilvattenfallet.

Tizi Oussem

En annan fin utflykt att göra över dagen från Imlil är den som leder till byn Tizi Oussem. Du hittar GPS-koordinaterna för rutten jag följde på den här länken. Man börjar med att gå upp mot passet Tizi n’Mzik (2 489 m) för att sedan gå ner mot byn Tizi Oussem och fortsätta längs Azzadendalen innan man går över en ås igen och kommer fram till byn Anfalkou. När man har kommit fram till Tizi Oussem får man gå några kilometer längs vägen, men det är ingen trafik och utsikten är utmärkt. Det är en ganska krävande rutt, nästan 20 km med över 1 000 höjdmeter. Det tog mig ungefär 8 timmar med korta pauser. När du väl kommer ut på vägen i Anfalkou räcker det att stoppa vilket fordon som helst som är på väg upp mot Imlil, du borde inte behöva vänta särskilt länge. Jag klev på en av de gröna minibussarna som går fram och tillbaka, de bad om 10 dh och jag betalade utan att göra något väsen, men med tanke på att sträckan Imlil – Asni kostar 8 dh tror jag att det rätta priset är 5 dh eller mindre.

Om det känns för krävande som dagstur kan du helt enkelt gå upp till passet Tizi n’Mzik och sedan gå tillbaka till Imlil utan att gå ner till Tizi Oussem; på så sätt blir det cirka 8 km totalt, med 700 höjdmeter. Utmärkta vyer över båda dalarna. Du kan dessutom övernatta i Tizi Oussem, det finns åtminstone ett par guesthouse plus några andra alternativ längre ner i dalen (Azzaden Trekking Lodge, Gete anfa idâissa osv osv) och genomföra rutten på två dagar. Slutligen kan du, i stället för att gå ner längs dalen, gå upp till Igholiden-vattenfallet genom att följa den här rutten. Jag har inte varit där, men att döma av bilderna verkar det vara riktigt stort. Det finns förmodligen mycket mer vatten på våren än på hösten.

Rhirhaiadalen.

Tacheddirt

På 2 314 meter är Tacheddirt Marockos högst belägna by, med fantastiska vyer över Rhirhaiadalen och potentiellt en annan fin utflykt med start från Imlil. För att ta sig till Tacheddirt följer den kortaste rutten stundtals vägen som förbinder de två byarna (om man vill kan man ta sig till Tacheddirt med bil). Det är cirka 11 km och 800 höjdmeter, du hittar GPS-koordinaterna på den här sidan, 3–4 timmar beroende på tempo. Man börjar med att gå upp mot passet Tizi n’Tamatert 2 320 m för att sedan gå i lätt nedförslutning längs dalen innan man korsar den och går upp på andra sidan mot Tacheddirt.

Det andra alternativet är att ta den stora rundan via passet Tizi n’Aguersioual, varifrån man går ner mot byn Ikkis innan man går uppåt längs dalen till Tacheddirt. På så sätt blir rutten cirka 3 km längre. Du hittar GPS-koordinaterna på den här sidan, 4–5 timmar beroende på tempo. Stigsträckan från Imlil till passet Tizi Aguersioual är lätt att följa men stundtals inte i utmärkt skick och något exponerad. Inget märkvärdigt, men jag skulle undvika att göra den med barn. Jag gick upp på ena sidan och ner på den andra och genomförde rundan på två dagar.

Tacheddirt.

När du väl har kommit till Tacheddirt kan du, i stället för att gå tillbaka till Imlil, fortsätta längre. Jag träffade nämligen två franska killar som skulle till Oukaimeden via passet Tizi n’Ou Addi, och en av dem skulle fortsätta till Sitti Fadma där det finns relativt kända vattenfall. Ett annat alternativ är att gå upp till passet Tizi n’Tacheddirt (3 230 m). På så sätt har man inte bara Rhirhaiadalen utan också Ourikadalen under sig. Om du går i den riktningen ska du komma ihåg att det tekniskt sett krävs en guide när man korsar nationalparken, men det finns inga kontrollpunkter och om du bara går upp till passet borde ingen säga något. Om du däremot tar passet Tizi n’Ou Addi behövs ingen guide, tvärtemot vad någon lokalbo kan säga. I Tacheddirt finns det flera guesthouse, och jag bodde på Dar Bejmate – Chez Hassan. Rummen är spartanska och den varma duschen tar man med en balja, men Hassans gästfrihet, trots språkbarriären, är något exceptionellt. Maten är utmärkt.

Till sist, det här är några av de främsta rundorna som kan genomföras på egen hand eller nästan, men möjligheterna är nästan oändliga. Till exempel är en riktigt populär flerdagarstrekking den som går hela varvet runt Toubkalmassivet, som beskrivs på den här sidan, medan du på den här länken hittar alla trekkingturer som den officiella guideföreningen i Imlil, som jag nämnde tidigare, erbjuder. Men om du inte vill ansluta dig till en tur eller på annat sätt betala för en guide för att ta dig in i nationalparken tror jag verkligen att de bästa alternativen är de som beskrivits hittills.

Ikkis.

Ta sig till Imlil

Det mest praktiska sättet att ta sig till Imlil är med grand taxi från Marrakech. Stationen ligger vid den här punkten. Priset är 50 dh per person. Alternativt kan du ta en grand taxi till Asni för 20 dh och sedan kliva på en av de gamla gröna minibussarna som lokalbefolkningen använder för att åka fram och tillbaka längs dalen, för 8 dh. Självklart gäller allt det här också i motsatt riktning för att ta sig tillbaka till Marrakech.

Boende i Imlil

Under min långa vistelse i Imlil bodde jag på tre olika guesthouse. Dar Adouss erbjuder riktigt billiga privata rum cirka 15 minuter från centrum, men om det finns ledigt erbjuder det närliggande Dar Atlas enligt mig bättre service, medan Imlil Refuge inte är illa om du letar efter något billigt mitt i ”centrum”.

Solnedgång över Rhirhaiadalen, Dar Bejmate – Chez Hassan.

Essaouira

Essaouira är ett exempel på en befäst hamnstad från 1700-talet som ligger några timmar med buss från Marrakech och därför ofta besöks över dagen, men om tiden tillåter rekommenderar jag att du stannar där minst en natt.

Att göra och se i Essaouira

Precis som för andra resmål längs kusten är stranden de flesta dagar mer lämpad för surf och kitesurf än för bad, men ingen hindrar dig från att bada. I stadens omgivningar finns det dessutom andra populära platser för vattensporter: Sidi Kaouki, Moulay Bouzertoune och Cap Sim. De flesta surf- och kitesurfskolor erbjuder transport till den plats som passar bäst enligt dagens väderprognos.

Essaouira.

Medinan

Om du inte alls är intresserad av surf och kitesurf, oroa dig inte. Stadens gamla stadskärna är inte bara Unesco-världsarv, utan med tanke på läget vid havet är den enligt mig en av landets mest fascinerande medinor. Det är inte av en slump att den har använts som inspelningsplats i flera filmer, bland annat nyligen Game of Thrones. Några sevärda platser är: Skala De La Ville (nås från den här punkten) där man kan gå på stadsmuren och en av dess bastioner, de ursprungliga kanonerna finns kvar och överlag känns det som att resa tillbaka i tiden. Inträdet är gratis men man kan bara gå in mellan 9:00 och 18:00. En annan del av befästningssystemet som är tillgänglig för allmänheten är Skala Du Port, alltså bastionen vid hamninfarten. Här måste man betala inträde, som för några år sedan kostade 10 dh men som nyligen höjts till 50 dh för utlänningar. Jag bestämde mig för att inte gå upp, men att döma av recensionerna finns det inte så mycket att se, även om utsikten över staden, huvudtorget (Place Moulay Hassan) och hamnen förmodligen inte är illa.

