Resa till Teneriffa på egen hand

Teneriffa, den största ön i Kanarieöarna, är framför allt känd för sina stränder, resorter och nattliv, och vid första anblicken inte direkt min favoritö. Jag måste dock erkänna att den faktiskt har mycket mer att erbjuda: de marslika landskapen i Teide nationalpark, den täta skogen i Anaga naturpark, de lodräta klipporna som stupar ner i havet i Tenomassivet och en hel del städer med massor av kolonial arkitektur.

Kort sagt är det kanske den mest varierade ön i ögruppen, en ö som borde passa i stort sett alla, från de mest aktiva och äventyrliga resenärerna till dem som kanske hellre tillbringar dagarna på stranden.

Jag besökte Teneriffa under en tvåmånadersresa då jag utforskade alla de större öarna i ögruppen, utom El Hierro. Oavsett om det handlar om ett backpackingäventyr, en roadtrip eller en all inclusive-semester hittar du massor av användbara tips och idéer i den här guiden för att planera din resa så bra som möjligt.

Snabbmeny

↑ Meny

Berget Teide.

Bästa tiden att besöka Teneriffa

Teneriffa har, precis som resten av Kanarieöarna, ett bra klimat året runt och kan därför avnjutas under alla årstider. Med det sagt måste man anpassa sina förväntningar efter säsong.

Teneriffa på våren

Under vårmånaderna kan temperaturen nå 22–23 grader och några grader till mot slutet av maj. Under den perioden är det i stället nästan helt uppehåll, medan det ibland kan regna lite i mars och april, vilket gör maj särskilt idealisk för dig som vill undvika folkmassorna och de priser som präglar högsäsongen på sommaren.

Teneriffa på sommaren

På Teneriffa och på Kanarieöarna i allmänhet räknas juni, juli och augusti som högsäsong. Klimatet är utmärkt och det regnar inte. Mot slutet av juli börjar även havsvattnet värmas upp. Det är förstås också den period då det är som mest folk och som dyrast.

Teneriffa på hösten

September är en utmärkt månad att besöka ön: vädret är bra, vattentemperaturen når årets topp och framför allt under senare delen av månaden slipper man sommarens folkmassor. Med oktober och framför allt november ökar sannolikheten för nederbörd och temperaturen börjar sjunka, men allt som allt är det ändå en trevlig period att besöka ön.

Teneriffa på vintern

Även mitt i vintern, i december, januari och februari, kan Teneriffa definitivt vara ett intressant resmål, men det är bra att komma ihåg att december är den månad då nederbörden toppar, för att sedan avta fram till maj.

Nederbörden är ändå relativt liten och om du inte har särskilt otur borde du kunna njuta fullt ut av din vistelse. Låt oss säga att vintern inte direkt är den ideala tiden att besöka Teneriffa, men om du är beredd att ta risken för regn tvivlar jag på att du blir besviken. Du kanske inte tillbringar dagarna på stranden och badar, men som vi ska se finns det massor av andra aktiviteter. Det viktiga är att komma ihåg att ta med några tjocka kläder, för uppe på höjderna kan det bli riktigt kallt… på Teide kan det till och med snöa!

Längs öns norra kust.

Dokument och vaccinationer för inresa till Teneriffa

Kanarieöarna är i alla avseenden en del av Spanien och därför, precis som för alla andra länder inom Europeiska unionen, krävs varken visum eller pass. För att besöka ön räcker det nämligen med ett giltigt nationellt id-kort. För medborgare utanför EU gäller i stället reglerna om visum för Schengenområdet.

Att göra och se på Teneriffa

Platserna är uppräknade moturs med start i huvudstaden Santa Cruz de Tenerife, och det är förmodligen också den ordning som är mest ”logisk” om du har en rundresa på ön i tankarna. Om du är intresserad hittar du här videon från min resa (på italienska, men du kan slå på undertexterna).

Obs! Flera gånger i guiden hittar du länkar till https://www.alltrails.com/. Om du vill använda offlinenavigering direkt i AllTrails-appen måste du uppgradera till pro-versionen. Du kan dock komma runt problemet genom att ladda ner koordinaterna från webbplatsens skrivbordsversion i formatet ”Google Earth KML” och sedan ladda upp dem i Organic Maps, som är en av mina absoluta favoritappar för resor.

Santa Cruz de Tenerife

Santa Cruz de Tenerife är definitivt inte lika fotogeniskt som La Laguna och ratas för det mesta av turisterna, men har en mer autentisk och lokal atmosfär. Det är absolut inte öns vackraste stad, men kan ändå vara ett intressant resmål och en bra bas för att utforska norra Teneriffa. Till exempel ligger Playa Las Teresitas, som många anser vara öns vackraste strand, bara 15 minuter bort och om man vill är den lätt att nå även med buss.

Om du är intresserad finns det en hel del museer i staden, bland annat naturhistoriska och arkeologiska museet (Museo de Naturaleza y Arqueología), ett konstgalleri, ett vetenskaps- och rymdmuseum (Museo de la Ciencia y el Cosmos) och slutligen ett litet museum med fri entré som berättar historien om Castillo de San Cristóbal.

Boende i Santa Cruz de Tenerife

Tenerife Experience Hostel och Wanderlust Hostel är två utmärkta hostel, perfekta om du reser ensam. Om du letar efter ett privat rum eller något annat som inte är ett hostel, ta en titt på Casa Weyler.

Playa Las Teresitas.

San Cristóbal de La Laguna (La Laguna)

La Laguna ligger bekvämt vid foten av Anagamassivet och är dessutom en vacker stad i kolonialstil som är väl värd att utforska. Stadskärnan, full av historiska byggnader, barer och restauranger som ger den en livfull atmosfär, är ett Unesco-världsarv och utan tvekan en av de vackraste i hela ögruppen. Särskilt: Plaza del Adelantado med omgivningar, Catedral de La Laguna eller Nuestra Señora de los Remedios, Plaza de la Junta Suprema med omgivningar. Slutligen rekommenderar jag att du tar en sväng förbi saluhallen, som är öppen varje dag från 7:00 till 14:00.

Avslutningsvis: om du kommer till La Laguna med bil är det inte alls lätt att hitta gratis parkering. Om jag vore du skulle jag åka direkt till Parking Las Quinteras, som kostar pengar men ändå är billig och ligger ett stenkast från centrum.

På gatorna i San Cristóbal de La Laguna.

Boende i La Laguna och Santa Cruz de Tenerife

Två utmärkta hostel mitt i centrum är Aguere Nest Hostel och Patio Hostel. Om du letar efter ett privat rum eller något annat som inte är ett hostel, ta en titt på Casa Lagunera.

Saluhallen.

Anagas naturpark och nordöstra Teneriffa

Anagas naturpark täcker nästan hela det likanämnda massivet och därmed nordöstra delen av ön Teneriffa. Den kännetecknas av en tät laurisilvaskog på de högre höjderna, med djupa dalar som gradvis blir karga och torra ända ner till havet.

I det här avsnittet av guiden hittar du först och främst några rekommendationer på leder att vandra i parken, men också stränder, små byar och utsiktsplatser – kort sagt allt du kan göra och se i nordöstra Teneriffa.

I närheten av Punta de Hidalgo.

Från Punta de Hidalgo till Chinamada eller Las Carboneras

Den här populära vandringen kombinerar bergens karga landskap med kulturellt intressanta platser som Chinamada, där det finns lämningar efter många grotthus. Det finns massor av olika sätt att genomföra vandringen. Det enklaste, och det jag själv gjorde, är att starta i Punta de Hidalgo och gå upp längs den här leden till Chinamada, där man om man vill kan äta något på Restaurante La Cueva innan man går tillbaka samma väg. Om man vill kan man också göra en kort avstickare till Mirador Aguaide.

När man väl har kommit fram till Chinamada kan man fortsätta till Las Carboneras eller, om du inte är i särskilt bra form, ta sträckan i motsatt riktning: börja i Las Carboneras och gå ner till Chinamada längs den här leden. Avståndet är ungefär detsamma men man sparar mycket höjdmeter, vilket gör det avsevärt enklare.

