När jag tänker på Bolivia kommer jag att tänka på dess slitna vägar, de misstänksamma människorna, maten som inte är särskilt god och den sämsta internetanslutningen jag någonsin har haft, men också på ett land rikt på naturskönhet och kultur.
Bolivia kallas ofta Amerikas Tibet och anses vara ett av de mest ”avlägsna” länderna i Amerika, eftersom det, tillsammans med Paraguay, saknar kust. I jämförelse med resten av den amerikanska kontinenten är Bolivia dessutom det land som har störst andel ursprungsbefolkning, med cirka 60 % av befolkningen av ren indiansk härkomst.
Jag tillbringade en månad med att resa runt i landet med ryggsäck, och i den här guiden hittar du massor av användbara tips för att planera din resa så bra som möjligt.
Snabbmeny

Laguna Colorada, Reserva Eduardo Avaroa.
Generellt sett varierar klimatet radikalt beroende på höjden över havet, men man kan ändå tala om två årstider.
Den torra säsongen, som varar från maj till oktober, är den bästa tiden att besöka Bolivia. På högplatåerna kan det bli kallt, framför allt på natten, men dagarna är nästan alltid soliga, och det är därför den bästa perioden för trekking. På lägre höjder och i Amazonas regnskog är temperaturerna lägre än under regnperioden, men det förekommer ändå nederbörd, även om den är mer sparsam.
Regnperioden, som varar från november till mars, är mycket mer uttalad på låga höjder och i Amazonas regnskog, där vägarna ofta är oframkomliga och temperaturerna, luftfuktigheten och mängden myggor är höga. På högplatåerna regnar det mindre och temperaturerna är behagliga, men med nästan daglig nederbörd och toppar som ofta är täckta av moln är det inte den bästa tiden för trekking.

Trekking till kratern Maragua.
Den som har italienskt pass (som är giltigt i mer än 6 månader) får ett turistvisum på 30 dagar när man reser in i landet (reglerna skiljer sig åt beroende på medborgarskap, så kolla vad som gäller för dig). Visumet kan förlängas gratis upp till 90 dagar.
För att förlänga ditt visum måste du bege dig till ett immigrationskontor med pass och det gröna immigrationskortet (som du fick när du reste in i landet). I La Paz ligger kontoret på Avenida Camacho 1433. Här hittar du en detaljerad guide.
Om du överskrider visumets giltighetstid måste du, när du lämnar landet, betala böter på 20 bolivianos för varje extra dag.
För mer information hänvisar jag till den officiella webbplatsen.
Bolivia kräver inga obligatoriska vaccinationer, men hepatit A, hepatit B och gula febern rekommenderas, den sistnämnda särskilt om du bestämmer dig för att besöka Amazonas regnskog.
OBS! Om du kommer från eller nyligen har varit i Argentina, Brasilien, Colombia, Ecuador, Franska Guyana, Panama, Paraguay, Peru, Trinidad och Tobago, Venezuela eller något afrikanskt land är vaccination mot gula febern obligatorisk. Ofta görs ingen som helst kontroll vid landgränsen, men flygbolagen brukar vara mer petiga.
För aktuell information om visum och annat rekommenderar jag att du kollar reseinformationen från utrikesministeriet i ditt eget land (till exempel UD:s reseinformation i Sverige).
Nordöstra delen av landet täcks nästan helt av Amazonas regnskog. Merparten av turistattraktionerna finns i söder och öster, i ett område som till största delen är bergigt.
I den här guiden anges priserna i den lokala valutan som heter ”boliviano”, ofta förkortad ”Bs” eller ”BOB”. Växelkursen är cirka 1€ = 13 BOB. För den aktuella växelkursen rekommenderar jag att du tittar på den här sidan. Nu tar vi en titt på det bästa som Bolivia har att erbjuda.

Obs! Flera gånger under guiden hittar du länkar till https://www.alltrails.com/. Om du vill använda offlinenavigering direkt i AllTrails-appen måste du byta till den betalda versionen. Du kan dock komma runt problemet genom att ladda ner koordinaterna från webbplatsens datorversion i formatet ”Google Earth KML” och sedan ladda upp dem i Organic Maps, som är en av mina absoluta favoritappar för resor.
På 4 058 meters höjd över havet är La Paz världens högst belägna huvudstad, och om du kommer från Europa kommer du definitivt att märka det. Staden är verkligen inte spektakulär och påminner om en djungel av trafik och betong på hög höjd, men i vissa avseenden är den helt klart fascinerande.
Följ med på en free walking tour
Den här turen (på engelska) är inte gratis eftersom det inte är tillåtet enligt lag, men den kostar bara 3 dollar. Av alla jag har varit med på var den helt klart en av de mest intressanta. Du får höra riktigt intressanta historier om stadens historia, med start vid det berömda San Pedro-fängelset, ett ganska märkligt fängelse.
Ta linbanan (teleférico) till El Alto
Med Medellín i Colombia som förebild har La Paz byggt ett linbanesystem som förbinder centrum med de fattigaste stadsdelarna runt omkring. För resenärer är det ett sätt att njuta av de mest suggestiva vyerna. En klar dag kan man se toppen av berget Illimani i bakgrunden.
Det finns två linjer med fin utsikt:
Linbanesystemet fungerar som en tunnelbana: man betalar varje gång man går in i systemet, och det kostar 3 bolivianos.
Om du har möjlighet att besöka El Alto på en torsdag eller söndag, missa då inte marknaden (Google Maps), som är en av de största i Sydamerika och där du bokstavligen kan hitta vad som helst (ta den röda linjen med linbanan). Se upp för ficktjuvarna, som verkar vara överallt på marknaden.