Essaouiras medina.

På tal om hamnen rekommenderar jag att du tar en sväng dit på kvällen när fiskarna säljer dagens fångst. Lukten är ganska kraftig, men möjligheterna att ta bilder eller på annat sätt få se handeln är något helt unikt. Om du vill kan du köpa färsk fisk och sedan låta någon restaurang i centrum laga den åt dig för en struntsumma. Hamnen ligger precis utanför muren, du behöver bara gå genom Bab El Marsa. Alternativt kan du följa måsarna!

Skala Du Port.

Dar Sultan

Det här palatset är känt under många namn, bland annat Sidi Mohammed ben Abdallah, Dar Soltane, Dar Es-Sultan, Dar Assoltane och till och med Maison Blanche. Det är alltid samma plats, som ligger vid den här platsen söder om staden. Tyvärr är det helt i ruiner och det finns inte mycket att se förutom resterna av några mosaiker. Om du har tid är det ändå en trevlig promenad. Medan jag gick där passerade flera grupper, både på fyrhjulingar och till häst. Om du är intresserad antar jag att det är ett roligt sätt att utforska ruinerna.

Skala De La Ville.

Ta sig till Essaouira

Man tar sig till Essaouira bara med buss. Supratours station är den som ligger närmast centrum och ligger vid den här platsen medan CTM har sin station något längre söderut vid den här platsen. Direktförbindelserna till Marrakech, Agadir och Casablanca är ganska täta, medan du för andra resmål inne i landet kan behöva byta buss. Lokalbussarna, som kan vara användbara om du vill ta dig till något resmål längs kusten mellan Essaouira och Agadir, går däremot från den här punkten.

Boende i Essaouira

Om du inte har något emot att bo cirka 15 minuter från den gamla stadskärnan rekommenderar jag varmt Essaouira Beach Hostel. Det är det bästa hostelet på min resa i Marocko. Bufféfrukosten är riktigt generös, de gemensamma utrymmena är fina och rymliga och de har en hel del privata rum. Du kan dessutom ta lektioner eller hyra utrustning för surf och kitesurf direkt på hostelet, som ligger 50 m från stranden.

Hamnen.

Tamraght, Taghazout och Imsouane

Längs kusten mellan Essaouira och Agadir finns flera småstäder vid havet som framför allt lockar surfare, men inte bara. De mest populära bland resenärer är Tamraght, Taghazout och Imsouane.

Att göra och se i Tamraght, Taghazout och Imsouane

Om du inte har tänkt dig att surfa är det förmodligen bättre att tillbringa tiden någon annanstans. Jag stannade ett par dagar i Tamraght eftersom jag inte hade bråttom och tänkte besöka Paradise Valley, som jag berättar om längre ner, men havet, eller snarare oceanen, är absolut inte något otroligt, och inte heller stranden som Tamraght och Taghazout delar. Jag har inte varit i Imsouane, men jag antar att det är likadant. Om du letar efter ett badresmål tror jag att Medelhavskusten är mycket vackrare.

Om du är intresserad av surfing är de bästa vågorna mellan november och mars, men som nybörjare kan du surfa hela året. Om du letar efter en skola träffade jag tjejen från wave-dance som också driver hostelet (V&D Tamraght Surfers Hostel) där jag bodde. Roberta kommer från kantonen Ticino och talar därför perfekt italienska, och hon har bott i Marocko i ungefär 10 år. Hon verkade vara en mycket trevlig och hjälpsam person. Jag träffade också en tjej, gäst hos skolan, som tog lektioner och verkade extremt nöjd, så även om jag inte kan tala av egen erfarenhet rekommenderar jag att du åtminstone tar en titt.

Stranden i Tamraght och Taghazout.

Paradise Valley

Enligt den information jag samlade in på plats är Paradise Valley inte längre särskilt mycket ”Paradise”. Det verkar ha blivit en mycket smutsig och ofta överfull plats under årens lopp, men det finns de som hävdar att det ändå är värt att besöka den. Det som verkligen avskräckte mig var att det inte hade regnat på flera månader och, återigen av vad jag fick höra, var de naturliga poolerna i stort sett uttorkade.

Hur som helst ligger platsen här, kanske kan du ta en titt på färska recensioner innan du åker, och tänk på att vintern är när det finns mest vatten. För att ta sig dit från Tamraght, Taghazout eller Agadir med kollektivtrafik kan du kliva på vilken buss som helst på väg mot Aourir, du borde inte behöva vänta särskilt länge eftersom det utöver lokalbussarna som förbinder Essaouira med Agadir även går linje 31, 32 och 33 i Agadirs regionaltrafik (5 dh). När du har klivit av i Aourir bör grand taxi ungefär finnas vid den här punkten (fråga runt i värsta fall, byn är riktigt kompakt) och de bör kosta 20–30 dh per person, cirka 45 minuter. Av vad jag har läst finns det också direkta grand taxi från busstationen i Agadir för cirka 50 dh. När du har kommit fram till parkeringen är det ungefär 15 minuters promenad ner till huvudområdet där de naturliga poolerna ligger.

Solnedgång i Tamraght.

Ta sig till Tamraght, Taghazout och Imsouane

Från Essaouira rekommenderar jag att ta den första lokalbussen mot Agadir, stationen ligger vid den här punkten. Under dagen avgår de ungefär varje timme utan fasta tider. Säg vart du är på väg eller be i förekommande fall att få kliva av när bussen kommer till byn du har valt. I Imsouanes fall blir man avsläppt vid avfarten där det vanligtvis finns taxibilar redo att köra de cirka 8 km som leder till havet, medan avfarten i Taghazout bara ligger 1 km bort så där kan du gå, och Tamraght genomkorsas bokstavligen av vägen. Bussen kostar 70 dh. Det här är ett av de sällsynta tillfällen då jag rekommenderar lokalbussen eftersom du i princip kan be att få kliva av var du vill, till skillnad från Supratours och CTM som kör rakt förbi mellan Essaouira och Agadir. Om du kommer från Agadir rekommenderar jag att göra likadant, alltså ta lokalbussen mot Essaouira, busstationen ligger vid den här punkten.

Boende i Tamraght, Taghazout och Imsouane

Jag bodde på V&D Tamraght Surfers Hostel, hostelet är splitterny och har en fantastisk terrass. I Taghazout hade jag fått Onda Surf rekommenderat, medan jag i Imsouane skulle ta en titt på Imsouane Soul Lodge.

Solnedgång över Tamraght med Taghazout i fjärran.

Agadir

Agadir är populärt framför allt bland dem som söker en semester på en av de många resorterna som staden erbjuder (ta en titt på kuststräckan på satellitkartan i Google Maps för att förstå vad jag pratar om), och den breda stranden är inte så illa, och inte heller marinaområdet.