Ett annat särskilt populärt alternativ, eftersom man då helt slipper stigningen, är att starta i Cruz del Carmen och följa hela PR-TF 10, som beskrivs på den här sidan. Det är tio kilometer helt nedför – lockande för många – och det enda ”problemet” är att man då antingen får förlita sig på någon taxitjänst eller, om man utgår från La Laguna, ta en buss på morgonen till Cruz del Carmen (linje 275) och sedan, när man har kommit ner till Punta de Hidalgo, ta en annan buss tillbaka till La Laguna (linje 050).

När du har avslutat vandringen, eller om du helt enkelt befinner dig i trakten, rekommenderar jag att du tar en sväng förbi de naturliga poolerna i Bajamar och Punta de Hidalgo. Ett utmärkt sätt att återhämta sig efter ansträngningen och svalka sig eller koppla av.

Längs leden som leder till Chinamada.

Senderos de Los Sentidos

Sinnenas stig är den jag rekommenderar till alla som inte är några stora vandrare men ändå vill få en försmak av den laurisilvaskog som är typisk för den här delen av ön. Det finns tre olika leder som i princip går parallellt med varandra men som kan kombineras till en rundslinga, som till exempel den som beskrivs på den här sidan. Startpunkten är gemensam och är Cruz del Carmen, där parkens besökscenter också ligger. Oavsett vilken rutt du väljer att följa rekommenderar jag att du tar med Mirador del Llano de los Loros, som för övrigt ingår i rutten jag nyss länkade till.

På tal om utsiktsplatser finns det förstås massor i närheten och det vore omöjligt att räkna upp dem alla, men i närheten av Cruz del Carmen rekommenderar jag särskilt Mirador de Jardina, Mirador Pico de Inglés och Camino Viejo al Pico del Inglés. Den sistnämnda är ingen utsiktsplats utan en väg uthuggen i berget, delvis täckt av mossa, som lämpar sig bra för några foton.

Mirador de Jardina.

Bosque Encantado

Den här leden, som är känd under namnet ”El Pijaral”, anses vara en av de vackraste på ön, men tyvärr (eller som tur är) är tillträdet begränsat till högst 45 personer per dag, så man måste ansöka om ett helt gratis tillstånd på den här sidan. Eftersom den är så populär och antalet platser så begränsat är det klokt att boka med flera veckors framförhållning; själv blev jag utan. Om du skulle ha mer tur än jag börjar leden på den här punkten, är ungefär 7 km lång och tar cirka 2 timmar att gå. Jag skulle avstå från att ge mig in utan tillstånd, för det första av respekt och för det andra för att man riskerar böter på 600 €.

Sinnenas stig.

Roque de Taborno

Det här är ett annat alternativ för att njuta av riktigt fin utsikt utan att nödvändigtvis behöva slita hårt. Det är ungefär 4 km totalt med 200 meters höjdskillnad, och leden är den som beskrivs på den här sidan. Om även fyra kilometer av någon anledning är för mycket finns det, strax utanför den lilla byn Taborno, som ligger fastklamrad mellan bergen och redan i sig är fascinerande, ändå minst ett par riktigt lättillgängliga utsiktsplatser, som Mirador Fuente del Lomo.

Härifrån kan man nämligen redan se Roque de Taborno på avstånd, som av några kärleksfullt kallas ”Teneriffas Matterhorn” för att formen påminner om den berömda toppen. Hur som helst är det enligt mig utsikten över kusten från utsiktsplatsen vid foten av berget som är ännu mer värd ett besök än själva Roque.

Utsiktsplatsen vid foten av Roque de Taborno.

Taganana

Den lilla byn Taganana ligger i en av de mest isolerade dalarna i Anagas naturpark och var en av de första bosättningarna för de conquistadorer som sedan skulle komma att kolonisera hela ön. Den lilla historiska kärnan, kyrkorna, de traditionella husen och terrasserna ger platsen en unik atmosfär. Platsen är dessutom den perfekta utgångspunkten för många vandringar och en plats man måste passera om man vill ta sig till några av de mest avlägsna stränderna längst i nordöstra delen av ön.

En riktigt populär vandring med start i Taganana är den till Playa de Tamadiste. Många väljer att gå fram och tillbaka längs samma led, den som följer kusten och beskrivs på den här sidan. Alternativet jag rekommenderar, även om det är en något längre variant, är den här slingan som går genom byn Afur och återvänder längs kustleden (eller tvärtom). På så sätt slipper man gå samma väg tillbaka och får ett mer varierande landskap under dagen. Nära kyrkogården på den här punkten finns en stor parkering. Kör försiktigt, för gatorna inne i byn är riktigt smala.

Utsikt över Taganana på väg tillbaka från Playa de Tamadiste.

Playa de Benijo och Anagas fyr

Tyvärr fick min resa längs kusten avbrytas vid Playa del Roque de las Bodegas, en fin strand som är särskilt lämplig för nybörjare inom surfing, några kilometer från Benijo, och som visade sig bli plan B för dagen. Vägen mellan Las Bodegas och Benijo var nämligen stängd på grund av pågående arbeten.

När du läser den här guiden borde arbetena sannolikt vara klara, och mitt råd är att besöka den berömda Playa de Benijo, som med sina ikoniska klippspiror som sticker upp ur vattnet och klippan som stupar rakt ner i havet anses vara en av öns mest spektakulära. Se dock upp, för som på alla stränder på Teneriffas norra kust måste man vara försiktig när man badar eftersom strömmarna kan vara riktigt starka.

Från Benijo kan man dessutom gå en slinga med Anagas fyr som mål, som av många beskrivs som en av de vackraste i Anagas naturpark. Den är ungefär 15 km lång med mer än 1 000 meters höjdskillnad och är därför inte direkt någon promenad i parken. Du hittar all relevant information på den här sidan. Om du är intresserad finns det en kortare version av slingan, på ungefär 5 km, där man i princip när man väl har kommit fram till El Draguillo tar en genväg i stället för att fortsätta mot fyren. Rutten är beskriven här.

Solnedgång i Taganana.

Playa Las Teresitas

Nu är det dags att flytta sig till södra sidan av Anagas naturpark, och i synnerhet till stranden Las Teresitas, som anses vara en av öns vackraste och är raka motsatsen till de som hittills nämnts längs nordkusten. Den breda sandstranden är nämligen perfekt för att bada, även för barn. Där finns alla tänkbara bekvämligheter med duschar, badvakter, barer och restauranger direkt på stranden, och för den som liksom jag är rädd för solen finns det gott om skugga tack vare växterna längst bak på stranden. Räkna alltså inte med en avlägsen strand med få människor, men om det inte är vad du söker blir du definitivt inte besviken. Du ska dock veta att det på grund av populariteten och närheten till Santa Cruz de Tenerife, särskilt på helgerna, bildas riktiga köer längs vägen dit.

Om du letar efter ett mindre välbesökt alternativ längre norrut längs kusten är Playa de Las Gaviotas en svart sandstrand som är mycket mindre besökt men populär bland surfare. Den är mindre lämpad för bad och helt utan service, men har definitivt en lugnare och mer avlägsen atmosfär.

Santa Cruz de Tenerife och Teide i fjärran.

Igueste de San Andrés och Playa Antequera

Igueste de San Andrés är en liten by norr om Playa de Las Teresitas. Vägen dit, som går längs kusten, är redan i sig vacker, och den lilla byn med sina smala gator som bara går att ta sig fram på till fots är riktigt fin. Stenstranden är inte särskilt vacker, men det som definitivt är värt besöket är de vandringar man kan göra härifrån.

Playa Antequera sedd från utsiktsplatsen.

Särskilt populär är vandringen till Playa Antequera, som bara går att nå till fots efter en ganska lång led eller med båt (i byn gjordes reklam för utflykten med Nautica Nivaria). Därför är den fortfarande en av de minst besökta stränderna på norra Teneriffa och samtidigt en av de vackraste. Tyvärr kom jag till Igueste sent på eftermiddagen och hade därför inte tid att nå stranden, men jag tog mig i alla fall upp till utsiktsplatsen längs leden som beskrivs på den här sidan, varifrån man har fantastisk utsikt både över Playa Antequera och över Santa Cruz de Tenerife med Teide i bakgrunden. Om du vill nå stranden är leden i princip densamma och beskrivs i sin helhet på den här sidan. Om du vill kan du också göra en rundslinga utan att gå samma väg fram och tillbaka när du väl har nått stranden, så som det beskrivs på den här sidan. Notera att det i båda fallen, strax efter att man har lämnat byn San Andrés, föreslås en kort avstickare mot ”El Semáforo”. Det är en kort sträcka men jag tror inte att den är värd det.