La Paz sett uppifrån.
Cholita wrestling
Cholitas är bolivianska ursprungskvinnor som klär sig på ett ganska säreget sätt, med det karakteristiska plommonstopet på huvudet och vida kjolar i livliga färger.
Varje torsdag klockan 18:30 och söndag klockan 16:30 uppträder de här kvinnorna i en wrestlingshow som lockar hundratals människor och som med åren har blivit en turistattraktion i La Paz.
Låt oss vara ärliga: evenemanget är helt klart bisarrt och verkligen inget man måste se, men det är något ovanligt att göra i La Paz!
De flesta researrangörer/hostel säljer hela paketet med transport, snacks, inträde och en liten souvenir för cirka 85 bolivianos. Det går förstås att ordna allt på egen hand, men kom ihåg att de bästa platserna är reserverade av researrangörerna och att El Alto inte är något ställe man bör gå omkring på på kvällen.
Valle de la Luna
Månens dal (Google Maps) är en ganska säregen samling klippformationer som ligger cirka 10 km från La Paz. Det är egentligen ingen riktig dal utan snarare en samling miniatyrcanyoner och klipptoppar.
Besöket erbjuds av alla researrangörer i La Paz, men det är riktigt lätt att ta sig dit på egen hand och på det hela taget ett fint sätt att tillbringa en halv dag.
Ta sig till Valle de la Luna från La Paz
Ta en colectivo mot Mallasa från hållplatsen vid kyrkan San Francisco och Calle Sagarnaga, 3 Bs, 30–40 minuter, eller cirka 30 Bs med taxi. Du blir avsläppt framför ingången. För att ta dig tillbaka räcker det att ta någon av de många colectivos som går mot centrala La Paz.
Platsen är öppen från 8:00 till 17:30 och inträdet kostar 15 Bs.

Månens dal.
Camino de los Yungas eller Camino de la Muerte (death road)
Nära La Paz ligger en väg som 1995 utsågs till världens farligaste väg. Den är cirka 61 km lång och var i många år den enda förbindelsen till huvudstaden för bilar och lastbilar som körde sträckan La Paz–Coroico. Mellan tvåhundra och trehundra personer miste livet på den varje år.
Som tur är finns det nu en ny väg som helt har ersatt Camino de la Muerte, som numera är en turistattraktion.
Längs Camino de los Yungas går det nämligen att cykla nerför, med start på 4 650 meters höjd och inte direkt milda temperaturer, för att sluta på 1 200 meter där du hittar ett nästan tropiskt klimat. Hela upplevelsen och de helt olika landskapen du färdas igenom är helt klart ett utmärkt sätt att tillbringa en dag.
När det gäller säkerheten behöver du inte oroa dig för mycket, du får skydd och hjälm. Vägen är i praktiken fri från trafik, det finns skyddsräcken på de farligaste sträckorna och man kan cykla ner i sin egen takt utan någon brådska. Om du av någon anledning skulle behöva det (jag tvivlar på att du gör det) kan du när som helst kliva upp i minibussen som följer tätt efter.
Turen, som erbjuds av alla researrangörer i La Paz, verkar ha ett lägstapris på 300 Bs (jag testade minst 10 olika researrangörer) plus 50 Bs i avgift för underhållet av vägen. I priset ingår transport, utrustning, snacks och lunchbuffé, med ett dopp i poolen när du har kommit ner. På det hela taget är det något som jag rekommenderar.

Camino de la Muerte (death road)
Trekking i La Paz med omnejd
Det är lätt att hitta en researrangör i La Paz som erbjuder turer på 2 eller 3 dagar för att bestiga Huayna Potosí. Det anses vara ett av världens lättaste berg på 6 000 meter och bestigs regelbundet av tusentals mer eller mindre erfarna bergsklättrare varje år.
Priserna ligger mellan 900 och 1 200 Bs för turen på 3 dagar. Själv har jag inte gjort den eftersom jag var i Bolivia under regnperioden och väderprognosen för de dagar jag var i La Paz inte var gynnsam, men några vänner bestämde sig för att bestiga det, och även om det inte är någon promenad är det, förutsatt att du är i hyfsad form och tillräckligt acklimatiserad, definitivt genomförbart och utan tvekan något oförglömligt.
En annan trekking som är mycket enklare – nästan helt nerförsbacke – är El Choro Trek (All Trails) som börjar i La Cumbre (4 700 m) och slutar i Chairo (1 500 m). Det går att göra den på egen hand utan större problem med egen campingutrustning – eller genom att hyra utrustning i någon av de många butikerna i La Paz. Här hittar du en översikt/guide över rutten.
Tiwanaku
Det är riktigt imponerande ruiner från tiden före inkariket. De enorma klippblocken som ruinerna består av kommer inte från platsen där ruinerna ligger, och därför har Tiwanaku fått smeknamnet Amerikas Stonehenge. I vilket fall som helst är det en riktigt intressant plats som jag rekommenderar, och inträdet kostar 100 Bs.
För att ta dig till Tiwanaku från centrala La Paz tar du först taxi eller microbus till ”Cementerio” (1,50 Bs, de går från närheten av Plaza San Francisco). Från Cementerio är det två kvarter till Calle Eyzaguirre, varifrån microbussarna till Tiwanaku går, 10–15 Bs, cirka 2 timmar. Här hittar du en detaljerad guide.

Tiwanaku.
Boende i La Paz
No Fear Hostel är fint, billigt, erbjuder en rejäl frukost och ligger på gångavstånd från busstationen.
Det är en liten by som ligger på toppen av en kulle i slutet av Death road. Här är det nästan tropiska klimatet mycket behagligare än i La Paz. Det är en semesterort med massor av lodger omgivna av grönska, spa och så vidare, dit även många lokalbor, särskilt från La Paz, kommer för att tillbringa helgen. Den kan dessutom användas som mellanstopp för att dela upp resan till och från Rurrenabaque.
Som jag nämnde tidigare är den främsta aktiviteten här avkoppling och promenader i den frodiga grönska som kännetecknar den här delen av Bolivia. Många hostel och lodger har yogapass och pooler och erbjuder massage. Kort sagt en liten by där du kan tillbringa några avslappnade dagar omgiven av natur.
Boende i Coroico
Sol y Luna är en ganska populär lodge. Själv sov jag på ett billigt hostel i centrum, men det finns definitivt bättre i byn.
Ta sig till Coroico
Det går minibussar till La Paz som avgår ofta från klockan 3 på natten (20–25 Bs). Om du tänker göra Death Road och besöka Coroico kan du, för att spara tid och pengar, ta med dig ryggsäcken på morgonen när turen börjar och be att få bli avsläppt nere vid Coroico när turen är slut, i stället för att åka tillbaka till La Paz.
Det går en buss till Rurrenabaque varje dag som avgår runt klockan tolv. Det är 15–20 timmar (beror mycket på säsongen) och 100–120 Bs, och den rekommenderas absolut inte under regnperioden.