Att göra och se i Agadir

Agadir är kanske det minst fascinerande resmålet på hela min resa i Marocko, och för den genomsnittlige resenären tror jag inte att det är värt att åka dit med flit. Det är en modern stad där det inte finns något historiskt kvar, eller nästan inget, på grund av jordbävningen som drabbade den 1960, men om du av någon anledning befinner dig i de här trakterna finns det åtminstone ett par saker du kan göra.

Souk El Had

Souk El Had är en gigantisk täckt marknad med över 6 000 butiker. Trots storleken är den relativt lätt att navigera. Även om du inte tänker handla kan man utan problem tillbringa minst en timme där med att promenera. Ett stenkast därifrån ligger också Grande Mosquée d’Agadir, man kan som vanligt inte gå in men ingångsfasaden är inte illa.

Souk El Had.

Kasbah

Av den gamla kasbahn som tronar över Agadir skonade jordbävningen 1960, som jämnade staden med marken och dödade en tredjedel av befolkningen, bara de yttre murarna, men i gengäld är panoramat utmärkt. Jag gick gärna dit, men det tar minst en timme från centrum och sista biten går uppför, så om du inte orkar kan du ta en taxi upp och sedan gå ner. Kostnaden borde vara 30–50 dh.

Agadirs medina

Några kilometer från centrum ligger en återgivning av hur Agadir såg ut före den förödande jordbävningen. Jag antar att den kan vara intressant om du tänker tillbringa två veckor på någon resort, men personligen var jag inte intresserad. Läget är det här, inträdet kostar 40 dh och en taxi tur och retur som väntar under besöket borde kosta cirka 100 dh.

Bön vid Souk El Had.

Tiout och Taroudant

I Agadirs omgivningar rekommenderades jag Tiout och Taroudant. Den första är känd för sin oas och den gamla kasbahn, medan den andra är en antik muromgärdad stad som under en kort period var huvudstad i Saadidynastin innan den flyttades till Marrakech. Det är inte praktiskt att ta sig till Tiout med kollektivtrafik, men det finns direktbussar mellan Agadir och Taroudant. Alternativt finns det organiserade turer som besöker båda städerna på en dag för cirka 350 dh.

Till sist är Agadir Birds Valley ett gratis zoo mitt i centrum. Det var stängt när jag var där och verkar, att döma av recensionerna, i vilket fall vara i förfall, medan Crocoparc (officiell webbplats) verkar vara ett fint bevarandeprojekt tillägnat krokodilerna, som fram till 1970-talet fanns vilt i landet. Parken ligger utanför staden, men det finns en shuttle som du kan läsa om på den här sidan.

Ta sig till Agadir

Agadir är nog en av de få städer som samlar alla bussbolag på en enda station, som ligger vid den här punkten. Det finns mycket täta förbindelser till Essaouira och Marrakech men också till väldigt många andra städer i landet.

Boende i Agadir

Agadir erbjuder inte många alternativ när det gäller billigt boende. Jag bodde på Hotel Kamal City Center för cirka 20 €, privat rum med eget badrum, pool och frukost, så allt som allt inte alls dåligt, men det pågick ett erbjudande, så jag antar att det vanligtvis kostar mer. Hur som helst rekommenderar jag det om du inte hittar något bättre.

Agadir sett från den gamla kasbahn.

En liten inledning: Aït-Benhaddou, Dadèsklyftan, Todraklyftan och Merzouga, alltså de resmål jag nu ska berätta om, kombineras i en riktigt populär tur på tre dagar och två nätter med start från Marrakech. Under min vistelse på Mosaic Hostel var det i stort sett varje morgon en grupp killar på hostelet som deltog i den här turen. Jag valde förstås att göra det på egen hand, och jag rekommenderar det inte bara för att spara lite pengar utan framför allt för att det ger dig möjlighet att göra några vandringar i Dadèsklyftan och Todraklyftan. Om du inte bryr dig ett dugg om vandring, bara vill se det som finns att se och kliva på en privat van utan att behöva reda ut kollektivtrafiken, eller kanske har lite tid, kostar turen cirka 100 € och inkluderar transport, boende, frukost och middag.

Aït-Benhaddou

Aït-Benhaddou var i flera år en befäst by av stor betydelse längs rutten mellan Marrakech och Saharaöknen. Idag är den mest känd för sitt utmärkta bevarandeskick och sin skönhet, som under årens lopp har fått den att dyka upp i många filminspelningar, bland annat Gladiator och Game of Thrones, för att nämna bara ett par.

Att göra och se i Aït-Benhaddou

Enligt mig ligger Aït-Benhaddous charm helt i att se byn på avstånd; där den ligger uppflugen på kullen är den något unikt. När du väl är innanför murarna känns det som vilken annan medina som helst, förutom att det praktiskt taget inte bor någon här längre och invånarna har ersatts av souvenirförsäljare. Gå upp på kullens topp, utsikten är inte alls dålig, men förutom det finns det inte mycket mer att göra eller se. Ett par timmar som mest är allt du behöver.

För att komma in i byn, om du inte vill betala avgiften/inträdet på 20 dh till ”Kasbah-museet”, tar du, när du tittar mot Aït-Benhaddou, gångbron till vänster eller går den stora rundan bland fälten till höger. Att övernatta i Aït-Benhaddou är långt ifrån nödvändigt, men att se byn upplyst i gryningen är något riktigt speciellt.

En fin utsiktspunkt strax utanför staden ligger vid den här platsen där det finns en bergsformation som liknar en groda. Med det sagt har man enligt mig de bästa vyerna från terrasserna på byns hotell och restauranger.

Gryning i Aït-Benhaddou, Chez Bilal Ait Ben Haddou.

Ta sig till Aït-Benhaddou

Om du inte tar en lokalbuss som låter dig kliva av var du vill måste du, även om du kommer från Marrakech, ändå åka hela vägen till Ouarzazate. Därifrån har du åtminstone ett par alternativ. Jag lät mig övertalas att ta en lokal minibuss för 30 dh som avgick bredvid busstationen, exakt vid den här punkten, och mellan försenade avgångar och ständiga stopp tog det en timme att köra 30 km. Så här i efterhand tror jag att det är mycket bättre att kliva på den första lokalbussen mot Marrakech (läget för stationen i Ouarzazate) och be att få kliva av vid korsningen som leder till Aït-Benhaddou (10 dh) eller ta en grand taxi, vars station ligger bakom busstationen vid den här punkten, jag är inte säker på att det finns direkta (Ouarzazate – Aït-Benhaddou) men det finns absolut sådana som går till korsningen jag nämnde tidigare, och det kostar 15 dh. Vid korsningen väntar fler grand taxi, 10 dh för att åka till Aït-Benhaddou. För att åka tillbaka till Ouarzazate gör du som beskrivits, fast tvärtom. Med lite tur kan du hitta en direkt grand taxi (Aït Benhaddou – Ouarzazate) utan att behöva kliva av vid korsningen. Jag försökte till exempel lifta när en taxichaufför stannade och sa att han skulle till Ouarzazate med en vän, och efter en kort prutning kom vi överens om 20 dh.

Om du vill besöka Aït-Benhaddou över dagen från Ouarzazate och inte har något emot att spendera lite mer borde en taxi tur och retur som väntar ett par timmar under besöket kosta cirka 150–200 dh.