Igueste de San Andrés.

Tenos naturpark och resten av nordkusten

I det här avsnittet hittar du massor av vandringar att göra i Tenos naturpark samt alla de turistiskt intressanta städerna längs öns norra kust, utom de som redan har nämnts i avsnittet om Anagas naturpark och nordöstra Teneriffa.

Casa de los Balcones.

La Orotava

Stadens historiska centrum är utan tvekan ett av de vackraste på ön. De förtjusande kullerstensgatorna och de många byggnaderna i kolonialstil gör den enligt mig till ett självklart stopp längs Teneriffas norra kust. Bland de viktigaste sevärdheterna finns kyrkan Nuestra Señora de la Concepción, Jardín Victoria och Casa de los Balcones, den sistnämnda ett husmuseum som berättar om öns historia och kultur. Om du letar efter ett ställe där du kan äta typiska kanariska rätter utan att det kostar en förmögenhet rekommenderar jag Bar Los Castillos, ett stenkast från centrum. För att kunna parkera utan att bli galen finns det en avgiftsbelagd parkering ett stenkast från Plaza Casañas.

Playa El Bollullo.

Dessutom ligger en av de vackraste stränderna på norra Teneriffa, Playa El Bollullo, bara några kilometer från staden. Den här svarta sandstranden, inklämd mellan klippor som stupar rakt ner i havet, är det perfekta resmålet om du vill undvika de folkmassor som präglar stränderna på södra Teneriffa. Hur som helst kan strömmarna längs nordkusten, som jag har nämnt flera gånger i den här guiden, vara starka. Stranden kan nås med bil i slutet av en väg som stundtals är ganska smal. Det enda stället att parkera är vid Restaurante Bollullo, till en kostnad av 3 € för hela dagen. Alternativt finns det en led som löper längs kusten och kommer från Puerto de La Cruz.

Slutligen rekommenderar jag att du gör ett kort stopp vid Mirador de San Pedro, ungefär halvvägs mellan La Orotava och Icod de los Vinos. Utsikten är fantastisk, det finns en restaurang och om man vill kan man också gå en kort led längs kusten.

På gatorna i La Orotava.

Boende i La Orotava

Hostel Tenerife är ett hostel mitt i centrum, perfekt för dig som reser ensam eller helt enkelt reser billigt. Ett utmärkt alternativ några kilometer från centrum är El Refugio de Maria.

Mirador de San Pedro.

Icod de los Vinos

Den här lilla staden har blivit berömd tack vare det gigantiska drakträdet som helt enkelt kallas ”El Drago” och som står i stadens centrum och beräknas vara mellan 600 och 800 år gammalt. Ärligt talat förväntade jag mig att få se ett träd av monstruösa proportioner och blev lite besviken, men jag tror att själva staden ändå är värd ett besök. Den lilla historiska stadskärnan är fin och förutom El Drago kan man besöka bananmuseet, Mariposario del Drago (en tropisk trädgård där över 800 fjärilar lever) och Museo del Malvasia.

Avslutningsvis kan man, på kort avstånd från Icod de Los Vinos, delta i guidade besök i Cueva del Viento, som ingår i Europas största system av lavatunnlar, det sjätte största i världen. För besöket måste man delta i en organiserad tur på ungefär två timmar som också kan bokas online på den här sidan (den officiella webbplatsens startsida). Själv har jag inte gjort det, men att döma av recensionerna verkar det vara en fin upplevelse.

El Drago.

Boende i Icod de los Vinos

Drago Nest Hostel är det billigaste alternativet, särskilt för dig som reser ensam. Två andra intressanta alternativ är Casa Antonio Guest House och Mirador Playa San Marcos.

Garachico

Garachico var under många år en av öns viktigaste hamnar och därmed också en av de rikaste städerna. Olyckligtvis satte en rad händelser, i synnerhet utbrottet 1706 som helt utplånade den gamla hamnen, punkt för stadens gyllene tid, och staden har sedan dess inte utvecklats vidare. Inne i Parque de la Puerta de Tierra kan man beundra resterna av den gamla porten som gav tillträde till staden. Lyckligtvis drabbades inte den historiska stadskärnan och den anses vara bland de vackraste på ön, i synnerhet Plaza de la Libertad och de angränsande gränderna.

På strandpromenaden i Garachico finns dessutom en rad naturliga pooler där man kan bada skyddad från vågorna eller helt enkelt promenera. Även Playa de Garachico är, trots att den inte är särskilt vacker, ett utmärkt ställe att bada på eftersom den är skyddad från vågorna. Om du kommer med bil finns det en stor gratis parkering på den här punkten, ett stenkast från centrum.

Slutligen finns det i stadens omgivningar en rad utsiktsplatser där det definitivt är värt att stanna, bland andra: Mirador de El Guincho, Mirador de La Atalaya och Mirador de Garachico.

Naturliga pooler i Garachico.

Boende i Garachico

Det enda hostelet i staden är Trevejo Hostel, bekvämt beläget mitt i centrum. Om du letar efter ett billigt rum eller en lägenhet måste du ta dig utanför staden och välja alternativ som Aptos Las Salinas.

Iglesia de Nuestra Señora de los Ángeles.

Los Silos och Buenavista del Norte

De här två små städerna, som ligger nära varandra, är den perfekta basen för att utforska den norra delen av Tenos naturpark, särskilt om du vill ha ett mindre turistiskt alternativ än Garachico, Icod de los Vinos och La Orotava. Båda orterna har ett riktigt fint torg och en mer autentisk och lokal atmosfär än de andra, mer turistiska resmålen på nordkusten. Om det är det du söker, och med tanke på att läget dessutom är mer ”strategiskt”, är det definitivt värt att överväga att bo här. I närheten av Los Silos finns också en liten naturlig pool och ett valskelett.

Boende i Los Silos och Buenavista del Norte

Estudio Casco och Luz del Mar är två utmärkta alternativ i Los Silos, medan du i Buenavista del Norte kan ta en titt på Tabaiba Guesthouse och Casa emblemática.

Plaza De La Luz, Los Silos.

Tenos naturpark

Parque rural de Teno täcker det bergiga området i nordvästra delen av ön Teneriffa. Med sina lodräta klippor som stupar rakt ner i havet, de djupa ravinerna och det faktum att den är mindre välbesökt än Anagas naturpark och Teide nationalpark ger den en känsla av att vara isolerad från resten av ön, vilket ger den en mystisk atmosfär.

Kusten i Tenos naturpark.

Punta de Teno

Att besöka Punta de Teno anses av många vara en höjdpunkt i den här delen av ön. Personligen gjorde det, kanske på grund av de stora förväntningarna, inget särskilt starkt intryck på mig, men jag tror ändå att det är värt att besöka den här fyren som verkligen ger en känsla av att vara vid världens ände. Med det sagt finns det inte mycket att göra annat än att beundra klipporna vid Los Gigantes i fjärran och kanske bada på Playa Punta de Teno. Tillträde till fyren är förbjudet för allmänheten.

Det är viktigt att understryka att tillträdet till vägen som leder till Punta de Teno är begränsat till enbart behöriga fordon på sommaren mellan 9:00 och 20:00 och på vintern, hösten och våren mellan 10:00 och 19:00. På den här punkten finns en riktig bom med vakt, vilket innebär att du har två alternativ om du vill besöka fyren under de tiderna: gå längs vägen (det är ungefär 6 km) eller ta buss 369 som pendlar mellan Buenavista del Norte och Punta de Teno ungefär varje timme. Det kostar 1 € och här ligger den närmaste hållplatsen, och man kan parkera bilen vid sidan av vägen.

Uppförsbacken mot Teno Alto.