Regnskogen som omger Coroico.
Orten, som också kallas ”Rurre”, har vuxit i popularitet de senaste åren, särskilt bland backpackers, eftersom den verkar erbjuda de billigaste turerna för att besöka Amazonas regnskog. Den främsta attraktionen här är Madidi nationalpark och de berömda pampas som omger den.
Besök Amazonas regnskog
När du väl har kommit till byn blir det inte svårt att hitta någon lokal researrangör som är redo att erbjuda dig vilken tjänst du än önskar. Jag har inte varit i Rurrenabaque eftersom jag nyligen hade varit med på en tur i Peru, men 900 Bs för en tur på 3 dagar verkar vara ett standardpris. Inträdet till Madidi-parken kostar 125 Bs, medan inträdet till pampas kostar 150 Bs. För att se mer vilda djur är det bättre att besöka pampas. I juni 2023 berättade en läsare av bloggen för mig att turerna på 5 dagar och 4 nätter som omfattar både regnskog och pampas har ett lägstapris på 1 500 Bs.
För recensioner och kommentarer om de olika lodgerna rekommenderar jag att du tittar här.
Ta sig till Rurrenabaque
Bussarna från La Paz kostar cirka 100 Bs och tar till och med mer än 20 timmar. Resan har beskrivits för mig av några som ett riktigt äventyr, och den bör undvikas under regnperioden eftersom risken att fastna i leran är stor. I vilket fall som helst beror det mycket på hur mycket tid och budget du har.
Alternativet är att ta ett flyg med Amaszonas (500–600 Bs för en enkelbiljett).
Copacabana är en liten by vid den bolivianska sidan av Titicacasjön, som på 3 821 meters höjd över havet är världens högst belägna segelbara sjö. För många är det här en bättre bas än Puno och Juliaca i Peru för att utforska sjön, eftersom stämningen är mycket lugnare och trevligare. Det är intressant att veta att det är den berömda stranden i Rio de Janeiro som har fått sitt namn efter den här lilla byn och inte tvärtom!

Stigen som går över Isla del Sol från norr till söder.
Isla del Sol
Från Copacabana går det att ta en båt till Isla del Sol, där det finns några heliga platser från inkatiden och spektakulära landskap.
De flesta följer den här rutten, som tar en dag:
På ön är maten mycket dyrare än på fastlandet, så om du har en begränsad budget rekommenderar jag att du tar med dig en matsäck.
OBS! Sedan mars 2017 går det inte längre att besöka öns norra och mellersta del på grund av oenigheter mellan de lokalsamhällen som kontrollerar de här områdena. Uppdatering juni 2023 från en läsare av bloggen: ”Man kan besöka den norra delen och gå mot den södra delen, men här måste man betala en ny båtöverfart för att ta sig tillbaka, med bolag som drivs av lokalsamhället i söder (kostnaden för en enkelresa är 30 bs)”. Om du vill kan du gå runt ön utan att behöva ta båten, som det beskrivs på den här sidan.
Av den anledningen kombinerar många turer besöket på södra delen med den närliggande Isla de la Luna.
Från Copacabana går det dessutom att följa med på turer till Uros-öarna.
Cerro Calvario
Det är kullen som tornar upp sig över Copacabana (Google Maps). Det är en kort promenad från centrala Copacabana (cirka 30 minuter), även om stigningen är ganska brant och höjden (nästan 4 000 meter) kan göra sig påmind … ta det lugnt på vägen upp!
Jag rekommenderar dig att gå upp vid solnedgången, som många gör. Solen som går ner över Titicacasjön och utsikten över byn nedanför är verkligen spektakulär.

Copacabana sett från toppen av Cerro Calvario.
Ta sig till Copacabana
Till och från La Paz går bussarna regelbundet varje timme från terminal cementerio, inte från den centrala, och kostar 15–20 Bs (busspriserna går ofta att pruta), dessutom ska du betala 2 Bs för båten som tar dig över en del av sjön, medan bussen åker upp på en sorts flotte.
Till och från Puno i Peru kostar bussarna cirka 35 Bs. Bolaget Bus Titicaca erbjuder dessutom en direkttjänst till Cusco (du behöver bara gå av vid gränsen), som kostar 100–120 Bs. Det går 3 bussar om dagen, och jag rekommenderar nattbussen klockan 18:30 med ankomst till Cusco vid 5-tiden på morgonen. Om du är på väg till Peru rekommenderar jag att du tittar på min guide till en backpackingresa i Peru.
Boende i Copacabana
Det finns många alternativ mitt i centrum där du kan få ett privat rum för 30–50 Bs. Om du vill boka online kan du ta en titt på Hostal Sol y Luna.
Oruro ligger på 3 700 meters höjd över havet och är huvudstad i departementet med samma namn, som ligger i mitten av den stora bolivianska högplatån. Staden är inget turistmål under större delen av året, men det ändras under en mycket bestämd period: karnevalen! I Oruro hålls nämligen det som anses vara en av världens största och vackraste karnevaler.
Om du alltså befinner dig i Bolivia under perioden från 4 februari till 10 mars, kolla karnevalens datum och försök få in den i din resrutt.
Ta sig till Oruro
Bussar till och från La Paz avgår ofta, cirka 3–4 timmar, 15–20 Bs.