Boende i Aït-Benhaddou

Jag bodde på Chez Bilal Ait Ben Haddou, ett av de billigaste alternativen jag hittade, som visade sig vara ett utmärkt val för cirka 17 € med frukost. Utsikten från mitt rum var spektakulär, liksom den från terrassen som fungerar som restaurang, vars meny har ärliga priser med tanke på läget. Rekommenderas.

Utsiktspunkten strax utanför staden.

Ouarzazate

Ouarzazate är den viktigaste staden längs vägen som leder till Merzouga, men den är ändå ganska kompakt och inte särskilt kaotisk med marockanska mått mätt. När man går på dess gator blir man knappast störd, som det kan hända på andra ställen.

Att göra och se i Ouarzazate

Jag har varit i Ouarzazate två gånger, men aldrig mer än några timmar, så min kännedom om staden är minst sagt begränsad. Jag tänkte stanna en natt, men efter att ha pratat med ett par resenärer ändrade jag mig och föredrog att tillbringa tiden någon annanstans, eftersom det enda stället som jag verkligen var intresserad av att besöka var kasbahn som vid den tiden var stängd för allmänheten på grund av renovering. Inträdet kostar 20 dh.

Om du är intresserad finns det två filmstudior i staden: Cinema Studio Atlas och CLA Studios. Båda erbjuder guidade turer, och inträdet borde kosta 50 respektive 100 dh. CLA Studios anses vara den bättre av de två. Du kan också besöka Oasis de Fint, som ligger cirka 15 km söder om Ouarzazate och, som namnet antyder, är en naturlig oas rik på flora och fauna mitt i vad som i praktiken är ett ökenlandskap. Slutligen, om du har bil, kan du göra ett kort besök vid solkraftsparken Noor som ligger strax utanför staden och vars lysande torn syns tydligt i fjärran även när man passerar med buss. Det går inte att besöka anläggningen, men du kan ändå beundra detta imponerande ingenjörsverk på avstånd.

Kasbahn i Ouarzazate.

Ta sig till Ouarzazate

Det finns dagliga bussförbindelser från Marrakech, Tinghir, Boumalne Dades (knutpunkten för Dadèsklyftan) och Merzouga. Den enda direktbussen till och från Merzouga drivs av Supratours vars hållplats ligger vid den här punkten bredvid Gare Routière som är stationen för lokalbussar. Grand taxi-stationen ligger precis bakom Gare Routière vid den här punkten och jag tror att det är det bästa alternativet för resor till och från Boumalne Dadès (60 dh) eller Tinghir (80 dh). CTM-stationen ligger däremot ett par kilometer mot centrum vid den här punkten.

Boende i Ouarzazate

Jag bodde inte i Ouarzazate, men det enda billiga alternativet i centrum verkar vara Hotel Atlas Ouarzazate. Det finns ett hostel med fina recensioner (Auberge De la Jeunesse) och ett intressant ställe mitt i grönskan (Bivouac Lot Of Stars) men båda ligger lite utanför staden i riktning mot Oasis de Fint. Enligt mig värt att överväga om du har bil.

Solnedgång i Dadèsklyftan.

Dadèsklyftan

Dadèsklyftan är förmodligen min favoritplats på hela resan i Marocko. Kontrasten mellan det livliga gröna bland fälten på dalbottnen och de röda bergsväggarna är verkligen en fröjd för ögat.

Att göra och se i Dadèsklyftan

De flesta besökare nöjer sig med att köra vägen som går upp längs dalen och stanna vid några utsiktspunkter, framför allt ”Serpent du Dadès”, alltså Dadès-ormen, en serie hårnålskurvor vars bild ofta används för att marknadsföra dalen. Den aktuella utsiktspunkten ligger vid den här punkten. En annan fin utsiktspunkt är den som ligger framför ”Les Pattes de Singes”, alltså apfötterna, en riktigt speciell och ikonisk bergsformation. Läget är det här.

Trekking i klyftorna

Om du har lust att anstränga dig lite och känna dig som en upptäcktsresande finns det åtminstone två vandringar som går att göra i närheten av Tamellalt, som enligt mig är den perfekta byn att använda som bas, särskilt om du inte har bil. På ditt guesthouse eller helt enkelt när du går på gatan kommer det inte att saknas folk som erbjuder sig att guida dig genom klyftorna, och om det får dig att känna dig tryggare ska jag verkligen inte säga åt dig vad du ska göra, men jag försäkrar dig att man klarar sig på egen hand, som jag gjorde.

Canyon Des Doigts Du Singe.

Canyon Des Doigts Du Singe

Det här är en relativt populär rutt som jag absolut rekommenderar och som du hittar beskriven i detalj på den här sidan. Den enda ändringen jag skulle göra är att undvika att förlänga rutten i onödan, som visas på kartan, och i stället bara följa rundturen och inte den lilla varianten som beskrivs i slutet av kanjonen.

Om du kommer från Tamellalt kan du, för att nå kanjonens ingång, gå på dalbottnen bland fälten utan att gå upp längs vägen. Det är inte alltid lätt att hitta ställena där man korsar vattendragen, men det är definitivt trevligare och kortare än asfalten. När du väl har kommit in i klyftan rekommenderar jag att du bara följer bäckbädden fram till den här punkten (31.451859, -5.956731). Här måste man klättra upp längs väggen till vänster och följa stigen som går högt upp, eftersom det blir komplicerat/omöjligt att fortsätta på klyftans botten. Stundtals måste man huka sig eller klättra på stenar för att ta sig fram genom klyftan, jag tyckte att det var extremt roligt och landskapet längs vägen är otroligt. En av de vackraste stigarna jag någonsin har gått. Jag tog ungefär 4 timmar på mig att genomföra rundan med start från Tamellalt. Om det har regnat nyligen, eller även om det finns risk för kraftiga skurar, skulle jag avstå, med tanke på stigens natur som delvis går längs en trång klyfta.

Slutet av klyftan.

Canyon de Sidi Boubkere

Det här är den andra klyftan som är lätt att nå från Tamellalt, du hittar rutten beskriven på den här sidan. Stigen går högt upp och är inte alltid tydlig, och vid något tillfälle blir det farligt att fortsätta, så fortsätt så länge du känner dig bekväm. Vyerna över klyftan är fantastiska. Alternativt kan man följa stigen vid klyftans bas, men efter en stund kommer man till ett ställe där vattnet är för djupt för att fortsätta. Om du vill kan du bada.

Slutligen är det en trevlig upplevelse, tillgänglig för vem som helst, att bara gå bland fälten i närheten av Tamellalt utan att nödvändigtvis gå upp längs klyftorna.

Canyon de Sidi Boubkere

Boende i Dadèsklyftan

Särskilt om du inte har bil rekommenderar jag att du bor i Tamellalt med omnejd. Personligen bodde jag på Maison D’hote Amazir, ett av de billigaste alternativen som finns, rummen är lite gammaldags men rena, den äldre ägaren är riktigt trevlig och maten är utmärkt. Utsikten från terrassen är förmodligen den bästa i byn. Ett något dyrare alternativ som flera personer hade rekommenderat mig är Monkey Fingers by Fatima Mellal.