Ett sista alternativ som jag särskilt rekommenderar till alla som är beredda att slita är att gå den så kallade ”Camino del Risco”, som beskrivs på den här sidan. Leden är ganska tuff, framför allt den första delen som är en enda uppförsbacke upp till Teno Alto, där man om man vill kan äta lunch innan man fortsätter vandringen. Du borde i alla fall inte behöva mer än 4–6 timmar. Som du ser på kartan börjar man gå exakt där bommen jag nämnde tidigare finns, och även på den här punkten går det att parkera bilen. Härifrån går man upp till byn Teno Alto innan man går ner mot havet och kommer ut på vägen ett par kilometer från fyren.

Nedstigningen mot fyren vid Punta de Teno.

Ungefär där leden korsar vägen finns det en busshållplats där du kan vänta och spara dig 2 km till fots till fyren. Om du inte är intresserad av att besöka fyren kan du förstås bara vänta på första bussen mot Buenavista del Norte. Det enda riktiga problemet är att det, för att hämta bilen, tyvärr inte finns någon officiell hållplats vid bommen och chauffören vägrade blankt att göra ett undantag. Om det är likadant för dig är den första användbara hållplatsen ett par kilometer i riktning mot Buenavista del Norte, och när du har klivit av återstår bara att gå tillbaka till fots för att hämta bilen.

Los Gigantes sedda från Punta de Teno.

Cumbre de Bolico och Risco Verde

Det här är en variant som jag har satt ihop själv genom att kombinera ett par leder och som jag verkligen vill rekommendera. På den här sidan hittar du alla detaljer. För en kortare version kan du hoppa över varianten som leder upp till toppen av Risco Verde, varifrån man har 360 graders utsikt över Tenobergen, vägen som leder till byn Masca och till och med Teide i fjärran.

Misströsta i alla fall inte: även utan att ta sig upp på toppen av Risco Verde ger leden, som börjar med att gå genom skogen, så fort man når bergskammen fantastisk utsikt över kusten nedanför. Rekommenderas starkt. För att börja vandringen kan du lämna bilen längs vägen i Las Portelas på den här punkten.

Teide sedd från toppen av Risco Verde.

Masca

Den lilla byn Masca är utan tvekan en av de mest pittoreska på ön och är också startpunkten för en av de mest ikoniska vandringarna i Tenos naturpark. Från den lilla byn är det nämligen möjligt att gå ner genom barrancon i Masca, en djup ravin som leder ända ner till havet. Men innan jag ens går in på vandringen är det bra att säga några ord om byn.

Masca är ett lika populärt som isolerat resmål som bara nås via en slingrig väg genom bergen. Men – med tanke på den begränsade parkeringen i byn och att det är omöjligt att parkera längs vägen, som stundtals är riktigt smal – får man stå på byns parkering i högst två timmar. Den tiden räcker mer än väl för att besöka den lilla byn, också för att det, förutom att ta några foton och kanske äta något, inte finns direkt så mycket att göra. Det blir en annan sak om man bestämmer sig för att gå ner till Playa de Masca och genomföra vandringen genom barrancon som nämndes tidigare.

Barranco de Masca.

I det här fallet är det viktigt att tänka på en del saker. Leden var för en tid sedan öppen för allmänheten utan några begränsningar, men efter ett par olyckor är den nu starkt reglerad. Först och främst måste man boka sin plats online via den officiella webbplatsen. Jag hade turen att få göra det helt gratis under ”provperioden”, men jag fick veta att det snart skulle kosta 16 € per person. När man har kommit fram till den lilla byn måste man checka in på besökscentret, där man får en kort genomgång och får en hjälm som ska bäras under hela vandringen på grund av risken för fallande stenar. Personalen är extremt noga med vilken typ av skor man har på sig: man måste ha kängor eller åtminstone vandringskor, och med vanliga gympaskor nekas man tillträde.

Med tanke på tvåtimmarsgränsen för parkeringen och att den rekommenderade tiden för att genomföra vandringen är 6–7 timmar (jag gick i rask takt och behövde mindre än tre timmar) måste man ta sig till byn med kollektivtrafik eller taxi, som det förklaras i detalj här. Själv tog jag bussen klockan 8:15 från Santiago del Teide och jag tror att det är det bästa alternativet, särskilt om du kommer söderifrån. Jag tillåter mig att tillägga att det, trots vad som står på många sajter, går att betala direkt med ett vanligt bankkort.

Barranco de Masca.

Efter den här mycket långa inledningen (jag rekommenderar dig i alla fall att läsa all information på den officiella webbplatsen noga) är vandringen, trots besväret med parkeringen och de olika reglerna man måste följa, riktigt trevlig och jag rekommenderar den framför allt om inträdet fortfarande är gratis när du läser den här guiden. För 16 € per person, om det bekräftas, kan du förmodligen använda pengarna bättre, men om budgeten inte är något problem tvivlar jag på att du blir besviken.

Byn Masca.

Tamaimo och Montaña de Guama

Den här rutten, som också är känd som ”Tamaimo Loop” och beskrivs på den här sidan, är en riktigt trevlig och inte alltför lång vandring som kan genomföras på ungefär 2–3 timmar och erbjuder fantastisk utsikt över kusten med staden Los Gigantes och Puerto de Santiago, dalen Tamaimo och La Gomera i fjärran. Leden är, trots att den är relativt kort, stundtals brant och helt exponerad, så en solig dag kan det bli riktigt varmt. För att slippa promenaden genom byn och en bit väg kan du parkera bilen direkt på den här punkten.

Om du vill förlänga rutten kan du gå till Mirador El Agujero. Själv gjorde jag inte det, bland annat för att jag tvivlar på att utsikten förändras särskilt mycket.

Puerto de Santiago.

Utsikten längs leden.

Boende för att utforska Tenos naturpark

För den norra delen av parken är mitt råd att sova mellan Los Silos och Buenavista del Norte, även om Garachico, Icod de los Vinos och La Orotava egentligen inte heller ligger särskilt långt bort. Eller, om du liksom jag inte ogillar tält, rekommenderar jag starkt campingområdet: Los Pedregales, en fin camping med toaletter och duschar i en utmärkt miljö och framför allt helt gratis, förutsatt att du har en bokning. När det gäller den södra delen av parken finns Santiago del Teide, som tyvärr inte har många billiga alternativ för ensamresenärer. Om du inte reser ensam, ta en titt på Casa Fina eller, som alternativ, även om det ligger lite längre bort, kan du alltid campa på San José de Los Llanos eller sova på Arena Nest Hostel i Puerto de Santiago.

Solnedgång sedd från campingen Los Pedregales.

Los Gigantes, Puerto de Santiago och Playa Abama

På vägen söderut längs kusten mellan Tenos naturpark och Los Cristianos finns det minst ett par resmål som är värda ett besök. Först och främst Los Gigantes och Puerto de Santiago, som tekniskt sett kan användas som bas för att utforska Tenoparken på förmiddagen och tillbringa resten av dagen på stranden.

Los Gigantes sedda från utsiktsplatsen.

Båda städerna är extremt turistiska och kan betraktas som klassiska badorter, men om det är det du söker, eller om du i alla fall inte har något emot det, blir du inte besviken. Playa de los Gigantes är inte bara en fin strand utan erbjuder också fantastisk utsikt över den berömda klippan. För den bästa utsiktsplatsen rekommenderar jag att du går upp hit, särskilt vid solnedgången. I Puerto de Santiago ska du inte missa den naturliga poolen och Playa Chica eller Playa de Santiago.

Playa Chica eller Playa de Santiago.

Slutligen är Playa Abama, trots att det är mycket folk där, riktigt vacker och perfekt för att bada. Stranden är allmän och tillträdet är garanterat för alla, men inofficiellt är det femstjärniga hotellet Ritz Carltons strand och därför riktigt välskött med alla bekvämligheter. Observera att man visserligen kan köra ner, men att det inte finns några parkeringar längst ner, så spara tid: parkera direkt här och gå ner till fots.

Playa Abama.

Planerar du din resa? Om du fortfarande inte har ordnat försäkringen hittar du här min guide till de bästa reseförsäkringarna. Genom att köpa den via länkarna i guiden stöttar du den här sajten utan någon extra kostnad.

Teide nationalpark och Teneriffas sydkust

I det här avsnittet hittar du massor av vandringar att göra i Teide nationalpark samt några resmål längs öns sydkust.