Karnevalen i Oruro.
Staden, som också kallas den eviga vårens stad, är ett mål som inte direkt är turistiskt och som samlar och drar till sig betydligt fler expats än resenärer. Här är nämligen den enda turistattraktionen Cristo de la Concordia, som är något större än Kristusstatyn i Rio de Janeiro, vilket gör den till den näst största i världen. Staden är ändå ett utmärkt resmål för alla som vill komma bort från de klassiska turistmålen och komma i kontakt med den lokala kulturen och befolkningen.
Cochabamba är dessutom den perfekta basen för alla som vill utforska nationalparken Torotoro, känd för dinosauriefossil, klippformationer och vattenfall. Du kan besöka den genom att boka turen direkt i Cochabamba, men om du har en begränsad budget är det att rekommendera att ta sig till byn inne i parken med buss (5–7 timmar) och ordna allt därifrån. Det finns många hostel att sova på, som Hostal Wilma och Como en Casa. Inträdet till parken kostar 100 Bs och parken måste utforskas med guide, men som tur är finns det turer som går varje dag från guidekontoret vid huvudtorget, och kostnaden delas mellan alla deltagare, vilket är idealiskt framför allt för dig som reser ensam.
En läsare av bloggen rekommenderar dessutom att besöka Tarata, som man tar sig till från Cochabamba på knappt en timme och med samma micro som man tar till Torotoro. Tarata är en mycket söt pueblito som är känd för sin ”comida”: det verkar vara stället där man äter bäst i Bolivia! Microbussarna till Torotoro och Tarata avgår när som helst på dygnet från korsningen mellan avenida Republica och calle Valle Grande, pris 35 Bs. I Torotoro är lägstapriset för en säng med delat badrum 40 Bs.
Ta sig till Cochabamba
Från La Paz med buss är det cirka 8 timmar, 30–60 Bs. Från Santa Cruz är det cirka 10 timmar, 50–100 Bs, medan det från Sucre är 8–9 timmar, 30–50 Bs.
Sucre var i många år Bolivias huvudstad och är fortfarande landets konstitutionella huvudstad. Tack vare stadens historia finns det massor av välbevarade kolonialbyggnader, så pass att den historiska stadskärnan blev Unesco-världsarv 1991.
Staden, som med god marginal är den vackraste i Bolivia, ligger på 2 800 meters höjd, vilket ger den ett riktigt behagligt vårklimat hela året, lite som Medellín i Colombia. Klimatet, stadens skönhet och den riktigt låga levnadskostnaden gör att många backpackers och digitala nomader stannar länge och att många bestämmer sig för att ta spanskalektioner, som är riktigt billiga!
Staden och dess omgivningar har verkligen mycket att erbjuda, och eftersom den är riktigt populär bland dem som besöker landet finns det massor av aktiviteter som skärmflygning, ridturer och så vidare. Nedan listar jag som vanligt några aktiviteter som du kan göra på egen hand och billigt.
Utforska staden
Som jag nämnde tidigare är gatorna nära centrum riktigt fina och fotogeniska, så det räcker att strosa runt plaza 25 de Mayo (Google Maps) för att få en känsla av staden. Jag rekommenderar dessutom ett besök på Mercado Central (Google Maps) där du på andra våningen vid lunchtid hittar massor av riktigt billig lokal mat.
Promenera upp till la Recoleta (Google Maps), där det på det stora torget framför kyrkan ofta pågår evenemang och där utsikten över staden är utmärkt. Baren ”Mirador cafe” är inte alltför dyr och har en otrolig utsikt.

Mirador Cafe.
7 cascadas
Vattenfallen är definitivt inte spektakulära, och under torrperioden rinner det verkligen lite vatten, så det är bäst att besöka dem från november till april, men omgivningen är riktigt fin – jag hoppas att området har städats från skräp – och det är ändå ett fint sätt att tillbringa en dag i sällskap. Turen erbjuds av alla researrangörer i Sucre, men det är lätt att göra på egen hand.
Ta sig till 7 cascadas
Ta en minibuss på linje ”Q” från Calle Junin utanför Mercado Central och gå av vid Alegria (sista hållplatsen). Det kostar 1,50 Bs, medan det med taxi är cirka 20 Bs. När du har klivit av bussen fortsätter du att gå i samma riktning, och när du har passerat husen svänger du höger och går nerför kullen tills du når floden. Följ den sedan uppströms i cirka 45 minuter (på vissa sträckor måste man klättra över klippor) eller ta stigen till vänster strax efter bron. Det hela är riktigt enkelt, men du kan alltid ladda ner Organic Maps för att vara säkrare på vilken riktning du ska följa.
Kratern Maragua
Det är en tvådagars trekking, som jag varmt rekommenderar, genom overkliga landskap, små byar på landsbygden och även dinosaurieavtryck. Det går att göra med en tur, men det är relativt lätt även på egen hand genom att göra följande. Ladda först ner Organic Maps på telefonen (du kommer med största sannolikhet att behöva den). Ta bussen (10 Bs) klockan 9:30 från ”Parada a Ravelo” till Potolo (med taxi från centrum är det cirka 15–20 Bs) och be att få gå av vid ”Capilla de Chataquila”.
Strax efter, till vänster, finns en väl skyltad och underhållen inkaled som du följer nerför till dalbotten (man måste betala 10 Bs till byn när man kommer fram till slutet av leden). Härifrån och framåt går man ofta längs vägen, och jag rekommenderar att du litar på vad Organic Maps säger, tills du kommer fram till den lilla byn Maragua (Marawa) mitt i den gigantiska kratern. Jag var med en vän och vi sov i några riktigt fina hyddor, för 65 Bs per person med middag och frukost inkluderade.
Dagen därpå går du upp ur kratern och följer vägen förbi byarna Ninu Mayu och Chulpa (jag rekommenderar att du ställer in GPS:en på dinosaurieavtrycken, ”dinosaur footprints”). Här ska man teoretiskt sett betala 20 Bs, men när vi kom dit fanns det ingen där. Härifrån gick vi vidare med hjälp av GPS:en i minst en halvtimme innan vi kom fram till en grusväg som tog oss till Potolo (vägen/stigen finns inte eller så såg vi den inte, ställ in GPS:en på Potolo).
Från Potolo till Sucre går bussarna (12 Bs) teoretiskt sett ofta, men försök att inte komma sent så att du slipper tillbringa natten i Potolo.
Om du av någon anledning inte vill göra trekkingen på egen hand rekommenderar jag att du anlitar Condor trekkers, en ideell organisation som är verksam i Sucre och investerar sina vinster i den lokala kulturen och ekologin.