Ta sig till Dadèsklyftan

Första steget är att ta sig till Boumalne Dades, där korsningen med vägen som går upp längs dalen i Dadèsklyftan ligger. Boumalne Dades är också en officiell hållplats för CTM, så du kan ta bussen, men om du kommer från Ouarzazate eller Tinghir och inte vill kombinera dina resor med de få dagliga bussarna tror jag att det är mycket praktiskare att ta en grand taxi. Som sagt flera gånger ligger grand taxi-stationen i Ouarzazate precis bakom Gare Routière vid den här punkten, en plats kostar 60 dh medan grand taxi från Tinghir kostar 25 dh, och grand taxi-stationen i Tinghir ligger vid den här punkten. När du har kommit fram till grand taxi-stationen i Boumalne Dades vid den här punkten kan du ta en annan grand taxi mot Tamellalt, som borde kosta cirka 20 dh, eller gå några hundra meter till rondellen där avfarten som leder till Dadèsklyftan ligger och lifta, det gjorde jag och efter ungefär tre minuter fick jag skjuts. För att ta mig tillbaka till Boumalne Dades tänkte jag göra samma sak, men jag hade ännu mer tur, eftersom hotellägaren just den dagen skulle ner till dalen och därför gav mig skjuts i sin bil. Om du inte vill lifta finns det också lokala minibussar som går fram och tillbaka ofta. Hur som helst finns det bara en väg, antingen går man upp eller ner, så det är riktigt lätt att få skjuts.

Gryning i Tamellalt, Maison D’hote Amazir.

Tinghir och Todraklyftan

Tinghir eller Tinerhir är ingen särskilt intressant stad, men den är knutpunkten för den populära Todraklyftan och tas därför ofta med som ett stopp innan man fortsätter mot Merzouga.

Att göra och se i Tinghir

Som jag nyss sa används Tinghir mest som bas för att utforska Todraklyftan, men om du har tid över eller bestämmer dig för att stanna längre kan du besöka Ikalalne-moskén som ligger på andra sidan floden. Det är en gammal moské ur bruk som det går att besöka. Vakten vid ingången är mer än villig att erbjuda en ”guidad tur”.

Tinghir sett från terrassen på Hike and Chill Hostel.

Todraklyftan

Många nöjer sig med ett kort besök vid den ikoniska förträngningen där de majestätiska lodräta väggarna av röd sten ligger högst ett hundratal meter från varandra, men om du har tid och lust rekommenderar jag varmt att du går rundan till fots som beskrivs på den här sidan.

Jag genomförde vandringen tillsammans med en engelsk kille och en kanadensisk man i sextioårsåldern som jag hade träffat på hostelet, så vi tog det mycket lugnt, bland annat eftersom vi började gå ungefär vid lunchtid, så under uppstigningen var det ganska varmt. Vi tog nästan 5 timmar på oss, men med tanke på de många pauserna tror jag att den utan problem kan genomföras på 3–4 timmar. Det är en riktigt trevlig runda som ger utmärkta vyer över området runt omkring.

Den kanadensiske mannen hade hyrbil, så vi behövde inte ta taxi, men om du inte har samma tur kan du vid den här punkten ta en grand taxi till klyftorna för 10 dh. Om du också kommer med bil finns det en stor parkering vid platsen där jag har markerat stigens början.

Ingången till Todraklyftan

Klättring

Todraklyftan är dessutom en särskilt populär plats för klättring. Det finns hundratals leder för ungefär alla nivåer. Aventure Verticale är det ledande företaget, de var de första som skapade en verksamhet kring klättring och av vad jag har fått höra underhåller de många av de leder som de själva har öppnat. Det erbjuds lektioner, guidade bestigningar och möjlighet att bara hyra utrustning. Det finns dessutom riktiga klätterstigar med fasta säkringar (via ferrata). Dagen före vandringen berättade den kanadensiske mannen att han hade gjort en via ferrata tillsammans med en guide som han hade kontaktat via hostelet, för 150 dh, och att han hade blivit hänförd.

Till sist, på kvällen när vi kom tillbaka till hostelet följde ägaren Jamal med oss till en hammam (ett slags turkiskt bad) där vi för 100 dh fick en exfolierande behandling och massage. Tyvärr har jag inte den exakta platsen eftersom jag hoppade in i bilen med bara handduken, men även om hammamupplevelsen går att få var som helst i landet rekommenderar jag den, om du råkar bo på Hike and Chill Hostel och inte har provat det än.

Två klättrare i Todraklyftan.

Ta sig till Tinghir

Tinghir har dagliga bussförbindelser från Marrakech, Ouarzazate, Boumalne Dades och Merzouga. CTM:s bussar stannar vid den här punkten medan jag inte är säker på om Supratours (det enda bolaget med en daglig buss mot Merzouga) borde stanna här. Lokalbussarnas station ligger vid den här punkten nära grand taxi-stationen.

Boende i Tinghir

Jag rekommenderar Hike and Chill Hostel. Hostelet är rent, frukosten utmärkt och det gäller även utsikten från terrassen. Ägaren Jamal är en riktigt gästfri kille och en utmärkt kock.

Trekking i Todraklyftan.

Merzouga

Merzouga anses vara den självklara utgångspunkten för alla som vill ge sig ut i Saharaöknen.

Att göra och se i Merzouga

Många, jag själv inräknad, gör ett kort stopp i Merzouga, precis så länge att man hinner göra ökenturen. Jag hade tänkt stanna minst en natt i staden, men av bekvämlighet föredrog jag att dra nytta av den säkra skjutsen i min kära kanadensiska väns fordon, som hade bråttom att komma tillbaka till Casablanca. Om du bestämmer dig för att stanna finns det i alla fall åtminstone ett par saker du kan göra.

Du kan till exempel gå till sjön Dayet Srij, som ligger bara ett par kilometer från Merzouga. Det är en säsongsbunden sjö, så om du besöker regionen för sent på säsongen kan den vara helt torr, men i annat fall kan man bland de många fågelarterna se flamingor, eller så kan du gå upp på toppen av Grand Dune för soluppgången eller solnedgången. Slutligen, för motorintresserade, går det att hyra fyrhjulingar och motorcrosscyklar för att köra upp och ner för dynerna.

Solnedgång i öknen.

Turer i öknen

Det finns alternativ för ungefär alla smaker, priser och längder, men låt oss säga att ”standardturen” innebär avfärd på kamel sent på eftermiddagen från Merzouga med ett stopp för att se solnedgången från dynerna innan man beger sig mot lägret. På kvällen efter middagen spelas traditionell musik runt brasan under stjärnhimlen. På morgonen äter man frukost och rider sedan tillbaka på kamel till Merzouga. Du kan ta med en liten ryggsäck på kamelen medan största delen av ditt bagage hamnar på en jeep som väntar på dig i lägret. Jag ordnade allt med Mustafa Camp Merzouga och allt som allt rekommenderar jag det. Tälten var rena, liksom toaletterna med dusch, och maten var inte alls dålig. Jag betalade 30 € allt inkluderat förutom vattnet. Du kan kontakta dem via webbplatsen eller på WhatsApp på +212 666-766093. Visst, man kan säkert spendera mindre, få en lyxigare eller mer avlägsen upplevelse (man kommer inte särskilt långt bort från Merzouga), men för oss fungerade det mer än bra. Kontakten hade jag fått av andra resenärer några veckor tidigare, så jag kom överens med Mustafa via WhatsApp, och när vi kom till staden på eftermiddagen var allt redan ordnat och vi gav oss av på turen.

Vintergatan.