Los Cristianos

Om du på din resa till Teneriffa är ute efter nattliv är Los Cristianos med största sannolikhet det resmål du letar efter, i synnerhet den närliggande Playa de Fañabé i Costa Adeje, omgiven av barer och diskotek, öns epicentrum för festande.

Stadens huvudstrand Playa de Las Vistas anses däremot vara en av de vackraste men också en av de mest folkfyllda på södra Teneriffa. Den breda stranden har, eftersom den ligger i stadens centrum, alla bekvämligheter och på strandpromenaden saknas varken barer eller restauranger.

Kort sagt är Los Cristianos, liksom för övrigt större delen av den här kuststräckan, extremt turistiskt och kan jämföras med en klassisk badort som Jesolo här i mina trakter. Personligen föredrog jag att tillbringa min tid någon annanstans och jag stannade bara en dag när jag kom med färjan från La Gomera. Beroende på vilken typ av resa du har i åtanke kan Los Cristianos dock vara det du letar efter. Jag har inga diskotek eller barer att rekommendera, men om du vill äta en utsökt grillad kyckling för lite pengar, ta en sväng förbi Bar Deportivo.

Playa de Las Vistas.

Boende i Los Cristianos

Jag delade rum på Banana Surf House och jag kan inte annat än att rekommendera det: rent, billigt och med ett litet kök för att laga mat. Om du letar efter ett rum närmare stranden, ta en titt på Casa Endorfina. Tyvärr har Tenerife Hostel, som verkar vara det enda hostelet i Los Cristianos, riktigt dåliga recensioner.

Reserva Natural Especial de Montaña Roja

Jag måste börja med att säga att jag inte själv har besökt den här kuststräckan. Det stod på programmet men av tidsskäl fick jag hoppa över det eftersom jag hellre vandrade i de olika parkerna, men jag tycker att det är värt att skriva några rader eftersom stränderna i Reserva Natural Especial de Montaña Roja anses vara bland de vackraste på ön.

I synnerhet Playa del Médano, som med tanke på de optimala vindförhållandena är särskilt populär bland vindsurfare men som också passar vanliga badgäster eller i alla fall den som vill tillbringa dagen på stranden, eftersom den här delen nära byn är skyddad både från vind och från vågor. Playa de la Tejita, på andra sidan om Montaña Roja, verkar däremot besökas av nudister.

Teide.

Teide nationalpark

Den här nationalparken med sitt marslika landskap är verkligen fascinerande, och inte utan anledning är det den mest besökta parken i Europa. Tekniskt sett räcker det att köra igenom den och stanna vid några utsiktsplatser längs vägen för att njuta av de här unika vyerna, men ännu bättre är att utforska den till fots. Oavsett om du vill ta en kort promenad eller göra en vandring på flera timmar ända fram till själva bestigningen av Teide, kommer här nedan några rutter för alla svårighetsgrader. Om du vill ha en fullständig lista över alla leder som går genom parken, ta en titt på den här sidan.

Regnbåge över Roques de García.

Slingan Roques de García

Om du har lite tid till ditt förfogande eller kanske helt enkelt vill gå en lätt led är det här rätt alternativ för dig. Slingan börjar vid Mirador de la Ruleta och beskrivs i detalj på den här sidan, även om jag garanterar att rutten är riktigt självklar och att det definitivt inte behövs några GPS-koordinater: man går i princip runt foten av klippformationerna som kallas Roques de García. Om du väljer att gå slingan moturs väntar en brant avslutande stigning på cirka 200 meter, medan höjdskillnaden, om du går medurs, efter den inledande nedförsbacken är mer utspridd. Om du verkligen inte har lust att gå erbjuder själva Mirador de la Ruleta fantastisk utsikt.

Roques de García med Teide i bakgrunden.

Slingan Montaña de la Botija och Montaña Samara

Rutten som beskrivs på den här sidan är något mer krävande än slingan Roques de García men ändå inom räckhåll för många. Längs vägen, på den här punkten, finns en parkering vid början av leden. Om den ändå skulle vara för krävande kan man korta ner den drastiskt genom att bara gå upp till Mirador de Samara, varifrån man har den bästa utsikten. Kontrasten mellan de svarta lavafälten och de unga gröna tallarna med Teide i bakgrunden är riktigt fotogenisk.

Mirador de Samara.

La Fortaleza

Rutten som beskrivs på den här sidan är klart längre än de två föregående men eftersom den till stor del är platt är den ändå inte alltför krävande. Största delen av leden går över slätten vid foten av Teide och har som mål La Fortaleza, ett platt massiv som med lite fantasi kan liknas vid en fästning och varifrån man har fantastisk utsikt över Teide och skogarna i Orotavadalen bakom sig. Om du har lite tid tror jag att det finns bättre alternativ, men allt som allt är det ändå en fin vandring.

La Fortaleza.

Slingan Montaña Guajara

Själv gick jag den här leden medurs (viktigt för hänvisningarna nedan) och i mina reseanteckningar skrev jag: ”brant, ojämn och dåligt utmärkt”. Det beror på att jag tror att leden som används i GPS-spåret för att sluta slingan sedan flera år inte längre används och inte längre är officiellt gångbar, så till den grad att det finns minst två skyltar som anger att leden som leder till toppen av Montaña Guajara är ”återvändsgränd”.

Jag kunde inte motstå frestelsen och trots de tydliga anvisningarna bestämde jag mig ändå för att, när jag väl kommit upp på toppen, gå ner på framsidan, längs den sträcka av leden som är ”brant, ojämn och dåligt utmärkt”. Jag hade faktiskt roligt när jag gjorde det, men det är definitivt inget jag rekommenderar. För att undvika problem och framför allt för att inte skada dig tycker jag i grund och botten att det är mycket bättre att gå ner samma väg som du kom upp och vid första korsningen ta till höger. Tittar du på kartan borde det vara ganska uppenbart vad jag menar, eller så kan du helt enkelt gå tillbaka exakt samma väg som du kom. På så sätt innebär leden inga som helst svårigheter, bortsett från höjdskillnaden.

Hur som helst är utsikten från toppen av Montaña Guajara, på 2 718 meters höjd, med Teide precis framför dig och havet bakom dig, förmodligen bland de vackraste som parken har att erbjuda. Om du är beredd att slita lite rekommenderar jag starkt den här vandringen.

Teide sedd från toppen av Montaña Guajara.

Berget Teide

Nu har vi kommit fram till parkens stjärna, nämligen bestigningen av själva berget Teide. Det finns verkligen massor av olika alternativ för att ta sig upp på toppen eller i alla fall komma i närheten av den, och jag ska göra mitt bästa för att räkna upp dem alla så tydligt som möjligt.

I samtliga fall vill jag understryka att det, för att komma upp på själva toppen, med undantag för några fall som tas upp längre ner, är absolut nödvändigt att skaffa tillstånd via parkens officiella webbplats, eftersom det dagliga tillträdet är begränsat till ett visst antal personer. Tillståndet, som i princip garanterar tillträde till leden ”Telesforo Bravo”, är gratis men det är bra att ansöka om det i god tid, och framför allt ska du komma ihåg att ta med dig både tillståndet och den id-handling som användes för att ansöka om det!

Kort sagt har du tre alternativ för att gå sträckan av leden ”Telesforo Bravo” som går från linbanestationen till toppen av Teide: skaffa tillstånd via den officiella webbplatsen, boka en tur som inkluderar tillstånd eller passera kontrollpunkten före klockan 9:00 på morgonen.

Längs slingan Montaña de la Botija.

Teide med linbana

Det här är utan tvekan det snabbaste och enklaste alternativet, men också det dyraste och enligt mig, för vad det är värt, det mindre givande, men jag inser mycket väl att det för många är det enda alternativet. Enkelbiljetten kostar 21 € medan tur och retur kostar 37 € och kan köpas online på den här sidan. Om du är intresserad erbjuds också en rad andra paket som inkluderar transport till linbanan med guidade turer; några inkluderar även tillståndet för bestigningen av själva toppen, så att du slipper oroa dig för att skaffa tillståndet i tid, som jag rekommenderade tidigare. Om du är intresserad hittar du här hela listan. Kort sagt tar linbanan dig upp till 3 555 meter, och härifrån måste du, om du vill upp på själva toppen, ta de sista 163 höjdmetrarna till fots. Det är inte många i sig, men jag försäkrar dig att de kan bli en plåga om du inte är acklimatiserad eller i god form. Kom också ihåg att du för att genomföra den här sista sträckan, från linbanestationen till själva toppen, måste skaffa tillståndet via den officiella webbplatsen eller alternativt köpa ett av paketen som inkluderar det.