Kratern Maragua.
Boende i Sucre
Villa Oropeza är ett hostel med mycket bra recensioner. Jag bodde på Kultur Berlin, hostelet är välgjort men har ingen familjär atmosfär och baren där är inte direkt billig.
Ta sig till Sucre
Sucre har goda förbindelser med alla större städer i landet, det finns direktbussar till och från: La Paz, Oruro, Potosí, Santa Cruz, Cochabamba och Tarija.
Planerar du din resa? Om du fortfarande inte har ordnat någon försäkring hittar du här min guide till de bästa reseförsäkringarna. Om du köper den via länkarna i guiden stöttar du den här sajten utan någon extra kostnad för dig.
Santa Cruz ligger på låg höjd nära Amazonas regnskog och är en utmärkt bas för att utforska regnskogen och några nationalparker. Staden har en annorlunda atmosfär än resten av Bolivia. Den anses faktiskt vara den rikaste och mest välmående i landet, med en av världens högsta tillväxttakter, är mycket modernare än de andra städerna, och dess invånare anses av resten av Bolivia vara snobbar!
Själv har jag inte besökt staden eftersom den i sig inte har så mycket att erbjuda, bortsett från vad som verkar vara ett utmärkt nattliv. Som jag nämnde tidigare används den av många resenärer enbart som bas för att utforska de närliggande nationalparkerna, bland annat nationalparken Amboró, bara två timmar från Santa Cruz. Man uppskattar att bara cirka 50 % av parken har utforskats och att den innehar världsrekordet för antalet observerade fågelarter.
Om du i alla fall är intresserad av att besöka den här otroliga nationalparken utan att använda Santa Cruz som bas, rekommenderar jag att du gör det från Samaipata, en liten bergsby som, när man kommer från Sucre, ligger ungefär två timmar med buss före Santa Cruz. Den är mycket populär bland backpackers och erbjuder definitivt en lugnare atmosfär och ett bättre klimat. Förutom att besöka nationalparken Amboró finns det andra intressanta aktiviteter att göra, och jag rekommenderar att du tittar på den här artikeln (på engelska).
En läsare av bloggen rekommenderar att bo i Samaipata, en liten by nära Santa Cruz de la Sierra, ett utmärkt och mycket lugnare alternativ för att besöka parken Amboró. Man kan ta sig dit direkt från Cochabamba med bussar som avgår från calle 6 de agosto (40 bs – cirka 8–9 timmar).
Ta sig till Santa Cruz
Om du bestämmer dig för att besöka Santa Cruz är det logiskt att göra det från Sucre, med buss är det cirka 12 timmar och räkna med att betala cirka 100 Bs för en hyfsad buss. För att ta dig till Samaipata ska du ta samma buss (9–10 timmar).
Boende i Santa Cruz
Nomad Hostel verkar vara ett mycket populärt val.

Fortet i Samaipata.
Staden är känd för det närliggande berget Cerro Rico, där silvergruvorna är bland de rikaste i världen. Berget har bokstavligen borrats igenom kors och tvärs i århundraden, och ännu i dag arbetar cirka 10 000 personer inne i de här tunnlarna under omänskliga förhållanden.
Eftersom turen till gruvorna är den främsta anledningen till att staden besöks, och eftersom jag har läst överallt hur usla förhållanden gruvarbetarna arbetar under, valde jag att avstå, men jag tror att det kan vara ett direkt sätt att förstå vilket pris samhället betalar för utvinningen av ädelmetaller.
En tur till gruvorna kostar cirka 100 Bs. Om du söker information om vad man kan göra i Potosí förutom att besöka gruvorna rekommenderar jag att du tittar på den här artikeln (på engelska).
En läsare av bloggen rekommenderar ett besök på Casa de la Moneda, där de berättar om utvecklingen och den efterföljande kollapsen av Bolivias ekonomi (sedan 1956 trycker landet inte längre sin egen valuta utan importerar den!).
Gruvarbetarna i Potosí.
Det är en liten stad i södra Bolivia nära gränsen till Argentina. Den ligger mitt i vinregionen, har ett fantastiskt klimat och den lugna atmosfären hos en liten stad.
Staden och dess omgivningar har ingen fenomenal sevärdhet, men som jag nämnde tidigare är centrum fint och riktigt trivsamt. Jag hade turen att besöka den under karnevalen, när folk gick runt på gatorna beväpnade med vattenballonger, och den festliga stämningen på gatorna var riktigt trevlig.
Några populära utflykter i området är en tur till några av regionens vingårdar, som kostar runt 100 Bs, och trekkingen i kondorernas dal.
Ta sig till Tarija
Från Sucre är det cirka 10 timmar. I februari 2017 var det bara två bolag som erbjöd sträckan, och efter att ha förhandlat lyckades jag få ner det ursprungliga priset på 120 Bs till 70 Bs (som så ofta i Bolivia). Från Tupiza är det cirka 50 Bs och 7 timmars resa. Vägen är extremt naturskön, och om det går rekommenderar jag starkt att du reser på dagen så att du kan njuta av den fullt ut.
Boende i Tarija
Casa Blanca Hostel är ett utmärkt alternativ nära centrum.