Ta sig till Merzouga

Som jag skrev tidigare hade jag turen att träffa en kanadensisk man i Tinghir som ungefär hade samma plan och gav mig skjuts i sin hyrbil, så jag tog mig till Merzouga bekvämt sittande i hans bil. Den enda bussen som förbinder Merzouga direkt med Marrakech och alla andra resmål däremellan (Tinghir, Ouarzazate och Boumalne Dades) går i alla fall en gång om dagen klockan 8:00 och tillhör bolaget Supratours. Alternativet är att ta en grand taxi från Tinghir till Errachidia/Rissani/Arfoud och sedan en annan direkt till Merzouga. Med lite tur kan du behöva byta taxi bara en gång. Det är också bra att veta att det beroende på din rutt finns en intressant direkt nattbuss från Fès, eller så kan du ta CTM-bussen direkt till Rissani och sedan en grand taxi till Merzouga. Om du vill kan du dela upp resan genom att övernatta i Rissani, som tydligen inte är så illa. Du hittar lite information på den här sidan (på engelska).

Boende i Merzouga

Personligen övernattade jag inte i Merzouga, men två killar hade starkt rekommenderat mig Le Gout Du Sahara (formerly Hostel Hassan) och när jag tittar på recensionerna förvånas jag inte alls över deras entusiasm.

Traditionell musik runt brasan.

Andra resmål att tänka på

Hittills har jag pratat om de resmål jag besökte under min resa, men givetvis finns det mycket mer att se, så nedan listar jag några intressanta mål.

Plage Lagzira

Lagzirastranden med sina ikoniska naturliga bågar anses vara en av landets mest pittoreska stränder. Jag träffade ett franskt par som nyligen hade varit där och beskrev den med entusiasm. Du hittar extremt exakta anvisningar för hur du tar dig dit från Agadir i den här artikeln.

Rosornas dal

Rosornas dal ligger längs vägen som leder till Dadèsklyftan från Ouarzazate och kan vara ett fint sätt att dela upp resan ytterligare eller helt enkelt besöka ett område som ligger lite utanför de stora turistspåren. Om du är intresserad hittar du en intressant artikel på den här sidan.

Alnif, Tazzarine och Draadalen

Särskilt om du reser med bil kan du, efter att ha gjort den klassiska rutten Aït-Benhaddou – Dadèsklyftan – Todraklyftan – Merzouga, bestämma dig för att åka tillbaka mot Marrakech via den stora rundan söderut och besöka Alnif, Tazzarine och Draadalen. I Alnif finns en viktig fossillokal, och det finns åtminstone ett par butiker som säljer fynd och erbjuder guidade turer. I Tazzarine finns däremot gravar efter muslimska helgon och platsen Ait Ouazik, där det finns hällmålningar som är ungefär 7 000 år gamla. Slutligen finns det längs Draadalen många kasbahs som går att besöka och andra aktiviteter som du kan läsa om på den här sidan.

El Jadida

El Jadida är en liten stad vid kusten drygt en timme från Casablanca. Här kan du besöka cisternen som byggdes av portugiserna och stranden Plage Haouzia där man kan se ett vrak som kallas Marockos Titanic. I allmänhet borde det vara en trevlig småstad att tillbringa en dag eller två i.

Al Hoceima och Nador

Al Hoceima och Nador (på engelska) är två populära resmål längs Medelhavskusten. I deras omgivningar finns några av Marockos allra vackraste stränder. Om du är ute efter ett badresmål är det här förmodligen de bästa alternativen som Marocko har att erbjuda.

Förslag på resrutter i Marocko

För att besöka alla de platser som beskrivs skulle det behövas nästan två månader. Eftersom många inte har så mycket tid listar jag nedan några resrutter som kan användas som inspiration för att bygga en egen resrutt efter dina intressen och i ljuset av det som beskrivits hittills. Om du bara har en helg är det förmodligen bästa alternativet att välja en enda stad, antingen Marrakech eller Fès.

Resrutter på 3–4 dagar i Marocko

För en resa på 3–4 dagar i Marocko skulle jag välja att besöka högst två städer. Det beror förstås mycket på vilken flygplats du anländer till, men några idéer kan vara följande. Om du flyger till Fès kan du inkludera en natt i Chefchaouen eller den närliggande staden Meknès, jag föredrar definitivt den blå staden. Om du flyger till Marrakech kan du tillbringa en natt i Essaouira; om du har fyra dagar och tre nätter kan du göra en kort vistelse i staden och delta i turen på 2 nätter och tre dagar som nämns i guiden (Aït-Benhaddou, Dadèsklyftan, Todraklyftan och Merzouga). Om du flyger till Tanger rekommenderar jag att inkludera en natt i Chefchaouen. Slutligen, om du flyger till Casablanca eller Agadir skulle jag stanna en natt där som mest och sedan åka till Marrakech resten av tiden.

Resrutt på 5 dagar i Marocko

För en resa på 5 dagar i Marocko gäller fortfarande det som sagts om en resrutt på 3–4 dagar, i stort sett inte fler än två städer. Om du flyger till Marrakech tycker jag att det är en utmärkt idé att inkludera turen på 2 nätter och tre dagar (Aït-Benhaddou, Dadèsklyftan, Todraklyftan och Merzouga).

Resrutt på en vecka i Marocko

Med en vecka till förfogande öppnar sig många alternativ. I norra delen av landet kan du, om du flyger till Fès, besöka staden och sedan fortsätta norrut och besöka Chefchaouen, Tanger och kanske Tétouan. Alternativt kan du göra rundan medurs via Meknès och Rabat innan du når Tanger, men personligen skulle jag alltid inkludera Chefchaouen.

I södra delen av landet, om du flyger till Marrakech, skulle jag definitivt göra den klassiska rutten mot öknen (Aït-Benhaddou, Dadèsklyftan, Todraklyftan och Merzouga) och sedan förmodligen välja ett annat mål bland Essaouira, Casablanca och Imlil beroende på dina intressen.

Tvåveckorsrutt i Marocko

Med två veckor till förfogande kan du helt enkelt kombinera de två veckorutterna som jag just beskrev.

Treveckorsrutt i Marocko

För en resa på tre veckor i Marocko kan du genomföra rundan i norra delen av landet och den i södra delen i relativt lugn takt och inkludera några andra resmål däremellan, som Rabat och Casablanca. I stora drag skulle jag göra det som beskrivs på kartan nedan.

Resrutt på en månad i Marocko

Med en månad eller mer till förfogande kan du, om du förflyttar dig snabbt, mer eller mindre besöka största delen av de resmål som beskrivs i den här guiden. Resrutten som jag rekommenderar för att optimera förflyttningarna är den du ser beskriven på kartan ovan.

Ta sig runt i Marocko

Först och främst rekommenderar jag varmt att du laddar ner Organic Maps. Jag har använt de värdefulla offlinekartorna i många år och tror att de är särskilt användbara i Marocko där kartorna, till skillnad från Google Maps, är detaljerade även inne i de olika medinorna och låter dig navigera utan större problem genom det som ibland kan se ut som riktiga labyrinter.

Som du säkert har märkt har jag dessutom ofta nöjt mig med att nämna läget för tågstationen och för CTM:s busstation. Det beror på att jag på de flesta förflyttningar mellan två resmål avråder från att använda andra transportmedel. Ett annat punktligt och pålitligt bussbolag är Supratours, som är delvis statligt ägt och i grund och botten hjälper till att fylla tomrummet i järnvägsnätet, så generellt ligger Supratours busstation alltid intill tågstationen och det går också att köpa kombibiljetter (tåg + buss), vilket är mycket bekvämt om du ska till ett resmål vars sträcka bara delvis täcks av järnvägsnätet.