Om du inte är intresserad av att ta dig upp på toppen eller inte lyckades få tillstånd ändras utsikten ärligt talat inte särskilt mycket, och mitt råd är att gå till Mirador La Fortaleza, varifrån man har fantastisk utsikt mot nordöstra Teneriffa. Tyvärr kan jag inte bekräfta det eftersom ön den dag jag gick upp drabbades av ”calima”, det namn som lokalbefolkningen använder för att beskriva det dis som orsakas av sand från Sahara som blåser hit med vinden.

Slutligen innebär möjligheten att köpa bara enkelbiljetten upp eller ner att du också kan gå upp till vulkanens topp till fots och sedan ta linbanan ner, eller tvärtom. Men nu går vi vidare till de andra alternativen.

”Utsikten” från toppen av Teide.

Gå upp på Teide till fots som dagsutflykt

Även när det gäller att gå upp på vulkanens topp till fots saknas det definitivt inte alternativ.

Den ”kortaste versionen” av alla sett till avstånd är den jag själv gjorde, och du hittar den beskriven på den här sidan. Som du ser behövde jag ungefär tre och en halv timme för uppstigningen, med två ganska långa pauser för att äta frukost och njuta lite av utsikten, medan nedstigningen tog drygt två timmar. Jag måste dock säga att jag redan var acklimatiserad och framför allt relativt vältränad. Även om det inte är någon stor bedrift är det ändå nästan 1 400 meters höjdskillnad och över tretusen meter börjar höjden göra sig påmind, och om du inte är i god form kan det bli en riktig plåga.

Jag vill också understryka att – även om jag valde den kortaste rutten av alla – leden i början (tills den ansluter till den ”officiella” som beskrivs längre ner) inte alls är trevlig eftersom den är riktigt brant, inte direkt lätt att följa och med massor av sand och lösa stenar som inte alls underlättar vare sig uppstigningen eller nedstigningen. Inget omöjligt, men definitivt något att ta med i beräkningen. Om du väljer den här korta versionen tar leden sin början längs vägen på den här punkten, och några hundra meter före finns det plats för minst ett par bilar här och här.

Den ”officiella leden” är mindre teknisk redan från början. Rutten att följa är den som beskrivs på den här sidan. Då blir det ungefär 3 km längre, tur och retur, men av naturliga skäl, eftersom höjdskillnaden mer eller mindre är densamma, stiger den inledande delen mjukare och över lättare terräng. Valet är ditt.

Uppstigningen mot toppen.

Om du är intresserad finns det ett ännu längre alternativ, nämligen att gå upp från motsatt sida via Pico Viejo. Den här leden är mer krävande eftersom både kilometrarna och höjdskillnaden ökar, men det är definitivt ett bra alternativ för den som vill gå en mindre upptrampad led. På den här sidan hittar du all relevant information. För den som undrar kan även bestigningen av Pico Viejo i sig, utan att fortsätta mot Teide, definitivt vara en intressant vandring, och du hittar den på den här sidan.

I alla tre fallen påminner jag än en gång om att du, om du vill ta dig upp på själva toppen, måste skaffa tillstånd enligt vad som tagits upp tidigare, eller alternativt passera kontrollpunkten som finns vid linbanans ankomststation före klockan 9:00 på morgonen, den tid från vilken det är obligatoriskt att ha tillstånd.

Gå upp på Teide med övernattning på Refugio Altavista

Det här är alternativet jag rekommenderar till alla som vill gå upp på vulkanens topp till fots men inte känner för att göra det som dagsutflykt, eller helt enkelt vill se soluppgången från toppen utan att nödvändigtvis behöva gå upp vid omänskliga tider. Refugiet kan bokas via den här länken, helst i god tid eftersom det bara finns 54 bäddar som tydligen bokas upp månader i förväg, framför allt under högsäsong.

Fördelen med att sova i refugiet är, förutom att det gör bestigningen mer överkomlig, att du, om du lyckas säkra en bädd, inte behöver skaffa tillstånd för att gå upp till toppen. Eftersom det ligger på 3 260 meters höjd borde du nämligen, även om du startar utan större brådska, ändå klara att passera kontrollpunkten före 9:00. Dessutom kan du lämna ryggsäcken eller åtminstone en del av dina saker i refugiet, gå upp till toppen och sedan hämta allt när du går ner.

Teide sedd från toppen av Fortaleza.

Oavsett vilket alternativ du väljer, särskilt om du bestämmer dig för att gå upp till toppen för soluppgången, ska du komma ihåg att du befinner dig på nästan 4 000 meters höjd. Vid den tiden på dygnet (men också senare) kan det vara riktigt kallt även mitt i sommaren, så klä dig därefter. Och om det att starta vid soluppgången innebär att man får brottas med kylan innebär det att starta på eftermiddagen längs en led utan minsta skugga att man steks i solen. När jag gick ner tidigt på eftermiddagen såg jag lidandet i ansiktet på dem som på väg upp frågade mig hur långt det var kvar till toppen.

För att avsluta det här avsnittet om vad man kan göra och se på Teneriffa, och i synnerhet i Teide nationalpark, rekommenderar jag, även om det definitivt inte är ett måste, att du minst en gång åker längs ”carretera de la Esperanza” eller TF 24 för att ta dig till eller från parken. Vägen är riktigt trevlig och bjuder på intressanta vyer.

Teide sedd från Mirador de Samara.

Boende i Teide nationalpark

Det finns minst ett par bra alternativ att använda som bas för att utforska Teide nationalpark. Om budgeten inte är något problem är det bästa av alla helt klart Parador de Las Cañadas del Teide. Dess centrala läge ett stenkast från parkens alla huvudattraktioner är verkligen svårt att slå, men för billigare alternativ kan du överväga Vilaflor, i synnerhet Hotel El Sombrerito och Hotel Rural Vilaflor. Eller, om du är beredd att köra lite mer men med fördelen att vara närmare havet, är Arona ett annat bra alternativ med boenden som Finca Chimaca och VistalRoque. Härifrån utgår dessutom några intressanta leder som jag dock inte själv har gått, som den som leder upp till Roque del Conde, varifrån man har 360 graders utsikt över södra Teneriffa.

Om du är beredd att sova i tält är campingområdet Las Lajas förmodligen det bäst belägna. Jag tillbringade tre nätter där, och även om det definitivt finns bättre campingplatser kan man, med tanke på att det är gratis (efter bokning), verkligen inte klaga. Två andra campingplatser som ligger lite längre utanför parken men ändå är utmärkta alternativ är Zona de Acampada de Chío och Ramón el Caminero.

La Gomera sedd från Teno Alto.

Förslag på resrutter på Teneriffa

Jag är mycket väl medveten om att många besöker ön Teneriffa och är mer än nöjda med att tillbringa all tid på en och samma plats och nöja sig med några dagsutflykter, medan rutterna nedan är tänkta för en rundresa i roadtripstil. Det betyder dock inte att de inte kan anpassas till en mindre ”krävande” typ av resa. I vilket fall som helst, ta det som följer som inspiration för att bygga en resrutt utifrån dina intressen och mot bakgrund av det som beskrivits hittills.

Resrutt på 3 dagar på Teneriffa

Tre dagar tror jag är minimum om man vill besöka Teneriffa. Du kommer förstås att behöva göra val, men i slutet av vistelsen borde du ändå ha en uppfattning om vad ön har att erbjuda.

La Laguna (1 natt)

Dag 1:

Utforska Anagas naturpark under dagen och välj en av de rekommenderade rutterna. Om jag själv fick välja skulle jag gå Senderos de Los Sentidos och sedan ta mig mot Roque de Taborno, eller alternativt, om du hellre tillbringar mer tid på stranden, mot Playa de Las Teresitas. Tillbringa kvällen på gatorna i La Laguna.