Vägen som förbinder Tarija med Tupiza.
Tupiza är en annan liten stad som ligger vid gränsen till Argentina och är för många en genomfartsort där man stannar en natt innan man lämnar Bolivia, eller precis efter att ha kommit dit från Argentina. En annan anledning till att många besöker Tupiza är för att delta i en förlängd version av den klassiska turen till saltöknen.
Staden är riktigt liten och inte särskilt fin, men området runt omkring är rikt på dalar, canyoner och intressanta klippformationer att utforska till fots eller till häst.
Puerta del Diablo
Det är en klippformation inte långt från staden. Den borde vara huvudattraktionen, men för att vara ärlig är hela dalgången riktigt fotogenisk och definitivt värd ett besök (Google Maps). Det är lätt att ta sig dit till fots genom att följa mina anvisningar, men för säkerhets skull rekommenderar jag som alltid att du laddar ner Organic Maps:
Från centrum följer du de gamla spåren som leder ut ur staden söderut i cirka 10–15 minuter, till en stor byggnad på höger sida som fungerar som gym/simhall. Där svänger du höger.
Följ grusvägen (och hästbajset!) mot klippformationerna som du ser i fjärran till vänster. När du väl har kommit in i dalen finns det skyltar med namnen på de viktigaste klippformationerna. Rutten genom dalen är ganska lätt att följa ända till dalens slut, där inkacanyonen börjar. Det hela borde inte ta mer än 3 timmar. Kom ihåg att det är riktigt varmt, så ta med tillräckligt med vatten.

Klippformationerna runt Tupiza nära Puerta del Diablo.
Salar de Uyuni från Tupiza
Det finns en möjlighet att besöka den berömda saltöknen med start i Tupiza i stället för Uyuni. Det är en tur på 4 dagar, jämfört med 3 för den ”klassiska turen”, som ger möjlighet att besöka några mindre turistiga områden och komma till några ikoniska platser vid andra tider än de som startar från Uyuni. Om du helt enkelt letar efter det billigaste alternativet rekommenderar jag att du tar en buss till Uyuni och deltar i en tur därifrån, men om budgeten inte är ett problem är det här helt klart en alternativ och mindre ”mainstream” upplevelse.

De overkliga landskapen man färdas genom under jeepturen.
Ta sig till Tupiza
Från Villazon (gränsen till Argentina) är det 15 Bs, 1–2 timmar.
Från Potosí är det 6–7 timmar, 40–50 Bs.
Från Uyuni är det 5–6 timmar, 50 Bs.
Från Tarija är det cirka 50 Bs och 7 timmars resa.
Boende i Tupiza
Det finns massor av hostel som inte finns på de olika bokningssajterna. Gå mot centrum från stationen, så blir det inte svårt att hitta en säng i sovsal för 30–40 Bs. Om du vill boka online kan du ta en titt på Hostal Aramayo.
Det är en liten stad mitt i ingenstans som växte fram som handelsutpost och knutpunkt för Bolivias första järnvägsnät. Nu är den med god marginal den mest turistiska staden i Bolivia tack vare världens största saltöken, som den har fått sitt namn efter.
Saltöknen (salar de Uyuni)
Saltöknen består av resterna av gigantiska förhistoriska sjöar som har torkat ut. Landskapet är riktigt otroligt och suggestivt, och ingen bör under en resa i Bolivia betrakta det här resmålet som valfritt.
Det går att besöka som dagsutflykt från Uyuni, men om din budget tillåter det rekommenderar jag starkt att du följer med på den klassiska turen på 3 dagar, som förutom saltöknen tar dig till andra riktigt otroliga platser: färgglada laguner fulla av flamingor, gejsrar, snötäckta vulkaner, varma källor, märkliga klippformationer och mycket mer, ända fram till gränsen mot Chile, där du om du vill kan fortsätta till San Pedro de Atacama eller stanna kvar i jeepen och åka tillbaka till Uyuni.

Laguna Verde nära gränsen till Chile.
Researrangörernas rutter är i praktiken standardiserade, och man åker i stora jeepar med 7 platser och sover i enkla boenden längs vägen. Allt ingår i priset (inklusive transport från gränsen till San Pedro de Atacama i Chile om du skulle behöva det), och trots att jag har hört några otrevliga historier måste jag säga att vår förare var riktigt professionell och trevlig. Resan kan verkligen inte kallas bekväm, men för den som är van vid att resa med ryggsäck är det inget märkvärdigt, och det är i vilket fall som helst absolut värt det.
Enligt mig är den ena researrangören lika bra som den andra, så gå runt i Uyuni och välj den billigaste. Jag betalade 600 Bs i mars 2017, men jag har hört att man kan pruta ner till 500. En läsare av bloggen berättade för mig att turerna i juni 2023 inte kostar mindre än 900 Bs. Till det priset ska man lägga 150 Bs för inträdet till Reserva Natural de Fauna Andina Eduardo Avaroa.
Om du vill läsa i detalj vad turen på 3 dagar innehåller rekommenderar jag att du tittar på den här artikeln (på engelska).

Laguna Colorada, naturreservatet Eduardo Avaroa.
En liten parentes för dig som fortsätter mot Chile: försök att växla dina bolivianos i Uyuni (kursen är utmärkt och det finns 2–3 växlingskontor längs huvudgatan), men se till att du har med dig de 150 Bs för att betala inträdet till reservatet och minst ytterligare 10 Bs för att betala utreseavgiften vid gränsen mot Chile (det finns inga uttagsautomater i öknen). Avgiften existerar officiellt inte, men eftersom man befinner sig mitt i ingenstans har man inget val (korrupt immigration), och några vänner som visste om det lät stämpla passet i Uyuni. Jag växlade de få bolivianos som jag hade kvar vid gränsen med andra resenärer som skulle göra turen i motsatt riktning.
För dig som har en riktigt begränsad budget och bara vill se saltöknen går det att ta valfri buss mot Oruro och gå av i Colchani för att sedan gå mot saltöknen, som ligger inte långt därifrån.