Taxi till Herkules grottor.

Tåg i Marocko

Tågen, där de finns, är generellt det bästa alternativet för att ta sig mellan resmål. Jag köpte alltid min biljett direkt på stationen och hade aldrig problem att hitta plats, men om du vill kan du köpa den online eller i alla fall titta på avgångstiderna på ONCF:s webbplats. De viktigaste turistiska städerna som är anslutna till järnvägsnätet är: Marrakech, Casablanca, Rabat, Meknès, Fès och Tanger. Som redan nämnts går det mellan Casablanca och Tanger också höghastighetståg.

Bussar i Marocko

Som jag nämnde tidigare är de två bussbolag som jag rekommenderar att använda Supratours (om du har problem med webbplatsen kan du helt enkelt använda ONCF:s) och CTM. Bussarna är bekväma och framför allt punktliga. Du kan utan problem titta på avgångstiderna online, och åtminstone när det gäller CTM är det enkelt och praktiskt att köpa biljetten online. Supratours och CTM har generellt sina egna terminaler som inte ska förväxlas med Gare Routière varifrån ”lokalbussarna” avgår. De senare täcker mer eller mindre samma sträckor och är något billigare, men kan vara en riktig mardröm: avgångar utan exakta tider, bussar i uselt skick och ständiga stopp för att släppa av och ta på folk var som helst längs vägen. Visst, jag har rest under sämre förhållanden och det är absolut inte världens undergång, men när det är möjligt rekommenderar jag varmt att resa med tåg, och om du måste ta bussen är CTM och Supratours mycket bättre. Den enda verkliga fördelen med lokalbussarna är att de stannar överallt, så vid behov kan du kliva på och av även när du befinner dig mitt i ingenstans, vilket i vissa fall kan vara riktigt bekvämt.

Om du av någon anledning behöver ta en lokalbuss vid stationen kommer det 9 gånger av 10, när du går in eller till och med i närheten, att någon närmar sig dig, redo att sälja den biljett du behöver. Det kan vara användbart för att reda ut kaoset, men tänk på att samma biljett förmodligen kostar mindre om du köper den direkt i biljettluckan inne på stationen. Det är också bra att veta att om du reser med en stor ryggsäck/resväska som du inte kan ta med ombord kostar, i regel med vilket bussbolag som helst, varje kolli som hamnar i bussens bagageutrymme 5 dh.

Tågstationen i Casablanca.

Taxi i Marocko

Det finns två typer av taxi i Marocko: grand taxi (stora taxibilar) och petits taxis (små taxibilar). De grand taxi som nämnts flera gånger i den här guiden är jämförbara med colectivos i Latinamerika, alltså taxibilar, vanligtvis minibussar med sju platser, som trafikerar vissa sträckor till ett fast pris och avgår först när de är fulla (eller någon betalar den saknade andelen). Även om de är något dyrare än bussarna är de i många situationer mycket praktiskare. Mer eller mindre varje stad har en riktig ”grand taxi-station” där det finns en liten biljettlucka med någon som antecknar vem som ska vart och organiserar avgångarna. På de större stationerna finns det riktiga plattformar numrerade efter destination, och man får en sorts bricka att lämna till chauffören före avgång för att visa att man redan har betalat resan.

Petits taxis är däremot de traditionella taxibilarna som trafikerar korta sträckor inne i städerna. Enligt lag har de taxameter, men särskilt på turistplatser vägrar de använda den. I så fall är det avgörande att komma överens om priset innan du kliver in och utgå från att de försöker lura dig. Att pruta ner över 50 % från det ursprungliga priset är inte så ovanligt. Helst gör du klokt i att fråga ditt hostel/hotell hur mycket en viss sträcka kostar. I vissa städer, som till exempel Essaouira, har taxibilarna inom stadsgränserna ett fast pris oavsett vart du åker. I Essaouiras fall är det 7 dh under dagen och 10 dh på natten.

Liftning i Marocko

Det är inte bara möjligt att lifta i Marocko, det är också relativt enkelt. Jag gjorde det vid tre tillfällen och väntade aldrig mer än 5 minuter. På samma sätt träffade jag andra resenärer som har lyckats bra med det. Om du vill använda den lokala stilen, i stället för att sträcka ut tummen, använd pekfingret för att visa i vilken riktning du ska. Det här är samma signal som lokalbefolkningen använder för att stoppa bussar och grand taxi. I grund och botten: varje gång du behöver skjuts, sträck ut pekfingret!

Vår guide i öknen.

Hyra bil i Marocko

Att hyra bil för att ta sig runt i Marocko är absolut ett bra alternativ. Vägarna är för det mesta i gott skick och trafiken, förutom i storstäderna, är inte alls dålig. Jag har träffat flera resenärer som har valt den lösningen, och jag har också snyltat på några generösa skjutsar. Givetvis, särskilt om man reser ensam, ökar kostnaderna rätt kraftigt, men friheten som bilen ger är absolut inte att underskatta. Om du undrar går det att köra med italienskt körkort i Marocko i högst tre månader (på italienska) (reglerna skiljer sig åt beroende på vilket land som har utfärdat körkortet, så kolla vad som gäller för dig). Om du vill ta en titt på en jämförelsesajt för biluthyrning kan du kolla discovercars.

Ett annat färdmedel som verkar vara extremt populärt, framför allt i ökenområdet, är motorcykeln. Jag har tappat räkningen på grupperna av motorcyklister som jag träffade mellan Marrakech och Merzouga. Klyftor, hårnålskurvor och lite nederbörd verkar vara en eftertraktad kombination för tvåhjulsentusiaster.

Inrikesflyg i Marocko

Under min resa tog jag inga inrikesflyg, men de kan vara ett bra alternativ för den som har ont om tid och vill täcka långa sträckor som till exempel Fès – Marrakech. Flygen kan vara ganska billiga om de bokas i god tid. Royal Air Maroc och Air Arabia Maroc är de två stora bolagen.

Todraklyftan.

Resa till Marocko: kostnader

Vad kostar en resa till Marocko? Under mina sex veckor på resa (43 dagar för att vara exakt) spenderade jag exakt 1 046,12 €, alltså drygt 24 € per dag. Till de här utgifterna kommer flyget Treviso – Fès för 14,99 € och Marrakech – Treviso för 37,88 € med RyanAir utan incheckat bagage (du kan se exakt vad jag hade med mig i den här videon (på italienska, men du kan slå på undertexterna)) och slutligen reseförsäkringen Globelink för 61,02 €. Totalt kostade resan mig alltså 1 160 €. Givetvis ökar kostnaderna för en kort resa där man kanske förflyttar sig oftare, och på samma sätt är det inte alla som är beredda att resa billigt som jag gör, men jag försäkrar dig att jag aldrig behövde avstå från något och att Marocko överlag utan tvekan är ett billigt resmål.