Vilaflor (1 natt)

Dag 2:

Ägna dagen åt att utforska Teide nationalpark. Du kan välja en av de kortare rutterna på förmiddagen och ta linbanan upp till toppen på eftermiddagen, eller gå upp och ner till fots och därmed ägna hela dagen åt det. Eller välj några av de kortare rutterna och njut av Teide på avstånd utan att nödvändigtvis gå upp. Valet är ditt.

Santiago del Teide (1 natt)

Dag 3:

Besök Masca och genomför vandringen i Barranco de Masca, eller alternativt skulle jag välja Cumbre de Bolico och Risco Verde. På kvällen kan du gå och se solnedgången i Los Gigantes.

Resrutt på 5 dagar på Teneriffa

Med två extra dagar jämfört med tredagarsrutten skulle jag själv välja att ägna en hel dag åt att utforska nordkusten (La Orotava, Icod de Los Vinos och Garachico) och en annan åt den vandring som lockar dig mest i någon av de olika parkerna och som jag inte tog med i tredagarsrutten. Alternativt kan du helt enkelt tillbringa dagen på stranden någonstans.

Las Carboneras.

Resrutt på 7 dagar på Teneriffa

Med en veckolång resrutt hinner man definitivt besöka allt lite lugnare och ta med några stopp längs nordkusten. Du kommer förstås att behöva göra val, men jag tror att det är lagom lång tid för att utforska ön.

La Laguna (2 nätter)

Dag 1:

Utforska Anagas naturpark under dagen och välj en av de rekommenderade rutterna. Om jag själv fick välja skulle jag gå Senderos de Los Sentidos och sedan ta mig mot Roque de Taborno, eller alternativt, om du hellre tillbringar lite tid på stranden, mot Playa de Las Teresitas. Tillbringa kvällen på gatorna i La Laguna.

Dag 2:

Jag rekommenderar att du tillbringar ännu en dag i Anagas naturpark och väljer en av de föreslagna lederna. Förmodligen skulle jag välja vandringen från Punta de Hidalgo till Chinamada eller Las Carboneras och sedan tillbringa resten av dagen vid de naturliga poolerna i Bajamar eller Punta de Hidalgo.

Buenavista del Norte eller Los Silos (2 nätter)

Dag 3:

Tillbringa dagen med att utforska öns nordkust: La Orotava, Icod de Los Vinos och Garachico. Helst bör du sova i antingen Buenavista del Norte eller Los Silos.

Dag 4:

Besök Punta de Teno och gå Camino del Risco.

Santiago del Teide (1 natt)

Dag 5:

Besök Masca och genomför vandringen i Barranco de Masca, eller alternativt skulle jag välja Cumbre de Bolico och Risco Verde. På kvällen kan du gå och se solnedgången i Los Gigantes.

Vilaflor (2 nätter)

Dag 6:

Du kan välja en av de kortare rutterna på förmiddagen och ta linbanan upp till toppen på eftermiddagen, eller gå upp och ner till fots och därmed ägna hela dagen åt det, eller välja några av de kortare rutterna och njuta av Teide på avstånd utan att nödvändigtvis gå upp. Valet är ditt.

Dag 7:

Välj en av de andra rutterna i parken. Själv skulle jag välja bestigningen av Montaña Guajara.

Längs leden som leder till Chinamada.

Resrutt på 10 dagar på Teneriffa

Tio dagar ger dig lite mer flexibilitet jämfört med veckorutten, som du kan använda för att utforska de olika resmålen mer ingående och inkludera ytterligare några vandringar i de olika parkerna, som jag föreslår, men ingen hindrar dig från att ta med några dagar på stranden.

La Laguna (3 nätter)

Dag 1:

Utforska Anagas naturpark under dagen och välj en av de rekommenderade rutterna. Om jag själv fick välja skulle jag gå Senderos de Los Sentidos och sedan ta mig mot Roque de Taborno, eller alternativt mot Playa de Las Teresitas om du hellre tillbringar lite tid på stranden. Tillbringa kvällen på gatorna i La Laguna.

Dag 2:

Välj en av de föreslagna lederna i Anagas naturpark. Förmodligen skulle jag välja vandringen från Punta de Hidalgo till Chinamada eller Las Carboneras och sedan tillbringa resten av dagen vid de naturliga poolerna i Bajamar eller Punta de Hidalgo.

Dag 3:

Välj en av de föreslagna lederna i Anagas naturpark. Förmodligen skulle jag välja slingan från Taganana till Afur och Playa de Tamadiste, men även leden som förbinder Igueste de San Andrés med Playa Antequera och den från Benijo till Anagas fyr är definitivt två utmärkta alternativ för att fylla dagen.

Buenavista del Norte eller Los Silos (3 nätter)

Dag 4:

Tillbringa dagen med att utforska öns nordkust: La Orotava, Icod de Los Vinos och Garachico. Helst bör du sova i antingen Buenavista del Norte eller Los Silos.

Dag 5:

Besök Punta de Teno och gå Camino del Risco.

Dag 6:

Gå slingan Cumbre de Bolico och Risco Verde.

Santiago del Teide (1 natt)

Dag 7:

Besök Masca och genomför vandringen i Barranco de Masca. På kvällen kan du gå och se solnedgången i Los Gigantes.

Vilaflor (2 nätter)

Dag 8:

Tillbringa dagen på stranden och ta dig till Vilaflor på kvällen. Playa Abama och Playa de Santiago är utmärkta alternativ, eller så kan du tillbringa hela dagen på stränderna i Los Cristianos.

Dag 9:

Du kan välja en av de kortare rutterna på förmiddagen och ta linbanan upp till toppen på eftermiddagen, eller gå upp och ner till fots och därmed ägna hela dagen åt det, eller välja några av de kortare rutterna och njuta av Teide på avstånd utan att nödvändigtvis gå upp. Valet är ditt.

Dag 10:

Välj en av de andra rutterna i parken. Själv skulle jag välja bestigningen av Montaña Guajara.

Mirador del Llano de los Loros.

Resrutt på 14 dagar på Teneriffa

Med två veckor till ditt förfogande har du gott om tid att utforska ön utan någon som helst brådska. Mitt råd är att följa tiodagarsrutten som just beskrevs och lägga in några vilodagar här och där, antingen på stranden eller genom att helt enkelt koppla av på något resmål som gjort särskilt intryck på dig.

Ta sig runt på Teneriffa

Även om kollektivtrafiken inte är så dålig tror jag att det överlägset bästa sättet att utforska ön är att hyra bil. Vägarna kan vara trafikerade, men med några få undantag är de breda och i utmärkt skick.

Hyra bil på Teneriffa

Under min resa på Kanarieöarna hyrde jag nästan alltid bil hos Cicar: priserna är konkurrenskraftiga, man kan lugnt betala utan kreditkort, ingen deposition krävs, försäkringen ingår och det finns ingen självrisk, och framför allt har de kontor i alla hamnar och på alla flygplatser på Kanarieöarna. Det är verkligen praktiskt för den som har en rundresa mellan öarna i åtanke. De flesta andra bolag har bara kontor på flygplatsen, vilket kan vara riktigt obekvämt om man i stället för att flyga vill lämna tillbaka bilen i hamnen och ta färjan till en annan ö.

Kort sagt, om du har en roadtrip mellan öarna i tankarna eller av någon anledning inte vill lämna tillbaka bilen på flygplatsen är Cicar förmodligen det bästa alternativet. I alla andra fall är det definitivt värt att överväga även andra biluthyrare genom att ta en titt på sajter som Discover Cars. Oavsett om det blir Cicar eller något annat bolag rekommenderar jag att du bokar bilen med några veckors framförhållning om du har bestämda datum, för då kan man spara riktigt mycket jämfört med en hyrning i sista minuten.

Dessutom är det bra att veta att praktiskt taget alla bolag tekniskt sett inte tillåter körning på grusväg. Vi har gjort det flera gånger, men om du skulle få problem riskerar du att få betala ur egen ficka.

Slutligen finns det bolag som tekniskt sett tillåter att man tar med bilen till en annan ö med färja, under förutsättning att man lämnar tillbaka den på avreseön; många tillåter på pappret inte alls att man lämnar ön. Naturligtvis finns det ingen som kontrollerar i hamnen, men om du skulle behöva hjälp kan problemen börja.