Saltöknen vid solnedgången. Instagram!
Saltöknen: bästa tiden att åka
Den bästa perioden är förmodligen strax efter regnperiodens slut, mellan april och maj, när nederbörden är just sparsam men man fortfarande kan njuta av den berömda ”spegel”-effekten som du ser på bilden.
Ta sig till Uyuni
Från Sucre är det cirka 80 Bs och 7–8 timmars resa. Från Potosí är det cirka 4 timmar, 30 Bs, medan det från Tupiza är cirka 50 Bs och 7 timmars resa.
Boende i Uyuni
Det finns inga särskilt fina hostel som jag kan rekommendera, men det finns massor av billiga alternativ att sova på. Tyvärr minns jag inte namnet på stället där jag sov. Om du vill boka online kan du ta en titt på Piedra Blanca Backpackers Hostel.
Nedan listar jag möjliga resrutter på 2, 3 och 4 veckor. Det finns förstås ingen perfekt resrutt för en given tidsperiod, så ta det som följer som inspiration och ändra resrutten utifrån dina intressen/din budget med hänsyn till det du har läst hittills!
Den här resrutten är tänkt för en resa på två veckor i Bolivia utan att försöka hinna med för mycket och tillbringa större delen av resan med att förflytta sig från ett mål till nästa, men framför allt med ett öga på budgeten.

La Paz (3 nätter)
Dag 1:
Om du kommer till La Paz från Europa behöver du med största sannolikhet minst ett par dagar för att acklimatisera dig. Tillbringa därför den första dagen i maximal avkoppling.
Dag 2:
Välj några av följande aktiviteter: free walking tour, linbanan till El Alto, Cholita wrestling, Valle de la Luna.
Dag 3:
Åk Death Road.
Copacabana (2 nätter)
Dag 4:
Åk tidigt på morgonen från La Paz, boka turen till Isla del Sol till dagen därpå och gå upp till Cerro Calvario för att se solnedgången.
Dag 5:
Tur till Isla del Sol och Isla de la Luna.
Sucre (2 nätter)
Dag 6:
Åk tillbaka till La Paz och ta en nattbuss till Sucre (de avgår mellan 18:30 och 20:00). Om du kommer tidigt kan du lämna bagaget på busstationen (precis innanför ingången till vänster) och tillbringa ett par timmar i La Paz innan du tar bussen.
Dag 7:
Utforska Sucre.
Dag 8:
7 cascadas eller någon annan aktivitet/tur som du själv vill göra i Sucre med omnejd.
Potosí (2 nätter)
Dag 9:
Buss från Sucre till Potosí på morgonen. Utforska staden och boka gärna turen till gruvorna till dagen därpå.
Dag 10:
Tur till gruvorna på morgonen och transfer till Uyuni tidigt på eftermiddagen. När du har kommit fram till Uyuni bokar du turen till dagen därpå.
Uyuni (3 nätter)
Dag 11:
Salar de Uyuni (första dagen av turen på 3 dagar som beskrivits tidigare).
Dag 12:
Reservatet Eduardo Avaroa (andra dagen av turen på 3 dagar som beskrivits tidigare).
Dag 13:
Tredje dagen av turen på 3 dagar som beskrivits tidigare. Tillbaka till Uyuni. Nattbuss till La Paz.
Dag 14:
Ankomst till La Paz. Hemresa.

Utöver det du nyss har sett, med en vecka extra till förfogande, skulle jag personligen överväga att besöka Amazonas regnskog i Rurrenabaque eller Santa Cruz och tillbringa några dagar extra i Sucre, som är en riktigt trevlig stad, kanske också med trekkingen till kratern Maragua.
Två andra saker som jag personligen skulle överväga är: några dagars avkoppling i Coroico och, om du är intresserad, bestigningen av Huayna Potosí, som om den görs efter mer än två veckor på hög höjd och man alltså är ganska väl acklimatiserad borde vara genomförbar för många och utan tvekan en otrolig upplevelse.
Med 4 veckor till förfogande går det att besöka i princip alla de viktigaste turistmålen som beskrivits tidigare, eller att resa mer ”långsamt” genom att i stort sett följa treveckorsrutten. Alternativt går det att ta sig över gränserna och njuta av sevärdheter nära Bolivias gränser.
San Pedro de Atacama i Chile (efter turen på 3 dagar från Uyuni), ett hopp in i Argentina (via Tupiza) eller en kort resa i södra Peru (från Copacabana) är alla bra alternativ som inte vänder upp och ner på resrutten. Som alltid beror det helt på dina intressen och ditt sätt att resa.
Bussar i Bolivia är med god marginal det billigaste sättet att ta sig runt. Nätverket av bussar och colectivos/micros är, lite som i hela Sydamerika, extremt effektivt och avgångarna mellan de större städerna är täta.
För långa sträckor finns det olika typer av bussar: ”cama” är de bekvämaste och har bara tre rader säten i stället för 4, så sätena är extremt rymliga och kan fällas bak upp till 160 grader. Ofta har dubbeldäckarbussarna cama-säten på nedre våningen medan den övre har semi-cama-säten, som förutom att vara smalare (klassiska rader med 4) kan fällas bak mindre.
Några bolag som erbjuder en mycket bra service är El Dorado, Trans Copacabana, Bolivar och Todo Turismo. Det är förstås också de dyraste. Själv gick jag runt på stationen och frågade alla bolag om priset på den sträcka jag var intresserad av, och valde alltid det billigaste, och försökte alltid få minst ett semi-cama-säte, särskilt på långa sträckor. Jag har aldrig haft några dåliga upplevelser, men om du letar efter moderna bussar bör du satsa på de bolag jag nyss nämnde.
Ett annat extremt populärt bolag som nästan uteslutande arbetar med turister är Bolivia Hop. Det liknar Interrail och låter dig betala för ett pass som gör att du kan resa när du vill inom en viss resrutt, med ”pick up” vid ditt hostel/hotell. Bolaget är också verksamt i Peru under namnet Peru Hop och låter dig köpa pass som gäller för båda länderna. Tjänsten är förstås, även om den är bekväm och effektiv, mycket dyrare än de lokala bussarna.
För att jämföra priserna hos de största bolivianska bolagen, eller bara titta på avgångstiderna, kan du besöka sajten ticketsbolivia, men som alltid rekommenderar jag att du köper biljetten direkt på terminalen för att få de bästa priserna.
På busstationerna krävs det ofta att man betalar en transitavgift, 2 Bs.