Kostnad för boende i Marocko

Bortsett från Casablanca och Agadir skulle jag säga att jag i genomsnitt spenderade runt 10 € per natt på boende. De viktigaste turistmålen har ett brett urval av hostel som håller konkurrensen hög och priserna låga, men man betalar ändå ungefär 8–10 € för en bädd i sovsal på ett bra hostel, medan jag utanför storstäderna hade flera privata rum på guesthouse och små hotell för runt 10–15 € per natt. Om du reser med någon kan du få privata rum i stort sett överallt för 20–30 € per natt, alltså 10–15 € per person.

Kostnad för transport i Marocko

Transport på land är ganska billig med europeiska mått mätt. Som tumregel betalar man 2–3 € per timmes resa med buss/tåg, medan grand taxi är något dyrare och ligger, låt oss säga, kring 4–5 € per timmes resa.

På gatorna i Tétouan.

Kostnad för mat i Marocko

Marockansk mat är inte bara utsökt utan också ganska billig. Det beror förstås på vilken sorts restaurang du letar efter, men om du inte har för höga krav kostar en tagine eller en couscous, som aldrig saknas på menyn, 30–70 dh beroende på var du befinner dig och om huvudrätten ingår i en meny eller inte. Till exempel är fastpriset för middagen på många guesthouse 70 dh, men då ingår också en förrätt (ofta harira, även kallad marockansk soppa, eller en sallad) och efterrätt. Detsamma gäller dagens meny som erbjuds av vissa restauranger i städerna.

Couscous tror jag inte behöver någon presentation, medan tajine är namnet på den traditionella konformade lergrytan. I allmänhet får varje rätt som lagas i den grytan namnet Tajine. Till huvudingrediensen, till exempel kyckling, läggs sedan nästan alltid grönsaker och den serveras med bröd.

Till sist, även om Marocko är ett islamiskt land går det ändå att köpa alkohol i storstäderna. Priserna är något uppskruvade, men om du går till stormarknaden är det inte så illa. Carrefour, som finns mer eller mindre överallt i landet, har i regel en avdelning för alkoholhaltiga drycker, och jag rekommenderar det även om du ska göra ett vanligt matinköp. Priserna på frukt och grönt är i vissa fall jämförbara med marknadens, man hittar lite av varje och man kan betala med kort. Carrefour var utan tvekan min stormarknad nummer ett, framför allt under den första delen av resan mitt under ramadan, när jag ofta gick och köpte min lunch vid lunchtid.

En kycklingtajine.

Övriga kostnader (uttag och SIM-kort)

Vi börjar med kostnaderna för uttag, som med de bästa resekorten kan sänkas till noll. Al Barid Bank tillåter nämligen uttag utan avgifter. Det är den marockanska postens bank (Poste Maroc), så det finns kontor mer eller mindre överallt i landet. Jag tog alltid ut pengar här. Så vitt jag vet tar alla andra banker en avgift på 20–30 dh per uttag.

När det gäller SIM-kort finns det tre operatörer i landet: Orange, Inwi och Maroc Telecom. Om du bara besöker några städer är det ena lika bra som det andra, men när du kommer till vissa mer avlägsna områden har Maroc Telecom bättre täckning. Det hände mer än en gång att jag hade signal medan andra resenärer med Orange inte fick någon. Jag köpte mitt SIM-kort i en officiell butik och registrerade det i mitt eget namn (ta med passet) för 10 dh. Gigabyten kostar i princip 10 dh styck, 50 dh för paketet på 5 GB, 100 dh för 10 GB och så vidare. Det finns de som säljer SIM-kort på gatan, men av vad jag har fått höra slutar de ibland fungera utan anledning.

Om du har en telefon som stöder eSIM och vill ha bekvämligheten att surfa direkt utan att behöva köpa ett lokalt SIM-kort rekommenderar jag att du använder en tjänst som den som erbjuds av Airalo och Ubigi. Om du väljer den lösningen finns det dock åtminstone ett par saker att ta hänsyn till. Först och främst betalar man, med sällsynta undantag, mycket mer för gigabyten än vad de skulle kosta med ett lokalt SIM-kort; för det andra är deras lokala partner inte alltid den med bäst täckning i området.

I grund och botten tror jag att de flesta resenärer skulle göra bättre i att köpa ett lokalt SIM-kort (eller kanske försöka köpa eSIM från en lokal operatör), men jag uppmanar dig att göra dina egna överväganden, eftersom undantagen inte saknas. Till exempel var, när jag besökte Japan, abonnemanget som erbjuds av Ubigi mer prisvärt än något lokalt SIM-kort jag kunde köpa utan att visa att jag var bosatt där.

Blå dörr i Chefchaouen.

Resa till Marocko: säkerhet

Är Marocko ett säkert land? Det beror förstås mycket på vad du menar med säkert, men i stort sett har Marocko inte säkerhetsproblem som andra delar av världen. Brottsligheten är något högre än hemma. Jag har träffat många kvinnliga ensamresenärer och hela familjer med barn. Trots den dåliga indirekta upplevelsen i Chefchaouen kände jag mig aldrig i fara under min resa, och de flesta marockaner är vänliga och gästfria människor. Givetvis ska man använda sunt förnuft som var som helst i världen, men om du följer mina råd tvivlar jag på att du får några problem. Det enda problemet som är värt att lyfta fram är det som har med bedrägerier att göra, eller en ”medelnivå” av påflugenhet och i vissa fall aggressivitet mot turister, som placerar Marocko på första plats i den här speciella personliga rankingen. Att gå på gatorna i ett turistmål utan att ständigt bli tilltalad av någon som vill sälja dig det ena eller det andra, påstådda guider som vill erbjuda sina tjänster, småkillar som erbjuder sig att gå med dig någonstans bara för att öva språket och sedan slutar med att be dig om pengar för att ha följt med dig, och tusen andra situationer som kan driva en till vansinne är tyvärr alldeles för vanliga. Jag tycker att det är riktigt synd, eftersom det ofta får den som reser att ignorera alla lokalbor som närmar sig, även när de har goda avsikter. Visst, jag vill inte avskräcka någon från att besöka landet, men det här är verkligheten, eller åtminstone min upplevelse, och jag tror att det är bättre att komma förberedd.

Till sist, om du tänker bestiga Toubkal, och alltså vandra på mer än 3 500 meters höjd, är de enda två försäkringarna som täcker den aktiviteten (så vitt jag vet) World Nomads som låter dig försäkra trekking upp till 6 000 meter (genom att lägga till den som extra aktivitet som visas på den här sidan) och TrueTraveller som, genom att man lägger till paketet ”Extreme Pack”, erbjuder täckning för trekking över 4 600 m. Som jag nämnde tidigare slutar de flesta andra försäkringar vid 3 500 meter, vissa till och med lägre.

Planerar du en resa till Marocko? Ta en titt på de här inläggen:

Vilken resryggsäck du ska välja

Vad du ska ta med på resan

Har du några frågor? Aktuell information? Tveka inte att lämna en kommentar eller skriv till mig på Instagram!

Eftersom jag inte längre har några annonser på sajten: om du tyckte att artikeln var till hjälp får du gärna köpa din reseförsäkring via någon av länkarna här på sajten. På så sätt stöttar du mitt arbete utan någon extra kostnad för dig. Bor du i EU eller Storbritannien rekommenderar jag True Traveller. För alla andra rekommenderar jag HeyMondo, som ger 5 % rabatt. Tack för ditt stöd!

För donationer/virtuella pizzor och öl 🙂

Gillade du inlägget? Pinna det!