Mitt råd, om du skulle behöva det, är att hyra en annan bil för varje ö du besöker, eller åtminstone ta reda på ordentligt vad du får och inte får göra.

Camino Viejo al Pico del Inglés.

Bussar på Teneriffa

Om du reser ensam och vill spara pengar jämfört med kostnaden för en hyrbil, inte har lust att köra eller av någon annan anledning inte vill hyra bil, är kollektivtrafiken inte alls dålig och med lite planering kan man ta sig till i stort sett vilket resmål som helst på ön. På den här sidan hittar du de olika linjerna och tidtabellerna och kan planera din resa. Jag hade läst på flera sajter att man var tvungen att köpa kortet Ten+ för att betala resorna, och det gjorde jag, men de enda två gångerna jag tog bussen, för att ta mig till Masca och tillbaka från Punta de Teno, såg jag folk betala helt utan problem med ett vanligt debitkort.

Uppdatering oktober 2026: numera kan du på alla TITSA-linjer betala enkelbiljetten direkt ombord, kontant eller med ett kontaktlöst Visa- eller Mastercard-kort (även med mobilen), så Ten+ är inte obligatoriskt. Om du ofta åker buss lönar det sig ändå: kortet kostar 2 € och när du laddar det blir resorna billigare, och det finns också periodkort för 10 € (24 timmar) och 50 € (7 dagar). De aktuella taxorna hittar du på TITSA:s officiella webbplats.

Inrikesflyg

De enda två flygbolagen som trafikerar inrikesflyg mellan öarna är CanaryFly och BinterCanarias. Priserna brukar vara mycket lika, men i stort sett verkar Binter vara något billigare och har specialpriser för personer under 29. Ta i alla fall en titt på båda och boka om möjligt minst några veckor i förväg för de bästa erbjudandena.

Färjor på Teneriffa

Det billigare alternativet jämfört med flyg, och framför allt det mer praktiska för att ta sig mellan öarna, är färjan. Det är klart att om du ska från Teneriffa till Lanzarote är det definitivt bättre att flyga, men för att åka till Gran Canaria och La Gomera sparar man inte bara pengar på att ta färjan, det är också mycket bekvämare eftersom du inte behöver vara på plats två timmar i förväg, som på en flygplats, utan helt enkelt kan åka till hamnen en timme innan eller ännu senare, köpa din biljett och gå ombord utan att nödvändigtvis boka resan i förväg.

Kort sagt, om du inte har en noggrant utstakad resrutt ger färjan dig mycket mer flexibilitet. Det finns i alla fall flera bolag som trafikerar mellan öarna, och Direct Ferries är en sajt som samlar alla bolag och där du kan boka dina biljetter om du vill.

Närmare bestämt har Teneriffa flera dagliga avgångar från Los Cristianos till La Gomera, La Palma och El Hierro, medan det från Santa Cruz går avgångar till Gran Canaria.

Playa El Bollullo.

Resa till Teneriffa: kostnader

Vad kostar en resa till Teneriffa? Det beror förstås på. Den som läser min blogg vet att jag reser extremt sparsamt, och min resa till Kanarieöarna var inget undantag. Jag lyckades hålla en budget på 1 000 € i månaden, alltså drygt 30 € per dag allt inräknat. Om du letar efter tips för att spara pengar, ta en titt på den här artikeln.

Jag är mycket väl medveten om att inte alla är villiga eller intresserade av att leva som backpacker, men den goda nyheten är att Kanarieöarna ändå är ett relativt billigt resmål med europeiska mått mätt. Priserna är generellt lägre än på själva fastlandet i Spanien, eftersom öarna är ett slags särskild region där man i stället för moms betalar IGIC, endast 7 %, och på många konsumtionsvaror betalar man inte alls. För att ta två exempel kostar bensin ungefär 1 € litern och en middag på restaurang, om man inte har några större anspråk, ungefär 10 € eller lite mer. Det är förvisso inte priserna i Latinamerika, men med europeiska mått mätt kan man verkligen inte klaga.

Eftersom vi pratar om kostnader tycker jag att det är bra att säga några ord om något som definitivt är ett utmärkt sätt att hålla dem nere: att campa. Vildcamping på Teneriffa är tekniskt sett olagligt, men i verkligheten är det allmänt tolererat. Om du slår upp tältet långt från nyfikna blickar borde du inte få några som helst problem, och ännu bättre är det om du, med tanke på den mycket lilla nederbörden under sommarperioden, inte alls slår upp tältet.

Roques de García.

Under min vistelse på Teneriffa begränsade jag mig alla nätter jag ”campade” till att blåsa upp liggunderlaget när det var dags att gå och lägga sig. Men jag upprepar: tekniskt sett är det olagligt, valet är ditt.

Om du vill hålla dig inom lagens gränser tillhandahåller öns regering en hel del områden där man kan campa lagligt och gratis. Du hittar hela listan på den här sidan, där du genom att följa stegen kan boka din plats. Några av de här campingplatserna är riktigt spartanska, andra är verkligen ”lyxiga”. Som jag nämnde i guiden rekommenderar jag särskilt Los Pedregales som bas för att utforska öns nordvästra del och Las Lajas för Teide nationalpark.

Slutligen rekommenderar jag appen park4night för att hitta campingplatser på Kanarieöarna. Den är tänkt framför allt för dem som vill övernatta i husbil, minibuss eller bil. Det är en fantastisk resurs även för den som helt enkelt vill hitta en undanskymd plats att slå upp tältet eller bara lägga ner ett liggunderlag, som vi ofta har gjort.

Plaza De La Luz, Los Silos.

För att minska växlings- och uttagsavgifter hittar du här min guide till de bästa resekorten.

Resa till Teneriffa: säkerhet

Teneriffa och Kanarieöarna i allmänhet är ett helt säkert resmål med riktigt låg brottslighet och rekommenderas även för familjer med barn. Med det sagt ska man, som på alla andra resmål, använda sunt förnuft, och det skadar aldrig att följa de klassiska säkerhetsråden.

De enda två saker jag vill påpeka är att man ska vara extremt försiktig med var man badar – som du har märkt har jag i den här guiden flera gånger framhållit att vissa stränder inte lämpar sig för bad. Eftersom det är hav kan strömmarna vara extremt farliga, i synnerhet dragströmmar som snabbt kan dra med dig ut till havs med potentiellt dödliga följder. Jag fick träffa en man som hade dragits ut till havs tillsammans med sina barn, och han berättade hur han redan hade trott att det var slutet – inte direkt någon trevlig upplevelse.

Dessutom saknar väldigt många av de mest avlägsna stränderna badvakter, och framför allt under lågsäsong kan du vara den enda personen där. Kort sagt: var försiktig, särskilt om du inte är en van simmare, och kom ihåg att öns nordkust generellt sett är mindre lämpad för bad än sydkusten.

På gatorna i San Cristóbal de La Laguna.

När det gäller vandringar var det även under mitt besök i maj vid något tillfälle under dagen riktigt varmt, och framför allt inne i Teide nationalpark på hög höjd och utan minsta skugga är det helt avgörande att skydda sig mot solen och hålla sig hydrerad.

Slutligen: om du bestämmer dig för att hyra bil, se till att inte lämna några värdesaker i den när den står obevakad. Tyvärr är det alltför vanligt att se krossade rutor på parkeringsplatser och skyltar som uppmanar en att inte lämna något i bilen.

Planerar du en resa till Teneriffa? Ta en titt på de här inläggen:

Vilken reseryggsäck du ska välja

Vad du ska ta med på resan

Har du några frågor? Aktuell information? Tveka inte att lämna en kommentar eller skriv till mig på Instagram!

Eftersom jag inte längre har några annonser på sajten: om du tyckte att artikeln var till hjälp får du gärna köpa din reseförsäkring via någon av länkarna här på sajten. På så sätt stöttar du mitt arbete utan någon extra kostnad för dig. Bor du i EU eller Storbritannien rekommenderar jag True Traveller. För alla andra rekommenderar jag HeyMondo, som ger 5 % rabatt. Tack för ditt stöd!

För donationer/virtuella pizzor och öl 🙂

Gillade du inlägget? Pinna det!



Leave a Reply