De typiska lokala bussarna som används för korta sträckor, micros/colectivos till höger.
Som alltid i Sydamerika bör du vara försiktig när du tar en taxi. Fråga ditt hotell/hostel vad som är rätt pris för en viss sträcka och se till att komma överens om ett pris innan du sätter dig i bilen.
Radiotaxi är de mest pålitliga eftersom de drivs av lagliga bolag, och normalt har de här taxibilarna ett telefonnummer att ringa skrivet på taket. Appar som Uber och Easy taxi fungerar i vissa städer.
Inrikesflygen är inte särskilt dyra, även om bussarna fortfarande är med god marginal billigare. De är definitivt ett alternativ att överväga för dig som har ont om tid men inte om pengar. Bolagen som flyger inrikes är: Boa och Gol.
Att lifta i Bolivia är inte vanligt, åtminstone inte som vi menar det. De flesta förväntar sig att bli betalda efter att ha gett dig skjuts, så var tydlig från början om du inte vill betala, eller kom överens om ett pris.
Vad kostar en resa till Bolivia
Ett returflyg från Europa till Bolivia, om det bokas i god tid, borde inte kosta mer än 700–800 euro, om man bortser från perioder som augusti och nyår. I vilket fall som helst rekommenderar jag att du läser mina tips för att hitta billiga flyg. I det här specifika fallet ska du också titta på flyg inte bara till La Paz utan även till Santa Cruz.
Att ta sig runt med buss är extremt billigt. En buss kostar i genomsnitt mellan 5 och 10 bolivianos per timmes resa. Ofta är det mer fördelaktigt att köpa biljetten på plats, eftersom många bolag är beredda att sänka priset bara för att få bussen full. Det här händer framför allt på de större stationerna, där folk ropar ut destinationens namn (lite som marknadsförsäljare gör). Det är riktigt lätt att pruta eftersom det ofta finns flera bolag som avgår under samma tidsintervall.
Till exempel kostade min biljett för ett cama-säte på nedre våningen på en buss La Paz–Sucre mig 100 Bs efter att ha prutat en stund, och när jag var på väg ombord träffade jag två tyska killar som hade betalat 120 Bs för ett semi-cama-säte på övre våningen på samma buss!
Även boendet är extremt billigt. En säng i sovsal kostar normalt mellan 30 och 60 bolivianos, även om det beror mycket på staden och tiden på året.
De enda ”dyra” aktiviteterna i Bolivia är turen på 3 dagar från Uyuni till San Pedro, som med cirka 100 € allt inräknat verkligen inte är någon dålig affär, och en eventuell tur i Amazonas regnskog i någon av de berömda nationalparkerna. Alla andra dagsutflykter kan ofta göras på egen hand, och om det inte skulle gå är de aldrig dyra.
Sammanfattningsvis är Bolivia, som du redan borde ha förstått, ett extremt billigt land som lämpar sig perfekt för en billig backpackingresa. Den som håller koll på budgeten kan lugnt resa för runt 25 € per dag. För att sänka utgifterna under resan rekommenderar jag att du tittar på hur du sparar pengar på resan.

Obligatoriskt foto vid den mest ikoniska kurvan på Camino de la Muerte.
Det bolivianska köket tillhör definitivt inte Sydamerikas bästa, men har fördelen att vara riktigt mättande och billigt. Menu del día, som lätt går att hitta vid lunchtid på de lokala marknaderna men även på restauranger, kostar i genomsnitt 10–15 bolivianos och innehåller förrätt/soppa, huvudrätt och dryck.
Om du föredrar att laga mat själv rekommenderar jag att du handlar frukt och grönsaker på marknaden, där priserna är riktigt låga jämfört med stormarknaderna.
För att minska avgifterna för växling och uttag hittar du här min guide till de bästa korten för resor.
Är Bolivia farligt?
Nej, eller åtminstone inte mer än andra länder i Sydamerika. Som i vilket annat land som helst i världen handlar det väldigt ofta helt enkelt om sunt förnuft. Vissa städer och stadsdelar är definitivt sådana man bör undvika, särskilt på natten. Med det sagt kände jag mig aldrig hotad under min vistelse i Bolivia, och trots att lokalbefolkningen kan ge intryck av att inte vara särskilt välkomnande är de ändå vänliga och hjälpsamma på sitt eget sätt.
Jag tillåter mig bara att skriva att bluffen med poliser i civil som kommer fram till dig och ber om dokument och kreditkort, ofta omgivna av medhjälpare som backar upp dem, som jag hade läst om, faktiskt hände en österrikisk kille som jag träffade, och det slutade med att han satte sig i bilen med de här bedragarna och lämnade ut pinkoden till kortet. Om det skulle hända dig, be att en officiell bil skickas, annars ska du inte följa med dem.
Det här är i vilket fall som helst sällsynta händelser som lätt går att undvika, och jag rekommenderar att du läser mina knep för att resa säkert.
Planerar du en resa till Bolivia? Ta en titt på de här inläggen:
Vad du ska packa i ryggsäcken för en resa till Bolivia
Har du några frågor? Aktuell information? Tveka inte att lämna en kommentar eller skriv till mig på Instagram!
Eftersom jag inte längre har några annonser på sajten: om du tyckte att artikeln var till hjälp får du gärna köpa din reseförsäkring via någon av länkarna här på sajten. På så sätt stöttar du mitt arbete utan någon extra kostnad för dig. Bor du i EU eller Storbritannien rekommenderar jag True Traveller. För alla andra rekommenderar jag HeyMondo, som ger 5 % rabatt. Tack för ditt stöd!
För donationer/virtuella pizzor och öl 🙂
